ggottabeyou.

Tidigare:

När jag betalat tar jag lådan och går ut i solskenet. Bäst att skynda sig så att inte Viktoria står ute på gatan i flera minuter. Plus att jag vill få reda på den överraskning hon sa att hon hade! 

---

 

 

 

Jag behöver bara stå ute på gatan i två hela minuter innan jag ser Johanna komma gåendes mot mig med en stor låda i famnen. Hon ler stort mot mig och jag lägger ner mobilen i jeans fickan så att jag kan ge henne en kram när hon kommer fram.

"You look great", säger hon och jag kollar ner på mina ljusblåa slitna jeans och vita linne. 

"What about you? Your dress is stunning", konstaterar jag och pekar på dörren intill lägenheten. Johanna plockar fram sin nyckel ur sin väska och öppnar så att vi kan ta trappen upp till där hon bor. Jag har varit här hundra gånger minst och det är alltid lika rent och prydligt överallt. Johanna är så lik sin faster, speciellt när det gäller att hålla ordning i sin omgivning. Min familjs hus ser ut som ett bombnerslag hela tiden, prylar överallt. Men denna stora lägenhet ser ut som om den är plockad ur en sådan där svensk IKEA katalog. "Can I look at the cake?", frågar jag nyfiket när Johanna ställt ner den på matbordet.

"I haven't seen it myself so it's a surprise for me too", svarar Johanna och jag ställer mig bredvid henne. Sakta öppnar hon locket och där i finns en helt brun rund tårta, full med spritsad grädde på toppen, jordgubbar och hallon som gardering och så klart sexton ljus som ligger bredvid tårtan.

"That looks yummy", säger Johanna och jag kollar på henne i ögonvrån. Jag vet mycket väl att hon håller sig ifrån allt som är onyttigt, helt sjukt. Det kan inte vara så lätt som det ser ut, jag skulle aldrig klara mig utan underbar nutella eller choklad. Försiktigt stänger jag locket igen och snurrar runt så att jag kan kolla på Johanna. 

"What's your surprise that you wanted to tell me?", frågar hon entusiastisk och jag ler helmighetsfullt. 

"You would like to know that huh?", retas jag och låtsas spela oberoende av att berätta henne.

"Yes! Tell me now Viktoria!", nästan skriker hon och jag skrattar åt hennes ansiktsuttryck.

"Alrigt, calm down! I went on the Internet today...", börjar jag berätta.

"And?!", skyndar Johanna på och vevar med armarna.

"And I saw that One Direction is comming to the park tomorrow", avslutar jag och ler förväntansfullt mot Johanna.

"No way. We have to go! I love there music. We may get some autographs"

"Maybe. You have there CD right?"

"Of course, I just have to find it", svarar hon och försvinner in på sitt rum. Jag följer efter henne så fort jag ställt in tårtan i kylen. 

 

Snabbt rotar jag bland alla mina CD-skivor tills jag hittar det jag letade efter; Up All Night. Jag håller upp den och vänder mig om för att visa Viktoria som sitter i min säng och startar min helt nya iPhone. 

"How can you leave the house when you have presents to open?", frågar hon bestört och jag sätter mig ner bredvid henne så att jag kan få tag i den andra paketet som jag lämnade i morse. Lika försiktigt som innan öppnar jag detta paketet och det gör Viktoria vansinnig. "Just rip it off", stönar hon och drar av pappret. Det var två skal till min nya mobil, en ljus mint-blå aktig och en ljusrosa. "They're cute", konstaterar Viktoria och räcker mig kuvertet som är kvar.

"I bet it's a card or something", gissar jag och öppnar upp kuvertet. Pengar!

"How much is it?", frågar Viktoria nyfiket och jag räknar tyst i huvudet.

"Wow, it's 500£ (cirka 5000kr)", svarar jag och räknar igenom allt en gång till för att vara säker.

"Shopping money!", ler Viktoria och jag skakar på huvudet.

"I'm going to save this", konstaterar jag och lägger ner kuvertet i min strumplåda. "Now, do you wanna help me with the dinner for tonight?"

"Do I have any choice?", svarar hon och jag skakar på huvudet igen sedan går vi in i köket och börjar laga middagen till fem personer. 

