Lovely Loneliness 16

2012-06-25 @ 21:34:00
Tidigare:
När jag kommer tillbaka ligger Niall ner i soffan. Jag ställer skålen med varma popcorn på bordet innan Niall får tag om min midja och drar ner mig i soffan bredvid honom. Jag fnissar lite åt hans beteende innan jag återgår till att kolla på filmen. Hela kvällen ligger vi så och jag känner Nialls andetag mot min axel och ibland två läppar. Kan livet bli bättre?

 
We all got choices in our lifes
and we all choice diffrent.
We all get hurt at least once
but we also do what's totally right for us.
When something goes wrong
we have friends to support.
When something goes right
we still have friends to support.
 
Mathildas perspektiv:
 
"Here they come" - ropar jag och vinkar åt Louis och Eleanor som kommer gående hand i hand mot oss på flygplatsen. Vi har alla samlats där, förutom Liam och Danielle. De ville så hemskt gärna stanna hemma hos killarna och ordna en riktigt fin välkomningsmiddag till de nyblivna paret.
"I've missed you so much!" - halvgråter Emelie av glädje och kramar om Eleanor.
"Can we other also touch here?" - frågar Elvira skämtsamt och Emelie backar undan så att jag kan ge henne en bamsekram. Elvira kramar och Louis innan Harry hoppar upp på hans rygg.
"Hazza, I've missed you pumpkin" - ler Louis och Harry hoppar ner från hand rygg och slår till honom på ryggen så där som killar alltid gör.
"Missed you too BooBear" - försäkrar han innan han går och ställer sig med armarna och Emelie.
"I'm starving!" - klagar Niall och vi skrattar åt honom. Tur för han och oss andra att middagen redan är klar och väntar på oss.
 
Elviras perspektiv:
 
Väl framme hos killarna står middagen på bordet. Vi sätter oss alla runt bordet och hugger in på maten, speciellt Niall. Jag tar en tugga på min glutenfria brödbit och kollar lite uner lugg på alla vid bordet. Jag förstår att Liam och Danielle inte har någon vidare aptit för de ska snart berätta för alla om barnet som växer i Danielles mage. Eleanor och Danielle sitter och tittar på varandra, antar att Eleanor också vet. Men de andra är helt ovetande.
"Can you pass the butter?" - frågar Niall och jag räcker honom burken, som tack ler han lite gulligt åt mig. Fan vad det ska vara tyst då?! Detta börjar bli riktigt irriterande. Varför ser Harry och Emelie så himla hemlighetsfulla ut?
 
"Guys? Danielle and I have to tell you something" - säger Liam tillslut och alla kollar upp på honom. Jag fångar hans blick och nickar uppmuntrande mot honom. "Well, we all are going to handle a new member in this family" - ler han och tar Danielles hand som nu är placerad på hennes ännu platta mage.
"You're kidding?" - ler Zayn och kollar på Danielle och Liam. "That's amazing"
"How cute!" - utropar Emelie som ser mycket mer energisk ut än vad hon gjort för en minut sedan.
"Well done Liam" - säger Niall och lägger ifrån sig sitt dricksglas. Liam himlar med ögonen åt honom innan han kärleksfullt kollar på Danielle.
"Have you thought of any names?" - frågar Mathilda undrande och Liam skakar på huvudet.
"Actually.." - säger Danielle och Liam blir med ens förvånad. Danielle bara ler åt honom innan hon fortsätter. "If it's a boy I would like no name him Casper"
"That's a wonderful name honey" - säger Liam glatt.
"And if it's a girl I would love to name her.. Mathilda" - ler Danielle och kollar på Mathilda som sitter stumt och kollar på henne.¨
"No way..!" - börjar hon innan ett stort leende sprids över hennes läppar. "Oh my god, Danielle. Thank you" - utbrister Mathilda och reser sig upp för att ge henne en kram. Danielle möter henne halvägs och jag kan inte låta bli att le åt dem. Vad kärleksfulla blev nu. Jag kollar på Niall som antagligen redan har suttit och kollat på mig som vanligt. Försiktigt tar han min hand under bordet innan han kollar bort mot de andra som inte märkt något.
 
Emelies perspektiv:
 
Är det vår tur nu? Jag kollar oroligt på Harry som ser något mer beslutsam ut. Jag harklar mig försiktigt för att få allas uppmärksamhet.
"We have something to admit too" - säger Harry och tar min hand. Ingen har märkt ringen som är där, kanske för att den inte är lika stor och bländande som Eleanors men den är dock mycket vackrare enligt mig.
"Not you too Emelie!" - skrattar Louis och jag gör en grimas åt honom.
"I'm not pregnant Lou" - försäkrar jag och kollar på Harry. Han får berätta, jag klarar inte det.
"Emelie and I are engaged.." - säger Harry riktigt snabbt men jag tror alla uppfattade det.
"I know that we're young but who says that we have to get married now?" - försäkrar jag lite smått orolig för deras ansikts uttryck. Elvira är den första som reagerar. Hon reser sig från stolen, släpper Nialls hand och går fram till mig.
"I'd always knew that your going to be perfect together Emelie. This is one of my dreams comming true. To see that you're happy. You mean everything to me Emelie. I love you" - viskar hon och jag känner hur tårarna bränner i ögonen. Jag nickar stumt och känner hur en tår faller utför min kind. Försiktigt reser jag på mig och kramar om Elvira och också börjat gråta. Resten av gänget sitter bara och kollar på med leende på läpparna. Harry ser också så glad ut och han tar min hand när jag kramat färdigt Elvira.
"Thank you Elvira" - säger jag och försöker samla mig.
 
