Lovely Loneliness 18

2012-08-16 @ 13:48:00
Tidigare: 
"Well, let's do the best of the situation" - säger jag ock försöker låta lite glad även om det känns som om jag ska börja gråta. "We can always do something fun before you guys leave".
"How can you be so positive?" - ler Danielle och jag rycker på axlarna.
"What about a picnic or something?" - frågar jag och tillsvar får jag några medhållande mummel och nickningar. 
"Great! Let's set a date"
 
Every good thing has an end,
the last word in a text and the button named; send.
You live along forever,
as long as we are together.
 
To let someone go is a part of this,
a new life created by mrs and miss.
A promise of frendship and trust, 
not even a old life will rust.
 
 
 
It all started with 'Once upon a time',
now it's both yours and mine.
All the love to Liam, Harry, Niall, Zany and Lou,
the last thing I wanna say is that I love you...
 

Emelies perspektiv:
 
Nu har det gått sex dagar sedan vi alla satt samlade i Harry och Louis lägenhet och imorgon åker de. Jag vet att det inte är världens undergång men det känns som om ett stor bit av mitt hjärta drars ut ur min kropp och försvinner med Harry. Jag har alltid varit så dålig på avsked, detta kommer inte gå bra. Jag är hemma hos Elvira för att hjälpa henne med mat till picknicken som vi nu ska ha som avsked. Elvira har verkligen lagt ner sin själ i detta för på hennes köksbord finns en enorm röd vit rutig filt, en påse med tre flaskor saft och en med vatten och just nu plockar hon ner alla sorters bullar, kakor, frukter och annat i matväg i en stor picknickkorg. 
"I think that was it" - säger hon plötsligt och bär över korgen till bordet.
"It's gonna be so fun and so sad" - säger jag och tar upp min mobil. Jag har fått ett sms från Harry. Han och Liam lovade att de skulle hitta det bästa picknick stället i stan. Antar att det är det de har gjort nu eftersom sms:et består av en detaljerad vägbeskrivning. "Time to go" - säger jag till Elvira och hon nickar. Ingen har varit speciellt bra på humör idag, Elvira envisades med att göra allt själv så hon skulle ha något att koncentrera sig på och jag har väl spenderat halva morgonen med att snurra och pilla på min ring. 
"I can use a litte help" - säger Elvira och jag springer fram och tar filten och påsen med dricka ur hennes famn så hon bara bär korgen. "Thank you" - ler hon och vi går ut till uppfarten där Niall väntar med en bil. Jag hoppar in där bak med Mathilda och Zayn och låter Elvira sitta där framme med Niall. 
"How do you think the food will be enough for everyone? I can eat the entire picnic basket by my self!" - ler Niall när Elvira också satt sig i bilden.
"You just have to leave something for the rest of us" - svarar Elvira och Niall tar hennes hand. Ingen vill argumentera idag.
 
Danielles perspektiv:
 

"Danielle? Time to go" - hör jag Eleanor ropa från hallen. 
"Just a second" - ropar jag tillbaka och drar upp tröjan. En liten kulle har börjats bilda på magen, det ser så knäppt ut. Förfärat snurrar jag runt framför badrumsspeglen i Louis och Harrys lägenhet. Jag kom hit i morse för att Liam skulle med Harry och leta upp picknickplats så jag skulle få åka med Louis och Eleanor.
Hur kommer detta påverka min dans? Det finns så mycket jag inte tänkt på när det gäller barnet. Det finns så mycket negativt men även minst lika mycket positivt.
"Are you comming?" - ropar Eleanor igen och jag drar ner tröjan och går ut i hallen. "What were you doing?" - frågar Eleanor som antagligen lagt märke till mitt fundersamma ansiktuttryck. 
"Nothing, I did just fresh up a little" - svarar jag snabbt och tar på mig jackan. Ingen mening att börja prata om något så deprimerande nu. Eleanor nickar och vi går ut och sätter oss i bilen. Det verkar vara en lång åktur ut på landet, Harry och Liam har verkligen ansträngt sig med att hitta den perfekta platsen. 
 
Mathildas perspektiv:
 

Efter nästan en timme av bilåkning är vi framme vid en liten liten grusväg, om vi inte hade vetat att den fanns där skulle vi lugnt missat den totalt. Niall kör in på den lilla grusvägen som är extremt bucklig och skumpig, som tur är ska vi bara köra några meter innan vi pakerar lite fint halvt uppe på åkern. 
"This is it" - säger Niall och stänger av motorn. Zayn hoppar ut först och sedan så kommer jag efter, som alltid tar jag ett djupt andetag och njuter av den friska luften efter en sådan lång biltur. 
"How beautiful" - säger Elvira och smäller igen bildörren. Jag ler åt henne när hon snurrar runt för att se på allt naturen har att bjuda på. Niall går fram till henne och tar hennes hand och sedan går de båda för att packa ur maten.
"I'm gonna miss you" - viskar Zayn i mitt öra och mitt leende försvinner.
"Can we take the goodbyes later, I just wanna spend my time having fun with you. Laughing with you" - mumlar jag och Zayn nickar. Försiktigt tar jag hans hand och vi går efter Emelie som snabbt sprungit bort till Harry och Liam. 
"Good work lads, this place is great" - säger Zayn när vi väl kommit fram.
"Thanks. When will Danielle arrive?" - frågar Liam oroligt. Han gillar verkligen inte att lämna Danielle ensam. Precis efter han sagt det kommer en bil körande på grusvägen. Jag ser direkt att det är Louis bil. Liam lämnar oss för att gå och möta Danielle och istället kommer Elvira och Niall med maten.
"Harry, can you help me with this?" - frågar Elvira och Harry släpper motvilligt Emelie och tar tag i andra änden av den stora filten. De brer ut den över det mjuka gräset under det största äppelträdet som finns i närheten. Tur att äppelträdet inte har några äpplen kvar för då skulle vi alla fått sitta med hjälm. Niall står och inspekterar korgen med mat och jag sätter mig ner på filten sålänge. Det är riktigt bekvämt. 
"Hello everybody" - säger Louis när han och resten av gänget kommer gående. 
"Hi" - svarar Niall kort och fortsätter peta i korgen. Elvira tar den ifrån honom och sätter den i mitten av filten innan hon själv sätter sig ner på knä. Niall ler åt henne och sätter sig bredvid. Några sekunder senare sitter alla på filten.
 
Elviras perspektiv:
 

"Well, this is... silent. Let's eat" - säger jag och börjar plocka fram tallrikar och glas till alla tio. Eleanor och Liam hjälper mig att ta fram maten och Zayn häller upp saft till alla. 
"I called the theatre yesterday. I'll start working on mondag" - säger Emelie plötsligt och ler.
"Congratulations" - säger Mathilda. "I found a nice little restaurant that needed a singer last week. Thought that I maybe should take the job?" 
"Do it. You have to" - säger Danielle snabbt och vi andra nickar. 
"Then I will. It sounded like a great little job" - skrattar Mathilda. 
"We might get to eat cheaper because we are your friends?" - skojar Emelie.
"Only if I can go to the theater for free" - svarar Marhilda och Emelie skrattar igen. 
"Do you want the food or not?" - ler jag och de andra skyndar sig att hugga in på frukter och bullar. Själv tar jag fram min lilla påse med mackor. De är glutenfria och smakar kartong men jag får nöja mig med det.
"I remember when you ran into me at the studio" - säger Niall plötsligt och jag slutar äta.
"Omg, I remember that too!" - svarar jag chockat och stirrar på Niall som tuggar för fullt. "And when we did go swimming" - fortsätter jag och kollar på Emelie, Mathilda, Niall, Harry och Zayn. 
"Haha, old memories" - skrattar Zayn och kramar om Mathilda. Jag tycker att jag hör hur han viskar något om hottub till henne. 
"Do you remember our first kiss?" - frågar Niall mig och jag nickar. 
"In my room before dinner" - viskar jag och han nickar. Jag känner hur det bubblar av skratt i mig. Av skratt och lycka. Kärlek. 
"We have done so much together. Elvira, you broke your leg. And Greece of course. I love my life" - ler Emelie och hon lägger sig ner på filten när hon säger det sista. Harry kollar ner på henne och sedan kollar han på oss som om hon var galen. Emelie tar snabbt tag i armen hom håller honom sittande och drar i den så han faller ner bredvid henne. Vi skrattar alla och jag lägger mig också ner och kollar upp på molnen. 
"It looks like a turtle" - säger jag och pekar rätt upp i luften på ett moln. Niall skrattar och lägger sig ner så jag kan visa honom vilket moln jag menar.
"It looks more like a bunny" - säger Liam och jag lyfter på huvudet och ser att alla lagt sig ner.
"You're blind" - skrattar jag och Liam fnyser, sedan blir det tyst. Alla tio ligger där och kollar upp bland molnen. Solen skiner och vinden blåser mitt hår över mitt ansikte. Niall skyndar sig att ta bort det med ett finger innan han tar min hand. Jag biter mig i läppen, en tår bränner innan för mina ögonlock och jag blundar så att tåren ska falla ner för kinden. En snyftning kommer bort från Mathilda och Zayns håll. Varför vara stark nu? En tår till faller.
"I know that this isn't the end but it's sad. I'm going to miss all of you guys. You're the reson I smile everyday" - säger jag rakt ut i tystnaden. 
"It's not time to make a change, just relax and take it easy..." - börjar Zayn sjunga och jag hör direkt att det är introt på Father And Son. Harry är snabb och börjar sjunga med Zayn. Jag lyssnar på deras vackra stämmor. Mathilda sjuner också med nu. Wow, hennes röst! Niall börjar också nynna bredvid mig och även Eleanor och Danielle sjunger med. Alla kan låten. Konstigt nog sjunger även jag med, fast tyst så ingen hör mig. 
 
"It's not time to make a change, 
Just sit down, take it slowly. 
You're still young, that's your fault, 
There's so much you have to go through. 
Find a girl, settle down, 
If you want you can marry. 
Look at me, I am old, but I'm happy. 
All the times that I cried, keeping all the things I knew inside, 
It's hard, but it's harder to ignore it. 
If they were right, I'd agree, but it's them They know not me. 
Now there's a way and I know that I have to go away. 
I know I have to go."
 

Det var det. Nu är det slut. Knäppa jag, jag började nästan gråta! Usch. Allt bra har ett slut. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni gillade min fanfiction. Den har påverkat mig mycket. Såklart kommer det komma en ny men det kan kanske ta ett tag. Skolan börjar snart vilket gör att jag har mer tid till att skriva (fullt upp på sommarlovet). Detta gänget, Elvira, Niall, Emelie, Harry, Mathilda, Zayn, Liam, Danielle, Louis och Eleanor får mig att le. Jag hoppas ni också log, mina underbara läsare. Jag älskar er och det skulle betyda jättemycket om ni kan kommentera vad ny tyckte om hela berättelsen. Kram xoxo
 
 
 
 
 
 

Lovely Loneliness 17

2012-07-07 @ 23:57:00
 
Tidigare: "Get a job!" - utropar hon när jag inte svarar henne. Jobb? Men jag är inte en vuxen person som ska sitta och jobba hela dagarna! Eleanor skrattar åt mitt förvirrade ansiktsuttryck. "I can help you with finding a cool job, if you want?"
"Yes please" - svarade jag och kollade in i garderoben igen. "Eleanor?" - frågar jag sedan försiktigt.
"What is it?" - frågar hon silketslent och viker ihop en av mina tröjor.
"I still have nothing to wear. Can I borrow clothes from you?"

 
 
 Elviras perspektiv:
 
Ny dag. Solen skiner och jag smyger på tå genom mitt rum för att inte väcka mamma och pappa på nedanvåningen. Lite smidigt gliger jag mellan dörröppningen och dörren in till min toa och sätter igång duschen så att varmvattnet ska komma. Under tiden jag väntar på det smyger jag ut igen för att ta min mobil. Den ligger på nattduksbordet och så lat som jag är lägger jag mig på mage över sängen och försöker nå den istället för att gå runt om sängen. Jag viftar lite med handen för att få tag i den men till min förskräckelse slår jag bara till den med fingerspetsen så den faller ner på golvet. Fan. Jaha, nu får resten av familjen vakna. Irriterat hasar jag ner på marken och kryper under sängen för att få tag i mobilen.
"What are you doing?!" - brölar Dave i dörröppningen och jag slår huvudet i sängbotten.
"Ouch!" - utbrister jag och tar handen för huvudet samtidigt som jag reser mig upp. 
"What happened to your phone?" - frågar Dave och går fram till mig för att ta min mobil. Det är en stor spricka i den men den verkar fortfarande fungera. "Dad is going to kill you" - flinar Dave och jag slår till honom på armen.
"I'm going to take a shower so get out of here" - säger jag och puttar på Dave som är orubblig. Tillslut ger han med sig och går ut så att jag kan duscha ifred. 
 
När jag är klar går jag ner för att äta frukost med min familj. Mamma och pappa har redan börjat äta men jag får sällskap ner för trappan av Dave. 
"Goodmorning my beloved children" - ler pappa och tar en tugga av sin macka. 
"Morning" - svarar jag kort och börjar bre min egen glutenfria macka. Dave öppnar genast kylskåper och plockar ut en mjölkkartong och börjar dricka direkt ur öppningen.
"That's disgusting" - klagar jag och mamma kollar surt på Dave som genast ställer tillbaka paketet. 
"What are you going to do today El?" - frågar pappa obekymrat och jag sätter mig mitt emot honom.
"I don't know. I'll probably do something with the girls" - svarar jag och pappa nickar nöjt. Jag vet att han inte gillar hur jag umgås med ett av världens mest populära killband och speciellt inte att jag är tillsammans med en av dem även om han är fyra år äldre. 
"See ya" - ropar Dave helt plötsligt och försvinner ut genom ytterdörren som jag tjugo minuter senare också försvinner genom.
 
Emelies perspektiv:
 
"What about this one?" - frågar Eleanor och ger mig en jobb-annons. Jag skummar igenom texten innan jag skakar på huvudet.
"Cleaning isn't my favorite thing to do" - säger jag och lägger ifrån min annonsen. "I'll never find a good job" - gnäller jag och lutar mig tillbaka i stolen när Harry och Louis kommer ut från köket med fyra glas chokladmjölk. Jag sov hemma hos Harry igår natt och Eleanor hos Louis, det är därför vi nu sitter här i deras kök och letar jobb. 
"Aren't you finished yet Em?" - frågar Louis som bär på ett fat med bullar.
"Oh shut up" - säger jag och grimaserar åt honom.
"Yeah Lous, shut up" - härmar Harry och lägger armen om mig. 
"So you're taking her side!" - utbrister Louis förfärat och blinkar med ena ögat om mig. Harry bara himlar med ögonen och hugger in på en bulle. Själv tar jag en mugg chokladmjölk försiktigt mellan händerna och blåser lite lätt för att få bort ångan. 
 
Ding Dong

Det är dörrklockan som ringer och jag är snabbast på fötterna. Jag skyndar mig ut i hallen och öppnar dörren.
"Hey there" - säger Elvira och kramar om mig.
"Goodmorning" - svarar jag och ger plats för henne att komma in.
"Who is it?!" - skriker Louis från köket och jag stänger igen dörren.
"It's me!" - ropar Elvira glatt tillbaka till honom och hänger upp sin jacka på en fri krok.
"Elvira!!!" - ropar Louis överlyckligt och det tar inte många sekunder innan han hoppar över henne i hallen. Jag skrattar åt dem och går ut i köket för att fortsätta kolla annonser.
"How did you know that we where here?" - frågar Eleanor Elvira när hon och Louis kommer och gör oss i köket sällskap.
"Well, I went to the hotel first but Mathilda and Zayn was still alseep so I just thought that the rest of you was here. And who was right?" - svarar Elvira och kollar sedan ner på köksbordet. "What is this?" - frågar hon förvånande och kliar sig på pannan.
"We'd like to call it pastries" - svarar Harry på skoj och Elvira skrattar till.
"It's job announcements" - svarar jag och hon ser ännu mer förvånad ut.
"Are you, looking for a job?" - frågar hon och kollar på mig. 
"Hey! I can work" - säger jag och känner min anklagad. Elvira skrattar åt mig och slår sig ner på en tom stol.
"Find anything yet? I can see that you have some help" - säger hon och Eleanor ler mot mig.
"Nothing yet" - suckar jag och börjar plocka bland papprena igen. De andra tre äter under tystnad och Elvira sitter bara tyst och läser några annonser. 
"What about this one?" - säger hon efter ett tag och plockar upp ett papper som hamnat på marken. Jag tar emot den och läser noga texten. Det är en förfrågan om någon vill börja arbeta som statist och roddare på en teater som inte finns speciellt långt härifrån. Man behöver inte vara specialiserad och det är ett plus om man är ung. Man ska ringa om man är intresserad för mer information. 
"This is perfect" - ler jag och Elvira ser inte alls förvånad ut. 
 
Mathildas perspektiv:
 
"Best breakfast ever" - ler Zayn och tar min hand över bordet.
"Subway is yummy" - skrattar jag och torkar min om mummen med min fria hand. "What should we do now?" - frågar jag och ser hur Zayn kollar sig omrking i rummet för tjugonde gången. Han vill vara säker på att ingen tar foto på oss eller att massor av tonårstjejer strömmar in genom dörrarna.
"Niall wanted me to call him when we're done. We have to go to the others at Louis and Harrys place" - säger Zayn och vi reser på oss. Jag tar på mig solglasögonen av en händelse och vi går ut i solskenet. 
"Hi Niall" - säger Zayn plötsligt och jag vänder mig mot honom och ser att han har mobilen upptryckt mot örat. Vi går med snabba steg efter honom för att hinna med i hans fart men han märker att jag nästan får jogga så han sakta ner och tar min hand. 
"We'll pick you up on the way. I hope the other boys haven't told anyone yet" - säger han och lägger på. 
"Told what?" - frågar jag nyfiket och Zayn kollar ner på mig och ler åt min nyfikenhet.
"Nothing" - svarar han och jag gör en grimas åt honom. 
"Please.." - ber jag och stannar honom genom att ställa mig framför för att blockera hans väg.
"You can find out about it later sweetheart" - envisas han och jag kollar ledsamt ner på mina fötter. Jag vet att Zayn himlar med ögonen och så känner jag hur han lägger en hand under min haka och lyfter upp mitt huvud så han kan kolla mig i ögonen. "What about a kiss?" - frågar han flirtit och blinkar med ena ögat innan han tar tag om min midja och kysser mig mitt på gatan.
"Excuse me" - hör jag en tjejröst säga bakom mig och jag lutar mig bakåt från kyssen. Det står en liten tjej i typ 12-årsåldern med en penna och ett block i handen. Jag kan inte låta bli att le åt henne där hon tyst står och väntar på att någon av oss ska säga något.
"Hello you" - säger Zayn och släpper mig, men bara med en arm. 
"Can I get your autograph?" - frågar hon sött och Zayn nickar och tar emot hennes rosa penna och block. Han kladdar ner sin helt genomkrångliga autograf på ett blad och ger tillbaka tjejens grejer. 
"Thank you. I want your pretty girlfriends too" - säger hon sedan och kollar upp på mig. Jag ler mot henne och Zayn ser ännu gladare ut.
"She really is pretty" - säger han och tjejen nickar. Jag tar emot blocket och skriver ner min namntäckning bredvid Zayns och så ritar jag ett litet hjärta åt henne.
"There you go" - säger jag sedan och hon springer iväg till sin mormor eller farmor som står några meter därifrån och väntar på henne. "Oh my god, she was so cute" - skrattar jag och vi börjar gå igen.
"I have to give you a mirror so you can see what a really cute person look like" - säger Zayn och pussar mig snabbt på min tinning.
 
Elviras perspektiv:
 
Äntligen har vi slängt alla pappersannonser som låg på köksbordet och vi sitter alla i vardagsrummet med TV:n igång på låg volym utan att någon kollar på den. Harry ligger med fötterna uppe i soffan med Emelie i sitt knä och Eleanor sitter rakt upp på andra sidan av soffan med Louis på golvet nedanför. Hon pillar obekymrat i hans hår samtidigt som hon snackar med Emelie. Själv sitter jag lutad mot soffbordet och knappar lite tafatt på min mobil. Kan inte de andra komma snart! 
 
Ding D.. dörren är öppen så de går in på egen hand. Ingen av oss andra pallar resa på oss för att välkomna dom så vi ropar bara att vi alla är i vardagsrummet. Först in kommer Liam och Danielle som så glatt håller varandra i hand. Liam tar redan hand om henne som om hon ska föda vilken sekund som helst även om man inte ens kan se på hennes mage att något finns där inne. Jag ler åt dem när de slår sig ner i mitten av soffan. Efter dem kommer Mathilda som kastar sig ner i sackosäcken som ligger på golvet och efter henne kommer ne flinande Zayn som förblir stående bredvid Mathilda. Förväntansfullt kollar jag mot öppningen in till vardagsrummet igen och får syn på när Niall kommer gående genom korridoren. Han kollar upp och fångar min blick. Några sekunder senare ligger jag nerbrottad på golvet med Niall över mig.
"Air?" - skrattar jag och kramar om Niall. 
"You're more important then air" - ler han och pussar mig på pannan innan han reser sig upp och räcker mig en hjälpande hand. Jag tar den och sätter mig bredvid honom på marken.
"Tell now!" - säger Mathilda och kollar otåligt på Zayn som kollar allvarligt på de andra killarna. Nu blir jag också nyfiken så jag kollar på Niall som också blivit allvarlig. 
"What is it?" - frågar jag efter några sekunder.
"Well, Paul told us a few days ago that we're going to the US to do a tour and unfortunately we can't have with us any friends or girlfriends" - säger Liam och jag kollar ledsamt på Niall.
"For how long will you be gone?" - frågar Emelie och sätter sig upp i soffan.
"Like two or three months" - suckar Niall och tar min hand. Jag kommer sakna honom så. 
"When are you leaving?" - frågar Eleanor nedstämt.
"In a week" - svarar Zayn och Louis samtidigt. 
"Well, let's do the best of the situation" - säger jag ock försöker låta lite glad även om det känns som om jag ska börja gråta. "We can always do something fun before you guys leave".
"How can you be so positive?" - ler Danielle och jag rycker på axlarna.
"What about a picnic or something?" - frågar jag och tillsvar får jag några medhållande mummel och nickningar. 
"Great! Let's set a date"

Klar klar klar. Äntligen klar. Jag fixade det här med bilderna (som ni se) så här är det NÄST SISTA kapitlet av Lovely Loneliness. Det ska bli tråkigt att avsluta denna berättelse men jag kan erkänna att jag redan har börjat på en helt ny. Jag hoppas som vanligt att ni gillade detta inlägget lika mycket som de andra och om ni gjorde det får ni gärna visa det genom att kommentera. Älskar er!
Kram xoxo
 

Lovely Loneliness 16

2012-06-25 @ 21:34:00
Tidigare:
När jag kommer tillbaka ligger Niall ner i soffan. Jag ställer skålen med varma popcorn på bordet innan Niall får tag om min midja och drar ner mig i soffan bredvid honom. Jag fnissar lite åt hans beteende innan jag återgår till att kolla på filmen. Hela kvällen ligger vi så och jag känner Nialls andetag mot min axel och ibland två läppar. Kan livet bli bättre?


 
We all got choices in our lifes
and we all choice diffrent.
We all get hurt at least once
but we also do what's totally right for us.
When something goes wrong
we have friends to support.
When something goes right
we still have friends to support.
 
Mathildas perspektiv:
 
"Here they come" - ropar jag och vinkar åt Louis och Eleanor som kommer gående hand i hand mot oss på flygplatsen. Vi har alla samlats där, förutom Liam och Danielle. De ville så hemskt gärna stanna hemma hos killarna och ordna en riktigt fin välkomningsmiddag till de nyblivna paret.
"I've missed you so much!" - halvgråter Emelie av glädje och kramar om Eleanor.
"Can we other also touch here?" - frågar Elvira skämtsamt och Emelie backar undan så att jag kan ge henne en bamsekram. Elvira kramar och Louis innan Harry hoppar upp på hans rygg.
"Hazza, I've missed you pumpkin" - ler Louis och Harry hoppar ner från hand rygg och slår till honom på ryggen så där som killar alltid gör.
"Missed you too BooBear" - försäkrar han innan han går och ställer sig med armarna och Emelie.
"I'm starving!" - klagar Niall och vi skrattar åt honom. Tur för han och oss andra att middagen redan är klar och väntar på oss.
 