 

 

Maten är klar, July är hemma från jobbet och när som helst kommer James hem med hans kompis Alex. Jag är faktiskt lite nervös! Alex har alltid varit James bästa vän men varje gång jag ser honom blir jag helt klumpig och konstig. Jag är inte kär eller så men att ha en snygg 19 årig kille i sitt hus får mina tankar att sakta ner lite.

"We're here", ropar plötsligt James från hallen och jag hoppar till. Lite klumpigt springer jag bort till mitt rum för att det inte ska se ut som jag stått och väntat på dem.

"Vicky. They're here. Come out here now so I won't be alone with them", väser jag och bankar på toalettdörren. Jag hör hur Viktoria skrattar till för hon vet mycket väl hur jag blir när Alex är i närheten. Några sekunder senare öppnar hon dörren och jag förblir stående och scannar henne med blicken. "Stop being so flacking beautiful", klagar jag och räcker ut tungan.

"Shut up, let's go out", svarar hon med ett leende och blinkar åt mig. Jag följer efter henne som ett släptåg ut i köket där James och Alex står och pratar med July.

"Congratulations sis", utropar James och lyfter upp mig i luften medans han kramar mig.

"You better have a present for me", retas jag och slår till han på armen när han väl slöppt ner mig.

"Happy birthday Johanna", säger Alex och går fram för att ge mig en kram. Han är så lång så att jag inte ser över hans axel så jag passar på att knipa ihop ögonen och njuta av kramen.

"Thanks Alex", säger jag blygt och han backar bakåt igen.

"Time to settle down", säger July och vi samlas alla runt bordet. Jag och Viktoria på ena sidan, James och Alex på andra och så July på sidan.

 

Middagen blir riktigt trevlig, många skratt och god mat. Efter maten kräver jag mina presenter innan de ska få njuta av min tårta! Av James får jag en nyckelring med One Direction på och ett kort där det är massvis med rosa blommor på. Han har äntligen lärt sig att jag inte vill ha massvis med datorspel eller sådana prylar som han gav mig när han och jag var yngre. Alex ger mig en stor vit tavla som har samma mått som en av alla mina målningar och av Viktoria får jag ett supersnyggt smycketskrin och så klart överraskningen om One Direction. Jag tackar hjärtligt och plockar fram tårtan från kylskåpet innan jag slår mig ner bredvid Viktoria igen.  

 

Bara två timmar senare sitter jag och Viktoria i min säng och kollar på F.R.E.N.D.S säsong 2. Vi har redan skrattat så många gånger att jag har ont i magen men jag överlever. Detta har varit en underbar födelsedag och det underbara kommer bara fortsätta imorgon när vi ska åka för att träffa One Direction! Det är helt sjukt, jag har alltid velat vara en av de roliga fansen i högarna som gör allt för att få killarna att uppmärksamma dem och nu ska jag vara det. Kommer bli en rolig upplevelse.

"Haha, Chandler is hilarious!", skrattar Viktoria och jag stänger av TV:n.

 

 

"Well, let's do the best of the situation" - säger jag ock försöker låta lite glad även om det känns som om jag ska börja gråta. "We can always do something fun before you guys leave".

"How can you be so positive?" - ler Danielle och jag rycker på axlarna.

"What about a picnic or something?" - frågar jag och tillsvar får jag några medhållande mummel och nickningar. 

"Great! Let's set a date"

---

 

 

Nu har det gått sex dagar sedan vi alla satt samlade i Harry och Louis lägenhet och imorgon åker de. Jag vet att det inte är världens undergång men det känns som om ett stor bit av mitt hjärta drars ut ur min kropp och försvinner med Harry. Jag har alltid varit så dålig på avsked, detta kommer inte gå bra. Jag är hemma hos Elvira för att hjälpa henne med mat till picknicken som vi nu ska ha som avsked. Elvira har verkligen lagt ner sin själ i detta för på hennes köksbord finns en enorm röd vit rutig filt, en påse med tre flaskor saft och en med vatten och just nu plockar hon ner alla sorters bullar, kakor, frukter och annat i matväg i en stor picknickkorg. 

"I think that was it" - säger hon plötsligt och bär över korgen till bordet.

