Tidigare:
"Yeah. Wow" - stammar jag och blinkar ett par gånger innan jag kollar Danielle i ögonen. "I love you" - säger jag tillslut och omfamnar henne hårt. Hon ler mot mig och kramar tillbaka. Jag kan fortfarande inte riktigt koppla vad som hänt men detta är ett av de lyckligaste sekunderna i mitt liv.
Emelies perspektiv:
Jag kniper ihop ögonen och klämmer Harrys hand extra hårt, fast han verkar inte märka något. Elvira sitter på en stol bredvid sängen och kollar på när den inringda doktorn häller någon bakteriedödande vätska på mitt ben. Det svidet jättemycket men jag förblir tyst.
"It's okay hun" - mumlar Harry som inte heller verkar så förtjust i tanken på att jag har ont. Jag nickar åt honom och försöker få ögonkontakt med honom. Han kollar först undrande men sedan kärleksfullt ner på mig och jag ler åt honom. Han är så underbar.
"That's all. It looked worse than it was" - säger doktorn och lägger ner sina saker i sin gamla fula väska.
"Thank you for everything" - säger Harry och följer honom till dörren. De försvinner ut i korridoren men efter någon minut är Harry tillbaka igen. Jag antar att han ville betala utan att jag skulle se det.
"Stop spending so much money on me" - säger jag och han himlar med ögonen.
"That's the least thing I can do" - föräkrar han och sätter sig på sängkanten. Jag ler mot honom igen och han tar min hand.
"I think I should go.. I got that thing... you know" - säger Elvira besvärat och reser på sig.
"Thank you for being here" - säger jag och hon nickar mot mig innan hon försvinner ut i korridoren.
Elviras perspektiv:
"That was awkward" - mumlar jag för mig själv medans jag går igenom korridoren. Vad ska man hitta på nu då? Jag tar upp mobilen och bläddrar igenom mina kontakter. Jag kanske kan ringa Sandra och se om hon är kvar.
"Hey Sandra! It's Elvira" - säger jag och drar handen genom håret.
"Hi Elvira. Sandra is busy right now, she can't talk" - svarar Ed och jag stelnar till utanför hissarna.
"Oh, I'm sorry" - mumlar jag och trycker på knappen till en av hissarna.
"Don't worry. Do you like me to tell Sandra that you called?" - frågar han och jag beundras över hur gulligt han säger Sandras namn.
"No, it's okay" - försäkrar jag honom om. "Thank you anyways, bye" - avslutar jag och lägger på luren. Jahapp, då får man väl ringa någon annan. Jag vet redan att Niall är iväg. Han skulle träffa någon kusin eller något. Och Zayn tog med Mathilda... någonstans. Jag måste verkligen ha bättre koll på saker och ting.
"Exuse me. Are you getting in?" - frågar en gamal tant mig. Jag nickar och kliver in i hissen. Receptions knappen är redan intryckt så jag kan åter gå till att söka igenom min kontaktlista. Jag kan ju ringa Liam, vi har ju inte snackat på länge och han har nog inget annat för sig.
"Hi, it's El" - svarar jag när jag hör Liams röst i telefonen.
"Hello Elvira. What are you doing today?" - frågar Liam lika omtänksamt som alltid.
"I did just leave Em and Hazza" - berättar jag och väntar på någon kommentar.
"How is she?"
"She's good, Harry is taking care of here. There's absolutly nothing to worry about! He would take a bullet for her" - konstaterar jag och himlar med ögonen men jag kan inte låta bli att le mot dem.
"You're probably right" - säger Liam lite mer avslappnat. "Anyways, why did you call?" - frågar han sedan och jag kom på varför jag egentligen ringt.
"Yeah right. I wonder if you wanna do something today?"
"Sure. I did plan to do to the gym, wanna come with me?"
"Absolutly" - svarar jag entusiastiskt. Det var alldeles för länge sedan jag tränade riktigt sist. Inte konstigt att jag har varit ganska nere på sistone. Liam hade ju faktiskt lovat mig att vi skulle träna tillsammans men sedan bröt jag benet och vi åkte till Grekland. Vi har haft fullt upp hela tiden men äntligen! Nu ska här tränas!