Mathildas perspektiv:
 
"Are you done soon?" - ropar jag till Zayn som snart har varit inne på toaletten i femton minuter. Jag får inget svar så jag reser mig från Zayns säng och går fram till dörren. "Have you drowned in your mirror reflection?" - frågar jag skämtsamt och bankar på dörren. Han öppnar och kollar finurligt på mig.
"The only thing I drown in is your eyes beautiful" - ler han och smeker min kind.
"Stop you" - skrattar jag och hoppar upp i sängen igen. Jag sätter mig bekvämt mitt i mitten och sätter igång TV:n med fjärkontrollen.
"Mathilda my love?" - frågar Zayn och jag sliter blicken från skärmen. "You're beautiful" - säger han seriöst och kollar på mig med den där sjukt intensiva blicken som bara han kan få.
"And you're hot Zayn" - fnittrar jag och reser mig upp så att jag kan gå fram till fönstret. Tänk att Harry och Emelie är förlåvade! Och Danielle ska få barn, det är ju helt sjukt. Allt går så snabbt. Det känns som att det var igår jag såg Zayn för första gången i den där bilden på väg till badhuset. Men jag tror inte att jag är redo för att bli förlåvad även om jag älskar Zayn med hela mitt hjärta.
"What's bothers you babe?" - frågar Zayn med silkeslen röst och går fram till mig och lägger händerna om mig bakifrån. Hans kroppsvärme är så mycket varmare än min så jag ryser ofrivilligt men svarar inte på hans fråga. "Love?" - upprepar han och vänder mig om så att jag kan se honom i ögonen.
"It's just that it feels like everybody is getting engaged or pregnant and stuff like that.." - säger jag försiktigt och Zayn kollar förstående ner på mig.
"And do you want that too?" - undrar han och jag ser på honom att han är villig att göra vad som helst för mig.
"No, atleast not yet" - förklarar jag och ser hur Zayn tänker på vad jag har sagt.
"I love you Mathilda. We don't have to do something that you don't wanna do" - viskar han och pressar sina läppar mot min panna.
"I love you too" - svarar jag och flätar ihop mina fingrar bakom hans rygg så att vi blir tvunga att komma närmare varandra. Försiktigt kysser han nu min mun och jag blundar för att njuta av hans läppar.
"And.. do.. you.. know.. what?" - säger Zayn tyst mellan kyssnarna. Jag skakar på huvudet och känner hur hans händer åker ner för min svank. "We don't have to be engaged to have a little fun" - ler han och jag börjar fnittra. Glad över min reaktion lyfter Zayn upp mig i sin famn och bär mig bort till sängen där han sedan fösiktigt lägger mig ner på täcket. Nyfiket tar jag av honom hans T-shirt för att än en gång beundra hans ursnygga mage. Beslutsamt drar jag med handen ner för hans bröst, huden är brinnande varm.
 
Emelies perspektiv:
 
"I've got absolutly nothing to wear!" - muttrar jag surt och kollar på Eleanor som står där i sin super snygga mörkblåa klänning. Jag vill ha den klänningen!
"Then go shopping some new clothes" - ler hon och räcker mig några av de klädesplagg som jag slängt på sängen. Jag suckar och tar emot kläderna.
"I doesn't have so much money.." - erkänner jag och plockar upp min gamla slitna plånbok. Inte en krona, allt som finns där är mitt kort som inte innehållet för mycket pengar.
"Emelie, how do everybody else get money?" - frågar Eleanor och jag kollar förvånat på henne. "Get a job!" - utropar hon när jag inte svarar henne. Jobb? Men jag är inte en vuxen person som ska sitta och jobba hela dagarna! Eleanor skrattar åt mitt förvirrade ansiktsuttryck. "I can help you with finding a cool job, if you want?"
"Yes please" - svarade jag och kollade in i garderoben igen. "Eleanor?" - frågar jag sedan försiktigt.
"What is it?" - frågar hon silketslent och viker ihop en av mina tröjor.
"I still have nothing to wear. Can I borrow clothes from you?"
 
Det var länge sedan.. oops. Men detta var ett mycket känslosamt och romantiskt kapitel, tycker jag. Eftersom det inte kommer vara lika romantiskt i de nästa inläggen. Just detta inlägget var till två personer. 1. Till Cajsa som längtat efter uppdatering! 2. Och till Emelie, min älskade vän som stöttar mig så mycket. Jag älskar dig min vackra vän!
Kram xoxo
 
 
 
 

Permalink | Lovely Loneliness | Kommentarer (4) | Trackbacks () |

Lovely Loneliness 15

2012-06-07 @ 00:36:00
Tidigare:
"Yeah. Wow" - stammar jag och blinkar ett par gånger innan jag kollar Danielle i ögonen. "I love you" - säger jag tillslut och omfamnar henne hårt. Hon ler mot mig och kramar tillbaka. Jag kan fortfarande inte riktigt koppla vad som hänt men detta är ett av de lyckligaste sekunderna i mitt liv.