Elviras perspektiv:
 
Väl framme hos killarna står middagen på bordet. Vi sätter oss alla runt bordet och hugger in på maten, speciellt Niall. Jag tar en tugga på min glutenfria brödbit och kollar lite uner lugg på alla vid bordet. Jag förstår att Liam och Danielle inte har någon vidare aptit för de ska snart berätta för alla om barnet som växer i Danielles mage. Eleanor och Danielle sitter och tittar på varandra, antar att Eleanor också vet. Men de andra är helt ovetande.
"Can you pass the butter?" - frågar Niall och jag räcker honom burken, som tack ler han lite gulligt åt mig. Fan vad det ska vara tyst då?! Detta börjar bli riktigt irriterande. Varför ser Harry och Emelie så himla hemlighetsfulla ut?
 
"Guys? Danielle and I have to tell you something" - säger Liam tillslut och alla kollar upp på honom. Jag fångar hans blick och nickar uppmuntrande mot honom. "Well, we all are going to handle a new member in this family" - ler han och tar Danielles hand som nu är placerad på hennes ännu platta mage.
"You're kidding?" - ler Zayn och kollar på Danielle och Liam. "That's amazing"
"How cute!" - utropar Emelie som ser mycket mer energisk ut än vad hon gjort för en minut sedan.
"Well done Liam" - säger Niall och lägger ifrån sig sitt dricksglas. Liam himlar med ögonen åt honom innan han kärleksfullt kollar på Danielle.
"Have you thought of any names?" - frågar Mathilda undrande och Liam skakar på huvudet.
"Actually.." - säger Danielle och Liam blir med ens förvånad. Danielle bara ler åt honom innan hon fortsätter. "If it's a boy I would like no name him Casper"
"That's a wonderful name honey" - säger Liam glatt.
"And if it's a girl I would love to name her.. Mathilda" - ler Danielle och kollar på Mathilda som sitter stumt och kollar på henne.¨
"No way..!" - börjar hon innan ett stort leende sprids över hennes läppar. "Oh my god, Danielle. Thank you" - utbrister Mathilda och reser sig upp för att ge henne en kram. Danielle möter henne halvägs och jag kan inte låta bli att le åt dem. Vad kärleksfulla blev nu. Jag kollar på Niall som antagligen redan har suttit och kollat på mig som vanligt. Försiktigt tar han min hand under bordet innan han kollar bort mot de andra som inte märkt något.
 
Emelies perspektiv:
 
Är det vår tur nu? Jag kollar oroligt på Harry som ser något mer beslutsam ut. Jag harklar mig försiktigt för att få allas uppmärksamhet.
"We have something to admit too" - säger Harry och tar min hand. Ingen har märkt ringen som är där, kanske för att den inte är lika stor och bländande som Eleanors men den är dock mycket vackrare enligt mig.
"Not you too Emelie!" - skrattar Louis och jag gör en grimas åt honom.
"I'm not pregnant Lou" - försäkrar jag och kollar på Harry. Han får berätta, jag klarar inte det.
"Emelie and I are engaged.." - säger Harry riktigt snabbt men jag tror alla uppfattade det.
"I know that we're young but who says that we have to get married now?" - försäkrar jag lite smått orolig för deras ansikts uttryck. Elvira är den första som reagerar. Hon reser sig från stolen, släpper Nialls hand och går fram till mig.
"I'd always knew that your going to be perfect together Emelie. This is one of my dreams comming true. To see that you're happy. You mean everything to me Emelie. I love you" - viskar hon och jag känner hur tårarna bränner i ögonen. Jag nickar stumt och känner hur en tår faller utför min kind. Försiktigt reser jag på mig och kramar om Elvira och också börjat gråta. Resten av gänget sitter bara och kollar på med leende på läpparna. Harry ser också så glad ut och han tar min hand när jag kramat färdigt Elvira.
"Thank you Elvira" - säger jag och försöker samla mig.
 
Mathildas perspektiv:
 
"Are you done soon?" - ropar jag till Zayn som snart har varit inne på toaletten i femton minuter. Jag får inget svar så jag reser mig från Zayns säng och går fram till dörren. "Have you drowned in your mirror reflection?" - frågar jag skämtsamt och bankar på dörren. Han öppnar och kollar finurligt på mig.
"The only thing I drown in is your eyes beautiful" - ler han och smeker min kind.
"Stop you" - skrattar jag och hoppar upp i sängen igen. Jag sätter mig bekvämt mitt i mitten och sätter igång TV:n med fjärkontrollen.
"Mathilda my love?" - frågar Zayn och jag sliter blicken från skärmen. "You're beautiful" - säger han seriöst och kollar på mig med den där sjukt intensiva blicken som bara han kan få.
"And you're hot Zayn" - fnittrar jag och reser mig upp så att jag kan gå fram till fönstret. Tänk att Harry och Emelie är förlåvade! Och Danielle ska få barn, det är ju helt sjukt. Allt går så snabbt. Det känns som att det var igår jag såg Zayn för första gången i den där bilden på väg till badhuset. Men jag tror inte att jag är redo för att bli förlåvad även om jag älskar Zayn med hela mitt hjärta.
"What's bothers you babe?" - frågar Zayn med silkeslen röst och går fram till mig och lägger händerna om mig bakifrån. Hans kroppsvärme är så mycket varmare än min så jag ryser ofrivilligt men svarar inte på hans fråga. "Love?" - upprepar han och vänder mig om så att jag kan se honom i ögonen.
"It's just that it feels like everybody is getting engaged or pregnant and stuff like that.." - säger jag försiktigt och Zayn kollar förstående ner på mig.
"And do you want that too?" - undrar han och jag ser på honom att han är villig att göra vad som helst för mig.
"No, atleast not yet" - förklarar jag och ser hur Zayn tänker på vad jag har sagt.
"I love you Mathilda. We don't have to do something that you don't wanna do" - viskar han och pressar sina läppar mot min panna.
"I love you too" - svarar jag och flätar ihop mina fingrar bakom hans rygg så att vi blir tvunga att komma närmare varandra. Försiktigt kysser han nu min mun och jag blundar för att njuta av hans läppar.
"And.. do.. you.. know.. what?" - säger Zayn tyst mellan kyssnarna. Jag skakar på huvudet och känner hur hans händer åker ner för min svank. "We don't have to be engaged to have a little fun" - ler han och jag börjar fnittra. Glad över min reaktion lyfter Zayn upp mig i sin famn och bär mig bort till sängen där han sedan fösiktigt lägger mig ner på täcket. Nyfiket tar jag av honom hans T-shirt för att än en gång beundra hans ursnygga mage. Beslutsamt drar jag med handen ner för hans bröst, huden är brinnande varm.
 
Emelies perspektiv:
 
"I've got absolutly nothing to wear!" - muttrar jag surt och kollar på Eleanor som står där i sin super snygga mörkblåa klänning. Jag vill ha den klänningen!
"Then go shopping some new clothes" - ler hon och räcker mig några av de klädesplagg som jag slängt på sängen. Jag suckar och tar emot kläderna.
"I doesn't have so much money.." - erkänner jag och plockar upp min gamla slitna plånbok. Inte en krona, allt som finns där är mitt kort som inte innehållet för mycket pengar.
"Emelie, how do everybody else get money?" - frågar Eleanor och jag kollar förvånat på henne. "Get a job!" - utropar hon när jag inte svarar henne. Jobb? Men jag är inte en vuxen person som ska sitta och jobba hela dagarna! Eleanor skrattar åt mitt förvirrade ansiktsuttryck. "I can help you with finding a cool job, if you want?"
"Yes please" - svarade jag och kollade in i garderoben igen. "Eleanor?" - frågar jag sedan försiktigt.
"What is it?" - frågar hon silketslent och viker ihop en av mina tröjor.
"I still have nothing to wear. Can I borrow clothes from you?"
 

Det var länge sedan.. oops. Men detta var ett mycket känslosamt och romantiskt kapitel, tycker jag. Eftersom det inte kommer vara lika romantiskt i de nästa inläggen. Just detta inlägget var till två personer. 1. Till Cajsa som längtat efter uppdatering! 2. Och till Emelie, min älskade vän som stöttar mig så mycket. Jag älskar dig min vackra vän!
Kram xoxo
 
 
 
 

Lovely Loneliness 15

2012-06-07 @ 00:36:00
Tidigare:
"Yeah. Wow" - stammar jag och blinkar ett par gånger innan jag kollar Danielle i ögonen. "I love you" - säger jag tillslut och omfamnar henne hårt. Hon ler mot mig och kramar tillbaka. Jag kan fortfarande inte riktigt koppla vad som hänt men detta är ett av de lyckligaste sekunderna i mitt liv.



 
Emelies perspektiv:
 
Jag kniper ihop ögonen och klämmer Harrys hand extra hårt, fast han verkar inte märka något. Elvira sitter på en stol bredvid sängen och kollar på när den inringda doktorn häller någon bakteriedödande vätska på mitt ben. Det svidet jättemycket men jag förblir tyst.
"It's okay hun" - mumlar Harry som inte heller verkar så förtjust i tanken på att jag har ont. Jag nickar åt honom och försöker få ögonkontakt med honom. Han kollar först undrande men sedan kärleksfullt ner på mig och jag ler åt honom. Han är så underbar.
"That's all. It looked worse than it was" - säger doktorn och lägger ner sina saker i sin gamla fula väska.
"Thank you for everything" - säger Harry och följer honom till dörren. De försvinner ut i korridoren men efter någon minut är Harry tillbaka igen. Jag antar att han ville betala utan att jag skulle se det.
"Stop spending so much money on me" - säger jag och han himlar med ögonen.
"That's the least thing I can do" - föräkrar han och sätter sig på sängkanten. Jag ler mot honom igen och han tar min hand.
"I think I should go.. I got that thing... you know" - säger Elvira besvärat och reser på sig.
"Thank you for being here" - säger jag och hon nickar mot mig innan hon försvinner ut i korridoren.
 
 
Elviras perspektiv:
 
"That was awkward" - mumlar jag för mig själv medans jag går igenom korridoren. Vad ska man hitta på nu då? Jag tar upp mobilen och bläddrar igenom mina kontakter. Jag kanske kan ringa Sandra och se om hon är kvar.
"Hey Sandra! It's Elvira" - säger jag och drar handen genom håret.
"Hi Elvira. Sandra is busy right now, she can't talk" - svarar Ed och jag stelnar till utanför hissarna.
"Oh, I'm sorry" - mumlar jag och trycker på knappen till en av hissarna.
"Don't worry. Do you like me to tell Sandra that you called?" - frågar han och jag beundras över hur gulligt han säger Sandras namn.
"No, it's okay" - försäkrar jag honom om. "Thank you anyways, bye" - avslutar jag och lägger på luren. Jahapp, då får man väl ringa någon annan. Jag vet redan att Niall är iväg. Han skulle träffa någon kusin eller något. Och Zayn tog med Mathilda... någonstans. Jag måste verkligen ha bättre koll på saker och ting.
"Exuse me. Are you getting in?" - frågar en gamal tant mig. Jag nickar och kliver in i hissen. Receptions knappen är redan intryckt så jag kan åter gå till att söka igenom min kontaktlista. Jag kan ju ringa Liam, vi har ju inte snackat på länge och han har nog inget annat för sig.
"Hi, it's El" - svarar jag när jag hör Liams röst i telefonen.
"Hello Elvira. What are you doing today?" - frågar Liam lika omtänksamt som alltid.
"I did just leave Em and Hazza" - berättar jag och väntar på någon kommentar.
"How is she?"
"She's good, Harry is taking care of here. There's absolutly nothing to worry about! He would take a bullet for her" - konstaterar jag och himlar med ögonen men jag kan inte låta bli att le mot dem.
"You're probably right" - säger Liam lite mer avslappnat. "Anyways, why did you call?" - frågar han sedan och jag kom på varför jag egentligen ringt.
"Yeah right. I wonder if you wanna do something today?"
"Sure. I did plan to do to the gym, wanna come with me?"
"Absolutly" - svarar jag entusiastiskt. Det var alldeles för länge sedan jag tränade riktigt sist. Inte konstigt att jag har varit ganska nere på sistone. Liam hade ju faktiskt lovat mig att  vi skulle träna tillsammans men sedan bröt jag benet och vi åkte till Grekland. Vi har haft fullt upp hela tiden men äntligen! Nu ska här tränas!
"Great. Let's meet there. Two o'clock?" - säger Liam som också låter glad.
"Yeah. See ya later" - svarar jag och lägger på. Jag måste skynda mig hem och ta något att äta och dricka innan jag byter om.
 
Emelies perspektiv:
 
"Does it still hurt?" - frågar Harry oroligt från andra sidan rummet. Han håller på att fixa mig en liten lunch. Även om jag kan upp och gå vill Harry att jag ska ta det lugnt idag och jag kan inte annat än att hålla med. Jag har en sjukt irriterande huvudverk och känner inte för att lyfta ett finger just nu.
"It's okay. But how's it going for you? You've been doing that lunch forever" - skrattar jag och föröker flytta på huvudet så jag kan se vad han håller på med.
"I'm done now" - konstaterar han och ställer sig så att jag inte kan tjuvkika. Jag ger upp och sätter mig istället i sängen med huvudkudden bakom huvudet. "Here you go" - mumlar Harry samtidigt som han försiktigt sätter brickan i mitt knä. När han försäkrat sig om att jag inte kommer tappa den sätter han sig ner vid min sida. Jag ler mot honom innan jag kollar ner på brickan för att se vad det är han har stått och fixat med. Det finns ett glas juice, en skål med jordbubbar i mjölk och en...
"A note?" - viskar jag andlöst och läser vad som står där. När jag läst det en gång läser jag en gång till, och sedan en gång till innan jag drar för andan. "You can't be seri..." - andas jag och läser lappen en gång till; I can't wait... to spend the rest of my life with you.
"I love you Emelie. Please, marry me?" - frågar Harry och räcker fram en ask från ingenstans. Sakta och försiktigt öppnar han den.
"It's beautiful" - viskar jag och kollar först på ringen och sedan upp på Harry.
"I know that we are young and you don't have to decide now but I love, more than everything. And I can't stand when other guys are flirting with my life. You are my life, everything I need is you, and I wanna know for sure that you love me too" - säger Harry långsamt och jag känner hur det bränner om kinderna och hur en glädjetår rinner ner för min kind. Jag förmår mig inte att torka bort den så jag låter den rinna ner för kinden och ner mot halsen. Han är ung, jag är yngre men ändå. Det han precis sa var knappast en lögn. Jag älskar honom mer än något. Han är mitt liv också.
"I do. I love you and I wanna marry you" - viskar jag och han kramar om mig hårt. Jag är upp över kanten fylld med glädje och när Harry tar på mig ringen faller den sista puzzel biten.
"You're incredible, beautiful, talented.. and now you're mine" - viskar Harry i mitt öra innan kan kysser min kind mjukt. Han flyttar fösiktigt undan brickan med mat och drar mig närmare honom. Jag säger inte emot, jag är inte precis så hungrig längre. Mjukt drar han handen över min arm ner mot min hand. Jag ryser och kollar honom djupt in i ögonen. De är gröna och lyser av glädje. Han stryker sina fingrar över min arm en sista gång innan han tar ett fast grepp om min hand och lägger ner mig i sängen så han kan kyssa mig. Hans bröstkorg pressas mot min och jag känner hans hjärtslag, de är rytmiska och tappar aldrig takten. "It beats for you" - ler Harry och kysser min nacke och hals. Jag kollar snabbt på klockan; den är bara halv två, vi har tillräckligt med tid!
 
Elviras perspektiv:
 
Nu är klockan halv två och jag är klar för att ta en liten lugn jogging tur ner till gymmet där jag ska möta Liam. Jag sätter i hörlurarna i öronen och börjar jogga ner för vägen. Det tar precis trettio minuter innan jag är framme.
"Hi Elvira" - ropar Liam och vinkar åt mig. Jag joggar fram sista biten till honom och ger han en kram. Som tur var är jag inte så svettig av en liten jogging tur. "Shall we go in?" - frågar Liam.
"Yeah. I can see that you've already changed too" - kostaterar jag och vi går in.
Väl inne i gymmet intar jag min favorit plats; spinning cyklen. Det finns inget bättre ställe att vara på, förutom hos Niall då! Liam ställer sig bara två meter däriifrån vid tyngdlyftar sakerna. Han känner först på några vikter och jag kan bara inte låta bli att se hur hans muskler spänner sig. För att slutar stirra böjer jag mig istället ner för att spänna åt fästena i fötterna innan jag vridet på reält med motsånd. Det är skönt att cykla, även om det inte är det bekvämaste att ha mjölksyra i låren och smärta i vaderna är jag riktigt glad. Liam ligger nu ner på tyngdlyftarbänken och tränar. Tröjan ligger på marken bredvid och jag ser mycker väl hur vissa kvinliga motionärer kollar så jag harklar mig och saktar ner tempot för att hämta andan. "Hey Liam" - ropar jag och Liam placerar viterna ovanför huvudet och reser sig upp.
"Are you done?" - frågar Liam och plockar upp sin tröja från golvet.
"Any minute. I just have to calm down a little more" - ljuger jag. Egentligen har jag redan hämtat andan och är nere i normal puls igen.
"Elvira, there is something I have to tell you" - säger Liam plötsligt och jag kollar på hans fundersamma ansiktsuttryck.
"What is it?" - frågar jag och stannar pedalerna helt. Liam reser på sig och drar tröjan över huvudet.
"Actually it's about me and Danielle" - förklarar han och betonar ordet; and.
"Okay.." - svarar jag och kollar ännu mer frågande på honom.
"She's... I mean we are going to have a baby" - säger Liam lite tystare än innan.
"What!?!?" - utbrister jag och håller nästan på att ramla ner för cyklen. Wow, är Danielle med barn. Det är ju helt underbart, helt fantastiskt. "That's amazing!" - säger jag fortfarande med en chockerad röst. Liam ler år min uppenbarliga glädje över det han precis berättat.
 
Emelies perspektiv:
 
"What time is it now?" - frågar Harry med ansiktet i mitt hår. Jag stäcker på halsen för att kunna se vad det står på klockan.
"03:06" - svarar jag och förundras över hur snabbt tiden har gått. Harry slutar att smeka min arm och kommer istället närmare och lägger armen om mig. Hans hud är varm och värmer min rygg. Jag kollar ner på marken där brickan med den oätna maten står, man blir hungrig av sådant här!
"You're so cold" - mumlar Harry och jag känner hans andedräckt mot min nacke. Jag nickar till svar och pressar mig närmare Harrys heta kropp. "Are you hungry hun?" - frågar han efter ett tag och jag släpper blicken på maten och vänder mig om så jag ligger ansikte mot ansikte med Harry.
"Yeah" - medger jag och Harry kollar ner på mig med sina fortfarande glädjefulla ögon.
"Eat then" - ler han och drar undan täcket så han kan gå upp. Jag drar snabbt täcket om mig igen så att jag inte ska frysa. Harry går över till andra sidan sängen för att plocka upp brickan och ge den till mig innan han plockar upp sina kläder från golvet och klär på sig. Jag tar en tugga av en jordgubbe innan jag med stora ögon kollar på ringen som sitter på mitt ringfinger och skiner.
 
Elviras perspektiv:
 
Jag kan inte fatta att de ska få ett litet barn. En liten Liam eller Danielle Junior. Vad gulligt! Liam komme bli en jättebra pappa och det sa jag till och med till honom innan han stack. Jag strunatade i att duscha där eftersom jag ändå ska springa hem. Jag kan likväl duscha hemma.
 
"How was it?" - frågar pappa när jag kommer in genom dörren. Han sitter med den bärbara datorn i knät och glasögonen uppsatta på huvudet.
"It was amazing" - svarar jag glatt och försvinner upp för trappan till toaletten. Argt bankar jag på dörren när jag ser att det är låst.
"Dave!" - skriker jag och bankar på dörren en gång till. Vattnet slutar spola och två minuter senare går Dave ut med en handduk om höfterna.
"Can you take it easy?" - frågar han och jag försöker ta mig in. "We haven't been talking fot ages" - konstaterar Dave och jag himlar med ögonen.
"And you think this it the perfect moment to talk? I need to take a shower before I go over to Nialls place" - säger jag och han höjer på ögonbrynet.
"Right. And what are you two going to do? Have some fun?" - frågar han med ett leende på läpparna och jag slår till honom på armen.
"We are going to watch a movie. Can you please let me in now?" . säger jag otåligt och Dave rycker på axlarna och går därifrån. Tacksamt smäller jag igen dörren och drar av mig kläderna och hoppar in i duschen.
 
Nialls perspektiv:
 
Lite över sju ringer det på dörren och jag går för att öppna. Jag blir förvånad när det är Liam som står där. Han går in och stänger dörren efter sig.
"Is Elvira comming here tonight?" - frågar han och jag går och sätter mig i soffan och slår på TV:n.
"Yeah. She's here any minute. That's why I did get surprised when it was you" - svarar jag och vänder mig om för att se vad Liam håller på med. Han kommer ut från sitt rum släpandes på en väska. "Where are you going?" - frågar jag nyfiket.
"I'm going to say at Danielles place tonight. That's okay with you? I thought you maybe wanted some time alone with Elvira" - säger Liam och blinkar med ena ögat åt mig.
"Thatks mate" - svarar jag tacksamt och återgår till TV:n. Liam berättade igår att Danielle var på smällen. Helt sjukt alltså, Liam ska bli pappa och han är ju lika många år som jag.
"See you later then" - ropar Liam från hallen men jag är för inne i TV:n för att svara. "Oh, hey there Elvira" - hör jag honom sedan säga och jag ställer mig genast upp och beger mig till hallen.
"What the..?" - säger jag när jag är framme och den ända som är där är en skrattande Liam.
"Haha. Sorry but I had to see if it worked" - skrattar Liam och jag puttar ut honom och stänger dörren.
 
Elviras perspektiv:
 
På väg hem till Niall möter jag Liam. Han vinkar glatt åt mig och jag vinkar såklart tillbaka. Han ska antagligen till Danielle och det förstår jag. Om det var jag som var gravid skulle jag velat att min kille skulle vara där hela tiden. Tänk att få en liten Niall Jr. Vad gulligt! Nej så ska jag inte tänka, jag är fan skit ung. Tack så mycket för att jag inte är med barn nu.
 
"Hey sweetheart" - välkomnar Niall mig när jag fem minuter senare kliver in i huset.
"Hi there handsome" - ler jag och hänger upp jackan på kroken som vanligt.
"What do you wanna do tonight then?" - frågar han och jag rycker på axlarna.
"Can't we see a movie?" - frågar jag och sätter mig i soffan.
"Ofcourse, wich one?"
"Do you have The Day After Tomorrow?" - frågar jag och han rotar igenom en låda med filmer. Glatt håller han upp rätt film innan han stoppar in den i DVD spelaren.
"Can I sit somewhere?" - frågar han skojsamt och jag bankar lätt på platsen bredvid mig. Han sätter sig ner men det  varar inte länge innan jag reser på mig.
"I'm going to get you some popcorns" - säger jag och går mot köket.
"And that's why I love you" - ropar Niall efter mig och jag skrattar för mig själv.
 
Nät jag kommer tillbaka ligger Niall ner i soffan. Jag ställer skålen med varma popcorn på bordet innan Niall får tag om min midja och drar ner mig i soffan bredvid honom. Jag fnissar lite åt hans beteende innan jag återgår till att kolla på filmen. Hela kvällen ligger vi så och jag känner Nialls andetag mot min axel och ibland två läppar. Kan livet bli bättre?

Gissa vem som för en gångs skull uppdaterade relativt snabbt! JAG! Hoppas ni gillar detta gulliga och ändast romantiska kapitlet lika mycket som jag gillar er som läser! Snälla kommentera, annars vet jag inte om jag ska fortsätta!
Kram xoxo

Lovely Loneliness 14

2012-06-03 @ 19:53:00
Tidigare:
"I'm glad you liked it" - säger han och jag skakar på huvudet.
"Liked it? I totaly loved it. It was the best song I ever heard" - konstaterar jag och han reser på sig och sätter sig bredvid mig.
"Then I'm glad you loved it, my love" - ler han och böjer sig fram för att kyssa mig igen.


