Johannas perspektiv:
"Happy birthday to you, happy birthday to you...!", sjunger faster July och sätter sig på min sängkant med en stor bricka som är full med presenter i knät.
"Goodmorning", gäspar jag och reser mig upp i sängen så att jag lutar mig mot sänggaveln innan jag tacksamt kramar om July. "You didn't have to", försäkrar jag henne men hon bara ler mot mig och ger mig en av presenterna.
"You deserve it. Now, open", beordrar hon med ett leende på läpparna och jag börjar försiktigt dra i det rosa paketsnöret. Jag har alltid varit en sådan person som helst vill att paketpappret ska se helt ut när jag är klar, lite av en perfektionist. Samma sak när jag var en flicka och jag skulle leka med dockor med mina kompisar; jag satt alltid i ett hörn och byggde upp ett hus så realistiskt det bara gick innan jag försiktigt började flytta runt på mina dockor.
När allt paketpapper ligger på täcket sitter jag med en fyrkantig låda i handen, den är vit och har ett äpple på sig.
"Oh my.. it's an iPhone 4S! Thank you so so much", utbrister jag och ger July ännu en bamse kram innan jag drar av locket och håller upp telefonen i handen.
"I thought you would like it"
"Like it? I totally love it", skrattar jag och lägger försiktigt ner telefonen i lådan igen.
"I'm so sorry Jo but I really have to go now. They need me at the work...", säger July ursäktande och jag lägger lådan på nattduksbordet.
"I'ts okay July. This was more than I expected really so you can go. I'll make my own breakfast", mumlar jag och ler ett oehört stelt leende av misstag. July ser fortfarande inte speciellt övertalad ut men hon ger mig en snabb puss på pannan innan hon reser på sig och går ut ut mitt rum. Jag följer henne med blicken tills hon försvinner ut i korridoren och sedan sitter jag tyst och lyssnar på hur hon klampar i hennes boots och stänger dörren efter sig. En kvävd tystnad sprids i rummet och jag reser på mig och går fram till fönstret. Jag har precis öppnat upp när jag hör July's röst från gatan nedanför.
"Can you please go and pick up the cake from Missy's Bakery? I think it's cake 72", ropar hon och rättar till sin handväska.
"Sure", skriker jag tillbaka och hon springer över gatan undertiden som hon vinkar hejvilt. Jag vet inte om det är som ett hejdå till mig eller för att bilarna ska akta sig. I vilket fall som helst går jag bort från fönstret och in på toaletten för att göra vid mig innan jag går.
Först skvätter jag vatten i mitt ansikte för att jag ska piggna till lite sedan börjar jag borsta igenom mitt halvlånga kastangebruna hår som är lika hopplöst krulligt som vanligt. Det ser alltid ut som ett kråkbo när jag vaknat, hur jag än gör. När jag är klar sätter jag i plattången i uttaget så att den ska bli varm under tiden som jag borstar tänderna.
Cirka tio minuter senare är mina tänder borstade och mitt hår är lite plattare än det var innan. Jag tar upp min söndriga iPhone 3GS från byrålådan och låser upp den. Inga missade samtal, inga sms. Tur att jag är så himla populär! Jag himlar med ögonen åt min sarkasm innan jag slänger mobilen på sängen och drar ut de andra byrålådorna för att hitta nya underkläder.
När jag väl är klädd, i en blommig klänning som går ner för låren och en mysig beige kofta som har lite för långa armar vilket jag gillar, går jag ut i köket för att ta pengar ur burken uppe på översta hyllan. Eftersom jag inte äter tårta tänker jag inte betala för den heller.
Jag kan inte fatta att jag är 16, det är mycket. Eller inte jättemycket om man räknar med alla andra människor men jag har ju aldrig varit äldre så för mig är det gammalt. Ikväll så ska jag firas, alla jag känner! Det innebär faster July, min storebror James, hans bästa vän Alex och såklart den bästa bästisen man kan få; Viktoria.
Viktorias perspektiv:
Dumma dator som aldrig vill starta! Jag suckar besviket och fäller ihop laptopen lite väl hårt.
"I'm going out", skriker jag och tar förgivet att någon hört mig innan jag tar på mig converse skorna och grabbar tag i väskan. Om inte min dator fungerar får jag väl gå hem till Daniel. Han är min smått söta granne som alltid sitter vid datorn på andra sidan staketet. Jag vet mycket väl att det är fel att utnyttja honom bara för att han är ett år yngre än mig och väldigt svag för alla tjejer som pratar med honom. Men jag utnyttjar ju inte honom egentligen, han gör ju detsamma mot mig när han säger att jag måste komma över på kvällen med godis. Hans mamma och pappa är värsta hälsofreaken så de har aldrig något godis hemma.