 
Emelies perspektiv:
 
Jag kniper ihop ögonen och klämmer Harrys hand extra hårt, fast han verkar inte märka något. Elvira sitter på en stol bredvid sängen och kollar på när den inringda doktorn häller någon bakteriedödande vätska på mitt ben. Det svidet jättemycket men jag förblir tyst.
"It's okay hun" - mumlar Harry som inte heller verkar så förtjust i tanken på att jag har ont. Jag nickar åt honom och försöker få ögonkontakt med honom. Han kollar först undrande men sedan kärleksfullt ner på mig och jag ler åt honom. Han är så underbar.
"That's all. It looked worse than it was" - säger doktorn och lägger ner sina saker i sin gamla fula väska.
"Thank you for everything" - säger Harry och följer honom till dörren. De försvinner ut i korridoren men efter någon minut är Harry tillbaka igen. Jag antar att han ville betala utan att jag skulle se det.
"Stop spending so much money on me" - säger jag och han himlar med ögonen.
"That's the least thing I can do" - föräkrar han och sätter sig på sängkanten. Jag ler mot honom igen och han tar min hand.
"I think I should go.. I got that thing... you know" - säger Elvira besvärat och reser på sig.
"Thank you for being here" - säger jag och hon nickar mot mig innan hon försvinner ut i korridoren.
 
 
Elviras perspektiv:
 
"That was awkward" - mumlar jag för mig själv medans jag går igenom korridoren. Vad ska man hitta på nu då? Jag tar upp mobilen och bläddrar igenom mina kontakter. Jag kanske kan ringa Sandra och se om hon är kvar.
"Hey Sandra! It's Elvira" - säger jag och drar handen genom håret.
"Hi Elvira. Sandra is busy right now, she can't talk" - svarar Ed och jag stelnar till utanför hissarna.
"Oh, I'm sorry" - mumlar jag och trycker på knappen till en av hissarna.
"Don't worry. Do you like me to tell Sandra that you called?" - frågar han och jag beundras över hur gulligt han säger Sandras namn.
"No, it's okay" - försäkrar jag honom om. "Thank you anyways, bye" - avslutar jag och lägger på luren. Jahapp, då får man väl ringa någon annan. Jag vet redan att Niall är iväg. Han skulle träffa någon kusin eller något. Och Zayn tog med Mathilda... någonstans. Jag måste verkligen ha bättre koll på saker och ting.
"Exuse me. Are you getting in?" - frågar en gamal tant mig. Jag nickar och kliver in i hissen. Receptions knappen är redan intryckt så jag kan åter gå till att söka igenom min kontaktlista. Jag kan ju ringa Liam, vi har ju inte snackat på länge och han har nog inget annat för sig.
"Hi, it's El" - svarar jag när jag hör Liams röst i telefonen.
"Hello Elvira. What are you doing today?" - frågar Liam lika omtänksamt som alltid.
"I did just leave Em and Hazza" - berättar jag och väntar på någon kommentar.
"How is she?"
"She's good, Harry is taking care of here. There's absolutly nothing to worry about! He would take a bullet for her" - konstaterar jag och himlar med ögonen men jag kan inte låta bli att le mot dem.
"You're probably right" - säger Liam lite mer avslappnat. "Anyways, why did you call?" - frågar han sedan och jag kom på varför jag egentligen ringt.
"Yeah right. I wonder if you wanna do something today?"
"Sure. I did plan to do to the gym, wanna come with me?"
"Absolutly" - svarar jag entusiastiskt. Det var alldeles för länge sedan jag tränade riktigt sist. Inte konstigt att jag har varit ganska nere på sistone. Liam hade ju faktiskt lovat mig att  vi skulle träna tillsammans men sedan bröt jag benet och vi åkte till Grekland. Vi har haft fullt upp hela tiden men äntligen! Nu ska här tränas!
"Great. Let's meet there. Two o'clock?" - säger Liam som också låter glad.
"Yeah. See ya later" - svarar jag och lägger på. Jag måste skynda mig hem och ta något att äta och dricka innan jag byter om.
 
Emelies perspektiv:
 