 
Eleanors perspektiv:
 
"I think I am going to threw up" - mumlar jag och lägger ena handen på halsen.
"Oh no. It's okay, it's okay" - utbrister Emelie och kramar om mig. Hennes kalla hud kyler ner min övervarma panna och jag känner mig anigens lugnare. Jag ska gifta mig. Om tio minuter ska jag gifta mig. Jag börjar hyperventilera igen.
"I want to see Louis" - ber jag men Elvira skakar på huvudet.
"He's also getting reday. You'll meet him any minute now" - lugnar hon och jag nickar även om det inte var många ord jag förstog. Försiktigt kollar jag in i den stora salen där alla våra gäster sitter. Nära och kära. De personer jag älskar mest finns där, i väntan på att jag ska kliva in och göra ett stort beslut. Klart jag är säker. Jag älskar Louis. Jag vill spendera resten av mitt liv med honom vad som än händer.
"Eleanor, it's time" - viskar Danielle försiktigt och jag sträcker på mig. Elvira, Mathilda, Emelie och Danielle ställer sig bredvid min sida och jag hör hur musiken börjar spelas. Sakta öppnas dörrarna och jag möts av hundra blickar. På bara en halv sekund har jag sökt igenom hela salen med blicken och tillslut hittat honom. Längst fram i en svart kostym. Hans blick är riktad mot mig och han ler som han aldrig gjort förut. Jag ler tillbaka, utan att bry mig om alla kamera blixtarna. Louis är allt jag kan se just nu. Allt runt omkring honom har blivit suddigt.
"Hey" - viskar Louis i mitt öra när jag äntligen kommit fram till hans sida. Försiktigt men säkert tar han min hand och pressar den hårt innan vi båda vänder oss mot prästen. Jag har lite svårt att hänga med i allt som prästen säger, det är mest bara mummel.
"Do you, Louis William Tomlinson..." - säger prästen och jag kollar snabbt på Louis. Han vänder blicken mot mig och ler.
"I do" - säger han högt och tydligt och jag hör hur några i församlingen ropar. Några sekunder senare hör jag mitt eget namn. Allt, och då menar jag allt jag någonsin tänkt, gjort eller velat rusar igenom mitt huvud. Jag ser ansikten, mina kompisars, föräldrars och alla fansens ansikten i tankarna. Alla minnen med Louis spelas upp som i ett bildspel och tillslut försvinner alla problem. Han står där framför mig. Glad, underbar, helt älskvärd. Jag älskar honom, och han älskar mig. Naturligare kan det inte bli.
"I do" - tänker jag. Alla börjar aplodera. Jag hade visst tänkt det högt. Prästen ler nu också och smäller igen boken. Harry kommer fram med ringarna och klappar Louis snabbt på axlen. När ringarna är på kollar jag upp på Louis med glädjetårar i ögonen.
"You may now kiss the bride" - säger prästen och Louis böjer sig fram. Om det skulle va en film skulle fjärilar flyga runt om oss och ett fyrverkeri skulle spraka bakom oss, så bra var kyssen. Det var som om bara vi två fanns.
"Woop woop" - hör jag någon ropa i publiken och jag lutar mig bakåt.
"I love you Mrs. Tomlinson" - viskar Louis innan vi vänder oss mot våra vänner med stora leende på läpparna.
 
Elviras perspektiv:
 
Jag ler stort och kramar om Emelie som står bredvid mig. Eleanor och Louis börjar gå igenom salen ut mot parkeringen och jag skyndar mig efter dem tillsammans med de andra. Massvis med foton ska tas nu, innan vi gemensamt ska gå in i fest salen för att fira bröllopet innan Lou... jag menar Mr och Mrs Tomlinson ska bege sig iväg på deras smekmånad. Liam kastar en påse med frön till mig och jag fångar lite snyggt med en hand. Helt överlyckig över att jag fångat så snyggt börjar jag försiktigt kasta några frön på Eleanor. Jag aktar mig från att träffa ansiktet. Sedan drar Louis mig i armen för vi ska alla vara med på foto. Med alla menar jag Louis, Eleanor, Danielle, Liam, Emelie, Harry, Mathilda, Zayn, Niall och jag. Vilken gäng alltså!
"Smile" - ropar fotografen och vi ler stort. När fotot är taget rätar jag till klänningen lite irriterat. Jag och klänningar är verkligen ingen bra kombination. Som tur var är den relativt lång och inte tajt som en kroppsstrumpa. Niall tar min hand och jag ler åt ännu en kamera.
"We have to go inside to make sure everything is ready" - viskar jag till Niall som nickar och vinkar åt sig Mathilda och Zayn. Lite diskret smyger vi iväg in i festlokalen där alla snart ska få en trevlig kväll. Alla bord och stolar står som de ska och servitörerna står och skrattar i ett hörn. Jag går fram till den och de sträcker på sig och suddar bort deras leende från läpparna.
"They'll be here any minute. Are you guys ready?" - frågar jag lite försiktigt. Det kanske är jag som är bossen över dem just nu men de är så stora och... eh.. manliga?
"We're ready miss" - säger den ena killen med en slemmig röst och jag höjer på ena ögonbrynet, nickar snabbt och går med snabba steg därifån bort till Niall. Deras blickar bränner i ryggen men jag ignorerar de så mycket jag kan.
"Are those things ready?" - frågar Niall lite surt och stirrar bort mot killarna som står och flinar.
"Yeah" - svarar jag kort och kollar mig omkring efter Mathilda och Zayn. De lägger ut en duk på presentbordet på andra sidan rummet, allt är i sin ordning.
 
Mathildas perspektiv:
 
"Finally done" - suckar jag och drar händerna längs med klänningen.
"Yeah. Can you ever imagine us getting married?" - frågar Zayn och jag kollar förvånat på honom. Han skrattar åt min förvånade blick och tar min hand. "No worries. We got all the time that we need" - försäkrar han och jag sträcker mig mot hans ansikte i hopp om en kyss. Han ler snett mot mig innan han snabbt pussar mig på pannan.
"That's all?" - säger jag lite surt. Jag är egentligen inte sur jag ska bara reta honom lite. Han himlar med ögonen och jag går istället bort till Elvira och Niall. På vägen går jag förbi några av servitörerna. En av dem busvisslar efter mig och jag snurrar snabbt om och stirrar på honom. Han ler äckligt mot mig men leendet försvinner när Zayn kommer gående med svart blick. Snabbt blockerar jag vägen för Zayn som försöker ta sig förbi mig. "He's not worth it" - försäkrar jag förfärat och känner hur Zayn lugnar sig lite. Istället lägger han en arm om mig och drar bort mig från servitörerna.
"We're gonna get problems with those" - mumlar han och Niall nickar medhållande.
"Calm down now. They're comming" - väser Elvira och bara några sekunder senare öppnas dörrarna och alla gästen strömmar in genom öppningen. Mitt i allt kommer Eleanor och Louis tillsammans med Emelie och Harry. De kommer gående mot oss och jag får en stor kram av det gifta paret. Sist kommer Liam och Danielle eftersom de kollade så att ingen blev bortglömd på pakeringen.
"This is amazing" - ler Emelie och försvinner bort bland gästerna. Eleanor och Louis går mot presentbordet för att granska alla paket som bildat en stor hög. Och så fortsätter kvällen..
 
Emelies perspektiv:
 
Paketöppning, dans, musik, fotograferingar, mat, efterrätt (som så vanligt inte Elvira åt), mingel, vänner. Allt som man önskas ha på ett bröllop fanns här. Eleanor och Louis har fått så många fina presenter och middagen var underbar. Bröllopstårtan var makalös och inte billig. Haha. Allt är bara perfekt.
"Emelie! Can you get a new bottle with champagne?" - ropar Zayn och jag vinkar åt honom så han ska förstå att jag har hört vad han sa. Utan problem slingrar jag mig ut från högen med människor och ut i köket. Där står servitörerna och språkar. Vissa av dem röker och jag kollar surt på dem.
"Where is the champagne?" - frågar jag bestämt och kort. En av dem pekar på dörren.
"It's outside. So it will stay cold" - förklarar han på sin franska brytning. Jag säger inte tack utan går bara ut utomhus.
"Shit" - mumlar jag och ryser till. Det är riktigt kyligt utomhus och vinden blåser starkt på mina bara ben. Genast börjar jag kolla efter flaskorna och jag hittar dem en bit därifrån halvt nergravda i grusen så de inte ska blåsa bort. Jag drar upp en flaska och håller den långt ifrån mig eftersom den är iskall.
"Well, hello there" - hör jag någon säga med en mer grekisk brytning. Jag kollar mig omkring och får syn på en av de unga servitörerna. Han fimpar ciggen han hade i handen och ler elakt mot mig. Jag backar försiktigt utan att släppa blicken på honom. Hans kavaj är uppknäppt och slipsen hänger som en trasa runt nacken på honom. Hans svarta ostryriga hår blåser i vinden och hans näst intill svarta ögon stirrar på mig.
"Keep away" - säger jag med bruten röst. Fan att jag inte kan låta säkrare. Han ignorerar vad jag sa och tar ett steg mot mig. Förfärat backar jag rätt in i stenväggen och tappar flaskan i marken med en smäll. Glaset splittras över mina fötter och jag känner hur en glasbit sitter fast i benet på mig. Jag blundar och försöker tränga bort smärtan. Jag känner den unga mannens andedräckt mot mina axlar och jag ryser en gång till.
"You got a boyfriend right?" - frågar han tyst och jag nickar snabbt i rädsla för vad som skulle hänt om jag inte hade svarat. "And he isn't here?" - skrattar han sedan och trycker min kropp mot honoms. Jag vrider på mig men hans starka armar låter mig inte komma någonstans. Motvilligt pressas hans läppar våldsamt mot mina, det smakar bara cigg och alkohol. Jag försöker ta mig undan men han blir bara arg och trycker mig upp mot väggen. Smärtan bultar i mitt bakhuvud och jag biter mig i läppen för att inte börja gråta. Harry!? Kan han inte komma? Ser ingen mig?
 
Elviras perspektiv:
 
"You gotta go now!" - säger jag till Louis.
"You're right. Thank you for everything" - svarar han och ger mig en kram innan han lägger armen om Harry. "Where is your girl then?" - frågar han lite finurligt och blinkar åt honom.
"She's going to get more champagne" - säger Zayn som äntligen lämnat DJ bordet. Harry nickar och kramar Louis hejdå.
"Have a great honeymoon" - ropar jag till Eleanor som har bytt om till en mycket söt klänning som är aningens lättare att gå i.
"Don't get to wild" - ropar Niall och jag slår till honom på axlen.
"Shut up" - ler jag och han flinar åt mig. Vi går alla ut på pakeringen för att ta ett sista förväl innan paret åker iväg i sin sjukt snygga bil.
 
Emelies perspektiv:
 
"Please" - flämtar jag men tystas av ett par läppar. Sådant här händer bara på film eller i böcker. Jag blundar igen och känner att jag slappnar av aningens. Jag är inte längre offret. Jag bara kolla på. Detta händer egentligen inte mig.
"Emelie!" - hör jag någon ropa långt bort. De varma händerna försvinner från min kropp och det känns som om jag faller ner i ett stort svart hål. Synen kommer tillbaka, även skärpan och klarheten. Harry.
"You bastard!" - hör jag Harry skrika och sedan hörs en smäll. Jag försöker resa på mig men mina ben är för svaga.
"Harry, please?" - säger jag men jag tror ingen hör mig för min röst är så svag. Harry ser ut som om han kunde mörda. Hans muskler är fullständigt synbara och han ger servitören ännu en riktigt förfärlig smäll på käften. Blod stänker ur mannens näsa men jag känner inte ett stygn av medkänsla. Men nu tycker jag Harry kan sluta, mannen ligger ju på marken. En spark i magen, ännu en till.
"Harry, stop it!" - ropar jag och denna gången hör Harry mig. Han kommer springandes mot mig och lyfter försiktigt upp mig i sin famn.
 
Danielles perspektiv:
 
Ska jag berätta? Det kanske är bäst nu när de ändå ska iväg så de kan tänka över det. Fast det kanske skulle förstöra deras smekmånad.
"Thank you for everything" - ler Eleanor och ger mig en kram. Jag kramar tillbaka och blundar. Jag har kännt Eleanor längst. Vi var liksom närmast av alla. Såklart skulle hon få veta först.
"I've got to tell you something" - säger jag lite tafatt när hon kliver in i bilden.
"What is it?" - frågar hon lite oroat och kollar surt på en man som försökt stänga bildörren efter henne.
"It's time to go" - säger chauffören och Eleanor nickar mot honom.
"Eleanor?" - säger Louis frågande som precis satt sig bredvid henne.
"I see you later. I love you" - säger Eleanor. Jag tar ett djupt andetag och kollar rakt på Eleanor.
"I'm pregnant" - säger jag och Eleanor spärrar upp ögonen. Dörren stängs och bilen kör iväg. Nu vet hon. Ingen annan vet.
 
Elviras perspektiv:
 
Jag går snabbt in i köket där servitörerna står och fånar sig. Utan ett ord går jag rakt förbi dem och ut på baksidan.
"Oh my god!" - utropar jag förfärat och springer fram till Harry som kommer bärande på Emelie. Jag stirrar först på Harry som ser förbannad ut, sedan på Emelie som ser smått frånvarande ut och sedan på den främmande mannen som ligger och kvider i gruset med blod i ansiktet.
"What the hell is going on?" - ropar Niall bakom mig och två sekunder senare känner jag hans två starka armar om mig.
"He.. he touched me" - viskar Emelie knappt hörbart och jag håller andan. Minnena från Grekland kommer fram i mina tankar och jag kollar ännu en gång på mannen i gruset. Det är en servitris, varför förvånar detta inte mig ett dugg?
"He's not dead" - väser Harry och jag kollar bort från mannen.
"Her leg" - konstaterar Niall och jag ser hur en glasskärva sitter fast i huden och hur blod har droppat ner för hennes vad.
 
Liams perspektiv:
 
Vad hade hon ropat? Gravid? Jag måste hört fel. Danielle vänder sig om och stirrar på mig. Jag stirrar tillbaka fortfarande helt oförstående.
"Liam.." - viskar hon och jag nickar stumt. Vi står båda tysta och gästerna börjar ta sig in i festsalen igen för att hämta sina saker.
"Pregnant?" - säger jag tillslut och hon nickar. Jag granskar hennes mage. Klart man inte ser något än men det känns ändå som om jag borde vetat.
"Liam, I was about to tell you. I've just knowed for some hours" - säger hon försiktigt och jag nickar förstående. Jag, pappa. Daddy Directioner ska bli riktig Daddy. "Liam?"
"Yeah. Wow" - stammar jag och blinkar ett par gånger innan jag kollar Danielle i ögonen. "I love you" - säger jag tillslut och omfamnar henne hårt. Hon ler mot mig och kramar tillbaka. Jag kan fortfarande inte riktigt koppla vad som hänt men detta är ett av de lyckligaste sekunderna i mitt liv.
 

Det var på tiden. Har inte skrivit på månader och jag förstår om många av er har tröttnat! Tack till alla er som fortfarande läser. Och jag hoppas att ni gillade detta kapitlet!
Kram xoxo
 
 
 

Lovely Loneliness 13

2012-05-16 @ 07:26:00
Tidigare:
"Yes. Yes I do. Oh I love you" - säger jag och känner hur jag nästan börjar gråta. Han ler mot mig och jag kastar mig i hand famn. Försiktigt tar han min hand och sätter ringen på mitt ringfinger. Jag beundrar ringen i några sekunder innan jag böjer mig fram för att kyssa min blivande make.


 
Everyone's changed and gone different paths
most of the friendships didn't last
these changes are different and frightening
its all new hairstyles, colors, it's not much to my liking

But who am i to judge the decisions they made
still i cant help but feel alone in this maze
it feels as if everyone's true self has disappeared
it's all too shocking and weird

So must i change too, to be apart of them?
Or should i stand still forever, until they come back? The only problem is to know when?
 
Mathildas perspektiv:
 
Nu har en vecka gått och detta är sista dagen i Grekland. Jag kommer sakna värmen, havet, maten och så mycket annat. Jag gick till restaurangen vid stranden den där kvällen. Det blev en succé! Alla var där och stöttade mig. Jag fick låna Nialls gitarr så jag kunde spela och så sjöng jag för alla gästerna. Jag var sjukt nervös men efter ett tag blev jag van och det var bara roligt att sjunga hela kvällen. I slutet kom Zayn upp på scenen och sjöng med mig, det var helt underbart och så roligt.
 
Resten av veckan spenderade vi på stranden och vi åkte in till staden för att shoppa lite och så gick vi på något museum med massor av statyer och andra antika grekiska prylar.
Jag och Elvira bytte aldrig tillbaka till våra gamla rum, det var mycket mysigare att sova med Zayn!
Och det viktigaste av allt! När vi var på väg hem från restaurangen stannade Eleanor helt plötsligt oss tjejer för hon skulle berätta något viktigt som hade hänt. Det första som dök upp i mitt huvud var att någon släckting var sjuk eller något sådant men så visade hon sin hand med den enorma diamantringen och ett stort leende på läpparna. Emelie blev helt till sig och jag tror jag kramade Eleanor minst femtio gånger. Det är helt sjukt, Eleanor och Louis, förlovade. Det är bara... wow. Jag kan se bröllopet framför mig, det kommer vara fantastiskt. Jag är så glad för deras skull!
 
Elviras perspektiv:
 
"I think there'll be more fans on the air port this time" - konstaterar Harry och baxar in den sista resväskan i taxin. Det var dags att lämna hotellet, vilka fina minnen vi kommer ha från detta stället.
"I am gonna miss this" - suckar Emelie och Danielle nickar nedlåtande.
"Well, we're all gonna miss this place, right?" - frågar Liam och kollar sig omkring en sista gång "but we have to go now"
"Right, let's go home" - säger Zayn och vi hoppar alla in i den stora varma taxin.
 
Paul, alla livvakter och... ja, alla andra väntar på oss vid flygplatsen och Harry hade rätt om fansen. Det var inte lika många som det  var i England men ändå ett helt gäng med tonårstjejer. De stod berädda med papper, penna och deras kameror i högsta hugg.
"Can't we talk to them?" - frågar Niall och jag ler åt hans starka vilja att träffa fansen. Jag kan inte fatta att bara för någon månad sedan var det jag som att inne på mitt rum, spelade deras låtar på högsta volym och log som en galning åt allt de skrev, sa eller gjorde. Och nu är jag här, med dem. Tillsammans med Niall och omringad av mina allra bästa vänner. Kan livet bli bättre?
"Okay okay, you got twenty minutes" - säger Paul tillslut och killarna ler nöjt.
"Do you wanna talk to them El?" - frågar Niall mig och lägger armen om mig. Jag känner paniken växa inom mig. Inte kan jag prata med några av deras fans, de kommer ju inte gilla mig för jag är ju faktiskt den som tog Niall. "They want to meet you. They like you" - säger Niall för att lugna ner mig lite.
"They do?" - frågar jag lite överaskat.
"Yeah, see over there. Shall we give that girl a pic of us three together?" Jag nickar stumt och går långsamt fram till den första tjejen i högen. Hon verkar ändå ganska lugn. Hon är glad såklart men hon skriker inte så som vissa av de andra tjejerna gör.
"Hey Niall. Hey Elvira" - ropar hon för att överrösta skriken och ropen.
"Hey there" - ler Niall och kladdar ner sin autograf i hennes block. Hon ler stort och ger blocket till mig. Typiskt! Jag har ingen autograf, jag har inte ens övat. Jag kollar på Niall, han har fullt upp med att skriva på tjejens kompis sko.
"Here you go" - mumlar jag och skriver ner mitt namn lite snabbt och lustigt. Det blev inte precis så vackert. Antar att jag får öva mer på det lite senare.
"Can I have a pic of you?" - frågar hennes kompis. Niall lägger snabbt armen om mig och tjejen och kollar in i kameran. Jag ler lite tafatt och bländas av kamerablixten. "Thank you" - säger tjejen överlyckligt och vi går vidare in i högen.
 
Efter femton minuter får jag en snabb glimt av Emelie mellan några fans. Hon skriver också ner sin autograf lite var som helst samtidigt som hon försöker kolla in i så många kameror som möjligt. Hur ska man kunna vänja sig vid detta? Jag känner mig så iaktagen!
"It's time to go now!" - ropar Liam och jag går med stora steg förbi de sista tjejerna och in i ett annat rum.
"So how was it?" - frågar Zayn mig, Mathilda och Emelie. Vi kollar snabbt på varandra innan Emelie svara.
"It was quite fun. But I think I'm both deaf and blind right now" - konstaterar hon och gnuggar sina ögon.
"Yeah. I could finaly use my autograph! But it will be hard to get use to it" - säger Mathilda och Zayn skrattar gulligt åt henne.
"What did you think then?" - frågar Niall mig och jag rycker på axlarna.
"As Emelie said; I'm both deaf and blind but it was really fun actually, even though I don't like to being photographed" - säger jag tillslut och får en snabb kram av Niall.
"Boys and girls. Time to go home!" - ropar Paul och vi följer efter honom genom korridoren och in i flygplanet. Det var samma plan som förra gången och vi sätter oss på samma platser. Vi är alla ganska trötta så det blir inte så mycket gjort under resans gång. Louis och Harry sitter och skämtar med varandra och Liam, Danielle och Niall diskuterar deras topp tio länder. Ingen av dem kan riktigt bestämma sig så de byter hela tiden. Niall rangordnar så klart sina efter maten i länderna men inte ens han kan riktigt komma fram till ett slutgiltligt svar. Mathilda lyssnar på musik och Zayn sitter och skriver något i hans kollege block. Jag tror inte han vill att någon ska se vad han skriver för han är vänd mot oss med blocket upptryckt nästan precis framför näsan på honom. Själv kommer jag somna vilken minut som helst. Jag är så trött att jag skulle kunna sove i tusen år eller något.
 
Emelies perspektiv:
 
Resan hem känns kortare än resan till Grekland. Kanske för att man är trött och inte lika förväntans full nu. Det är typ bara en halv timme tills vi landar på mother earth igen. Det ska bli skönt att kunna checka in på hotellet med Mathilda och bara vila i flera dygn. Killarna åker ju såklart hem till sitt hus, Danielle och Eleanor ska hem och det ska Elvira också. Hennes bror kommer också hem idag eller något så de ska ha en Välkommen Hem fest.
 
"Emelie, can I ask you something?" - väser Eleanor tyst till mig så att ingen annan ska höra.
"Sure, what is it?" - undrar jag och vänder mig mot henne.
"Do you really think me and Lou should get married?" - frågar hon och jag kollar förvånat på henne.
"Of course I think!" - svarar jag lite högre än tänkt. "Why do you ask that, you two will be so happy together" - konstaterar jag med sänkt röst. Eleanor ser inte så jättesäker ut men hon ler smått mot mig.
"I guess I'm just nevous" - ler hon och lutar sig bak i stolen. Jag klappar henne på axlen och ler tillbaka.
"Everything will be just fine" - uppmuntrar jag henne och hon nickar instämande.
"By the way. I wonder if you, and the other girls of course, would like to my bridesmades?" - frågar hon och jag lägger handen för munnen.
"Are you serious?" - viskar jag förvånat och kollar med uppspärrade ögon på henne. Hon nickar och jag känner att jag blir alldeles stirrig.
"That would be great. Oh this is going to me just perfect" - skrattar jag och hör hur entusiastisk jag låter.
"Aww, thank you Em. You're the best"
 
Elviras perspektiv:
 
"I would absolutely love that Eleanor!" - ler jag och hon klappar med händerna.
"I love you girls" - säger hon kärleksfullt och vi svarar desamma.
"This is going to be so fun" - skrattar Mathilda och jag får massvis med bilder på klänningar, prydnade och andra bröllopsrelaterade saker i huvudet.
"We are still here" - konstaterar Harry och himlar med ögonen. "It's just a marrige girl"
"How can you say that?" - säger Emelie bestört och slår till honom på axlen.
"You're the Best Man right?" - frågar jag och Harry nickar stolt. De har redan bestämt att de ska vara Best Man's på varandras bröllop så Louis behövde inte ens fråga.
"We have to find The dress" - säger Danielle seriöst med betoning på The. Eleanor kommer nog se helt fantastisk ut i vilken klänning som helst så vi kommer ju ha mycket att välja på.
"I know. We all have to go shopping someday" - svarar Eleanor. Jag nickar och kollar ut genom bilfönstret. Jag är hemma.
 
Mathildas perspektiv:
 
Jag vill inte vakna, inte nu! Dumma sol som kommer och väcker mig redan klockan nio på morgonen. Jag ligger helt tyst i min säng och kollar upp i taket. Efter att vi lämnat av Elvira hemma hos henne åkte vi vidare till tågstationen så att Eleanor och Danielle kunde ta tåget hem till dem själva. Det blev en himla massa hejdå kramar och Louis verkade mer deprimerad än någonsin när tåget körde iväg. Bara två minuter efter att han inte kunde se henne ringde han och de pratade fortfarande när jag och Emelie hoppade av vid vårat hotell. Vi hade bokat var sitt rum så det vara bara att få upp alla väskor och slänga sig i sängen för att sova. Elvira ska komma idag med alla kläderna som vi lämnat hemma hos henne. Hon bor bara tio minuter från vårat hotell så vi kommer fortsätta att umgås varje dag. Något mindre roligt är att killarna bor typ tjugo minuter härifrån.
 