"Great. Let's meet there. Two o'clock?" - säger Liam som också låter glad.
"Yeah. See ya later" - svarar jag och lägger på. Jag måste skynda mig hem och ta något att äta och dricka innan jag byter om.
Emelies perspektiv:
"Does it still hurt?" - frågar Harry oroligt från andra sidan rummet. Han håller på att fixa mig en liten lunch. Även om jag kan upp och gå vill Harry att jag ska ta det lugnt idag och jag kan inte annat än att hålla med. Jag har en sjukt irriterande huvudverk och känner inte för att lyfta ett finger just nu.
"It's okay. But how's it going for you? You've been doing that lunch forever" - skrattar jag och föröker flytta på huvudet så jag kan se vad han håller på med.
"I'm done now" - konstaterar han och ställer sig så att jag inte kan tjuvkika. Jag ger upp och sätter mig istället i sängen med huvudkudden bakom huvudet. "Here you go" - mumlar Harry samtidigt som han försiktigt sätter brickan i mitt knä. När han försäkrat sig om att jag inte kommer tappa den sätter han sig ner vid min sida. Jag ler mot honom innan jag kollar ner på brickan för att se vad det är han har stått och fixat med. Det finns ett glas juice, en skål med jordbubbar i mjölk och en...
"A note?" - viskar jag andlöst och läser vad som står där. När jag läst det en gång läser jag en gång till, och sedan en gång till innan jag drar för andan. "You can't be seri..." - andas jag och läser lappen en gång till; I can't wait... to spend the rest of my life with you.
"I love you Emelie. Please, marry me?" - frågar Harry och räcker fram en ask från ingenstans. Sakta och försiktigt öppnar han den.
"It's beautiful" - viskar jag och kollar först på ringen och sedan upp på Harry.
"I know that we are young and you don't have to decide now but I love, more than everything. And I can't stand when other guys are flirting with my life. You are my life, everything I need is you, and I wanna know for sure that you love me too" - säger Harry långsamt och jag känner hur det bränner om kinderna och hur en glädjetår rinner ner för min kind. Jag förmår mig inte att torka bort den så jag låter den rinna ner för kinden och ner mot halsen. Han är ung, jag är yngre men ändå. Det han precis sa var knappast en lögn. Jag älskar honom mer än något. Han är mitt liv också.
"I do. I love you and I wanna marry you" - viskar jag och han kramar om mig hårt. Jag är upp över kanten fylld med glädje och när Harry tar på mig ringen faller den sista puzzel biten.
"You're incredible, beautiful, talented.. and now you're mine" - viskar Harry i mitt öra innan kan kysser min kind mjukt. Han flyttar fösiktigt undan brickan med mat och drar mig närmare honom. Jag säger inte emot, jag är inte precis så hungrig längre. Mjukt drar han handen över min arm ner mot min hand. Jag ryser och kollar honom djupt in i ögonen. De är gröna och lyser av glädje. Han stryker sina fingrar över min arm en sista gång innan han tar ett fast grepp om min hand och lägger ner mig i sängen så han kan kyssa mig. Hans bröstkorg pressas mot min och jag känner hans hjärtslag, de är rytmiska och tappar aldrig takten. "It beats for you" - ler Harry och kysser min nacke och hals. Jag kollar snabbt på klockan; den är bara halv två, vi har tillräckligt med tid!
Elviras perspektiv:
Nu är klockan halv två och jag är klar för att ta en liten lugn jogging tur ner till gymmet där jag ska möta Liam. Jag sätter i hörlurarna i öronen och börjar jogga ner för vägen. Det tar precis trettio minuter innan jag är framme.
"Hi Elvira" - ropar Liam och vinkar åt mig. Jag joggar fram sista biten till honom och ger han en kram. Som tur var är jag inte så svettig av en liten jogging tur. "Shall we go in?" - frågar Liam.