"Does it still hurt?" - frågar Harry oroligt från andra sidan rummet. Han håller på att fixa mig en liten lunch. Även om jag kan upp och gå vill Harry att jag ska ta det lugnt idag och jag kan inte annat än att hålla med. Jag har en sjukt irriterande huvudverk och känner inte för att lyfta ett finger just nu.
"It's okay. But how's it going for you? You've been doing that lunch forever" - skrattar jag och föröker flytta på huvudet så jag kan se vad han håller på med.
"I'm done now" - konstaterar han och ställer sig så att jag inte kan tjuvkika. Jag ger upp och sätter mig istället i sängen med huvudkudden bakom huvudet. "Here you go" - mumlar Harry samtidigt som han försiktigt sätter brickan i mitt knä. När han försäkrat sig om att jag inte kommer tappa den sätter han sig ner vid min sida. Jag ler mot honom innan jag kollar ner på brickan för att se vad det är han har stått och fixat med. Det finns ett glas juice, en skål med jordbubbar i mjölk och en...
"A note?" - viskar jag andlöst och läser vad som står där. När jag läst det en gång läser jag en gång till, och sedan en gång till innan jag drar för andan. "You can't be seri..." - andas jag och läser lappen en gång till; I can't wait... to spend the rest of my life with you.
"I love you Emelie. Please, marry me?" - frågar Harry och räcker fram en ask från ingenstans. Sakta och försiktigt öppnar han den.
"It's beautiful" - viskar jag och kollar först på ringen och sedan upp på Harry.
"I know that we are young and you don't have to decide now but I love, more than everything. And I can't stand when other guys are flirting with my life. You are my life, everything I need is you, and I wanna know for sure that you love me too" - säger Harry långsamt och jag känner hur det bränner om kinderna och hur en glädjetår rinner ner för min kind. Jag förmår mig inte att torka bort den så jag låter den rinna ner för kinden och ner mot halsen. Han är ung, jag är yngre men ändå. Det han precis sa var knappast en lögn. Jag älskar honom mer än något. Han är mitt liv också.
"I do. I love you and I wanna marry you" - viskar jag och han kramar om mig hårt. Jag är upp över kanten fylld med glädje och när Harry tar på mig ringen faller den sista puzzel biten.
"You're incredible, beautiful, talented.. and now you're mine" - viskar Harry i mitt öra innan kan kysser min kind mjukt. Han flyttar fösiktigt undan brickan med mat och drar mig närmare honom. Jag säger inte emot, jag är inte precis så hungrig längre. Mjukt drar han handen över min arm ner mot min hand. Jag ryser och kollar honom djupt in i ögonen. De är gröna och lyser av glädje. Han stryker sina fingrar över min arm en sista gång innan han tar ett fast grepp om min hand och lägger ner mig i sängen så han kan kyssa mig. Hans bröstkorg pressas mot min och jag känner hans hjärtslag, de är rytmiska och tappar aldrig takten. "It beats for you" - ler Harry och kysser min nacke och hals. Jag kollar snabbt på klockan; den är bara halv två, vi har tillräckligt med tid!
 
Elviras perspektiv:
 
Nu är klockan halv två och jag är klar för att ta en liten lugn jogging tur ner till gymmet där jag ska möta Liam. Jag sätter i hörlurarna i öronen och börjar jogga ner för vägen. Det tar precis trettio minuter innan jag är framme.
"Hi Elvira" - ropar Liam och vinkar åt mig. Jag joggar fram sista biten till honom och ger han en kram. Som tur var är jag inte så svettig av en liten jogging tur. "Shall we go in?" - frågar Liam.
"Yeah. I can see that you've already changed too" - kostaterar jag och vi går in.
Väl inne i gymmet intar jag min favorit plats; spinning cyklen. Det finns inget bättre ställe att vara på, förutom hos Niall då! Liam ställer sig bara två meter däriifrån vid tyngdlyftar sakerna. Han känner först på några vikter och jag kan bara inte låta bli att se hur hans muskler spänner sig. För att slutar stirra böjer jag mig istället ner för att spänna åt fästena i fötterna innan jag vridet på reält med motsånd. Det är skönt att cykla, även om det inte är det bekvämaste att ha mjölksyra i låren och smärta i vaderna är jag riktigt glad. Liam ligger nu ner på tyngdlyftarbänken och tränar. Tröjan ligger på marken bredvid och jag ser mycker väl hur vissa kvinliga motionärer kollar så jag harklar mig och saktar ner tempot för att hämta andan. "Hey Liam" - ropar jag och Liam placerar viterna ovanför huvudet och reser sig upp.
"Are you done?" - frågar Liam och plockar upp sin tröja från golvet.
"Any minute. I just have to calm down a little more" - ljuger jag. Egentligen har jag redan hämtat andan och är nere i normal puls igen.
"Elvira, there is something I have to tell you" - säger Liam plötsligt och jag kollar på hans fundersamma ansiktsuttryck.
"What is it?" - frågar jag och stannar pedalerna helt. Liam reser på sig och drar tröjan över huvudet.
"Actually it's about me and Danielle" - förklarar han och betonar ordet; and.
"Okay.." - svarar jag och kollar ännu mer frågande på honom.
"She's... I mean we are going to have a baby" - säger Liam lite tystare än innan.
"What!?!?" - utbrister jag och håller nästan på att ramla ner för cyklen. Wow, är Danielle med barn. Det är ju helt underbart, helt fantastiskt. "That's amazing!" - säger jag fortfarande med en chockerad röst. Liam ler år min uppenbarliga glädje över det han precis berättat.
 
Emelies perspektiv:
 
"What time is it now?" - frågar Harry med ansiktet i mitt hår. Jag stäcker på halsen för att kunna se vad det står på klockan.
"03:06" - svarar jag och förundras över hur snabbt tiden har gått. Harry slutar att smeka min arm och kommer istället närmare och lägger armen om mig. Hans hud är varm och värmer min rygg. Jag kollar ner på marken där brickan med den oätna maten står, man blir hungrig av sådant här!
"You're so cold" - mumlar Harry och jag känner hans andedräckt mot min nacke. Jag nickar till svar och pressar mig närmare Harrys heta kropp. "Are you hungry hun?" - frågar han efter ett tag och jag släpper blicken på maten och vänder mig om så jag ligger ansikte mot ansikte med Harry.
"Yeah" - medger jag och Harry kollar ner på mig med sina fortfarande glädjefulla ögon.
"Eat then" - ler han och drar undan täcket så han kan gå upp. Jag drar snabbt täcket om mig igen så att jag inte ska frysa. Harry går över till andra sidan sängen för att plocka upp brickan och ge den till mig innan han plockar upp sina kläder från golvet och klär på sig. Jag tar en tugga av en jordgubbe innan jag med stora ögon kollar på ringen som sitter på mitt ringfinger och skiner.
 