"Mathilda?" - ropar Emelie och knackar på dörren in till mitt rum.
"Wait a second" - ropar jag tillbaka och reser på mig. Jag drar med mig hela täcket över golvet och fram till dörren. "Goodmorning" - gäspar jag och släpper in Emelie. Hon är redan påklädd och redo för en ny dag.
"Go and get ready so we can have breakfast" - säger hon till mig och jag räcker ut tungan på skoj innan jag går in på toan, fortfarande med täcket asandes efter mig.
 
Tio minuter senare går jag ut och hittar Emelie sittandes på min säng med telefonen mot örat.
"That would be great" - säger hon entusiastisk och ler mot mig.
"See you later then, bye" - säger hon och lägger på. "It was Elvira. She is here any minute to give us our stuff and then we could go for some shopping in the city"
"That's fine with me" - svarar jag och slänger upp täcket på sängen. Städerskan får fixa det sedan för jag pallar inte bädda.
 
Elivras perspektiv:
 
Jag kliver ur taxin med händerna fulla med kassar och väskor. Det är tugnt att bära omkring på alla Emelies och Mathildas saker men nu är jag äntligen framme. Jag tror det var rum 203 - 4 som de bodde i så jag går in på hotellet och tar hissen upp till tredje våningen.
"two hundred, two hundred and one.." - mumlar jag för mig själv när jag går förbi alla dörrar i korridoren. "Here we are!" - konstaterar jag för mig själv och knackar på dörren. Oj, jag måste verkligen sluta prata för mig själv. Folk kan tro att jag är sinnessjuk!
"Hey" - utbrister Emelie och ler stort mot mig.
"Hello there" - skrattar jag och går in i rummet. "I guess this is Mathildas place?" - ler jag och kollar runt i röran. Täcket ligger slängt över sängen och kläderna hon hade igår ligger på det lilla bordet.
"Nice to see you too" - snäser Mathilda och jag kramar om henne för att irritera henne lite till. Min söta lilla kompis.
 
"Shall we go shopping now or what?" - frågar Emelie lite otåligt. Vi har suttit och snackat på rummet i snart en halvtimme och jag hade helt glömt att vi skulle gå ut en runda på stan.
"Yeah, I just have to go to the bathroom..." - säger jag och reser mig från stolen.
*Pip pip* - låter Mathildas mobil. Jag kollar på den innan jag slänger den till Mathilda. "It's the love of your dreams" - säger jag innan jag går in på toan.
 
När jag kommer tillbaka står Emelie med ytterkläderna på men Mathilda sitter kvar i sängen.
"Elvira! Is it okay if I spend the day with Zayn? He wanted to show me something" - frågar hon och kollar på mig med värsta hundvalpsögonen. Jag kollar på henne och kan inte låta bli att skratta lite åt hennes bedjan.
"Sure, I think we're going to have fun anyway" - svarar jag tillslut och Mathilda ler stort mot mig och kramar om mig. "Air?" - flämtar jag och hon släpper mig.
"See ya later then" - ler hon och jag vinkar lite snabbt innan jag följer med Emelie ut i korridoren och vidare ut på stan.
 
Emelies perspektiv:
 
"I'm tired, and hungry. I wanna eat" - klagar Elvira för tionde gången. Hon är verkligen inte skapt för att gå på stan speciellet länge. Jag suckar och säger att vi visst kan gå och fika någonstans.
"Elvira? Look over there" - ropar jag och pekar bort mot ett par som ser ut att vara i vår ålder.
"That looks like..." - börjar hon och anstränger sig för att se vilka det är.
"...Sandra!!" - avslutar jag hennes mening och Sandra kollar upp. "Oh my god. Hey Sandra!" - skriker jag och vi springer mot henne.
"Hey guys" - säger hon överlyckligt och vi kramar varandra. Hennes sällskap står chockat bredvid och kollar förvånat på oss.
"I've missed you so much. It been such a long time" - ler Elvira och vi drar oss ur gruppkramen. "What are you doing here?" - frågar hon sedan och Sandra ställer sig bredvid killen igen.
"I'm here for a job. What are you doing here Emelie? I thought you'd lived in Sweden" - säger hon och kollar frågande på mig.
"I came here like a month ago to visit Elvira. And then.. oh it's a long and incredible story" - skrattar jag och Elvira börjar också skratta.
"I want to hear it all from the start. Do you want to take a coffee of something?" - frågar hon och kollar på mig och Elvira som genast tackar ja.
 
Vi går in på ett litet café och slår oss ner vid uteserveringen. Det visar sig att Sandras relativt snygga kill sällskap är hennes kille Ed, eller Edward, som har följt med henne hit till England så att hon inte skulle vara ensam.
"So, from the beginning?" - frågar Sandra och sätter sig i en bekväm ställning, som om hon är berädd att höra berättelsen om jordens uppkomst eller något.
"Well, okay.. ehhm.. Elvira?" - stammar jag för jag vet inte var jag ska börja. Hon kollar på mig nickar, tar ett djupt andetag och börjar berätta.
 
Elviras perspektiv:
 
"...and now we're home again" - avslutar jag och kollar på Sandra som sitter med uppspärrade ögon.
"One Direction?" - säger hon kort och jag nickar. "Wow" - andas hon och jag skrattar till lite snabbt.
"That was our story. Now I wanna hear about yours!" - ler Emelie och kollar på Ed och Sandra. Genast rycker Ed till och lägger armen om Sandra och drar henne närmare sig.
"We've been together for like a year now, actually" - berättar Sandra och kollar upp på Ed som beskyddande kollar tillbaka. Hans ögon tindrar när han kollar på Sandra och hon ler stort mot honom. Jag och Emelie gör "aww" ljud och jag lutar mig tillbaka i stolen.
"Anyways, I think we have to go now. I can't miss the job interview" - utropar Sandra plötsligt och reser på sig. "It was so fun to see you agian. Don't be a stanger! Bye bye" - säger hon och kramar oss en gång till som hejdå.
"Good luck Sandra" - ropar Emelie efter henne och vinkar. "Well, that was fun" - säger hon sedan och vänder sig mot mig. Jag nickar och vinkar en sista gång innan Sandra och Ed försvinner bakom ett hörn.
 
Mathildas perspektiv:
 
Emelie och Elvira gick, Zayn kom, vi åkte till London Eye, sedan till parken och nu är vi hemma hos killarna i deras lägenhet. Eller rättare sagt är det bara jag och Zayn hemma. De andra är ute... någonstans.
"Are you hungry?" - frågar Zayn mig och går in i köket.
"Yeah" - svara jag och försöker ignorera min kurrande mage när jag följer efter Zayn in i köket.
"We've only got this chocolate cake" - suckar han och stänger kylskåpsdörren eftersig och placerar kakan på köksön. "Niall was here last night so..." - ursäktar han sig och jag skrattar åt hans min.
"Chokolate cake is good" - försäkrar jag honom om och han ler mot mig.
"You're such a wonderful person Mathilda" - ler han och går runt köksön för att krama mig. Hans starka armar omfamnar mig och jag blir alldeles varm, både inombords och om resten av kroppen. Försiktigt lägger Zayn en hand på min käke och böjer sig fram för att kyssa mig. Hans läppar är mjuka och jag pressar mig mot honom för att besvara hans kyss. Han kysser mig intensivare men sedan så backar han bakåt och ler ursäktande mot mig. "I wanna show you that thing I told  you before" - viskar han och tar min hand. Jag följer villigt efter honom ut på altanen. "Just a second" - ler han och går in igen. Jag sätter mig ner på en av solstolarna och kollar ut över den fina trädgården och enorma staketen som omringar huset.
"What are you going to...?" - börjar jag när Zayn kommer tillbaka med sin laptop.
"Shh" - avbryter han mig och sätter sig på stolen framför mig och kollar mig djupt i ögonen. Med ett lätt klick på datorn börjar vacker musik spelas ur högtalarna. Det är bara en gitarr som spelar.
"I wrote you a song" - säger Zayn sammetslent och börjar sjunga. Redan efter första tonen får jag gåshud över hela kroppen, jag kan inte fatta att Zayn har skrivit en låt. Till mig.
 
Sista ackordet spelas i högtalarna och allt tystnar. Jag lyfter på handen för att torka bort glädjetårarna.
"Zayn, it was wonderful" - viskar jag och ler mot honom. Han ler snett tillbaka och tar tag i min hand.
"I'm glad you liked it" - säger han och jag skakar på huvudet.
"Liked it? I totaly loved it. It was the best song I ever heard" - konstaterar jag och han reser på sig och sätter sig bredvid mig.
"Then I'm glad you loved it, my love" - ler han och böjer sig fram för att kyssa mig igen.

Oj oj oj. Jag VET att det var länge sedan jag skrev, och jag VET att det är förfärligt gjort av mig. Jag ska skärpa mig! Jag tror det blir cirka tio kapitel till av Lovely Loneliness sedan ska jag börja på en ny fanfiction, om ni nu är intresserade av att läsa en till?! Hoppas ni gillade detta kapitlet! Kram xoxo
 
 
 
 

Lovely Loneliness 12

2012-05-03 @ 22:22:00
Tidigare:
"It's breakfast time" - informerar jag och försöker dra upp honom ur sängen. Istället råkar jag putta ner honom på golvet med en himla smäll. Genast är han vaken. Jag börjar gapskratta och springer till andra sidan rummet så han inte ska få tag i mig. "I'm going to sunbathe all day and get a great tan!"
"Not if I stop you" - hotar Harry med ett snett leende på läpparna och går med stora steg mot mig. Han tar armarna om mig och lyfter upp mig i luften.
"Harry!" - skrattar jag och sprattlar med armar och ben.
"I'll let go.." - börjar Harry. "If you kiss me" - säger han sedan och ler stort mot mig.



 
When the sun is shining
and music's playing.
In the hot summer sun
without it's raining.
 
I look to you
my heart skips a beat.
I'll always be true
and I'm taking my seat.
 
On the train of life
I love you so
I'll be your wife
so my love fot you can show.
 
Mathildas perspektiv:
 
"Goodmorning" - ropar jag till Emelie och Harry och vinkar glatt åt dem. De vinkar tillbaka och kommer för att sätta sig vid mig och resten av gänget .
"Good - mor - ning" - säger Harry och sätter sig på en stol. "According to Emelie we're all going to spend the day at the beach?" - frågar han sedan och snor en vattenmelonsbit från Nialls tallrik.
"Hands off!" - snäser Niall och sliter melonbiten ur handen på honom.
"Yes. Chillin' all day" - konstaterar Zayn och lutar sig bakåt med en nöjd min.
"Great" - svarar Harry och tar en melonbit från Louis talrik istället.
"Oh here you go hun" - ler Louis och placerar sin talrik framför Harry som gladeligen börjar äta.
"Thank you BooBear" - säger han mellan tuggorna och jag ler mot dem.
"Can you love birds take it easy!" - skrattar Liam och reser på sig. "Shall we meet on the beach in ten?" - frågar han sedan och plockar upp sin disk.
"I can't make it in ten minutes! What about a half an hour?" - protesterar Emelie och jag nickar instämmande.
"Okey then" - svarar Liam och lyfter handen som ett snabbt hejdå innan han förvinner ut ur restaurangen. Vi andra börjar också resa på oss och ställer vår disk på ställningarna innan även vi går tillbaka till våra rum för att göra oss iordning.
 
Elviras perspektiv:
 
"Are you comming El?" - ropar Niall och knackar på toalett dörren.
"Mhh.." - svarar jag och låter mitt hår falla ner på mina axlar igen efter ett misslyckat fösök att sätta upp det i en knut.
"What is it?" - frågar Niall och öppnar dörren försiktigt. Jag kollar på honom i speglen innan jag lägger ner min tandkräm i min neccesär.
"Excuse me" - mumlar jag och går förbi Niall ut genom dörren. Han vänder förvånat på sig och följer mig med blicken. Jag ignorerar honom och går in i sovrummet och börjar rastlöst rota i min väska. Niall kommer in och sätter sig på sängkanten. Han har sina badshorts och en T-shirt på sig, redo att gå.
"What are you lookning for?" - frågar han försiktigt i hopp om att han ska kunna hjälpa till att leta.
"My long dress" - mumlar jag och går till andra sidan rummet för att öppna garderoben.
"Aren't you going to sunbathe or swim?" - frågar han och jag stänger garderobsdörren igen.
"I don't want to" - svarar jag och kollar han i ögonen.
"I thought you like to get a tan?"
"I really want to" - konstaterar jag och märker att jag snart behöver berätta för honom. Han kollar ännu mer frågande på mig och jag suckar. "I can't wear a bikini, it's too revealing" - nästan viskar jag och kollar ner i marken.
"Oh Elvira" - säger Niall med en sammetslen röst och kramar om mig. Jag står stilla med armarna mellan mig och Niall. "You're beautiful and you should not worry about your body"
"But I do anyway" - säger jag och kramar honom tillbaka.
"Don't. You do not need to" - försäkrar Niall och släpper mig för att kunna kolla på mig. "Now, take your bikini so I can see how beautiful you are" - beordrar han och ler smått mot mig. Jag ler tillbaka och nickar stumt. "No hurry" - konstaterar han och jag går för att byta om.
 
Emelies perspektiv:
 
"Wow, nice bikini!" - ler jag mot Elvira när hon och Niall kommer gående mot oss på den heta stranden. Jag, Danielle och Mathilda ligger på mage uppe på våra badlakan och Eleanor, Louis, Zayn, Harry och Liam sitter i solstolar.
"Thanks Em. Your is lovely too" - säger hon och ler stort mot mig. "It's hot here" - säger hon sedan och drar handryggen över pannan.
"Sorry guys, I'm leaving" - skryter Zayn och blinkar med ena ögat.
"Ha-ha" - säger Mathilda och slår till honom på smalbenet. Zayn ler mot henne och reser sig upp för att gå ner till vattnet. Mathilda reser på sig och följer med och genast passar Elvira på att ta hennes plats och Niall sätter sig i Zayns solstol.
 
Alla sitter i tystnad och njuter av det fina vädret. Stranden är nästan tom och det ända ljud man hör är vågorna och små skrik från Mathilda när Zayn skvätter vatten på henne. Det ser ut som att Liam har somnat i sin solstol och Danielle ligger och kollar i en modetidning. Niall och Louis lyssnar på musik och Elvira halvsitter och sysselsätter sig med att begrava Nialls fötter med sand.
"Harry?" - säger jag tyst och petar på honom. "Harry!" - säger jag lite högre när han inte reagerar.
"Huh?" - mumlar han och kollar ner på mig. "What?" - frågar han och sträcker på sig.
"Can you put some sun lotion on my back?" - frågar jag och räcker honom flaskan.
"Right" - svarar han och reser på sig.
"Thanks. I don't wanna look like a crab" - säger jag uppskatande och drar bort håret som är på min rygg och blundar. Solkrämen är sval och svalkande.
"Shall I unbutton..?" - frågar han med händerna på bikiniknäppet.
"Yes please" - svarar jag och känner hur han smidigt knäpper upp överdelen. När han är klar knäpper han ihop den igen och jag kan vända mig om.
"Thanks Hazza" - säger jag kisar mot honom.
"No problems babe" - ler han och sätter sig i sin stol igen.
 
Elviras perspektiv:
 
Jag kollar på när Harry sätter sig på sin stol igen och sedan åter går jag till att ösa sand på Nialls fötter. Han har antagligen somnat för han reagerar inte alls. Plötsligt känner jag iskalla vattendroppar på min rygg.
"Ihh!" - tjuter jag och vänder mig om och kollar upp på en genomblöt Zayn.
"Do you guys wanna play some beach handball?" - frågar han och går mellan handdukarna och skvätter vatten på alla. Emelie och Danielle regerar likadant som mig när de kalla dropparna rinner ner för ryggraden.
"For Gods sakes Zayn!" - säger Louis när Zayn väcker honom genom att sätta sig i hans knä.
"Do you wanna play or not?" - frågar han igen och vi går alla med på att spela en liten stund.
 
"Okay. Eleanor, Elvira, Liam, Zayn and Harry against Niall, Mathilda, Emelie and me!" - ropar Louis och fångar bollen som Danielle kastat till honom.
"Let's do this poo" - säger Harry till vårt lag och vi ger varandra give me five's.
"Ready to lose?" - frågar Louis kaxigt till Zayn och kastar upp bollen i luften. Matchen är igång. Om jag ska vara ärlig är det Harry, Zayn och Liam som får spela mest. Jag och Eleanor står bara och passar bollen till någon av killarna så de kan slå över bollen.
"El!" - ropar Harry och jag slår till bollen så den far iväg mot Harry som snyggt slår ner den på andra sidan nätet.
"Cheating!" - skriker Emelie och pekar på Harry. "You can't hit like that, it's not fair" - gnäller hon och jag skrattar åt henne. Alltid samma visa så fort vi spelar något.
"Emelie, shut up!" - skrattar Louis och får en ful grimas av Emelie.
"We won!" - skriker Zayn helt plötsligt och lyfter armarna över huvudet som en segergest.
"What?" - frågar Mathilda och frår syn på bollen som Zayn precis kastat över nätet när alla stod och pratade.
"Victory" - skrattar han och springer över på andra sidan.
"No way" - ropar Emelie och Mathilda samtidigt och börjar jaga Zayn runt på stranden.
"Heeeeelp!" - skriker Zayn med ett stort leende på läpparna när de springer förbi oss igen.
"Got ya" - ler Harry och tar tag i Emelie när hon springer förbi. "You're mine now"
 
Mathildas perspektiv:
 
"I've got ya" - skrattar jag och hoppar upp på Zayns rygg. Han försöker bli av med mig samtidigt som han skrattar för fullt.
"You're crazy Mathilda!" - konstaterar han och vinglar till. Vi ramlar rätt ner i den varma sanden och jag kan inte förmå mig att flytta på mig så mycket som jag skrattar. Helt plötsligt tystnar Zayn och jag gör samma sak. En liten kille står och kollar på oss med ett argt ansiktsuttryck.
"Θα καταστροφή  το κάστρο άμμο μου" - babblar den lilla killen och jag kollar på honom som ett frågetäcken. Tillslut går killen iväg men armarna i kors. Zayn kollar på mig innan vi båda brister ut i gapskratt.
"I think we destroyed his sandcastle" - flinar Zayn och hjälper mig upp på fötterna.
"Oops" - ler jag och vi går hand i hand tillbaka till de andra.
 
"Look there" - säger jag till Zayn och vi stannar upp utanför en liten restaurang.
"You can't sing, you're fired" - ropar en grekisk man med en lustig brytning till en annan man med något konstigt instrument. De viftar med armarna och efter ett tag lämnar mannen med det lustiga instrumentet stället.
"Wow. That must me tough" - säger Zayn och kollar på den gamla grekiska mannen som går fram och tillbaka med ansiktet i händerna. "Come on" - ler Zayn helt plötsligt och drar med mig bort till mannen.
 
"Gotta find a new one" - mumlar mannen innan han förvånat kollar upp på mig och Zayn.
"Hey. I couldn't help to hear that you need a new singer?" - säger Zayn och jag kollar förvånat på honom. Vad håller han på med?
"Yes yes. Do you know someone?" - frågar den gamla mannen lite mer intresserat.
"I do. Mathilda here is a very good singe..." - börjar Zayn men jag rycker han i armen.
"What are you doing?" - väser jag i hans öra.
"I'm getting you a nice job" - ler han och fortsätter prata med mannen. Jag står bara och kollar på, de känns som om de pratar ett helt annat språk för jag hänger inte med över huvud taget men helt plötsligt tar de hand och Zayn börjar gå därifrån. "You can sing there tonight, if you want. You get paid good if you show up"
"Right?" - svarar jag fortfarande lite väck. "Wait what?" - säger jag sedan och slutar gå. "Are this a part time job for the rest of the weekend?"
"Yes. So he can find another one. If you don't want to sing you don't need to show up" - säger Zayn och ser plötsligt lite osäker ut. Jag skakar på huvudet och allt faller på plats i mitt huvud.
 
När vi är framme vid de andra ser jag att inte Louis och Eleanor är där.
"Where are Lou and Eleanor?" - frågar Zayn precis innan jag hade tänkt fråga det.
"They went to take a ride with some boat" - svarar Niall och fortsätter läsa i sin tidning. Jag rycker på axlarna och slår mig ner i en fri stol.
 
Eleanors perspektiv:
 
"This i beautiful Lou" - konstaterar jag när båten väl lämnat land. Det är en liten båt där bara två får plats i så vi är ensama i båten och i den ganska stora viken också för den delen.
"You are beautiful" - ler Louis och börjar styra ut mot havs.
 
Efter ett tag stannar vi båten och kollar ut över havet. Louis verkar nervös eller något. Han är inte lika pratglad som han brukar.
"Is there a problem?" - frågar jag försiktigt men Louis bara skakar på huvudet.
"No, everything is perfekt" - säger han och ler det där leendet som får mitt hjärta att smälta. Vi småpratar lite och Louis håller lätt min hand under samtalet.
 
"Look over there, a dolphin!" - säger Louis och pekar på något bakom mig jag vänder mig snabbt om och kollar nog ut över havet.
"I can't see so..." - börjar jag och  vänder mig om mot Louis igen. "Oh my!" - utropar jag och kollar på Louis. I handen har han en liten vit ask med världens mest underbara diamant ring i.
"Eleanor Calder. I love you so much and I want to spend the rest of my life with you by my side. I never thought I would find someone like you in my entire life but I did and now I never want to let you go" - säger han och tar ett djupt andetag. "Eleanor, will you marry me?" Jag sätter händerna för munnen så överväldigad som jag är. Tusentals ord och frågor strömmar genom mitt huvud men så kollar jag upp på Louis och allt försvinner. Hans ögon kollar rakt in i mina och jag nickar på huvudet.
"Yes. Yes I do. Oh I love you" - säger jag och känner hur jag nästan börjar gråta. Han ler mot mig och jag kastar mig i hand famn. Försiktigt tar han min hand och sätter ringen på mitt ringfinger. Jag beundrar ringen i några sekunder innan jag böjer mig fram för att kyssa min blivande make.
 


KLAR! Nu är jag äntligen KLAR! Jag vet att många har väntat på detta kapitlet och jag är ledsen att det tog sådan lång tid men nu har ni fått del 12 att läsa! KOMMENTERA vad ni tycker, jag vill veta hur många som läser och faktiskt tycker om vad de läser! Älskar er!
Kram xoxo
 

Lovely Loneliness 11

2012-04-26 @ 20:12:00
Tidigare:
"I couldn't help it" - säger han oskyldigt och ger plats åt mig. Jag kryper ner under täcket och Niall tar sin arm om min midja.
"Goodnight love" - viskar han i mitt öra och jag somnar direkt.



 
What is the soul? Is it the wind
Among the branches of the mind?
Is it the sea against Time's shore
Breaking and broken evermore?

Is it the shore that breaks Time's sea,
The verge of vast Eternity?
And in the night is it the soul
Sleep needs must hush, must needs kiss whole?

Or does the soul, secure from sleep,
Safe its bright sanctities yet keep?
And oh, before the body's death
Shall the confined soul ne'er gain breath,
But ever to this serpent flesh
Subdue its alien self afresh?
 
"Elvira?" - viskar någon i mitt öra och jag sträcker på mig i sängen. Sakta öppnar ögonen och ljuset blir obehagligt för några sekunder innan jag vänjer mig.
"Good morning sleepyhead" - viskar Niall och jag snurrar runt mot honom.
"Good morning" - mumlar jag och ler försiktigt. Försiktigt reser jag mig och sätter mig upp mitt i sängen. Jag kollar förvånat på Niall som ligger halvt utanför sängkanten. "I'm so sorry" - utbrister jag och flyttar åt höger så han kan få bättre plats.
"You just take your space. Nothing to apologize for" - ler han och tar tag om min midja och drar mig bakåt i hans famn.
"Niall!" - ropar jag och skrattar. Han ler mot min hud och kysser min nacke. Jag snurrar runt så våra ansikten är möts. Tio sekunders intensiv ögonkontakt innan jag hastigt reser på mig med ett leende på läpparna. "Breakfast time" - säger jag bestämt och går in på toaletten och lämnar en förvånad Niall på sängen.
 