"It's gonna be so fun and so sad" - säger jag och tar upp min mobil. Jag har fått ett sms från Harry. Han och Liam lovade att de skulle hitta det bästa picknick stället i stan. Antar att det är det de har gjort nu eftersom sms:et består av en detaljerad vägbeskrivning. "Time to go" - säger jag till Elvira och hon nickar. Ingen har varit speciellt bra på humör idag, Elvira envisades med att göra allt själv så hon skulle ha något att koncentrera sig på och jag har väl spenderat halva morgonen med att snurra och pilla på min ring. 

"I can use a litte help" - säger Elvira och jag springer fram och tar filten och påsen med dricka ur hennes famn så hon bara bär korgen. "Thank you" - ler hon och vi går ut till uppfarten där Niall väntar med en bil. Jag hoppar in där bak med Mathilda och Zayn och låter Elvira sitta där framme med Niall. 

"How do you think the food will be enough for everyone? I can eat the entire picnic basket by my self!" - ler Niall när Elvira också satt sig i bilden.

"You just have to leave something for the rest of us" - svarar Elvira och Niall tar hennes hand. Ingen vill argumentera idag.

 

"Danielle? Time to go" - hör jag Eleanor ropa från hallen. 

"Just a second" - ropar jag tillbaka och drar upp tröjan. En liten kulle har börjats bilda på magen, det ser så knäppt ut. Förfärat snurrar jag runt framför badrumsspeglen i Louis och Harrys lägenhet. Jag kom hit i morse för att Liam skulle med Harry och leta upp picknickplats så jag skulle få åka med Louis och Eleanor.

Hur kommer detta påverka min dans? Det finns så mycket jag inte tänkt på när det gäller barnet. Det finns så mycket negativt men även minst lika mycket positivt.

"Are you comming?" - ropar Eleanor igen och jag drar ner tröjan och går ut i hallen. "What were you doing?" - frågar Eleanor som antagligen lagt märke till mitt fundersamma ansiktuttryck. 

"Nothing, I did just fresh up a little" - svarar jag snabbt och tar på mig jackan. Ingen mening att börja prata om något så deprimerande nu. Eleanor nickar och vi går ut och sätter oss i bilen. Det verkar vara en lång åktur ut på landet, Harry och Liam har verkligen ansträngt sig med att hitta den perfekta platsen. 

 

Efter nästan en timme av bilåkning är vi framme vid en liten liten grusväg, om vi inte hade vetat att den fanns där skulle vi lugnt missat den totalt. Niall kör in på den lilla grusvägen som är extremt bucklig och skumpig, som tur är ska vi bara köra några meter innan vi pakerar lite fint halvt uppe på åkern. 

"This is it" - säger Niall och stänger av motorn. Zayn hoppar ut först och sedan så kommer jag efter, som alltid tar jag ett djupt andetag och njuter av den friska luften efter en sådan lång biltur. 

"How beautiful" - säger Elvira och smäller igen bildörren. Jag ler åt henne när hon snurrar runt för att se på allt naturen har att bjuda på. Niall går fram till henne och tar hennes hand och sedan går de båda för att packa ur maten.

"I'm gonna miss you" - viskar Zayn i mitt öra och mitt leende försvinner.

"Can we take the goodbyes later, I just wanna spend my time having fun with you. Laughing with you" - mumlar jag och Zayn nickar. Försiktigt tar jag hans hand och vi går efter Emelie som snabbt sprungit bort till Harry och Liam. 

"Good work lads, this place is great" - säger Zayn när vi väl kommit fram.

"Thanks. When will Danielle arrive?" - frågar Liam oroligt. Han gillar verkligen inte att lämna Danielle ensam. Precis efter han sagt det kommer en bil körande på grusvägen. Jag ser direkt att det är Louis bil. Liam lämnar oss för att gå och möta Danielle och istället kommer Elvira och Niall med maten.

"Harry, can you help me with this?" - frågar Elvira och Harry släpper motvilligt Emelie och tar tag i andra änden av den stora filten. De brer ut den över det mjuka gräset under det största äppelträdet som finns i närheten. Tur att äppelträdet inte har några äpplen kvar för då skulle vi alla fått sitta med hjälm. Niall står och inspekterar korgen med mat och jag sätter mig ner på filten sålänge. Det är riktigt bekvämt. 