"Yeah. I can see that you've already changed too" - kostaterar jag och vi går in.
Väl inne i gymmet intar jag min favorit plats; spinning cyklen. Det finns inget bättre ställe att vara på, förutom hos Niall då! Liam ställer sig bara två meter däriifrån vid tyngdlyftar sakerna. Han känner först på några vikter och jag kan bara inte låta bli att se hur hans muskler spänner sig. För att slutar stirra böjer jag mig istället ner för att spänna åt fästena i fötterna innan jag vridet på reält med motsånd. Det är skönt att cykla, även om det inte är det bekvämaste att ha mjölksyra i låren och smärta i vaderna är jag riktigt glad. Liam ligger nu ner på tyngdlyftarbänken och tränar. Tröjan ligger på marken bredvid och jag ser mycker väl hur vissa kvinliga motionärer kollar så jag harklar mig och saktar ner tempot för att hämta andan. "Hey Liam" - ropar jag och Liam placerar viterna ovanför huvudet och reser sig upp.
"Are you done?" - frågar Liam och plockar upp sin tröja från golvet.
"Any minute. I just have to calm down a little more" - ljuger jag. Egentligen har jag redan hämtat andan och är nere i normal puls igen.
"Elvira, there is something I have to tell you" - säger Liam plötsligt och jag kollar på hans fundersamma ansiktsuttryck.
"What is it?" - frågar jag och stannar pedalerna helt. Liam reser på sig och drar tröjan över huvudet.
"Actually it's about me and Danielle" - förklarar han och betonar ordet; and.
"Okay.." - svarar jag och kollar ännu mer frågande på honom.
"She's... I mean we are going to have a baby" - säger Liam lite tystare än innan.
"What!?!?" - utbrister jag och håller nästan på att ramla ner för cyklen. Wow, är Danielle med barn. Det är ju helt underbart, helt fantastiskt. "That's amazing!" - säger jag fortfarande med en chockerad röst. Liam ler år min uppenbarliga glädje över det han precis berättat.
Emelies perspektiv:
"What time is it now?" - frågar Harry med ansiktet i mitt hår. Jag stäcker på halsen för att kunna se vad det står på klockan.
"03:06" - svarar jag och förundras över hur snabbt tiden har gått. Harry slutar att smeka min arm och kommer istället närmare och lägger armen om mig. Hans hud är varm och värmer min rygg. Jag kollar ner på marken där brickan med den oätna maten står, man blir hungrig av sådant här!
"You're so cold" - mumlar Harry och jag känner hans andedräckt mot min nacke. Jag nickar till svar och pressar mig närmare Harrys heta kropp. "Are you hungry hun?" - frågar han efter ett tag och jag släpper blicken på maten och vänder mig om så jag ligger ansikte mot ansikte med Harry.
"Yeah" - medger jag och Harry kollar ner på mig med sina fortfarande glädjefulla ögon.
"Eat then" - ler han och drar undan täcket så han kan gå upp. Jag drar snabbt täcket om mig igen så att jag inte ska frysa. Harry går över till andra sidan sängen för att plocka upp brickan och ge den till mig innan han plockar upp sina kläder från golvet och klär på sig. Jag tar en tugga av en jordgubbe innan jag med stora ögon kollar på ringen som sitter på mitt ringfinger och skiner.
Elviras perspektiv:
Jag kan inte fatta att de ska få ett litet barn. En liten Liam eller Danielle Junior. Vad gulligt! Liam komme bli en jättebra pappa och det sa jag till och med till honom innan han stack. Jag strunatade i att duscha där eftersom jag ändå ska springa hem. Jag kan likväl duscha hemma.
"How was it?" - frågar pappa när jag kommer in genom dörren. Han sitter med den bärbara datorn i knät och glasögonen uppsatta på huvudet.
"It was amazing" - svarar jag glatt och försvinner upp för trappan till toaletten. Argt bankar jag på dörren när jag ser att det är låst.
"Dave!" - skriker jag och bankar på dörren en gång till. Vattnet slutar spola och två minuter senare går Dave ut med en handduk om höfterna.