Efter en kvarts duschande knackar Niall på dörren.
"Are you done soon?" - frågar han otåligt och jag stönar besviket. Det är ju så skönt att duscha.
"Five minutes" - ropar jag tillbaka och drar handduken om mig.
 
Zayns perspektiv:
 
"Leave me alone" - ropar Mathilda och jag kollar förvånat på henne. Hon sover fortfarande men det ser inte ut som det är någon fridfull sömn. Helt plötsligt reser hon sig upp och öppnar ögonen.
"Mathilda?" - säger jag tyst och kramar om henne.
"Nightmare" - andas hon och börjar andas lugnare. Hon är alldeles varm och skakig.
"This is reality, nothing to worry about. I'm here" - säger jag och smeker hennes rygg. Hon nickar och kollar upp på mig.
"I love that you're my reality" - viskar hon och kollar mig djupt i ögonen. Jag ler mot henne och pressar mina läppar mot hennes. Hon besvarar min kyss och lägger armarna runt min nacke. Jag lägger händerna på hennes höfter och drar henne närmare mig. Försiktigt kysser jag hennes kind och hals innan jag motvilligt kliver ur sängen. Hon kollar besviket på mig och slänger sig med huvudet ner i kudden. Jag skrattar åt henne och börjar ta på mig ett par nya shorts och en vit T-shirt.
"The other guys are waiting for us at the restaurant" - säger jag till Mathilda efter jag läst Liams sms som mer liknade ett efterlysande.
"Mhh" - mumlar hon i kudden och reser på sig. Med trötta rörelser går hon in på toa och jag hör att vattnet börjar spola.
 
Emelies perspektiv:
 
"What about a waterfall trip?" - frågar Danielle och jag klappar händerna förväntansfullt. Jag har aldrig sett ett vattenfall förut, det skulle vara jätteskoj att se ett för en gångs skull.
"That sounds fun" - konstaterar Liam och Danielle börjar fnissa åt entusiasmen i hans röst.
"I've climed a waterfall before, in Jamaica" - börjar Elvira och tar en klunk av sin tropiska juice.
"Yeah but you've done everything. What about us?" - flinar Harry och hon rycker på axlarna med ett retsamt leende på läpparna.
"Waterfall it is" - bestämmer Danielle och kryssar för något i en broschyr hon tog i lobbyn.
"Great" - ler jag och börjar äta av min synnerligen annorlunda frukost.
 
Efter tio minuter kommer Zayn och Mathilda in i restaurangen och slår sig ner vid vårat bord.
"Why so early? The sun isn't gone yet" - säger Harry sarkastiskt och Zayn räcker ut tungan mot honom.
"What did you guys do that took so long time?" - flinar Louis och blinkar åt Mathilda. Zayn ignorerar honom och vänder sig mot mig och Niall.
"What are we going to do today?" - frågar han och Danielle räcker honom broschyren.
"The day is almost over now" - mumlar Louis och får världens mördarblick. Zayn åter går till samtalsämnet om vattenfallet och efter en halvtimma är alla klara med frukosten.
 
Mathildas perspektiv:
 
När vi lämnat restaurangen på hotellet och gjort vid oss på rummen samlades vi alla ute på trottoaren för att bli upphämtade av en turistbuss som skulle ta oss till vattenfallet cirka fem kilometer från vårat hotell. Bussen var som ett växthus, svetten rann ner för pannan och vi drack nog två liter vatten var bara på den resan. Jag satt mestadels av resan och kollade ut på den underbart fina naturen. Saknade varken England eller Sverige ett dugg. Mamma och pappa visste att jag var här, de har skickat mig en massa pengar så jag kan stanna i flera månader med killarna i One Direction, Elvira och Emelie. Till min fövåning hade mina föräldrar åkt på jorden runt-resa, snacka om att passa på när jag inte är där. Men det störde inte mig alls för jag lever livet här, börjat om på nytt och lämnat att dåligt bakom mig i Sverige. Jag älskar Zayn och han gör mitt liv enklare på alla sätt och vis. Han älskar mig med och det får mitt hjärta att slå extra starkt varje gång jag ser honom.
"Are you okay?" - frågar Zayn och jag vaknar ur mina tankar.
"Never been better" - försäkrar jag med ett stort leende på läpparna och kramar om honom. Han kramar förvånad tillbaka och stryker bort en hårslinga från mitt ansikte.
 
"Here we are!" - utropar Niall och kollar ut genom fönstret. Bussen saktar in och pakerar på en grusplätt hundra meter från en bro. Vi hoppar alla av bussen så fort vi kan och sträcker på oss.
"Hey Liam" - ropar Louis och Liam vänder sig om. Innan han hinner reagera har Louis dränkt honom med allt vatten som fanns i hans vattenflaska. Vi börjar alla skratta så vi får ont i magen och Louis ler självbelåtet och tar en klunk vatten från Harrys flaska. Liam står med öppen mun och stirrar på sina blöta kläder.
"Great" - mumlar han och Elvira går fram till honom och klappar honom på axlen.
"You look like a drowned cat" - säger hon och sätter handen framför munnen för att inte skratta.
"Thanks Elvira. You're so nice" - säger Liam sarkastiskt och drar sin blöta T-shirt över huvudet. Snygg.
"No problems" - ler Elvira och går mot bron. "Are you guys coming or not?" - frågar hon och vi följer efter henne ut på bron. Efter bara hundra meter tar tränden slut och vi hör porlande vatten.
"Wow" - säger Eleanor och tar ett foto på vattenfallet med sin systemkamera.
"That's a lot of water" - konstaterar Liam och hänger sin tröja på broräcket.
"Four hundred meters high" - läser Harry och jag kollar upp mot toppen av berget.
"Cramp in my neck" - gnäller Niall och lägger handen på hans nacke.
"It's beautiful" - säger Zayn och tar ett foto med sin mobil. Jag nickar och går fram till räcket för att titta ner på den lilla sjön under vattenfallet. Zayn smyger upp bakom mig och lägger armarna om min midja. Jag ser en liten fisk i vattnet och följer den med blicken tills den försvinner bort i skummet.
 
Elviras perspektiv:
 
"The water is driving me insane! I have to go to the toilet, now!" - utbrister Niall efter tio minuters tystnad.
"Me too" - erkänner Eleanor och reser sig från marken.
"Let's find a resturant, I'm quite hungry" - säger Liam och tar på sig sin T-shirt igen för den har torkat i det varma vädret. Vi reser alla på oss och går tillbaka till bussen där chauffören sitter och sover med ratten som kudde. "Excuse me sir" - mumlar Liam och petar på mannen.
"What?" - grymtar han och sträcker på sig.
"The resturant" - klargör Liam och chauffören startar motorn.
 
Vi kollar genom alla bilder som Eleanor har tagit på sin systemkamera under resans gång. Många bilder var riktigt snygga och professionella, jag tänker be om många foton som jag kan spara på min dator.
 
"Finaly" - suckar Louis och kliver av bussen och resten följer efter.
"Thanks for the ride" - ropar Liam till chauffören men han bara fnyser och kör vidare. "Friendly service" - muttrar Liam och rycker på axlarna. "Let's go eat"
 
Under middagen kommer ett gäng tjejer fram till vårat bord och frågar efter killarnas autograf. De kommer från USA och är "stora" fans av One Direction. Jag kan inte låta bli att märka hur en av tjejerna håller på att flirta med Niall och det mest irriterande är att hon är vacker, smal och lång med solbränna och rakt skinande hår.
"Are you guys coming to the US soon?" - frågar hon med hennes släpiga röst och nuddar lätt vid Nialls arm. Jag reser hastigt på mig och går ut från restaurangen och ner för en brant trappa som leder till stranden. Förtvivlat sätter jag mig på en bänk och kollar ut mot horisonten.
"I don't get it" - viskar jag tyst för mig själv och kollar ner på mina händer. Niall är så underbar och talangfull, och så har vi mig. Den tjejen vid vårat bord sitter antagligen och klänger på honom i min stol just nu. Han kan omöjligt tycka hon var ful, hon såg ut som en jädra modell! Såklart Liam älskar Danielle eller att Louis föll för Eleanor, dessa vackra varelser. Och Zayn har världens bästa smak som är med Mathilda och det finns inget som kan få Harry att ändra sig om Emelie! Och så är det jag..
"Elvira?" - säger en röst bakom mig. Jag vänder mig om och får syn på Liam som kommer gående mot mig.
"Please leave" - ber jag och vänder ryggen mot honom.
"What happend?" - frågar han och sätter sig bredvid mig på bänken.
"Nothing" - viskar jag och känner hur han lägger armen om mig.
"If it was nothing you shouldn't be down here right now" - konstaterar han lugnt och fösöker få mig att kolla upp på honom.
"It's just the girl, or not just that girl.." - börjar jag och betonar ordet that. "They're so cute and I just can't understand why Niall.."
"Why Niall picked you" - avslutar Liam min mening och jag kollar upp på honom.
"Yeah?" - frågar jag och han kollar upp mot restaurangen.
"He did just waited for the best, for the girl with that one thing. Someone so special and wonderful" - säger han mjukt och jag torkar bort en tår med handryggen. "And then you came around, or actually run into his life, and he thought that you where more than all those things"
"But the other girls are so beautiful" - protesterar jag ynkligt.
"I don't say that they aren't but you're beautiful too"
"No" - säger jag tyst för mig själv så att Liam inte hör.
"And that girl up there.." - säger han och nickar mot restaurangen. "Niall asked here to leave when you went"
"He did?" - frågar jag förvånat och reser på mig.
"Yes he did" - försäkrar Liam och ställer sig upp framför mig.
"Oh.." - mumlar jag och rätar till tröjan.
"Come here" - ler Liam och ger mig en bamsekram innan vi går tillbaka till de andra. Tjejerna är borta och det är maten också.
"Shall we go?" - frågar Zayn och tar tag i Mathildas hand.
"Sure, we take a cab" - svarar Louis och vi går ut från restaurangen och hoppar på första bästa taxin.
 
Vi bestämmer oss för att sätta oss vid baren en stund innan vi går och lägger oss. Liam och Danielle går först för de är helt utmattade. Ett tag efter försvinner Zayn och Mathilda till deras rum men jag har en känsla av att det är av en annan anledning. Klockan halv två går även vi andra till våra rum.
 
"Are you as tierd as you were yesterday?" - frågar Niall när jag stängt och låst dörren efter mig.
"Nah, I'm not" - svarar jag och tar av mig skorna.
"Good" - säger Niall med en konstig ton. Jag kollar förvånat på honom när han går mot mig och lägger händerna på mina höfter och kysser mig. Först mjukt men sedan mer passionerat. Villigt besvarar jag hans kyssar och trycker honom närmare mig. Helt plötsligt backar han undan och kollar intensivt på mig. "You're so beautiful" - viskar han och jag känner hur jag rodnar. Han ler åt min rodnad och fortsätter kyssa mig, först munnen sedan kinden, halsen och nyckelbenet. Försiktigt smyger jag in händerna under hans tröja och placerar dem på hans rygg. Mina händer är iskalla mot hans heta hud. Hans händer letar sig in under min tröja också och drar den över mitt huvud. Jag pressar mig närmare honom så jag inte ska frysa. Han lägger mig fösiktigt ner i sängen och kysser min panna. Jag drar ner honom bredvid mig och han tar snabbt av sig sina kläder innan han klär av mig. Jag ryser ofrivilligt till när han smeker mina armar med hans fingertoppar. "Love you so much" - halvstönar han och drar mig närmare intill sig.
 
Emelies perspektiv:
 
"Harry, wake up" - ropar jag och sätter mig på honom.
"Wh- what?" - stönar han och lägger armarna för ansiktet. Jag tar en kudde och kastar den på honom.
"It's breakfast time" - informerar jag och försöker dra upp honom ur sängen. Istället råkar jag putta ner honom på golvet med en himla smäll. Genast är han vaken. Jag börjar gapskratta och springer till andra sidan rummet så han inte ska få tag i mig. "I'm going to sunbathe all day and get a great tan!"
"Not if I stop you" - hotar Harry med ett snett leende på läpparna och går med stora steg mot mig. Han tar armarna om mig och lyfter upp mig i luften.
"Harry!" - skrattar jag och sprattlar med armar och ben.
"I'll let go.." - börjar Harry. "If you kiss me" - säger han sedan och ler stort mot mig.
 


KLAR! Bara en dag efter det förra inlägget. Är ganska nöjd! Nu blir det för himla romantiskt, det gillas! Tack till My som fick mig att skriva lite mer detaljerar än vad jag räknat med. Love ya!
Kram xoxo
 

Lovely Loneliness 10

2012-04-25 @ 20:01:00
Tidigare:
"Look at you! You can walk" - utbrister Louis när jag kommer in i den lilla Bed & Breakfast lobbyn. Jag skrattar och kollar på Niall som skakar på huvuder precis så som hand gjort på sjukhuset.
"Now I'm all ready for Greece" - konstaterar jag och kollar på mina sju bästa vänner.



 
Travel to the place
Where mind set to peace,
No one can see,
Feel us free.
 
Travel to the place
Where we can breathe,
Fill our desire,
We wish; we aspire.
 
Travel to the place
Where we have silence,
Flower of fragrance,
And nature to admire.
Travel to the place
 
Where we can write,
Lines of rhyme,
At any time.
 
Flygplatsen var fullpackad. Människor och skrikande fans överallt. De kom från alla håll och attakerade oss alla när vi klev ur taxin. Jag som trodde alla dessa vakter var överskattade!
"Oh my.." - viskade jag till Liam som hjälpte mig att ta ur min resväska ur bagageluckan.
"I know, just stay close to Niall" - sa han och räckte mig min väska. Jag nickade och ställde mig bredvid Niall som lastade alla våra väskor på en stor vagn med hjul.
"Okay, are you guys ready?" - ropade Louis och kollade på oss alla. Vi stod två och två i ett led med minst femton vakter runt oss. Vägen var avspärrad men jag hade en känsla av att alla de galna fansen skulle välta ner banden när som helst. Fast man kan inte klandra dem, jag skulle gjort det samma.
"No pictures today. Let's go" - ropar Paul och vi går alla med stora steg genom folkmassan. Jag känner hur någon får tag i min tröjarm men jag drar mig fri och fortsätter gå med Nialls beskyddande arm om mig.
"Niall, I love you!" - hör jag några skrika och genast känner jag mig illa till mods. Alla dessa tjejer var så söta. Riktig vackra faktiskt. Då var man tillbaka till potatis-känslan som jag hade när man satt och stirrade på sina posters med låst dörr. En irriterande liten röst dyker upp i mitt huvud. Jag är inte värd Niall. Inte söt nog.
"Are you okay?" -viskar Niall i mitt öra utan att ta blicken från Harry och Emelie som går framför oss. Jag nickar stumt och kollar ner på mina fötter så han inte ska se mina tårade ögon.
 
Tillslut var vi framma vid gaten. Det var en enskild gate som ändast får användas av kändisar och liknande. Flyget var redan på plats och det var bara att hoppa på.
 
Emelies perspektiv:
 
Jag andas ut och kramar om Harry. Det var så högljutt i ute bland fansen, jag har kramp i öronen!
"That went good" - säger Paul och kollar sig omkring för att se så alla mår bra. Killarna ser lugna ut men Mathilda och Elvira ser smått förskräckta ut, precis som jag själv antagligen också gör.
"The flight is here, shall we?" - frågar Zayn och vi går alla in på planet.
Jag har själv aldrig åkt första klass men detta måste vara lyxigare än det. Stolarna är breda och är placerade två och två mittemot varandra med ett bord emellan. Längst fram är en liten dörr till toaletten och det finns vita dunkuddar och filtar på en soffliknande möbel längs med väggen. Blommor var placerade på borden och TV-aparater på väggarna.
"Wow" - skrattar Eleanor och jag nickar instämmande.
"Best so far" - säger Zayn och slänger ett gäng tidningar på ett av borden.
"Hi and welcome to your flight for today. Please take you seats" - säger en flygvärdina i högtalarna och tänder ta på er bältena-lampan.Jag sätter mig bredvid Eleanor och framför oss sitter Harry och Louis. De tar genast fram mobilerna och blir osociala. Eleanor kollar på mig och himlar med ögonen, jag skrattar och plockar åt mig en skvallertidning.
Danielle och Liam sitter på andra sidan gången med ryggen mot väggen och bredvid dem sitter resten av gänget. Elvira och Niall sitter och lyssnar på musik genom samma headset, gulligt. Mathilda sitter lutad mot fönstret och kollar ut på landskapet med Zayns blick på sig, gulligare!
 
Mathildas perspektiv:
 
Sakta och uttråkat vänder jag sida i en biltidning. Vi har åkt i i snart tre timmar. Värdinna hade sagt att resan skulle ta tre och en halv timme så det kunde inte vara så mycket kvar. Det var ganska mörkt ute, inte kväll men sent på dagen. Det var ingen mening att kolla på klockan för Grekland ligger två timmar före, tidsmässigt. Zayn sitter och blundar i stolen bredvid mig med hörlurarna i öronen. Jag kollar på hans fridfulla ansikte och sakta öppnar han ögonen och blinkar mot mig. Jag ler smått och han böjer sig fram för att pussa mig på kinden.
 
Liams perspektiv:
 
Äntligen var vi framme. Vi hade fått sitta på planet i tio minuter i väntan på att få stiga av vid vår gate. Det var inte lika mycket fans på denna flygplatsen så vi tog foto med så många vi kunde och skrev några autografer i farten. Till Mathildas, Emelies och Elviras förvåning ville fansen ta foton på dem också.
När vi var klara med alla kontroller steg vi äntligen ut i det fina vädret och tog en taxi till vårat hotell.
"Look, I can see the sea" - ropar Niall och pekar mellan de två stora byggnaderna.
"We're going to live in the right building" - läser Harry och kollar upp från broschyren.
"Let's go then. Do we have all the stuff?" - frågar Niall och jag nickar.
 
Väl inne i lobbyn är det jag som får sköta snacket. Jag får nycklar till fem dubbelrum och tio armband i plast som man ska använda när man vill använda hotellets pooler eller äta i restaurangen.
"Emelie and Eleanor" - säger jag och räcker dem den första nycklen och två band.
"Zayn and Niall" - säger jag sedan och kastar den andra nycklen på dem. Zayn fångar den i sista stund.
"Elvira and Mathilda, here you go! And Harry you're with Louis" - skrattar jag och ger dom den näst sista nycklen.
"This can't be good" - flinar Zayn och slår leksamt till Harry på ryggen.
"What?" - utropar Harry i ett försök att värka oskyldig.
"Oh, we all heard about the Larry Stylinson moments" - flinar jag och Louis lägger retsamt armen om Harry.
"Come on babe" - ler han och vi börjar alla skratta.
 
"I'm starving" - utropar Niall när vi alla är tillbaka i lobbyn efter att ha lämnat alla våra väskor på våra rum.
"Where can we eat?" - frågar Zayn och jag kollar på en stor karta över området runt hotellet. Efter några minuters letande hittar jag en icon på några bestick. Χρόνος Τροφίμων.
"Okay, I need to take a photo of these letters" - konstaterar jag och tar fram mobilen.
"Can't you speak Greek loser?" - flinar Harry och backar undan från min arm.
"Shall we?" - frågar Niall otåligt och börjar gå mot utgången. Vi andra följer snabbt efter.
 
Elviras perspektiv:
 
"Are we lost?" - frågar Danielle och kollar sig oroligt omkring. Det har blivit mörkt ute nu och ganska kyligt. Vi hade alla bytt om på våra rum till mer somriga kläder. Själv hade jag tagit på mig en vit klänning som är ganska vid och går ner till knäna. I midjan har jag ett brunt flätat skärp och ovan på det en kort, beige, mysig kofta. På fötterna har jag mörkbruna gladiator skor.
"Here is it!" - utropar Zayn och jag Liam tar upp sin mobil för att jämföra de konstiga bokstäverna. Niall hade redan kollat upp på sin mobil att de konstiga bokstäverna betyder Food Time.
 
Middagen är jättegod! Min sallad var i alla fall helt underbar. Ceasar Sallad såklart! Killarna tog alla pizza och Emelie testade någon pasta rätt. När vi alla ätit upp och fått våran efterrätt är det dags att bege sig hem. Vi är alla trötta efter flygresan och vill bara hem och sova.
 
Vi går på rad genom en trång svart gränd för att ta oss tillbaka till hotellet. Jag och Mathilda har kommit lite på efterkälken för vi stannade för att kolla på månen över oss. Helt plötslig hör jag någon som viskar intill mig, inte Mathilda, det är en sak som är säker.
"Come" - viskar mansrösten igen och jag tar tag i Mathildas arm samtidigt som jag känner någon som rör mitt hår. Helt plötsligt känner jag en stor stark arm runt mig och en stadig hand för min mun. Panikslaget kollar jag på Mathilda som också blivit påfallen av en man. Jag försöker skrika men allt som hörs är ett dämpat rop i mannens hand. De börjar dra in oss mot väggen och jag gör allt för att ta mig loss. Jag sparkar och vrider mig i hans krampaktiga grepp.
"What?" - hör jag någon ropa längre bort. Efter några sekunder ser jag Louis och Zayn komma springande mot oss. Jag hinner inte reagera innan mannens gräpp plötsligt försvinner och jag trillar ner på den hårda stengatan. Louis hade slått till han i ansiktet med knytnäven och mannen hade genast försvunnit bort i gränden. Zayn hade gjort samma sak på mannen som höll Mathilda.
"I'll kill him" - hör jag Zayn mumla och stryker sin knytnäve innan han tar Mathilda i sin famn.
"El..?" - frågar Louis men jag ställer mig inte upp. Jag sitter kvar på gatan när de andra kommer fram till oss.
"What the hell was that?" - utropar Harry och kollar oroligt på mig och Mathilda. Ingen av oss svarar. Mathilda snyftar mot Zayns bröst och jag känner att min röst har svikigt mig.
"I'll carry you" - konstaterar Niall ömt och lyfter upp mig i hans armar. Jag försöker protestera men han ger sig inte.
"I want to go home" - säger jag tyst efter ett tag och Niall trycker mig närmare honom.
"Any minute now" - viskar han och jag känner mig tryggare.
 
Nialls perspektiv:
 
"Can't we switch?" - frågar jag Zayn och han nickar förstående.
"They're still in shock" - mumlar han och vi kollar bort mot Elvira och Mathilda som tyst sitter i en soffa omringade av Emelie, Danielle och Eleanor.
"Okay then. Let's tell them that they have to change room" - säger jag och vi går bort till de andra i soffan.
 
Elviras perspektiv:
 
"Okay" - är allt jag kan säga när Niall och Zayn kommer fram till oss och frågar om vi vill byta rumskamrat. Såklart kommer jag känna mig mycket tryggare om jag får dela rum med Niall och Mathilda vill gäran dela med Zayn.
"Elvira, can you take your stuff and move in to our room?" - frågar Niall och lägger armen om mig så fort jag ställt mig upp.
"Sure" - svarar jag och vi går mot hissen. "Goodnight everybody" - säger jag och vinkar till de andra innan hissen kommer.
 
Niall står lutad mot dörren och följer mig med blicken när jag går omkring och plockar ner alla mina saker i väskan igen.
"How is it possible that you could unpack so many stuff in so little time?" - flinar han när jag tillsist dragit igen blixtlåset. Jag gör en grimas åt honom men kan inte låta bli att skratta lite tyst för mig själv. Det finns då ingen som kan få mig på bättre humör än Niall.
"Are you done?" - frågar Zayn och ställer sin resväska vid dörren.
"Yeah. All done. We shall go to your, i meant our room now" - säger jag och tar tag i min väska. På vägen ut ger jag Mathilda en snabb godnatt kram innan jag följer efter Niall till rummet två dörrar bort.
 
"Tierd?" - frågar jag Niall och han gäspar stort.
"A little bit, and you must be exhausted" - svarar han och pussar min panna. Jag nickar och tar upp min necessär innan jag går in på toaletten. Jag borstar tänderna noga och drar hårborsten lite snabbt genom mitt bruna hår. Ansiktet tvättar jag minst tjugo gånger för att vara säker på att den äckliga mannens baciller ska försvinna. Tillslut ger jag upp och går tillbaka till sovrummet igen. Niall är redan klar och ligger uppe på täcket. Jag försöker ignorera det faktum att han bara har kalsonger och går därmed fram till min resväska för att ta fram mitt nattlinne. Min ända tanke var nog vädret när jag packade ner det vita korta nattlinnet i resväskan där hemma. Min rumskompis skulle ju egentligen vara Mathilda.
"Don't look" - mumlar jag till Niall som genast kollar ut genom fönstret. Snabbt tar jag av mig koftan och klänningen och drar nattlinnet över huvudet. Samma sekund som jag är klar vänder jag mig om och möter Nialls blick. "You did look" - anklagar jag och går mot sängen.
"I couldn't help it" - säger han oskyldigt och ger plats åt mig. Jag kryper ner under täcket och Niall tar sin arm om min midja.
"Goodnight love" - viskar han i mitt öra och jag somnar direkt.
 