"Hello everybody" - säger Louis när han och resten av gänget kommer gående. 

"Hi" - svarar Niall kort och fortsätter peta i korgen. Elvira tar den ifrån honom och sätter den i mitten av filten innan hon själv sätter sig ner på knä. Niall ler åt henne och sätter sig bredvid. Några sekunder senare sitter alla på filten.

 

"Well, this is... silent. Let's eat" - säger jag och börjar plocka fram tallrikar och glas till alla tio. Eleanor och Liam hjälper mig att ta fram maten och Zayn häller upp saft till alla. 

"I called the theatre yesterday. I'll start working on mondag" - säger Emelie plötsligt och ler.

"Congratulations" - säger Mathilda. "I found a nice little restaurant that needed a singer last week. Thought that I maybe should take the job?" 

"Do it. You have to" - säger Danielle snabbt och vi andra nickar. 

"Then I will. It sounded like a great little job" - skrattar Mathilda. 

"We might get to eat cheaper because we are your friends?" - skojar Emelie.

"Only if I can go to the theater for free" - svarar Marhilda och Emelie skrattar igen. 

"Do you want the food or not?" - ler jag och de andra skyndar sig att hugga in på frukter och bullar. Själv tar jag fram min lilla påse med mackor. De är glutenfria och smakar kartong men jag får nöja mig med det.

"I remember when you ran into me at the studio" - säger Niall plötsligt och jag slutar äta.

"Omg, I remember that too!" - svarar jag chockat och stirrar på Niall som tuggar för fullt. "And when we did go swimming" - fortsätter jag och kollar på Emelie, Mathilda, Niall, Harry och Zayn. 

"Haha, old memories" - skrattar Zayn och kramar om Mathilda. Jag tycker att jag hör hur han viskar något om hottub till henne. 

"Do you remember our first kiss?" - frågar Niall mig och jag nickar. 

"In my room before dinner" - viskar jag och han nickar. Jag känner hur det bubblar av skratt i mig. Av skratt och lycka. Kärlek. 

"We have done so much together. Elvira, you broke your leg. And Greece of course. I love my life" - ler Emelie och hon lägger sig ner på filten när hon säger det sista. Harry kollar ner på henne och sedan kollar han på oss som om hon var galen. Emelie tar snabbt tag i armen hom håller honom sittande och drar i den så han faller ner bredvid henne. Vi skrattar alla och jag lägger mig också ner och kollar upp på molnen. 

"It looks like a turtle" - säger jag och pekar rätt upp i luften på ett moln. Niall skrattar och lägger sig ner så jag kan visa honom vilket moln jag menar.

"It looks more like a bunny" - säger Liam och jag lyfter på huvudet och ser att alla lagt sig ner.

"You're blind" - skrattar jag och Liam fnyser, sedan blir det tyst. Alla tio ligger där och kollar upp bland molnen. Solen skiner och vinden blåser mitt hår över mitt ansikte. Niall skyndar sig att ta bort det med ett finger innan han tar min hand. Jag biter mig i läppen, en tår bränner innan för mina ögonlock och jag blundar så att tåren ska falla ner för kinden. En snyftning kommer bort från Mathilda och Zayns håll. Varför vara stark nu? En tår till faller.

"I know that this isn't the end but it's sad. I'm going to miss all of you guys. You're the reson I smile everyday" - säger jag rakt ut i tystnaden. 

"It's not time to make a change, just relax and take it easy..." - börjar Zayn sjunga och jag hör direkt att det är introt på Father And Son. Harry är snabb och börjar sjunga med Zayn. Jag lyssnar på deras vackra stämmor. Mathilda sjuner också med nu. Wow, hennes röst! Niall börjar också nynna bredvid mig och även Eleanor och Danielle sjunger med. Alla kan låten. Konstigt nog sjunger även jag med, fast tyst så ingen hör mig. 

 

"It's not time to make a change, 
Just sit down, take it slowly. 
You're still young, that's your fault, 
There's so much you have to go through. 
Find a girl, settle down, 
If you want you can marry. 
Look at me, I am old, but I'm happy.