"Can you take it easy?" - frågar han och jag försöker ta mig in. "We haven't been talking fot ages" - konstaterar Dave och jag himlar med ögonen.
"And you think this it the perfect moment to talk? I need to take a shower before I go over to Nialls place" - säger jag och han höjer på ögonbrynet.
"Right. And what are you two going to do? Have some fun?" - frågar han med ett leende på läpparna och jag slår till honom på armen.
"We are going to watch a movie. Can you please let me in now?" . säger jag otåligt och Dave rycker på axlarna och går därifrån. Tacksamt smäller jag igen dörren och drar av mig kläderna och hoppar in i duschen.
Nialls perspektiv:
Lite över sju ringer det på dörren och jag går för att öppna. Jag blir förvånad när det är Liam som står där. Han går in och stänger dörren efter sig.
"Is Elvira comming here tonight?" - frågar han och jag går och sätter mig i soffan och slår på TV:n.
"Yeah. She's here any minute. That's why I did get surprised when it was you" - svarar jag och vänder mig om för att se vad Liam håller på med. Han kommer ut från sitt rum släpandes på en väska. "Where are you going?" - frågar jag nyfiket.
"I'm going to say at Danielles place tonight. That's okay with you? I thought you maybe wanted some time alone with Elvira" - säger Liam och blinkar med ena ögat åt mig.
"Thatks mate" - svarar jag tacksamt och återgår till TV:n. Liam berättade igår att Danielle var på smällen. Helt sjukt alltså, Liam ska bli pappa och han är ju lika många år som jag.
"See you later then" - ropar Liam från hallen men jag är för inne i TV:n för att svara. "Oh, hey there Elvira" - hör jag honom sedan säga och jag ställer mig genast upp och beger mig till hallen.
"What the..?" - säger jag när jag är framme och den ända som är där är en skrattande Liam.
"Haha. Sorry but I had to see if it worked" - skrattar Liam och jag puttar ut honom och stänger dörren.
Elviras perspektiv:
På väg hem till Niall möter jag Liam. Han vinkar glatt åt mig och jag vinkar såklart tillbaka. Han ska antagligen till Danielle och det förstår jag. Om det var jag som var gravid skulle jag velat att min kille skulle vara där hela tiden. Tänk att få en liten Niall Jr. Vad gulligt! Nej så ska jag inte tänka, jag är fan skit ung. Tack så mycket för att jag inte är med barn nu.
"Hey sweetheart" - välkomnar Niall mig när jag fem minuter senare kliver in i huset.
"Hi there handsome" - ler jag och hänger upp jackan på kroken som vanligt.
"What do you wanna do tonight then?" - frågar han och jag rycker på axlarna.
"Can't we see a movie?" - frågar jag och sätter mig i soffan.
"Ofcourse, wich one?"
"Do you have The Day After Tomorrow?" - frågar jag och han rotar igenom en låda med filmer. Glatt håller han upp rätt film innan han stoppar in den i DVD spelaren.
"Can I sit somewhere?" - frågar han skojsamt och jag bankar lätt på platsen bredvid mig. Han sätter sig ner men det varar inte länge innan jag reser på mig.
"I'm going to get you some popcorns" - säger jag och går mot köket.
"And that's why I love you" - ropar Niall efter mig och jag skrattar för mig själv.
Nät jag kommer tillbaka ligger Niall ner i soffan. Jag ställer skålen med varma popcorn på bordet innan Niall får tag om min midja och drar ner mig i soffan bredvid honom. Jag fnissar lite åt hans beteende innan jag återgår till att kolla på filmen. Hela kvällen ligger vi så och jag känner Nialls andetag mot min axel och ibland två läppar. Kan livet bli bättre?
Gissa vem som för en gångs skull uppdaterade relativt snabbt! JAG! Hoppas ni gillar detta gulliga och ändast romantiska kapitlet lika mycket som jag gillar er som läser! Snälla kommentera, annars vet jag inte om jag ska fortsätta!
Kram xoxo