Äntligen klar med kapitel 10. Som ni ser kan jag inte lägga ut bilderna lika fint för hemsidan jag brukade göra det på har lagt ner. Kom gärna med tips om ni vet någon sida där man kan göra ett collage med tre bilder i rad.
Jag har ideér för flera kapitel så håll ögonen öppna för flera nya inlägg inom snarast!
Kram xoxo

Lovely Loneliness 9

2012-04-17 @ 21:08:00
Tidigare:
Alldeles för tidigt sträcker Harry på sig och kollar ner på mig. "Time to go home" - viskar han och tar min hand.


 
Now I'm free
Ready to do all the things I wanted to
Now I can see
See all the things that I want to do
 
Take my hand
And we can go anywhere
To another land
Spend the day on a deckchair
 
Breathe in the fresh air
Start on something new
Like you five on the X-factor stair
Now I want to be with you
 
Elviras perspektiv:
 
"Is the leg any better?" - frågar Louis och skrämmet livet ur mig där jag sitter i lobbyn.
 
Två dager har gått sedan jag fick lämna sjukhuset. Jag har inte kunnat utföra några fysiska aktiviteter eller kunnat hänga med killarna eller tjejerna någonstans.
Igår var Danielle här och hälsade på. Är hon världens gulligaste människa eller vad? Hon, Emelie, Mathilda och jag hade haft en riktigt trevlig eftermiddag tillsammans utan killarna för de var på någon radio-intervju-prat-sak! Tråkigt nog var Danielle tvungen att åka i morse. Mathilda och Emelie hade åkt för att shoppa och killarna åkte till en skivsignering så jag har varit helt foreveralone idag.
 
Tills nu när hela gänget strömmar in genom dörren.
"Yeah! I can't understand why have to keep this stupid plaster for one more week" - svarar jag lite surt.
"You have to care more about yourself" - säger Liam ödmjukt och klappar mig på axeln.
Liam har redan lovat mig att jag får bli hans nya träningspartner när det dumma benet går att använda igen.
Jag kanske är lite av ett träningsfreak men det är bara för att hela mitt liv har jag varit osäker med min kropp och hur jag ser ut men nu när jag börjat "hårdträna" som vissa kallar det märket jag stor skillnad så jag tänker då aldrig sluta träna igen.
 
"I know. This is just so boring. I want to hang out with you guys" - muttrar jag och kollar uppgivet på Mathilda, Zayn och Harry som står och diskuterar matställen för ikväll.
Harry och Emelie har förstås varit helt oskiljbar aktiga sedan deras dejt. Harry är helt nerkärad i Emelie och är vid hennes sida tjugofyra sju. Förutom just nu för Emelie var tvungen att gå på damernas.
Zayn står med armen om Mathildas midja. Om jag ska vara helt ärlig vet jag inte om de är tillsammans eller inte, ingen säger något om det men de är minst lika oskiljbar aktiga som Harry och Emelie.
"I will stay with you tonight. To keep you company" - ler Niall och lyfter sakta på mina ben så han kan sätta sig i soffan bredvid mig. Försiktigt lägger han tillbaka benen i sitt knä och lägger vänsterhanden på mitt hela smalben.
"You don't have to be here for me" - protesterar jag men avbryts av en viss Emelie som kommer inspringande i lobbyn.
"Guess what?" - utropar hon och springer fram till oss i soffan.
"The fifth dentist gave up and now Colgate is the best toothpaste" - skämtar Louis och vi brister alla ut i gapskratt.
"No" - ler Emelie när skrattet dött ut. Hon kollar upphetsat på Louis och sedan på Harry som lagt armen om henne.
"So what is it Em?" - frågar Niall lite otåligt men med ett leende på läpparna.
"Paul just told me, on the phone, that we're all going to have a week off, in Greece!!" - svarar hon så snabbt att orden nästan snubblar vart om varandra. Det tar några sekunder innan allas efterblivna ansiktsuttryck byts ut mot superglada. Vi pratar alla i mun på varandra och skrattar.
"This is great" - konstaterar Zayn.
"We're going to have so much fun!" - skrattar Louis och slår till Nialls axel lite leksamt.
"Danielle will be there, and Eleanor too!" - informerar Emelie glatt och kramar Harry. Deras kramar byts snart ut till kyssar och efter bara tio sekunder har alla vi andra snurrat nittio grader för att fortsätta diskutera.
 
Nialls perspektiv:
 
"I need a new bikini then" - säger Mathilda helt plötsligt när vi sitter samlade i soffan.
"I can help you buy a new one" - konstaterar Zayn med ett snett leende. Elvira och Emelie börjar genast fnissa och Mathilda rodnar generat, fast Zayn ser ganska belåten ut.
"On what date will we get there?" - frågar Elvira Emelie för att byta samtalsämne.
"Next week on Monday. I said that before" - svarar Emelie och Elvira sätter snabbt ett finger för munnen.
"So in five days" - säger jag och se att Elvira kollar besviket på sitt ingipsade ben.
Emelie fattar att hon vill byta ämne igen och börjar snacka om hur god mat hon har hört att det ska vara i Grekland.
 
Elviras perspektiv:
 
"Good news! Again.." - säger Liam när han lagt ner mobilen i fickan. Jag har inte lagt märke till att han ens har pratat i telefon så jag kollar förvånat på honom.
"What is the good news? Who did you speak to?" - frågar Zayn och sträcker på sig.
"It was the docter from the hospital. You can get rid of the plaster on Friday" - svarar han glatt och kollar på mig.
"Elvira?" - frågar Harry och ser förvånad ut.
"Can you see someone else with a plaster Harry?" - suckar Liam och himlar med ögonen. Jag kan inte låta bli att le åt dom.
"You must me kidding?" - säger jag och gör en förväntansfull grimas.
"I don't" - skrattar Liam och jag klappar förtjust mina händer.
"Now you can get a tan on your leg too" - ler Emelie och jag kramar henne full i skratt.
 
 
Tre dagar senare
 
 
"It feels so strange!" - konstaterar jag och gör en grimas åt doktorn. Han ler och kollar i några papper.
"You should take it easy with the leg for a while but otherwise you don't have to worry about something" - informerar han och jag nickar förstående mot honom.
"Can i stand up?" - frågar jag och kollar på mitt bara ben.
"Sure" - svarar han och på två sekunder står Niall bredvid mig redo att ta emot mig om jag ramlar eller något. Försiktigt kliver jag ner från britsen och finner balansen.
"I can walk!" - skrattar jag och Niall skakar uppgivet på huvudet.
"That's all. It was nice meeting you Elvira. Take care" - säger doktorn och jag skakar hans hand.
"Thank you for everything. Bye" - ler jag och börjar gå mot dörren. Niall tar min jacka och följer efter.
 
"Look at you! You can walk" - utbrister Louis när jag kommer in i den lilla Bed & Breakfast lobbyn. Jag skrattar och kollar på Niall som skakar på huvuder precis så som hand gjort på sjukhuset.
"Now I'm all ready for Greece" - konstaterar jag och kollar på mina sju bästa vänner.

Det var för länge sedan jag skrev ett inlägg och det är jag så ledsen för. Fullt upp! Det är ingen bra ursäkt men jag lovar att bättra på mig! Tack alla ni som inte har glömt mig. Ni betyder allt! Kommentera vad ni tycket! Kram xoxo
 
 

Lovely Loneliness 8

2012-04-02 @ 19:59:00
Tidigare:
"We?" - svammlar jag och kollar mig omkring. Där står Louis, Zayn, Liam, Harry, Mathilda och någon kvinna i en blå rock. "Oh" - säger jag sedan och kollar på Niall again.
"It's going to be okay. You just have to rest" - viskar han och böjer sig ner för att försiktigt pussa mig på pannan. Jag ler och glömmer all smärta för några sekunder.

The first date
What to wear
What will I say
What is too much
Too little
Feel so unsure
Insecure and afraid
Try and ground myself
Lie on the floor and breathe
Wanting to come back to earth
Ground myself
Floating around in the ether
Gives me vertigo
These expectations too big
Too wild
Too wild for any mere mortal to fulfill
So excited
So afraid
Shit.
 
Elviras perspektiv:
 
Jag har varit två dagar på sjukhuset nu. Pappa har kommit och hälsat på tre gånger bara igår men han har så fullt upp med jobbet och kan inte ta ledigt för detta. Mamma skjutsade ju Dave till andra sidan landet så hon skulle stanna hos min moster i några dagar innan hon kommer hem igen. Men hon vet att jag har skadat mig och jag pratade med henne i telefon igår. Jag har inga större skador, bara en svag hjärnskakning och ett brutet ben. Hur ska jag kunna leva med ett brutet ben? Hoppa omking på några dumma kryckor. Fast Niall hade redan lovat mig att han skulle hålla mig sällskap tjugofyra timmar per dygn tills jag mådde bra igen. Han var så otroligt snäll och underbar, det är Emelie och Mathilda också men jag kan bara inte låta bli att hela tiden vilja vara i Nialls sällskap.
"How do you feel Elvira?" - frågar en sjuksköterska mig. Det är typ den hundrade gången jag får den där frågan. Ibland frågar de med två minuters mellanrum, som om något skulle hunnit ändrats!
"I'm just fine thanks" - svarar jag och reser mig upp. Jag vill bara hoppa ur sängen och springa, jag får panik av att sitta stilla så här länge.
"You can go home this afternoon" - ler hon och börjar knappa på några maskiner.
"She can? That's wonderful news" - ler Niall och går in i rummet. Jag blir smått överraskad innan ler tillbaka åt honom och kollar på klockan.
"When can I go?" - frågar jag och sjuksöterskan vänder sig mot mig.
"In an hour. I'll come back soon with your clothes" - säger hon och går ut genom dörren och lämnar mig och Niall själva. Jag vänder mig mot honom och kommer helt plötsligt på att jag har jättemånga frågor jag behöver ställa honom. Jag börjar med det viktigaste.
"Where did Em och Mathilda slept last night?" - frågar jag och jag hör själv paniken i rösten.
"Louis and Zayn found a little but nice Bed & Breakfast not far away from here. They all sleep there and today we're going there too" - svarar Niall lite stolt.
"But mum and dad.." - börjar jag men Niall avbryter mig.
"Your dad are totally fine with it. He can't take care of you right now so he thoungt this was a great idea"
 
Mathildas perspektiv:
 
"Mathilda" - hör jag någon skrika bakom mig så jag väner mig och får syn på Emelie. Hon kommer småspringande mot mig med världens största leende på läpparna.
"What is it Em?" - frågar jag och besvarar hennes spontana kram.
"I can't believe it! Harry just asked me out on a date, today!" - ler hon och jag ser den enorma glädjen i hennes ögon. Att hon inte har kramp i kinderna så mycket som hon ler.
"You got to be kidding me" - skrattar jag och kollar roat på den lilla hoppande varelsen med överskottsenergi framför mig. Hon nickar mot mig och slår händerna för ansiktet. "He actually did. Emelie, that's amazing"
"I know" - säger hon och slutar skutta omkring. "What am I suppose to wear?" - utbrister hon sedan och kollar panikslaget på mig och sedan ner på sina nuvarande kläder. "Please, can you help me to get ready for tonight?"
"Sure, I would love to do that" - ler jag och ger henne en till snabb kram innan jag följer med henne till hennes rum.
 
Emelies perspektiv:
 
"I have absolutely nothing to wear!" - suckar jag och vänder mig om mot Mathilda som sitter i sängen och kollar på mig. Jag har letat igenom hela min garderob och nu står jag i världens klädberg som bildads på golvet framför garderoben.
"I have no idea how we're going to find a dress in time. Sorry" - säger Mathilda och reser på sig för att plocka upp en röd randig tröja ur klädhögen.
"Do someone look for a dress?" - ler Elvira och hoppar in i rummet på sina kryckor.
"Elvira" - utbrister jag och Mathilda samtidigt och springer fram till henne för att ge henne en stor kram.
"Take it easy girls!" - skrattar hon och pekar menande ner på sina kryckor. Jag himlar retsamt med ögonen och tar ett steg bak så hon kan röra på sig. "I hear something about a dress. What's going on?" - frågar Elvira och får syn på klädhögen i mitten av rummet. Hon skrattar till och Mathilda skakar på huvudet.
"Oh Elvira! Harry asked Emelie out on a date tonight" - skrattar Mathilda och Emelie kollar upprört på mig.
"And I can't find a dress" - utropat jag och suckar.
"Wait a minute" - säger Elvira lugnt och jag följer henne förvånat med blicken tills hon hoppat ut genom dörrkarmen. Jag och Mathilda står kvar och väntar på att hon ska komma tillbaka. Efter cirka två minuter hör vi ett himla oväsen från Elviras rum bredvid mitt. Jag kollar överraskat på Mathilda som höjer frågande på ena ögonbrynet. Trettio sekunder senare komme Elvira tillbaka med ett stort leende på läpparna. Hon har något hängande över hennes vänstra arm. Svart tyg. Hon räcker det till mig och jag sträcker ut klädesplagget framför mig.
"Oh my.." - utbrister jag och lägger en hand för munnen. "You're the best Elvira. Thank you so much"
"Haha! I bet Harry will faint when he sees you in that dress" - skrattar hon och nickar mot klänningen.
"Best for him that he does" - flinar jag och och snurrar runt med klänningen framför mig.
"Go and change Mrs. Drama Queen, so we can fix your hair" - skrattar Mathilda och jag går in på toaletten.
"I'll be right back ladys" - säger jag och blinkar innan jag stänger dörren efter mig.
 
Elviras perspektiv:
 
En timme efter det att Emelie kommit ut från toan sitter jag fortfarande i Emelies säng och kollar på när Mathilda varsamt och professionellt stylar Emelies hår. De har redan provat cirka tio olika frisyrer men Mathilda har verkligen ställt in sig på perfektion ikväll.
"Can't you just do something simple?" - gnäller jag sträcker på mig. "Something that doesn't take the attention away from the dress"
"Okay okay. Something simple" - skrattar Mathilda och släpper taget om den avanserade flätan hon redan påbörjat. "What about this?" - frågar hon sedan och snurrar två hårslingor från varsin sida av Emelies panna. Försiktigt lägger hon slingorna runt huvudet som en krans och fäster fast dom där bak med fyra klämmor.
"You're beautiful" - säger jag lite avundsjukt till Emelie när hon vänt sig om mot mig. Hon ler mot mig innan Mathilda snurrar på henne igen så hon sitter med ansiktet mot spegeln.
"Hairspray and... done!"
 
Harrys perspektiv:
 
Äntligen hade jag frågat ut Emelie på en dejt. Det kanske inte var det romantiskaste jag gjort men själva dejten kommer nog bli det. Jag har bokat bord på den lyxigaste resturangen i staden. Jag vill att Emelie ska få känna sig speciell och bortskämd för en natt.
Just nu står jag utanför resturangen och väntar på att vår chaufför ska komma med Emelie. Jag är riktigt nervös, tänk om något går fel eller om maten är jättedålig?
"Hi Harry" - hör jag en röst säga och jag vänder mig om och får syn på Emelie som kommer gåendes mot mig. Alla tankar försvinner som ett löv i en storm. Allt jag ser är Emelie.
"Hey" - säger jag och låter inte lika säker som jag velat. Hon har världshistoriens snyggaste klänning på sig. Den är svart och går ner till knäna på henne. Armarna är i spets och går hela vägen ner till handlederna och över- och underdelen är delad av ett silkesband som knutits som en rosett i ryggen. Nästan hela ryggen är bar och i handen har hon en liten svart handväska.
"Hi?" - ler hon och kollar lite frågande på mig. Jag stänger munnen snabbt, ler oskyldigt och lägger armen om Emelies midja. Vi går gemensamt in på resturangen och jag ser hur Emelie chockat kollar sig omkring på de gulbeklädda väggarna och röda stora stolarna.
"Have you booked?" - frågar en liten, rödhårig kvinna och kollar uttråkat på mig.
"Yes. A table for two. Harry Styles" - svarar jag och hon ler plötsligt smörigt mot mig.
"This way mr. Styles" - säger hon och går med snabba steg bort mot ett avskildt bord i hörnet av resturangen. Jag tar Emelies hand och följer efter. När vi är framme lämnar damen oss ifred och jag drar artigt ut stolen för Emelie.
"Thank you" - ler hon och rodnar. Jag ler tillbaka och sätter mig på andra sidan.
 
Emelies perspektiv:
 
Maten är bara helt fantastisk här! Efterrätten ska snart serveras men jag är proppmätt. Harrys sitter på andra sidan och ler mot mig. Vi har haft en trevlig konversation men som vanligt tror jag att jag var den som pratade mest. Konstigt nog verkar Harry okej, till och med road av allt jag har att säga.
"You're very pretty tonight" - säger han helt plötsligt och jag känner hur blodet stiger mot ansiktet.
"Thanks. You're not so bad either" - ler jag och kollar ner på bordsduken. Harry lutar sig fram och tar min hand över bordet. Det känns som om han tvingar mig att kolla upp på han. Hans ögon är lysande gröna och omöjliga att titta bort från.
"Your dessert" - säger en servitör och placerar något vid namn The Chocolate Delux with Custard på bordet framför oss.
"Yes she is" - ler Harry och jag kollar frågande på honom.
"I'm what?" - frågar jag och tar en klunk av drickan.
"Nothing" - säger han kvickt och tar en bit av chokladtårtan och stoppar i munnen.
"Say!"
"You're my sweet little dessert" - skrattar han och kollar mig i ögonen igen. Jag skrattar också.
När vi ätit upp betalar Harry notan. Jag frågar honom hur mycket det kostade men han vägrade att berätta. När jag inte gav mig suckade han och sa att det var inte så mycket. Klart det var mycket! Det är väl ändå självklart när man ätit på stadens dyraste restaurang.
"Should we take a walk before we go home?" - frågar Harry och reser på sig.
"Sure" - svarar jag och reser mig jag också.
Det är kyligt ute och jag har inget mer i klädväg med mig. Ofrivilligt ryser jag till och Harry kollar bekymrat på mig.
"Are you cold?" - frågar han och jag nickar lite snabbt.
"It's not so bad" - lugnar jag honom och biter ihop. Han skakar ogillande på huvudet och börjar ta av sig sin kavaj. Jag kollar på honom när kan försiktigt lägger kavajen om mina axlar. "Thanks" - mumlar jag och lukten av Harry sprids runt mig.
"No problem" - försäkrar han och ler ett snett leende mot mig. Antingen låg det något på marken eller så var det bara jag som vacklade till av Harrys leende. I vilket fall som hellst håller Harry mig helt plötsligt i sin famn. Sakta börjer han sig fram och pressar sina läppar mot mina. Hans händer vilar mot min midja och jag håller honom försiktigt om halsen. Kyssen är mjuk och försiktig, och såklart helt underbar. Alldeles för tidigt sträcker Harry på sig och kollar ner på mig. "Time to go home" - viskar han och tar min hand.

Nu blev det en himla massa romantik! Hoppas ni gillar det! Om ni gör det får ni gärna kommentera det också. Det är mycket roligare att skriva när man vet att några läser och uppskattar det. Kram xoxo

Lovely Loneliness 7

2012-04-01 @ 22:35:00
Tidigare:
"Time to sleep?" - säger hon och tar bort kudden och slänger den på madrassen där jag ska sova.
"Sure, I'm actually really tired" - mumlar Mathilda och kryper lite klumsigt ner på madrassen bredvid min.
"Goodnight" - ropar jag och släcker lampan. Hur ska jag kunna sova?


 
Silence;
Not even my own breath.

The wet asphalt dressed in a red gown;
In the company of two bulgy trucks;
The modest street lighting sets the mood:
Who will win the heart – of someone?
 
Elviras perspektiv:
 
Jag vaknar nästa morgon av att ytterdörren stängs på nedanvåningen. Snabbt sätter jag mig upp i sängen och kollar ner på Emelie och Mathilda som inte alls reagerat av den högljudda smällen. Jag blundar och lägger mig ner i sängen igen. Klockan på väggen visar att det är nio på morgonen.
Försiktigt trampar jag på tå över Emelies madrass och smyger bort mot dörren. När jag är säker på att båda fortfarande sover går jag ljudlöst ner för trappan och ut i köket. På köksön i mitten av rummet ser jag en lapp och ett kuvert med mitt namn på. Eftersom jag aldrig kört med det bästa till sist öppnar jag kuvertet först. Där i finns två tusenkronors lappar! Lite förvånat lägger jag tillbaka pengarna och tar upp lappen som skrivits av min pappa; det ser jag på den snirkliga handstilen.
 
Good morning hun!
I know that you're to busy to work now. You have visitors and you hang out with those One Direction guys, and that's totally fine with me.
I love to see you so happy darling.
Here's your money that you earned the last few month. Go shopping or something!
Have fun!!
 
Love your old daddy ;) xx
 
Jag känner ett stygn av samvete när jag läser lappen. Jag har helt glömt bort att pappa behöver hjälp på hans jobb. Allt vettigt hade försvunnit ur mitt huvud ända sedan jag träffat Niall och de andra killarna. Jag har till och med missat att Dave har åkt till andra sidan landet för att studera. Han åkte ju igår när jag var iväg. Jag måste smsa han!
Klumpigt springer jag upp för trappan och in på mitt rum. Mathilda sitter yrvaket upp på sin madrass och kollar på mig.
"Vad du väsnas" - gnäller hon och begraver ansiktet i sin kudde. Jag flinar åt henne och sätter mig bredvid Emelie.
"Time to wake up Em" - säger jag och petar henne på ryggen. Hon sträcker på sig och vänder sig om. Jag kan inte låta bli att skratta åt hennes yrvakna min. "Slept well?" - frågar jag och reser på mig.
"Yeah" - mumlar hon och drar fingrarna genom håret. Jag tar fram mobilen och skriver ner ett sms till Dave.
Hi Dave. I'm so sorry that I didn't say goodbye. I hope you have a fun time over there. Love El :) xx
Jag skickar smset och kollar på Emelie. "I'm hungry" - säger hon och kollar på oss.
 
Mathildas perspektiv:
 
Efter frukost gick vi upp för att göra vid oss. Det var lite trångt framför spegeln men det gick bra.
"Mabye we can go out shopping before we meet the guys" - frågar Elvira och borstar igenom sitt bruna hår.
"Sure, I'd actually brought some money for shopping" - svarar jag entusiastiskt och plockar fram plånboken ur resväskan.
"I have some cash too" - ler Emelie och vi bestämmer oss för att ta bussen till stan.
 
Emelies perspektiv:
 
Cirka tjugo minuter efter vi lämnat Elviras hus är vi framme i stan. Vi hoppar av bussen och Elvira tar fram sin mobil
"Dave answered" - säger hon och backar ut på gatan.
"El!!" - skriker Mathilda innan jag ens hinner reagera.
 
Allt händer så fort.
Ena sekunden står hon där.
Andra sekunden inte.
 
Jag kan inte tänka, det hörs som om hjärtat sitter mellan öronen. Det bultar. Ingen rör på sig, allt är bara stilla. Någon skriker men jag kan inte se vem det är. Som i slow motion ser jag Mathilda falla ner på sina knän med ett plågat ansiktsuttryck. Någon skriker igen, denna gången inte av rädsla utan att någon ska ringa ambulansen.
Jag kan inte se Elvira, det är för mycket folk i vägen. Jag känner två händer på mina axlar, de leder mig framåt, eller så är det bara jag som självmant går mot folkmassan.
Människora skildrar på sig och jag ser rött, mycket rött. Sedan blir det svart.
 
Elviras perspektiv:
 
Jag lyssnar och allt jag hör är ett upprepande pipande. Det känns mekaniskt och obehagligt. Försiktigt öppnar jag ögonen och kollar upp i det vita taket. Jag har ont i benet och i huvudet. En bultande smärta som inte överraskar en utan irriterar en.
"She's awake" - hör jag någon viska en bit bort. Några sekunder senare ser jag Mathildas söndergråtna ansikte. Jag vill trösta henne, säga till henne att det inte är någon fara men jag får inte fram några ord. Det är jättejobbigt att inte kunna få något sagt.
"Elvira? Det är ok" - viskar hon och jag hör hur hennes röst är helt sprucken.
"Eme.. Emelie" - får jag fram och Mathilda ler mot mig.
"Hon sover där borta" - säger hon och pekar mot en soffa som står på andra sidan rummet. "Vi har varit så oroliga. Speciellt Emelie" Jag nickar och pressar fram ett leende mot fina Mathilda. Fina, söta, snälla Mathilda. Sedan blir allt svart igen.
 