När jag väl är ute på trottoaren kollar jag mig omkring för att se till att ingen kollar på när jag kliver över staketet och småjoggar fram till Daniel's fönster på första våningen. Det är fortfarande nedrullat så jag knackar med knogen på glaset och väntar på svar. Efter minst trettio sekunder knackar jag igen fast denna gången mycket hårdare. Jag hör en duns innefrån rummet och sedan ett stön. Jag kan inte låta bli att skratta tyst för mig själv innan Daniel rullar upp gardinen och öppnar fönstret, i bara kalsonger!
"Hi, can I borrow the computer for a minute. Mine won't start", frågar jag och Daniel kliar sig i hårbotten och blinkar mot mig. Antagligen för att det är så ljust ute.
"Yeah, sure", svarar Daniel några sekunder senare och ger plats för mig så att jag kan klättra in.
"It's lunch you know", säger jag och trycker på startknappen innan jag sätter mig i hans snurrstol och kollar på honom. Han står där och klunkar vatten från en vattenflaska så han kan inte svara. Man ser hur hans adamsäpple rör sig upp och ner när han sväljer och hur hans hand är pressad mot hans, till min förvåning, vältränade mage. Jag lägger huvudet på sne och kollar på hans mage som om den skulle vara fake, fast det är den ju inte.
"So...", säger Daniel och ställer tillbaka den tomma flaskan på skrivbordet. Jag hoppar till av ljudet och snurrar snabbt runt så att jag fokuserar på datorn. "What's the important thing that maked you wake me up this..early?", frågar han och gör en grimas åt det sista ordet.
"It's a girlthing", svarar jag snabbt och klickar på Internet ikonen. Jag känner hur Daniel ställer sig precis bakom stolen och jag lutar mig fram mot skärmen för att verka koncentrerad.
"Is that the boyband, One Direction right?", säger han när jag väl kommit in på rätt hemsida.
"Yeah, you know them?", frågar jag förvånat och väner mig om för att kolla på honom igen.
"Haha, my little sister is quite a big fan. Can I guess the names?"
"If you think you can get them right", säger jag och flinar. Daniel lutar sig över mig och pekar på Louis.
"Louis Tomlinson. Niall Horan. Zayn Malik, Harry Styles and Liam Payne", säger han och flyttar fingret mellan varje namn.
"Wow! That's impressive", skrattar jag och Daniel ler stolt. Snabbt läser jag igenom det jag skulle innan jag klickar på krysset. "That was all. Thank you Daniel"
"No problems. And don't you dare to forget my candy tomorrow night", ler han och blinkar med ena ögat. Jag gör en grimas innan jag hoppar ut genom fönstret och plockar upp min telefon. Dags att ringa Johanna.
Johannas perspektiv:
När jag kliver in genom dörrarna till Missy's bageri möts jag av en härlig lukt av choklad och bakvärk. Jag tar ett djupt andetag genom näsan innan jag går fram till disken där en medelålders kvinna står och knappar på kassamaskinen.
"Hello dear, can I help you?", frågar hon vänligt när jag kommit fram.
"Yes please. I'm going to pick up a cake for my birthday party tonight", säger jag och hinner inte fortsätta innan damen gratulerar mig. Jag säger tack och plockar upp mobilen ur fickan för att den börjat surra.
"Excuse me", ursäktar jag och kliver bort från disken för att svara. "Hi Viktoria"
"Hello. And congratulations", säger Viktoria och jag lägger snabbt handen för luren och fångar kassörskans blick.
"It was order 72", nästan viskar jag och hon nickar innan hon försvinner in bland lagret. "Thank you so much", svarar jag Viktoria och lutar mig mot väggen.
"Where are you?"
"I'm picking up the cake for tonight"
"Cake! Can I come to your place soon?"
"Yeah, the bakery is not far away from home. See you outside in ten?"
"See ya then. And by the way, I have a surprise to tell you", säger Viktoria och lägger på precis samma sekund som kassörskan kommer ut med en stor låda med bageriets logga på.
"It's 11.38£", ler hon och ställer ner lådan på disken. Jag nickar och öppnar min väska för att hitta pengar.
När jag betalat tar jag lådan och går ut i solskenet. Bäst att skynda sig så att inte Viktoria står ute på gatan i flera minuter. Plus att jag vill få reda på den överraskning hon sa att hon hade!
Det var det allra första kapitlet i Love to 72. Jag hoppas att ni gillade det! Såklart kommer det antagligen bli bättre desto mer som händer men man måste ju börja någonstans.
Jag vill gärna ha några kommentarer om jag ska fortsätta.
Kram xoxo