Elviras perspektiv:
 
Jag kan inte fatta att de ska få ett litet barn. En liten Liam eller Danielle Junior. Vad gulligt! Liam komme bli en jättebra pappa och det sa jag till och med till honom innan han stack. Jag strunatade i att duscha där eftersom jag ändå ska springa hem. Jag kan likväl duscha hemma.
 
"How was it?" - frågar pappa när jag kommer in genom dörren. Han sitter med den bärbara datorn i knät och glasögonen uppsatta på huvudet.
"It was amazing" - svarar jag glatt och försvinner upp för trappan till toaletten. Argt bankar jag på dörren när jag ser att det är låst.
"Dave!" - skriker jag och bankar på dörren en gång till. Vattnet slutar spola och två minuter senare går Dave ut med en handduk om höfterna.
"Can you take it easy?" - frågar han och jag försöker ta mig in. "We haven't been talking fot ages" - konstaterar Dave och jag himlar med ögonen.
"And you think this it the perfect moment to talk? I need to take a shower before I go over to Nialls place" - säger jag och han höjer på ögonbrynet.
"Right. And what are you two going to do? Have some fun?" - frågar han med ett leende på läpparna och jag slår till honom på armen.
"We are going to watch a movie. Can you please let me in now?" . säger jag otåligt och Dave rycker på axlarna och går därifrån. Tacksamt smäller jag igen dörren och drar av mig kläderna och hoppar in i duschen.
 
Nialls perspektiv:
 
Lite över sju ringer det på dörren och jag går för att öppna. Jag blir förvånad när det är Liam som står där. Han går in och stänger dörren efter sig.
"Is Elvira comming here tonight?" - frågar han och jag går och sätter mig i soffan och slår på TV:n.
"Yeah. She's here any minute. That's why I did get surprised when it was you" - svarar jag och vänder mig om för att se vad Liam håller på med. Han kommer ut från sitt rum släpandes på en väska. "Where are you going?" - frågar jag nyfiket.
"I'm going to say at Danielles place tonight. That's okay with you? I thought you maybe wanted some time alone with Elvira" - säger Liam och blinkar med ena ögat åt mig.
"Thatks mate" - svarar jag tacksamt och återgår till TV:n. Liam berättade igår att Danielle var på smällen. Helt sjukt alltså, Liam ska bli pappa och han är ju lika många år som jag.
"See you later then" - ropar Liam från hallen men jag är för inne i TV:n för att svara. "Oh, hey there Elvira" - hör jag honom sedan säga och jag ställer mig genast upp och beger mig till hallen.
"What the..?" - säger jag när jag är framme och den ända som är där är en skrattande Liam.
"Haha. Sorry but I had to see if it worked" - skrattar Liam och jag puttar ut honom och stänger dörren.
 
Elviras perspektiv:
 
På väg hem till Niall möter jag Liam. Han vinkar glatt åt mig och jag vinkar såklart tillbaka. Han ska antagligen till Danielle och det förstår jag. Om det var jag som var gravid skulle jag velat att min kille skulle vara där hela tiden. Tänk att få en liten Niall Jr. Vad gulligt! Nej så ska jag inte tänka, jag är fan skit ung. Tack så mycket för att jag inte är med barn nu.
 
"Hey sweetheart" - välkomnar Niall mig när jag fem minuter senare kliver in i huset.
"Hi there handsome" - ler jag och hänger upp jackan på kroken som vanligt.
"What do you wanna do tonight then?" - frågar han och jag rycker på axlarna.
"Can't we see a movie?" - frågar jag och sätter mig i soffan.
"Ofcourse, wich one?"
"Do you have The Day After Tomorrow?" - frågar jag och han rotar igenom en låda med filmer. Glatt håller han upp rätt film innan han stoppar in den i DVD spelaren.
"Can I sit somewhere?" - frågar han skojsamt och jag bankar lätt på platsen bredvid mig. Han sätter sig ner men det  varar inte länge innan jag reser på mig.
"I'm going to get you some popcorns" - säger jag och går mot köket.
"And that's why I love you" - ropar Niall efter mig och jag skrattar för mig själv.
 
Nät jag kommer tillbaka ligger Niall ner i soffan. Jag ställer skålen med varma popcorn på bordet innan Niall får tag om min midja och drar ner mig i soffan bredvid honom. Jag fnissar lite åt hans beteende innan jag återgår till att kolla på filmen. Hela kvällen ligger vi så och jag känner Nialls andetag mot min axel och ibland två läppar. Kan livet bli bättre?
Gissa vem som för en gångs skull uppdaterade relativt snabbt! JAG! Hoppas ni gillar detta gulliga och ändast romantiska kapitlet lika mycket som jag gillar er som läser! Snälla kommentera, annars vet jag inte om jag ska fortsätta!
Kram xoxo

Permalink | Lovely Loneliness | Kommentarer (1) | Trackbacks () |

Lovely Loneliness 14

2012-06-03 @ 19:53:00
Tidigare:
"I'm glad you liked it" - säger han och jag skakar på huvudet.
"Liked it? I totaly loved it. It was the best song I ever heard" - konstaterar jag och han reser på sig och sätter sig bredvid mig.
"Then I'm glad you loved it, my love" - ler han och böjer sig fram för att kyssa mig igen.