Ännu en gång vaknar jag och denna gången hör jag många röster. Någon håller i mina händer, eller nej det är två olika. Den ena handen som håller i mig är varm och stilla medans den andra är liten, kall och skakig. Emelie tänker jag och tvingar mig själv att öppna ögonen. Så klart är det Emelie som står där och kollar ner på mig.
"Hey" - säger jag och hon ler försiktigt mot mig.
"Hi" - viskar hon och jag ser att hennes ögon är rödsprängda. Långsamt vrider jag på huvudet för att se vem den andra är.
"Niall" - utbrister jag lite högre än innan.
"Hey" - ler han och håller min hand stadigare.
"What are you doing here?" - frågar jag och känner mig lite yr. "What happend?"
"It was a car accident El" - säger han lugnt och jag ser en liten film i mitt huvud där en bil kommer körandes rätt mot mig. "And we are here because we want to see how you feel"
"We?" - svammlar jag och kollar mig omkring. Där står Louis, Zayn, Liam, Harry, Mathilda och någon kvinna i en blå rock. "Oh" - säger jag sedan och kollar på Niall again.
"It's going to be okay. You just have to rest" - viskar han och böjer sig ner för att försiktigt pussa mig på pannan. Jag ler och glömmer all smärta för några sekunder.

Nu är jag klar Emelie! Haha. Jag hoppas att ni alla gillar det. Lite drama här, och mer kärlek kommer sen. Kram xoxo

Lovely Loneliness 6

2012-03-29 @ 17:19:00
Tidigare:
"Harry! You will regret that" - skrattar hon onskefullt och hoppar upp på hans axlar.
"Mature" - suckar Zayn och tar Mathildas hand. "Would you like to join me in the hot tub?"
Mathilda bara ler överlyckligt mot Elvira och följer med han till bubbelpoolen. Nu är det bara jag och Elvira kvar. 

 
Water washes over my hand
Water slips away like sand

Water trickles down a river
Water slides just like a slither

Water is patient and knows when to wait
Water doesn't mind if it shows up late

Water falls from the sky in tears
Water wipes away wasted years
 
Elviras perspektiv:
 
Jag ler tillbaka till Mathilda när hon går iväg hand i hand med Zayn. Inte hade hon förväntat sig det när hon satt i flyget på väg hit till England. När de försvinner bakom ett hörn snurrar runt för att se vad Emelie och Harry håller på med. Emelie skvätter vatten i ansiktet på Harry som utan framgång försöker få tag på henne. Jag skrattar åt dem, drar fingrarna genom håret och sätter mig ner på poolkanten för att doppa fötterna i vattnet. Det känns fridfullt att sitta där och kolla på när Harry och Emelie simmar allt längre och längre bort, tillslut är jag helt ensam på en area av hundra kvadratmeter. Långsamt släpper jag taget om min badduk och låter den falla ner i mitt knä. Utan att kolla ner på mig själv lägger jag all tyngd på mina armar och riktar näsan mot taket för att slappna av.
Efter mågra minuter känner jag en blöt hand mot min axel. Snabbt som ögat drar jag upp badduken igen och vänder mig om. Såklart är det Niall som står där och ler lite smått åt mig.
"Can I sit down?" - frågar han och jag flyttar lite åt höger så han kan slå sig ner bredvid mig. "Thanks"- säger han och jag känner hur vattendropparna från hans hår trillar ner på mina hud.
 
Nialls perspektiv:
 
Ska jag göra det? Hon kanske tror att jag är helt konstig då? Kanske blir hon arg och slår till mig? Eller det kanske det kvittar, hon kanske kommer fråga själv om hon själv märker det?
Sakta lyfter jag på händerna och placerar de varsamt på Elviras rygg. Hon öppnar ögonen och kollar frågande på mig.
"The cord" - mumlar jag och hon nickar. Hennes varma hud bränns mot mina kalla händer när jag försiktigt knyter en rosett av snöret till hennes bikini topp. När jag är klar så tar jag bort händerna och drar fingrarna genom mitt hår som fortfarande är alldeles blött. Elvira ler tacksamt mot mig och drar ännu en gång sin badduk tajtare om sig.
 
Elviras perspektiv:
 
"Why are you so carefull with your towel?" - frågar han föriktigt mig och jag känner hur jag rodnar. Lite påkommet kollar jag bort och funderar på vad jag ska svara. Niall sitter stilla och väntar utan att säga något.
"Well, I guess that I don't feel so comfortable with my body" - nästan viskar jag och kollar ner på mina händer. Mathilda och Emelie är långa, slanka och smala... inte jag. Det har jag aldrig varit och kommer aldrig bli heller. Jag kanske värkar säker, utåt och orädd för att bjuda på mig själv men egentligen är jag ganska osäker och tror inte på att någon någonsin kommer gilla mig eller att jag förtjänar det bästa. Att jag sitter här nu med Niall fanns inte ens i mina orealistiska drömmar. Tränar gör jag hela tiden, vissa säger till och med att jag ligger i hårdträning. För bara ett år sedan var träning det värsta jag kunde tänka mig men nu mår jag dåligt om jag inte får gå på spinning eller simma på ett tag. Jag tänker kämpa tills jag når mitt mål, och när jag gjort det ska jag träna lika ofta för att stanna kvar där. Vägen dit är jobbig, planerad och tar mycket av min fritid, men ändå säger en röst till mig att det inte är tillräckligt, jag måste träna mer! Om jag nu vill se ut som mina vackra kompisar! Kanske behöver jag uppmuntran, någon mer än mina föräldrar. Jag menar de är ju mina föräldrar så de måste liksom älska mig..
"I think you're beautiful Elvira" - säger Niall lågt och jag får en konstig känsla i kroppen. Något varmt, något som får mig att våga kolla honom i ögonen.
"Thanks" - svarar jag och ler smått åt honom. "You're beautiful too" - konstaterar jag sedan och han ler ännu större mot mig.
"Not as much as you" - viskar han och blinkar. Innan jag hinner protestera pressar han sina läppar mot mina. Det tar mig några sekunder att fatta vad som hänt men sedan besvarar jag kyssen. Han flytttar sig närmare och lägger handen om min nacke. Badduken faller ner till marken och utan vi vet ordet av ramlar vi rätt ner i vattnet. Jag försvinner under ytan och nuddar botten med fötterna innan jag kommer upp igen. Jag drar med händerna över huvudet för att få bort allt hår från ansiktet innan jag börjar skratta. Jag skrattar så jag får ont i magen och Niall skrattar också.
 
Emelies perspektiv:
 
Jag, Elvira och Mathilda går in i huset och dumpar våra väskor i hallen. Pizzan är redan påväg eftersom Elvira ringde och beställde i bilen på väg hit.
Det hade varit superskoj att bada med Harry, Niall och Zayn. Jag och Harry hade tillslut slutat jaga varandra och gick för att göra Mathilda och Zayn sällskap i bubbelpoolen. De verkade vara ganska upptagna när vi kom men de fick släppa varandra och gör plats för oss! Vad Elvira och Niall gjorde vissta jag inte med när vi höll på att gå ur bubbelpoolen hörde vi skratt från poolen. Förskräckt sprang vi alla dit och hittade Niall och Elvira skrattandes i poolen. Vi lät bli att fråga vad som hänt, istället torkade vi oss och gick för att byta om.
 
Ding Dong...
Det är dörrklockan som ringer. Elvira och Mathilda springer för att öppna och jag passar på att gå ut i köket för att hämta tre glas och något att dricka.
"What a day!" - skrattar Elvira och suckar lyckligt när de kommer tillbaka med pizzan.
"No words can discribe this" - ler Mathilda och sätter sig ner i TV-soffan bredvid mig.
"And we're going to meet them again tomorrow. All of them" - säger jag förväntansfullt och tar emot en pizza bit. Det är Hawaii, min favorit! Elvira har sin egen glutenfira pizza.
 
Tre timmar senare sitter vi alla i Elviras säng med datorn och kollar Twitter. Både Harry, Zayn och Niall har skrivit.
Harry: A totaly amaZayn day today! Thank you guys! :)
Zayn: 'Just do it' - is a sentence that works today.
Niall: Even if you don't believe it, you are beautiful. x
 
Jag och Mathilda kollar frågande på Elvira men hon bara skrattar och gömmer ansiktet i kudden.
"Time to sleep?" - säger hon och tar bort kudden och slänger den på madrassen där jag ska sova.
"Sure, I'm actually really tired" - mumlar Mathilda och kryper lite klumsigt ner på madrassen bredvid min.
"Goodnight" - ropar jag och släcker lampan. Hur ska jag kunna sova?

KLAR!! Detta inlägget tog tid att skriva men det var ändå enkelt. Det är nog för att jag skriver mina egna tankar och väderingar. Hoppas ni gillar den. Det kommer mer spänning i 7:an. Kram xoxo
Ps. Läs http://ffupallnightt.blogg.se ~ superdupermegabra!!

Lovely Loneliness 5

2012-03-25 @ 21:38:00
Tidigare:
*I'm so sorry. Two friend are comming over tomorrow so I can't join you guys. Ps. Thank you too xx /El*
Skriver jag och skickar iväg det innan jag går upp på mitt rum för att sova.
Jag hör någon avlägsen vibration på nattduksbordet innan jag helt försvinner bort i drömmarnas värld.
 
You will have friends that last forever.
Friends forever are the ones that will be there for you no matter what.
Friends forever are friends for life.

Friends forever will make you happy when you down.
Friends forever will listen to you when you need someone to talk too.
Friends forever are friends for life.

Friends forever is going always be there for you; have fun together.
Friends forever are the ones going to help you when you need help.
Friends forever are friends for life.
 
Jag vaknar tidigt nästa morgon och är genast på toppenhumör. Jag ska möta Mathilda på flygplatsen klockan tio och så kommer Emelie hit vid halv tolv. Kvickt reser jag på mig och springer fram till fönstret för att rulla upp gardinen. Vädret är underbart, solen skiner och det finns inte ett moln på himlen. Med ett stort leende på lepparna byter jag om till en blommig midlje kjol och en vit trekvartsarmad tjöja. Jag känner mig vacker, för en stund i alla fall. Sedan kollar jag mig lite nogare i speglen och suckar. I'm too fat!! skriker jag på mig själv i huvudet. Lite barnsligt räcker jag ut tungan mot min spegelbild och går fram till min mobil på nattdugsbordet. Jag hade ju fått sms av Niall igår kväll men jag somnade innan jag hann kolla.
*Your friends can come to if they want. Goodnight sweetie xx /Niall*
"Ihhh!" - utropar jag och läser om meddelandet igen. Han kallade mig sweeite! Fast nu överreagerar jag lite, han kanske kallar alla sina vänner det?
 
Mathildas perspektiv:
 
Klockan var prick tio när jag gick sista biten ut från flygplatsen. Jag drog besvärat på min stora resväska, tack och lov var den på hjul. Om den inte skulle varit det skulle jag stannat hemma!
"Mathilda!" - ropar någon och jag vänder mig om. Elvira kom rusande mot mig och jag ler stort mot henne.
"Hej Elvira!" - skrattar jag och kramar om henne. "Jag har saknat dig" - ler jag och tar tag i min resväska igen.
"Och jag dig! Welcome to England" - säger hon och visar mig vägen till busshållsplatsen. "Emelie kommer vid halv tolv" - säger hon och kollar upp på mig eftersom jag är lite längre än henne.
"Vad roligt, jag har saknat henne med" - svarar jag och hon kollar lite hemlighetsfullt på mig. "Vad är det?" - frågar jag och känner att det är något viktigt som Elvira inte har berättat.
"Du kommer aldrig tro mig!" - skrattar hon och jag ser hur hon rodnar. Jag hinner inte protestera innan bussen kommer. Vi hoppar på och sätter oss längst bak.
 
Elviras perspektiv:
 
Hur ska jag berätta för Mathilda att jag har träffat One Direction, Niall har sovit över och att de nu vill att vi ska följa med dom till badhuset? Det låter ju mer som en sådan där #imagine man kan läsa på twitter. "Du vet One Direction?" - frågar jag lite snabbt för att leda in samtalet på rätt håll.
"Klart jag gör! Snyggaste killarna någonsin" - ler hon och kollar sedan frågande på mig.
Jag bestämmer mig för att ta det hela lite snabbt för att få det gjort.
"Jo, jag har träffat dom och Niall kom för att sova över hos mig och han liksom kysste mig och nu vill han, Harry och Zayn att vi ska följa med dom till badhuset" - babblar jag och kollar på Mathilda. Hon ser ut att vara i chock. Hon vet att jag inte ljuger, jag är helkass på att ljuga.
"Du.. han..vi?" - stammar hon och kollar med stora ögon på mig. Jag nickar försiktigt och hon gömmer ansiktet i händerna. Jag hör ett dämpat litet skrik innan hon kollar på mig. "Du sa ja va?" - frågar hon allvarligt.
"Jag har inte svarat än, ni kanske inte ville.."
"Så klart jag vill! Detta är inte sant. Elvira!" - utroppar hon och jag ler stort mot henne.
"Men då smsar jag han att vi kommer" - säger jag och tar fram mobilen.
"Har du hans nummer?" - säger hon och kollar nyfiket på min mobil. Jag bara skrattar och skriver snabbt ett svar till Niall.
 
Nialls perspektiv:
 
Jag, Harry och Zayn har precis sagt hejdå till Liam och Louis när det darrar i byxfickan. Det är Elvira som har svarat på mitt sms från igår.
*Okay. We want to come with you guys. What time?* läser jag och går in till Zayn och Harry i köket.
"Is it okay if Elvira and two friends of her join us today?" - frågar jag och kollar på Harry.
"Two other friends. Then it's fine for me!" - svarar Zayn lite skämtsamt och Harry nickar.
"Sure. Should we pick them up later then?" - frågar han och jag går fram till kylskåpet för att ta fram en läsk.
"We can pick them up at 12.00 at Elviras house" - svarar jag och försöker låta oberörd men egentligen är jag jätteglad för att de ska följa med.
När jag druckit upp läsken går jag och packar ner alla mina saker i min träningsväska innan vi gemensamt hoppar in i bilen och ger oss av.
 
Elviras perspektiv:
 
När jag och Mathilda kom hem dröjde det inte länge förens det ringde på dörrklockan. Det var Emelie som kom inskuttande med en badväska i handen. Jag hade informerat henne via sms att vi ska till badhuset men hon visste inte med vilka så hon fick också sitt lilla glädje utbrott när jag berättade för henne.
"They'll pick us up at 12" - ler jag och Emelie hoppar upp ur soffan.
"We need to get ready" - ler hon och springer upp på mitt rum för att hämta sin väska.
"Har du en bikini med dig?" - frågar jag Mathilda och funderar lite snabbt på om hon skulle kunna låna en av mina.
"Jadå, ska hämta den nu" - svarar hon och försvinner upp för trappan. Själv går jag ut i tvättstugan där min bikini är.
Prick klockan tolv hör jag hur en bil pakerar utanför huset. Jag ser paniken i Emelies och Mathildas ögonen och drabbas själv av lite panik fast än jag träffat dom förut. Vi tar våra väskor och går ut till bilen.
 
Zayns perspektiv:
 
Jag kollar ut genom bilfönstret och ser tre tjejer som kommer gående mot bilen. Elvira har jag ju sätt två gånger förut och vi har fått reda på ganska snabbt att hon är Nialls "område"! Tjejen som går till höger om Elvira är också söt. Hon är lite längre än Elvira och har blont rakt hår ner till bröstkorgen. Hon har ett par solglasögon på sig och verkar väldigt glad. Det glada smittar av sig och jag kollar på tjejen som går till vänster om Elvira. Hon är den längsta av dem och har rött kortklippt hår. Hennes ögon möter mina genom bilrutan och jag ler stort mot henne. Hon är riktigt söt. Riktigt riktigt söt!
"Hey guys" - säger Elvira och hoppar in där fram bredvid Niall. De andra två tjejerna hoppar på där bak där jag och Harry sitter.
"Hello. I'm Zayn" - säger jag och räcker fram handen mot den kortklippta tjejen. Hon rodnar och tar min hand,
"Mathilda" - säger hon och jag ler mot henne. Jag kan inte hjälpa det men jag vill inte släppa hennes hand. Hon ler tillbaka och kollar ner på våra händer. Jag håller kvar någon sekund till innan jag släpper.
"Are you the one from Sweden" - frågar jag och ger plats för hennes väska.
"Yeah. That's why I'm not so good at English" - svarar hon och samtalet flyter på hela vägen till badhuset.
 
Harrys perspektiv:
 
Resan till badhuset är riktigt trevlig. Jag har redan fått reda på att de heter Mathilda och Emelie och att Emelie är från England medans Mathilda är här och hälsar på. Zayn sitter bara och snackar med Mathilda hela vägen och jag tror jag aldrig sett han så engagerad i ett samtal. Jag blir bara tvungen att slå till han lite retsamt på axlen när tjejerna kollar bort. Det kan nog inte bli tydligare att han gillar Mathilda.
Själv pratar jag länge med den sötaste. Emelie då. Hon är väldigt glad och har mycket att säga. Man kan inte låta bli att le åt alla hennes kommentarer. Både hon och Mathilda är fans av One Direction vilket är en trevlig bonus.
 
När vi kom fram till badhuset fick vi gå bakvägen för att undvika att väcka uppmärksamhet. Vi valde det här bad stället för de har en avstängd pool som vi kan få hyra. Om vi skulle vara i den obligatoriska poolen skulle det nog inte bilivt så mycket badande. Vi gick in i byggnaden och bestämde att vi skulle träffas på kortsidan av poolen om tio minuter.
"Was it fun to stare, I mean talk to Mathilda?" . flinar jag åt Zayn när vi kommit in i herrarnas omklädningsrum. Han bara gör en grimas åt mig och jag skrattar åt honom.
"You and Emelie didn't seem to have a boring conversation either" - säger han till mig sedan och jag kan inte låta bli att le för mig själv. Det var inte en tråkigt konversation över huvud taget.
 
Nialls perspektiv:
 
Vi blir äntligen klara i omklädningsrummet och går ut till den stora poolen med våra baddukar. Tjejerna står redan där och väntar.
"They look really good in bikini" - viskar Harry till mig och jag ler till svar.
"Is the water warm?" - frågar jag Elvira när vi kom fram till dem.
"I don't know" - svarar hon och drar badduken tajtare om henne. Jag nickar.
"We can see if the water is hot" - utbrister Harry och kollar på Emelie.
"We?" - frågar hon och kollar oroligt på Harry och hara flinar åt henne innan han lyfter upp henne i hans armar och hoppar i poolen. Efter några sekunder kommer du upp till ytan igen och Emlie skvätter vatten i Harrys ansikte.
"Harry! You will regret that" - skrattar hon onskefullt och hoppar upp på hans axlar.
"Mature" - suckar Zayn och tar Mathildas hand. "Would you like to join me in the hot tub?"
Mathilda bara ler överlyckligt mot Elvira och följer med han till bubbelpoolen. Nu är det bara jag och Elvira kvar.

Klar! Hoppas ni tycker om det.. lite mer kärlek nu! Kommentera gärna vad ni tycket. Kram xoxo

Lovely Loneliness 4

2012-03-23 @ 20:09:00
Tidigare:
"Good morning Elvira" - log Niall och jag fick hjärtattack nummer två.
"Oh, good morning" - sa jag och tog snabbt på mig ett par jogging och ett linne. "Breakfast time" - log jag sedan!
 
Together we run
Splashing in puddles of water
Like terriers in a fun frenzy
Merrily chasing each other
Together we walk
side by side towards our future
The glory of the morning sun
And the eternal light, which is our destiny
Together we lie
Entwined in love
Matched with spirits
With bonds that don't break
 
Niall var tvungen att åka alldeles för tidigt. Killarna kom klockan tio, som sagt och hämtade upp honom. De hade ganska brottom till en signering i stan fast jag hann få en hastig hejdå puss på pannan av Niall. Det känns som om läpparna är kvar, ett glödande märke rätt på huvudet. Som en stor skylt med texten; Nialls läppar var en gång placerade här!
Kyssen han gav mig igår förföljer mig som en envis vålnad. Allt jag ser får mig att tänka på de sekunderna hans läppar rörde mina inne på mitt rum. Vi hade inte pratat om det. Om vi var pojkvän flickvän då! Det kanske vi var? Eller detta kanske inte betydde hälften så mycket för Niall som det gör för mig?
Under tiden tankarna flyger omkring i huvudet bestämmer jag mig lite snabbt för att baka något. Jag har alltid älskat att baka muffins och tårtor, speciellt med chocklad. Det har varit lätt för mig att baka vad jag vill men sedan fick jag reda på att jag inte kan äta gluten och då blev det här med bakningen ett större problem. Gluten är något som finns i mjöl, och mjöl finns ju nästan i allt man äter känns det som.
När jag fyllde fjorton fick jag en baknings bok av mamma med bara glutenfria recept. Den boken använder jag än idag och favoritreceptet är nog chockladmuffinsen. Fast idag kände jag för något annat! Lite tafatt bläddrar jag igenom boken och fastnar på sista sidan. Little Lovely Cakes står det. Man ska göra havrekakor formade som hjärtan och sedan brer man på rosa frosting. Mums.
Jag följer receptet till pungt och pricka som i en sorts trans. Fast mina tankar är långt ifrån det lilla köket. De är på upptäcktsfärd i vida världen, och med vida världen menar jag Nialls famn. När jag tänker på honom puttrade det liksom i hela mig. Strunta i fjärilarna, här står jag och puttrar som kokande vatten!
 
Nialls perspektiv:
 
"Nialler is in love" - skrattar Harry och boxar retsamt till mig på axlen. Jag låter dom hållas, ett tag i alla fall. Jag kan inte säga att jag är kär i Elvira, inte än, men jag gillar henne.
"Did you guys do something fun last night?" - flinar Louis och jag reser mig upp.
"You're hopeless!" - utbrister jag men kan inte låta bli att le. Jag hade roligt igårkväll. Middagen, filmerna och speciellt kyssen. Det var egentligen inte meningen, det var som en dragkraft mellan oss och jag ville nog inte stå emot. Det underbara var att hon verkade gilla det.
"Are you going to stand there like a freak or what?" - frågar Zayn och jag kommer på mig själv med att bara stå och stirra ut genom fönstret med värsta fåniga leendet. Lite generat kollar jag på de andra killarna innan jag lämnar rummet.
Klockan är 11.07 när jag tar upp mobilen och trycket på Nytt Meddelande. Jag vet inte vad jag ska skriva men det känns viktigt att jag skrivet någonting. Jag kanske ska fråga om hon vill följa med och bada imorgon med mig, Harry och Zayn? Louis och Liam ska träffa Danielle och Elenore någonstans så de kunde inte följa med. Lite snabbt skriver jag ett meddelande och skrickar iväg det innan jag hinner ångra mig.
 
Elviras perspektiv:
 
"Men då ses vi imorgon?" - frågar jag och pressar telefonen mellan axlen och örat.
"Klart. Puss hej!" - skrattar Mathilda och vi lägger på. Mathilda är min vän från Sverige. Jag bodde där innan, tills jag blev tio. Sedan flyttade hela familjen till England eftersom pappa hade fått ett jobb på radio studion. Det var svårt att lämna alla men jag har ju Emelie här och nu ska Mathilda komma imorgon. Hon har äntligen samlat ihop tillräckligt med pengar för att kunna åka hit och bo hos oss i tre veckor. Det kommer bli super kul för Emelie ska också komma och sova över.
Lite smått glädjetoppad hoppar jag in i vardagsrummet och plockar upp min mobil. Snabbt kollar jag på klockan; 11.11. Dags för en önskning!
"I wish that I'll not suffer through the lovely loneliness" - mumlar jag och stänger ögonen. Jag vet inte riktigt vad jag menar med det än, fast jag är säker på att det är precis det jag önskar mig.
Jag öppnar ögonen någon sekund senare av att min mobil piper. Det är från Niall! Hela jag fylls av det där sjukt irriterade, kokande vattnet igen. Jag kan inte låta bli att le när jag öppnar meddelandet.
*Hey! Wanna come with me, Zayn & Harry to a bath place tomorrow? Ps. Thanks for last night! xx /Niall
Typiskt! Mathilda och Emelie ska ju komma imorgon. Jag suckar tyst för mig själv och kastar mig baklänges ner i soffan. Inte kan man väl tacka nej till några av världens snyggast och mest begåvade killar, eller? Jag drar handen genom håret innan jag knappar ner ett kort svar på mobilen;
*I'm so sorry. Two friend are comming over tomorrow so I can't join you guys. Ps. Thank you too xx /El*
Skriver jag och skickar iväg det innan jag går upp på mitt rum för att sova.
Jag hör någon avlägsen vibration på nattduksbordet innan jag helt försvinner bort i drömmarnas värld.
There you go! Tack så JÄTTEMYCKET för alla fina kommentarer jag har fått. Jag uppskattar verkligen allt ni skriver, och det är så roligt att veta att ni vill att jag ska skriva vidare! Håll ögonen öppna för fler inlägg snart och kommentera mera! Kram xoxo
 

Lovely Loneliness 3

2012-03-20 @ 00:21:00
Tidigare:
Jag har inga pengar för jag lade allt på fika till killarna och Elvira. Elvira? Jag fick hennes nummer, hon borde ju bo i närheten. Jag letade upp hennes nummer bland kontakterna och klickade på ring. 
Arms around your waiste,
as they pull you closer to their face
Room goes quiet,
Heart goes silent.