 
Eleanors perspektiv:
 
"I think I am going to threw up" - mumlar jag och lägger ena handen på halsen.
"Oh no. It's okay, it's okay" - utbrister Emelie och kramar om mig. Hennes kalla hud kyler ner min övervarma panna och jag känner mig anigens lugnare. Jag ska gifta mig. Om tio minuter ska jag gifta mig. Jag börjar hyperventilera igen.
"I want to see Louis" - ber jag men Elvira skakar på huvudet.
"He's also getting reday. You'll meet him any minute now" - lugnar hon och jag nickar även om det inte var många ord jag förstog. Försiktigt kollar jag in i den stora salen där alla våra gäster sitter. Nära och kära. De personer jag älskar mest finns där, i väntan på att jag ska kliva in och göra ett stort beslut. Klart jag är säker. Jag älskar Louis. Jag vill spendera resten av mitt liv med honom vad som än händer.
"Eleanor, it's time" - viskar Danielle försiktigt och jag sträcker på mig. Elvira, Mathilda, Emelie och Danielle ställer sig bredvid min sida och jag hör hur musiken börjar spelas. Sakta öppnas dörrarna och jag möts av hundra blickar. På bara en halv sekund har jag sökt igenom hela salen med blicken och tillslut hittat honom. Längst fram i en svart kostym. Hans blick är riktad mot mig och han ler som han aldrig gjort förut. Jag ler tillbaka, utan att bry mig om alla kamera blixtarna. Louis är allt jag kan se just nu. Allt runt omkring honom har blivit suddigt.
"Hey" - viskar Louis i mitt öra när jag äntligen kommit fram till hans sida. Försiktigt men säkert tar han min hand och pressar den hårt innan vi båda vänder oss mot prästen. Jag har lite svårt att hänga med i allt som prästen säger, det är mest bara mummel.
"Do you, Louis William Tomlinson..." - säger prästen och jag kollar snabbt på Louis. Han vänder blicken mot mig och ler.
"I do" - säger han högt och tydligt och jag hör hur några i församlingen ropar. Några sekunder senare hör jag mitt eget namn. Allt, och då menar jag allt jag någonsin tänkt, gjort eller velat rusar igenom mitt huvud. Jag ser ansikten, mina kompisars, föräldrars och alla fansens ansikten i tankarna. Alla minnen med Louis spelas upp som i ett bildspel och tillslut försvinner alla problem. Han står där framför mig. Glad, underbar, helt älskvärd. Jag älskar honom, och han älskar mig. Naturligare kan det inte bli.
"I do" - tänker jag. Alla börjar aplodera. Jag hade visst tänkt det högt. Prästen ler nu också och smäller igen boken. Harry kommer fram med ringarna och klappar Louis snabbt på axlen. När ringarna är på kollar jag upp på Louis med glädjetårar i ögonen.
"You may now kiss the bride" - säger prästen och Louis böjer sig fram. Om det skulle va en film skulle fjärilar flyga runt om oss och ett fyrverkeri skulle spraka bakom oss, så bra var kyssen. Det var som om bara vi två fanns.
"Woop woop" - hör jag någon ropa i publiken och jag lutar mig bakåt.
"I love you Mrs. Tomlinson" - viskar Louis innan vi vänder oss mot våra vänner med stora leende på läpparna.
 
Elviras perspektiv:
 
Jag ler stort och kramar om Emelie som står bredvid mig. Eleanor och Louis börjar gå igenom salen ut mot parkeringen och jag skyndar mig efter dem tillsammans med de andra. Massvis med foton ska tas nu, innan vi gemensamt ska gå in i fest salen för att fira bröllopet innan Lou... jag menar Mr och Mrs Tomlinson ska bege sig iväg på deras smekmånad. Liam kastar en påse med frön till mig och jag fångar lite snyggt med en hand. Helt överlyckig över att jag fångat så snyggt börjar jag försiktigt kasta några frön på Eleanor. Jag aktar mig från att träffa ansiktet. Sedan drar Louis mig i armen för vi ska alla vara med på foto. Med alla menar jag Louis, Eleanor, Danielle, Liam, Emelie, Harry, Mathilda, Zayn, Niall och jag. Vilken gäng alltså!
"Smile" - ropar fotografen och vi ler stort. När fotot är taget rätar jag till klänningen lite irriterat. Jag och klänningar är verkligen ingen bra kombination. Som tur var är den relativt lång och inte tajt som en kroppsstrumpa. Niall tar min hand och jag ler åt ännu en kamera.
"We have to go inside to make sure everything is ready" - viskar jag till Niall som nickar och vinkar åt sig Mathilda och Zayn. Lite diskret smyger vi iväg in i festlokalen där alla snart ska få en trevlig kväll. Alla bord och stolar står som de ska och servitörerna står och skrattar i ett hörn. Jag går fram till den och de sträcker på sig och suddar bort deras leende från läpparna.
"They'll be here any minute. Are you guys ready?" - frågar jag lite försiktigt. Det kanske är jag som är bossen över dem just nu men de är så stora och... eh.. manliga?
"We're ready miss" - säger den ena killen med en slemmig röst och jag höjer på ena ögonbrynet, nickar snabbt och går med snabba steg därifån bort till Niall. Deras blickar bränner i ryggen men jag ignorerar de så mycket jag kan.
"Are those things ready?" - frågar Niall lite surt och stirrar bort mot killarna som står och flinar.
"Yeah" - svarar jag kort och kollar mig omkring efter Mathilda och Zayn. De lägger ut en duk på presentbordet på andra sidan rummet, allt är i sin ordning.
 
Mathildas perspektiv:
 
"Finally done" - suckar jag och drar händerna längs med klänningen.
"Yeah. Can you ever imagine us getting married?" - frågar Zayn och jag kollar förvånat på honom. Han skrattar åt min förvånade blick och tar min hand. "No worries. We got all the time that we need" - försäkrar han och jag sträcker mig mot hans ansikte i hopp om en kyss. Han ler snett mot mig innan han snabbt pussar mig på pannan.
"That's all?" - säger jag lite surt. Jag är egentligen inte sur jag ska bara reta honom lite. Han himlar med ögonen och jag går istället bort till Elvira och Niall. På vägen går jag förbi några av servitörerna. En av dem busvisslar efter mig och jag snurrar snabbt om och stirrar på honom. Han ler äckligt mot mig men leendet försvinner när Zayn kommer gående med svart blick. Snabbt blockerar jag vägen för Zayn som försöker ta sig förbi mig. "He's not worth it" - försäkrar jag förfärat och känner hur Zayn lugnar sig lite. Istället lägger han en arm om mig och drar bort mig från servitörerna.
"We're gonna get problems with those" - mumlar han och Niall nickar medhållande.
"Calm down now. They're comming" - väser Elvira och bara några sekunder senare öppnas dörrarna och alla gästen strömmar in genom öppningen. Mitt i allt kommer Eleanor och Louis tillsammans med Emelie och Harry. De kommer gående mot oss och jag får en stor kram av det gifta paret. Sist kommer Liam och Danielle eftersom de kollade så att ingen blev bortglömd på pakeringen.
"This is amazing" - ler Emelie och försvinner bort bland gästerna. Eleanor och Louis går mot presentbordet för att granska alla paket som bildat en stor hög. Och så fortsätter kvällen..
 
Emelies perspektiv:
 
Paketöppning, dans, musik, fotograferingar, mat, efterrätt (som så vanligt inte Elvira åt), mingel, vänner. Allt som man önskas ha på ett bröllop fanns här. Eleanor och Louis har fått så många fina presenter och middagen var underbar. Bröllopstårtan var makalös och inte billig. Haha. Allt är bara perfekt.
"Emelie! Can you get a new bottle with champagne?" - ropar Zayn och jag vinkar åt honom så han ska förstå att jag har hört vad han sa. Utan problem slingrar jag mig ut från högen med människor och ut i köket. Där står servitörerna och språkar. Vissa av dem röker och jag kollar surt på dem.
"Where is the champagne?" - frågar jag bestämt och kort. En av dem pekar på dörren.
"It's outside. So it will stay cold" - förklarar han på sin franska brytning. Jag säger inte tack utan går bara ut utomhus.
"Shit" - mumlar jag och ryser till. Det är riktigt kyligt utomhus och vinden blåser starkt på mina bara ben. Genast börjar jag kolla efter flaskorna och jag hittar dem en bit därifrån halvt nergravda i grusen så de inte ska blåsa bort. Jag drar upp en flaska och håller den långt ifrån mig eftersom den är iskall.
"Well, hello there" - hör jag någon säga med en mer grekisk brytning. Jag kollar mig omkring och får syn på en av de unga servitörerna. Han fimpar ciggen han hade i handen och ler elakt mot mig. Jag backar försiktigt utan att släppa blicken på honom. Hans kavaj är uppknäppt och slipsen hänger som en trasa runt nacken på honom. Hans svarta ostryriga hår blåser i vinden och hans näst intill svarta ögon stirrar på mig.
"Keep away" - säger jag med bruten röst. Fan att jag inte kan låta säkrare. Han ignorerar vad jag sa och tar ett steg mot mig. Förfärat backar jag rätt in i stenväggen och tappar flaskan i marken med en smäll. Glaset splittras över mina fötter och jag känner hur en glasbit sitter fast i benet på mig. Jag blundar och försöker tränga bort smärtan. Jag känner den unga mannens andedräckt mot mina axlar och jag ryser en gång till.
"You got a boyfriend right?" - frågar han tyst och jag nickar snabbt i rädsla för vad som skulle hänt om jag inte hade svarat. "And he isn't here?" - skrattar han sedan och trycker min kropp mot honoms. Jag vrider på mig men hans starka armar låter mig inte komma någonstans. Motvilligt pressas hans läppar våldsamt mot mina, det smakar bara cigg och alkohol. Jag försöker ta mig undan men han blir bara arg och trycker mig upp mot väggen. Smärtan bultar i mitt bakhuvud och jag biter mig i läppen för att inte börja gråta. Harry!? Kan han inte komma? Ser ingen mig?
 