Soft breaths on your skin,
you dont want this moment to end.
Nervous giggles drown out everything,
You like how you feel this way.
 
Elviras perspektiv:
 
Jag och pappa hade kört nästan halva vägen hem när min mobil darrade i fickan. Jag tog upp den och kollade på displayen, det var Niall som ringde. Jag log ofrivilligt och svarade.
"Hi"
"Hey Elvira, i've got a problem" - svarade Niall och jag kollade på pappa som kollade frågande på mig.
"What is it?" - frågade jag.
"Well the boys have left me in the city and can't pick my up untill tomorrow..." - rabblade han på och jag klappade på pappas arm så han skulle stanna bilen.
"...so I just wondered if I mabye could stay at your place?" - frågade han tillsist.
"Yeah, sure. We pick you up at the mall in five minutes" - svarade jag och helt ärligt var jag ganska glad över att Niall hade missat bilen. Det betyder att jag snart skulle få träffa honom igen.
"Thank you so much El!" - sa Niall lättat.
"No problem. See you soon"
"See ya" - var det sista han sa innan han la på.
Fem minuter senare stannade pappa bilen framför Niall vid köpcentrumet. Han hälsade glatt och hoppade in i baksätet. Han verkade inte heller så nere för att killarna hade kört ifrån honom.
"Do the guys know that you will be at my place?" - frågade jag när han knäppt fast säkerhetsbältet.
"Yeah, I did text Harry so.." - svarade han och tog upp sin mobil. "They will pick me up tomorrow at 10am if that's okay?"
"Of course" - sa pappa. Själv tycker jag att han kunde få stanna mycket längre. På vägen hem tänkte jag på var i hela fridens namn han skulle sova i natt. Jag har en gammal madrass under sängen som jag kan dra fram men det är nog allt. Oh shit, jag har ju lämnat mitt rum i en stor röra! Saker över allt, och så har jag ju posters av killarna och Niall på väggen. Måste ta väck dom, jag tror ingen känner sig så bekväm att sova när man är omringad av sig själv!
Nialls perspektiv:
 
Vi var framme ganska snart. Jag kollade ut på de nybyggda fräscha marklägenheterna och undrade vilken av dom som var Elviras hem. Det visade sig vara nummer sju.
Så fort vi kom innanför dörren försvann Elvira ganska fort upp för en trappa. Lite tafatt tog jag av mig skorna och gick långsamt in i huset. Det kändes lite som om jag tvingade på dem mig i deras vardag men den uppfattningen ändrades ganska fort av Elviras mamma.
"Hello. You must be Niall? We heard so much about you and your band" - utropade hon när jag gick in i köket. Jag gav henne en snabb kram och nickade. "I'm Elisabeth but you can call me Beth"
"Thank you so much for letting me be here Beth" - sa jag och kollade frågande mot trappan som Elvira försvunnit upp för.
"No problem. No problem at all. El can stop talking about you guys, it's a pleasure to have you here" - skrattade hon och öppnade kylskåpet. "Dinner will soon be ready. Elvira is upstaris in her room, you can go up to her"
"Okay. Thanks" - sa jag lite snabbt och började gå mot trappan.
På ovanvåningen fanns tre dörrar. En var liten med ett gammalt nyckelhål så jag slapp fundera på att ta den. Jag gick mot en av de andra dörrarna när plötsligt en kille i min ålder kom springandes upp för trappan.
"Who are you?" - frågade han bestört. Han hade smutsiga joggingbyxor, hoddie och ett par hörlurar runt halsen.
"Dave!" - gnällde Elvira bakom mig. Hon hade öppnat dörren och stod nu och kollade på killen som precis kommit.
"Sorry sis but it's my home too right?" - flinade han och jag kände mig väldigt i vägen där jag stod mittemellan dem. "Oh, I think I know you! You are the guy that's on all the posters in El's room" - skrattade han och jag såg hur Elviras kinder blev röda. Jag kunde inte låta bli att le.
"Go!!" - stönade Elvira och puttade iväg Dave från dörren.
"I'm on my way. Use protection!" - flinade han och smällde igen dörren efter sig.
"Omg. There is no excuses for my brother" - sa Elvira och himlade med ögonen.
"He seems okay" - skrattade jag och följde efter henne in på hennes rum. Väggarna var turkosa och golvet var av trä. Allt var städat och jag såg inga posters på väggarna fast små märken som bildade fyrkanter kunde man se. Jag log och gick fram till fönstret. Elvira hade hoppat upp och satt sig i sängen.
Elviras perspektiv:
 
Jag satt och följde Niall med blicken när han gick fram till fönstret.
"This is not what you must me used to.." - sa jag och Niall vände sig om mot mig.
"It's lovely and your family seems wonderful" - log han och jag skakade retsamt på huvudet.
"You don't know them yet" - skrattade jag och reste på mig för att dra fram madrassen. Niall var tvungen att hjälpa mig för den satt fast någonstans men tillslut drog vi ut den och placerade den vid fotänden av sängen.
"Is it okay that you sleep here?" - frågade jag och plockade ur ett lakan ur min garderob.
"Yeah! No problem. I'm totally fine with that" - konstaterade han och tog emot kudden jag kastat till honom.
"Good. Well i'm going to the bathroom. Excuse me" - sa jag och öppnade dörren till badrummet.
När jag var klar och gick ut hittade jag Niall stående framför en av mina hyllor. Han hade redan bäddat madrassen och hittat täcket.
"Have you done those?" - frågade han förundrat utan att släppa blicken på de tavlor som stod på hyllan.
"Yes. They are not so good but.." - började jag lite generat.
"Not good? They are beautiful!" - konstaterade Niall och tog ner en av tavlorna. Han gick med den fram till fönstret och lyfte upp den i samma höjd som ögonen. Jag hade målat av landskapet som man kunde se från mitt rum på just den bilden han hade. Fast jag hade målat det när det var höst, nu var det vår.
Han nickade och ställde tillbaka tavlan på hyllan igen. "Your mom said it's dinner any minute"
"Okay. I'm quite hungry. Just gonna get my phone" - sa jag och sträckte mig mot min telfon som låg på laddning bakom där Niall stod. Han var lite snabbare än jag och tog mobilen innan jag hunnit få tag på den.
"Here you go" - sa han tyst och kollade mig i ögonen. Jag trodde att jag skulle smälta, eller att han bara kollade rätt igenom mig med de blå skinande ögonen. Han kollade undrande tillbaka innan han böjde sig mot mig. Jag kände hans nästipp mot min nästipp innan hans läppar mjukt pressades mot mina. Jag besvarade hans försiktigt hans kyss. Efter ett bra tag men ändå alldeles för tidigt särad våra ansikten. Han kollade fortfarande på mig och jag kollade ner i marken.
"It's dinner boys and girls!" - hörde jag mamma skrika från nedanvåningen.
"Wait!" - brölade Dave från sitt rum. Niall log mot mig och jag log tillbaka.
"I think we should go now" - viskade Niall och jag nickade och tog emot min mobil.
"Yeah" - sa jag och började gå mot dörren. Nialls hand nuddade min när vi gemensamt gick ner för trappan till köket.
Jag förstod nog inte riktigt vad som hade hänt. Kankse för att de inte hade hänt? Nej det var ju sant, Niall satt ju bredvid mig vid matbordet och hans blickar kunde inte få mig att glömma!
När vi ätit upp och plockat undan satt Dave på någon helkass film på TV som vi alla satt och kollade på tills klockan blev elva, då försvann Dave upp på sitt rum och det var dags att gå och göra vid sig. Mamma hade tvingat Dave att ge Niall några joggingbyxor som Niall kunde sova i, de var lite för stora men Dave är ju också någon gräslig jätte eller något.
Jag passade på att byta om när Niall var inne på toaletten och kröp snabbt ner i min säng precis innan han öppnade dörren. Jag kunde bara inte låta bli att stirra lite på hans mage, bara för att.. den var  så... snygg!
"Good night Niall" - sa jag lite sömnigt och släckte lampan på nattdugsbordet.
"Good night El. Sleep tight" - fick jag som svar i mörkret.
Jag vaknade tidigt nästa morgon och hade för några sekunder helt glömt bort gårdagen så en liten hjärtattack fick jag nog när jag skulle ställa mig på golvet och en viss One Direction medlem låg där. Jag kunde inte låta bli att le, så stort att jag fick kramp i mina käkar.
"Good morning Elvira" - log Niall och jag fickk hjärtattack nummer två.
"Oh, good morning" - sa jag och tog snabbt på mig ett par jogging och ett linne. "Breakfast time" - log jag sedan! 
Så, nu var Lovely Loneliness del 3 ute. Hoppas ni tycker om den! (Ganska nöjd faktiskt)! Tack för alla kommentarer och tips jag fått.. de har värkligen hjälpt mig. Fortsätt så! Kram xoxo

Lovely Loneliness 2

2012-03-15 @ 22:27:00
Tidigare:
"You was going to..? Dad!" - skrek jag. "This is amazing. When do they come?"
"Half an hour, mabye" - log han och jag spärrade upp ögonen. Det var ju snart!
Inside my happiness, the colours are
So bright and vivid and i am able
To see everything clearly
 
Inside my happiness, there was no
Dark times because in my happiness
The sun always shines
 
Inside my happiness, there is no
Pain, there is no fear
And there is certainly no doubt
 
Inside my happiness, we all live as
One and there is peace
For all beings
Fem minuter kvar innan fem av världens mest begåvade killar skulle komma, vandra genom dessa korridorer och sitta i de stolar jag redan suttit i. Det kändes helt ovärkligt. Jag kommer inte tro det innan det händer, det var en sak som var säker. Jag gick fram och tillbaka i cirklar med mobilen i handen. Nu var det bara fyra minuter kvar. Pappa satt och fixade med några tekniska prylar men kollade upp på mig ibland för att vara säker på att jag inte svimmat eller något.
Precis när klockan blev 10.00 ringde det i pappas telefon. Han svarade och jag kollade på han utan att blinka tills han lade på.
"So?" - frågade jag och höll hårt om min mobil.
"They are here now..." - var allt han hann svara innan jag hoppade upp i luften och satte fart mot ingången. Tankarna snurrade i mitt huvud, de var här, jag skulle träffa dom, vara deras assistent och kanske röra dom. Hjärtat slog i bröstet så jag saktade det farten. Runt ett hörn och..
"Ouch!" Jag hade sprungit rätt in i någon och fallit pladask ner på rumpan. Jag tog handen för pannan och skakade på huvudet.
"I'm so sorry" - hörde jag någon säga. Sakta kollade jag upp. Där stod Niall, Louis, Harry, Liam och Zayn lutandes över mig. Fan vad jag är klantig, klumpig, världens bästa välkomnande det här!
"I..just.." - stammade jag och blinkade några gånger. Det var Niall jag hade sprungit in i för han stod längst fram med ena handen utsträckt mot mig. Jag stirrade på den i några sekunder innan jag tog tag i den och reste mig upp.
"Are you okay?" - frågade han och jag trodde jag skulle svimma. Hans hand var varm, jag ville inte släppa den men jag hade inget val. Jag rättade till slingan i ansiktet och kollade mig omkring iden.
"Yeah. Don't worry, I'm fine" - sa jag och hörde hur patetisk mig röst lät. "Welcome by the way" - sa jag sedan och killarna började skratta.
"Thank you. Very intresting welcomig by the way" - log Liam. Jag rodnade och kom inte på något att säga så jag visade dom vägen till studion i tystnad.
 
När vi var framme hälsade alla på varandra och jag satte mig ner i fotöljen och stirrade stumt på när killarna satte sig brevid mig.
"Did you give them a warm welcoming El?" - frågade pappa och jag begravde händerna i ansiktet.
"Yes she did, I will never forget it" - hörde jag Niall säga och jag kollade upp på honom. Han log stort mot mig och min mage fylldes av fjärilar eller något annan sort flygande insekter. Snabbt log jag tillbaka. Pappa såg ut som ett levande frågetecken men jag orkade inte säga något till honom.
"Ten minutes till we're on air" - ropar en röst i högtalarna och jag harklar mig. Jag kollar på Louis och Liam som sitter och skrattar åt något som Zayn visat på sin mobil. När jag tillslut kunnat ta blicken från dom kollar jag på Harry som sitter och stirrar upp i taket. Hans lockar är så... lockiga? Man vill bara rör dom. Jag skakar på huvudet och blundar, sluta vara så fånig. När jag öppnar ögonen för att kolla vad Niall gör ser jag att han sitter och kollar på mig. Jag stirrar först tillbaka innan jag kollar ner i mitt knä och känner hur kinderna hettar.
"What's your name?" - frågar han och jag kollar försikigt på honom och försöker att inte få panik eller något.
"Elvira" - svarar jag och försöker tyda hans ansiktsuttryck. Han bara nickar.
"So Elvira, do you wanna go and take a coffee with me later?" - frågar han efter ett tag. Jag spärrar upp ögonen.
"What?" - frågar jag och kollar frågande på han. Vad dum jag var, jag förstod ju vad han sa men jag vara bara lite smått trögfattad ibland.
"If you don't want to it's ok!" - lugnade han och lyfte oskyldigt på händerna.
"No, no. I want to! I just wasn't prepared for that question" - utbras jag. Han flinade åt mig och jag andades ut.
"Fine" - log han.
"It's time guys" - ropade pappa och alla reste på sig och gick in i det lilla rummet. Själv satte jag mig på en stol utanför bredvid pappa och kollade in genom det stora fönstret. Louis vinkade åt mig och jag log tillbaka.
 
Intervjun tog cirka 45 minuter och då ingick deras lilla live uppträdande med What Makes You Beautiful. När de var klara och höll på att tacka killarna inne i rummet passade jag på att fråga pappa om det Niall hade sagt.
"Dad?" - började jag försiktigt.
"Yeah?" - mumlade han till svar.
"Ehh.. Niall asked me if I would like to go and take a coffee with them later?" - sade jag mer som en fråga än som ett påstående.
"He did?" - sa pappa förvånat och kollade på mig. Jag nickade och väntade på svar. "Well, why not?" - sa han tillsist och jag hoppade upp ur stolen och gav han en jättekram.
"Thank you so much. You're the best dad ever!" - skrattade jag och sprang för att öppna dörren till killarna.
"Than you" - log Harry och gick ut i korridoren med de andra killarna i släptåg.
"I can go" - sa jag överlyckligt till Niall när han gick förbi. Han stannade upp och kollade frågande på mig.
"Aha, I'm happy to hear that" - sa han några bråkdels sekunder senare. Sakta gick jag efter killarna mot utgången.
 
"Bye Elvira" - sa Zayn när vi var framme vid bilen.
"She's actually going with us" - log Niall och lade armen om mina axlar. Jag trodde jag skulle ramla ihop av chock. Han stod så nära, men armen om mig. Tankarna stannade.
"That's great!" - utbrast Harry och viftade åt oss att hoppa in i bilen. Jag hoppade in sist av alla och knäppte bältet. Irriterande nog var bildörren jättetung och helt omöjlig att stänga så Niall fick böja sig över mig och stänga den åt mig istället.
"Where are we going?" - frågade han när han satt sig upp igen.
"Just some place around the corner" - svarade Liam och kollade ut genom fönstret.
 
Det var värkligen precis runt hörnet för max en minut senare stannade vi och hoppade ut på gatan. Stället var litet och ganska gamalt, kanske det killarna behövde för att inte bli uppmärksammade. Louis, Liam, Zayn och Harry gick direkt och satte sig vid ett stort bord under tiden som jag gick fram till "baren" där man beställde sin fika. Jag satte mig ner på en av de höga barstolarna i väntan på personal. Niall gick fram och satte sig bredvid mig.
"I'm glad you could join us today" - sa han och log mot mig. Såklart rodnade jag igen och kollade ner i bänkskivan några sekunder men Niall fångade min blick igen.
"I'm really glad to be here with you" - sa jag direkt från hjärtat. Detta var ganska mycket A Dream Coming True. När jag sagt det kom kassörskan fram och Niall beställde åt mig och killarna. Eftersom jag inte är så förtjust i kaffe tog jag bara en liten glutenfri bulle och kolsyrat vatten. Allt flöt på förvånande bra, Niall frågade lite om mig och jag som redan visste så mycket om honom frågade om hur det är att vara på alla coola ställen de får besöka. Vi byter telefonnummer också.
 
Efter kanske två timmar piper det i mobilen, det är pappa som är redo att hämta mig. Jag säger hejdå till killarna och får fem helt fantastiska kramar av vardera innan jag lämnar dem.
 
Niall's perspektiv:
 
Dagen har varit jättetrevlig och Elvira är en super schysst tjej. Nu har hon gått och vi väntar på att våran bil ska komma. Jag passar på att gå på toaletten på fiket när vi ändå väntar.
När jag kommer tillbaka är inte killarna där, jag går ut på gatan men ser inte dom någonstans. Snabbt tar jag upp telefonen och knappar in Liam's nummer. Fem toner går innan han svarar.
"Liam?"
"Hey Liam. It's Niall. Where are you?" - frågar jag och börjar gå ner för trottoaren.
"Oh god Niall. You're not here..!" - utbrister Liam.
"Thank you for that information.." - säger jag och börjar bli lite otålig. "Where are you?"
"We are in the car but we can't turn around. There has been a big accident so we're stuck in the fraffic. I'm sorry mate" - säger Liam och jag suckar. Detta var ju typiskt, vad ska jag göra nu. Sova på gatan. "Do you think you can find a place to sleep tonight?" - frågar Liam efter ett tag.
"I guess I come up with something" - suckar jag och sätter mig ner på en bänk.
"I'm sorry. Good luck. We pick you up tomorrow" - tröstar Liam mig och lägger på. Jag kollar på mobilen, vem ska jag ringa. Jag har inga pengar för jag lade allt på fika till killarna och Elvira. Elvira? Jag fick hennes nummer, hon borde ju bo i närheten. Jag letade upp hennes nummer bland kontakterna och klickade på ring. 
Detta var alltså det andra kapitlet. Hoppas ni tycker om det! Nästa kommer imorgon.. på ett vilkår! Jag vill ha fler Kommentarer. Om ni nu läst kan ni väl säga vad ni tycker och komma med lite ideér eller tips! Tack i förhand. Kram xoxo

Lovely Loneliness 1

2012-03-15 @ 00:07:00
Någonting om tiden måste jag komma på. En enkel dikt. På 16 rader. Hmm...
...Time goes fast
Time goes slow
Time sees people die
Time sees the grass grow
Time does not forget
Time does not forgive
Time crushes and kills
Time takes all you have to give
Time rushes past
Time ticks and tocks
Time is shown by the sun
Time is on the kitchen clock
Time is going slowly
Time tells you what must be done
Time is running out
Time waits for you to have fun
 
 
Torsdags morgon, den drygaste av alla morgonar. Sakta öppnar jag ögonen och kisar mot den lilla strålen solljus som letat sig emellan gardinen och fönsterkarmen. Bara den enstaka, lilla, obetydliga solstråle kan lysa upp ett helt rum och min morgon. Det är den sjunde maj idag och jag ska följa med pappa till hans jobb i radio studion. Jag får betalt för att "hjälpa" gästerna som kommer, som att visa dom vägen i det enorma bygget och sådant. Det slutade ofta med att jag satt i ett hörn och lyssnade på musik under tiden som de andra sprang omkring huller om buller i korridorerna.
Jag reste på mig, långsamt, och satte mig på sängkanten. Jag väntade några sekunder innan jag reste mig upp, så jag inte skulle ramla. Sakta gick jag in på min egen toalett och tog av mig mitt nattlinne. En varm dusch var det jag behövde nu. Jag lät de varma strålarna väcka liv i min kropp och blöta ner mitt hår.
När jag var klar frotterade jag mig och borstade igenom mitt hår innan jag gick tillbaka till mitt rum igen. Jag drog upp gardinen och kollade ut. Det hade regnat under natten så små vattendroppar rann ner för glaset. Försiktigt öppnade jag fönstret och andades in den friska luften. Ljudet av fågelkvitter letade sig in i rummet och jag gick fram till garderoben för att välja ut dagens kläder. Jag tog det översta i lådorna eftersom jag hade ganska brottom. Kvickt satte jag på mig ett par ljusblåa jeans som var så där slitna där framme så de nästan blev vita, en blommig blus i något silkigt tyg som var som en T-shirt och en tunn beige kofta som gick ner till låren. Enkel klädsel, men vacker och vår inspererad. Jag var nöjd. Lite snabbt torkade jag håret en gång till, fönade det och satte upp det i ett band så jag slapp ha det hängande framför ögonen. Men irriterande nog var det en liten slinga som inte nådde hela vägen bak.
Klockan var halv nio när pappa ropade på mig att komma ner för vi skulle köra.
"Wait a minute" - skriker jag tillbaka och gräppar tag i mobilen innan jag springer ner för trappan. I köket letade jag upp ett äpple som jag kunde äta på vägen. Vi bor i en stor lägenhet, eller mer som ett rad hus. Det är två våningar. På den nedre våningen är köket, hallen, vardagsrummet, mamma och pappas sovrum och en stor toa. I mitten av vardagsrummet finns en spiraltrappa upp till ovanvångingen där jag och min storebror har våra rum, plus var sin toalett.
"I'm waiting in the car" - skriker pappa igen och jag hör hur dörren öppnas och stängs. Jag joggar ut i hallen, tar på mig mina mörkbruna kängor, min ljusbruna militärjacka som jag fick av min mamma förra hösten och går ut på uppfarten.
Vägen till studion är ganska trevlig. Pappa berättar vad vi ska göra på jobbet idag och jag kan njuta av den väldigt fina naturen utanför bilfönstret. Det tar bara tio minuter att köra till studion, men sedan tar det minst tio minuter till att ta sig till rätt del av byggnaden. Vi går igenom korridor efter korridor och tillslut är vi framme vid den västra delen där pappa arbetar med radio sändningarna. Tråkigt nog är det inte han som pratar i radion, han sitter bara vid ett bord fullt av knappar och lyssnar när de andra snackar på. Jag hälsar på pappas jobbarkompisar innan jag går och sätter mig i fotöljen vid fönstret. Lite snabbt kollar jag ut innan jag tar upp mobilen.
"What the.." - viskar jag och kollar ut igen. Hela vägen är fylld av folk, eller rättare sagt tonårs flickor som står med skyltar. Jag försöker läsa vad som står på en av dom; We love you 1D. Jag bllinkar några gånger innan jag helt drabbas av panik.
"DAD!!" - skriker jag och hoppar upp ur fotöljen.
"What is it?" - frågar han och ler mot mig.
"One..." - försöker jag säga men luften går ur mig. Jag stänger ögonen och försöker samla mig. "One Direction?" - säger jag sedan så lugnt jag kan och öppnar ögonen. Lite panik fanns det ändå kvar i rösten.
"Yeah. Well, I was going to tell you but.." - flinade pappa och jag öppnade munnen.
"You was going to..? Dad!" - skrek jag. "This is amazing. When do they come?"
"Half an hour, mabye" - log han och jag spärrade upp ögonen. Det var ju snart! 
Första inlägget i min nya fanfic. Jag LOVAR att uppdatera oftare på denna. Hoppas ni gillar börjar.. det är lite svårt att få mycket att hända! Jag VILL ha kritik och feedback så kommentera på bara! Kram xoxo