Elviras perspektiv:
 
"You gotta go now!" - säger jag till Louis.
"You're right. Thank you for everything" - svarar han och ger mig en kram innan han lägger armen om Harry. "Where is your girl then?" - frågar han lite finurligt och blinkar åt honom.
"She's going to get more champagne" - säger Zayn som äntligen lämnat DJ bordet. Harry nickar och kramar Louis hejdå.
"Have a great honeymoon" - ropar jag till Eleanor som har bytt om till en mycket söt klänning som är aningens lättare att gå i.
"Don't get to wild" - ropar Niall och jag slår till honom på axlen.
"Shut up" - ler jag och han flinar åt mig. Vi går alla ut på pakeringen för att ta ett sista förväl innan paret åker iväg i sin sjukt snygga bil.
 
Emelies perspektiv:
 
"Please" - flämtar jag men tystas av ett par läppar. Sådant här händer bara på film eller i böcker. Jag blundar igen och känner att jag slappnar av aningens. Jag är inte längre offret. Jag bara kolla på. Detta händer egentligen inte mig.
"Emelie!" - hör jag någon ropa långt bort. De varma händerna försvinner från min kropp och det känns som om jag faller ner i ett stort svart hål. Synen kommer tillbaka, även skärpan och klarheten. Harry.
"You bastard!" - hör jag Harry skrika och sedan hörs en smäll. Jag försöker resa på mig men mina ben är för svaga.
"Harry, please?" - säger jag men jag tror ingen hör mig för min röst är så svag. Harry ser ut som om han kunde mörda. Hans muskler är fullständigt synbara och han ger servitören ännu en riktigt förfärlig smäll på käften. Blod stänker ur mannens näsa men jag känner inte ett stygn av medkänsla. Men nu tycker jag Harry kan sluta, mannen ligger ju på marken. En spark i magen, ännu en till.
"Harry, stop it!" - ropar jag och denna gången hör Harry mig. Han kommer springandes mot mig och lyfter försiktigt upp mig i sin famn.
 
Danielles perspektiv:
 
Ska jag berätta? Det kanske är bäst nu när de ändå ska iväg så de kan tänka över det. Fast det kanske skulle förstöra deras smekmånad.
"Thank you for everything" - ler Eleanor och ger mig en kram. Jag kramar tillbaka och blundar. Jag har kännt Eleanor längst. Vi var liksom närmast av alla. Såklart skulle hon få veta först.
"I've got to tell you something" - säger jag lite tafatt när hon kliver in i bilden.
"What is it?" - frågar hon lite oroat och kollar surt på en man som försökt stänga bildörren efter henne.
"It's time to go" - säger chauffören och Eleanor nickar mot honom.
"Eleanor?" - säger Louis frågande som precis satt sig bredvid henne.
"I see you later. I love you" - säger Eleanor. Jag tar ett djupt andetag och kollar rakt på Eleanor.
"I'm pregnant" - säger jag och Eleanor spärrar upp ögonen. Dörren stängs och bilen kör iväg. Nu vet hon. Ingen annan vet.
 
Elviras perspektiv:
 
Jag går snabbt in i köket där servitörerna står och fånar sig. Utan ett ord går jag rakt förbi dem och ut på baksidan.
"Oh my god!" - utropar jag förfärat och springer fram till Harry som kommer bärande på Emelie. Jag stirrar först på Harry som ser förbannad ut, sedan på Emelie som ser smått frånvarande ut och sedan på den främmande mannen som ligger och kvider i gruset med blod i ansiktet.
"What the hell is going on?" - ropar Niall bakom mig och två sekunder senare känner jag hans två starka armar om mig.
"He.. he touched me" - viskar Emelie knappt hörbart och jag håller andan. Minnena från Grekland kommer fram i mina tankar och jag kollar ännu en gång på mannen i gruset. Det är en servitris, varför förvånar detta inte mig ett dugg?
"He's not dead" - väser Harry och jag kollar bort från mannen.
"Her leg" - konstaterar Niall och jag ser hur en glasskärva sitter fast i huden och hur blod har droppat ner för hennes vad.
 
Liams perspektiv:
 
Vad hade hon ropat? Gravid? Jag måste hört fel. Danielle vänder sig om och stirrar på mig. Jag stirrar tillbaka fortfarande helt oförstående.
"Liam.." - viskar hon och jag nickar stumt. Vi står båda tysta och gästerna börjar ta sig in i festsalen igen för att hämta sina saker.
"Pregnant?" - säger jag tillslut och hon nickar. Jag granskar hennes mage. Klart man inte ser något än men det känns ändå som om jag borde vetat.
"Liam, I was about to tell you. I've just knowed for some hours" - säger hon försiktigt och jag nickar förstående. Jag, pappa. Daddy Directioner ska bli riktig Daddy. "Liam?"
"Yeah. Wow" - stammar jag och blinkar ett par gånger innan jag kollar Danielle i ögonen. "I love you" - säger jag tillslut och omfamnar henne hårt. Hon ler mot mig och kramar tillbaka. Jag kan fortfarande inte riktigt koppla vad som hänt men detta är ett av de lyckligaste sekunderna i mitt liv.
 
Det var på tiden. Har inte skrivit på månader och jag förstår om många av er har tröttnat! Tack till alla er som fortfarande läser. Och jag hoppas att ni gillade detta kapitlet!
Kram xoxo
 
 
 

Permalink | Lovely Loneliness | Kommentarer (1) | Trackbacks () |