Lovely Loneliness 11

2012-04-26 @ 20:12:00
Tidigare:
"I couldn't help it" - säger han oskyldigt och ger plats åt mig. Jag kryper ner under täcket och Niall tar sin arm om min midja.
"Goodnight love" - viskar han i mitt öra och jag somnar direkt.


 
What is the soul? Is it the wind
Among the branches of the mind?
Is it the sea against Time's shore
Breaking and broken evermore?

Is it the shore that breaks Time's sea,
The verge of vast Eternity?
And in the night is it the soul
Sleep needs must hush, must needs kiss whole?

Or does the soul, secure from sleep,
Safe its bright sanctities yet keep?
And oh, before the body's death
Shall the confined soul ne'er gain breath,
But ever to this serpent flesh
Subdue its alien self afresh?
 
"Elvira?" - viskar någon i mitt öra och jag sträcker på mig i sängen. Sakta öppnar ögonen och ljuset blir obehagligt för några sekunder innan jag vänjer mig.
"Good morning sleepyhead" - viskar Niall och jag snurrar runt mot honom.
"Good morning" - mumlar jag och ler försiktigt. Försiktigt reser jag mig och sätter mig upp mitt i sängen. Jag kollar förvånat på Niall som ligger halvt utanför sängkanten. "I'm so sorry" - utbrister jag och flyttar åt höger så han kan få bättre plats.
"You just take your space. Nothing to apologize for" - ler han och tar tag om min midja och drar mig bakåt i hans famn.
"Niall!" - ropar jag och skrattar. Han ler mot min hud och kysser min nacke. Jag snurrar runt så våra ansikten är möts. Tio sekunders intensiv ögonkontakt innan jag hastigt reser på mig med ett leende på läpparna. "Breakfast time" - säger jag bestämt och går in på toaletten och lämnar en förvånad Niall på sängen.
 
Efter en kvarts duschande knackar Niall på dörren.
"Are you done soon?" - frågar han otåligt och jag stönar besviket. Det är ju så skönt att duscha.
"Five minutes" - ropar jag tillbaka och drar handduken om mig.
 
Zayns perspektiv:
 
"Leave me alone" - ropar Mathilda och jag kollar förvånat på henne. Hon sover fortfarande men det ser inte ut som det är någon fridfull sömn. Helt plötsligt reser hon sig upp och öppnar ögonen.
"Mathilda?" - säger jag tyst och kramar om henne.
"Nightmare" - andas hon och börjar andas lugnare. Hon är alldeles varm och skakig.
"This is reality, nothing to worry about. I'm here" - säger jag och smeker hennes rygg. Hon nickar och kollar upp på mig.
"I love that you're my reality" - viskar hon och kollar mig djupt i ögonen. Jag ler mot henne och pressar mina läppar mot hennes. Hon besvarar min kyss och lägger armarna runt min nacke. Jag lägger händerna på hennes höfter och drar henne närmare mig. Försiktigt kysser jag hennes kind och hals innan jag motvilligt kliver ur sängen. Hon kollar besviket på mig och slänger sig med huvudet ner i kudden. Jag skrattar åt henne och börjar ta på mig ett par nya shorts och en vit T-shirt.
"The other guys are waiting for us at the restaurant" - säger jag till Mathilda efter jag läst Liams sms som mer liknade ett efterlysande.
"Mhh" - mumlar hon i kudden och reser på sig. Med trötta rörelser går hon in på toa och jag hör att vattnet börjar spola.
 
Emelies perspektiv:
 
"What about a waterfall trip?" - frågar Danielle och jag klappar händerna förväntansfullt. Jag har aldrig sett ett vattenfall förut, det skulle vara jätteskoj att se ett för en gångs skull.
"That sounds fun" - konstaterar Liam och Danielle börjar fnissa åt entusiasmen i hans röst.
"I've climed a waterfall before, in Jamaica" - börjar Elvira och tar en klunk av sin tropiska juice.
"Yeah but you've done everything. What about us?" - flinar Harry och hon rycker på axlarna med ett retsamt leende på läpparna.
"Waterfall it is" - bestämmer Danielle och kryssar för något i en broschyr hon tog i lobbyn.
"Great" - ler jag och börjar äta av min synnerligen annorlunda frukost.
 
Efter tio minuter kommer Zayn och Mathilda in i restaurangen och slår sig ner vid vårat bord.
"Why so early? The sun isn't gone yet" - säger Harry sarkastiskt och Zayn räcker ut tungan mot honom.
"What did you guys do that took so long time?" - flinar Louis och blinkar åt Mathilda. Zayn ignorerar honom och vänder sig mot mig och Niall.
"What are we going to do today?" - frågar han och Danielle räcker honom broschyren.
"The day is almost over now" - mumlar Louis och får världens mördarblick. Zayn åter går till samtalsämnet om vattenfallet och efter en halvtimma är alla klara med frukosten.
 
Mathildas perspektiv:
 
När vi lämnat restaurangen på hotellet och gjort vid oss på rummen samlades vi alla ute på trottoaren för att bli upphämtade av en turistbuss som skulle ta oss till vattenfallet cirka fem kilometer från vårat hotell. Bussen var som ett växthus, svetten rann ner för pannan och vi drack nog två liter vatten var bara på den resan. Jag satt mestadels av resan och kollade ut på den underbart fina naturen. Saknade varken England eller Sverige ett dugg. Mamma och pappa visste att jag var här, de har skickat mig en massa pengar så jag kan stanna i flera månader med killarna i One Direction, Elvira och Emelie. Till min fövåning hade mina föräldrar åkt på jorden runt-resa, snacka om att passa på när jag inte är där. Men det störde inte mig alls för jag lever livet här, börjat om på nytt och lämnat att dåligt bakom mig i Sverige. Jag älskar Zayn och han gör mitt liv enklare på alla sätt och vis. Han älskar mig med och det får mitt hjärta att slå extra starkt varje gång jag ser honom.
"Are you okay?" - frågar Zayn och jag vaknar ur mina tankar.
"Never been better" - försäkrar jag med ett stort leende på läpparna och kramar om honom. Han kramar förvånad tillbaka och stryker bort en hårslinga från mitt ansikte.
 
"Here we are!" - utropar Niall och kollar ut genom fönstret. Bussen saktar in och pakerar på en grusplätt hundra meter från en bro. Vi hoppar alla av bussen så fort vi kan och sträcker på oss.
"Hey Liam" - ropar Louis och Liam vänder sig om. Innan han hinner reagera har Louis dränkt honom med allt vatten som fanns i hans vattenflaska. Vi börjar alla skratta så vi får ont i magen och Louis ler självbelåtet och tar en klunk vatten från Harrys flaska. Liam står med öppen mun och stirrar på sina blöta kläder.
"Great" - mumlar han och Elvira går fram till honom och klappar honom på axlen.
"You look like a drowned cat" - säger hon och sätter handen framför munnen för att inte skratta.
"Thanks Elvira. You're so nice" - säger Liam sarkastiskt och drar sin blöta T-shirt över huvudet. Snygg.
"No problems" - ler Elvira och går mot bron. "Are you guys coming or not?" - frågar hon och vi följer efter henne ut på bron. Efter bara hundra meter tar tränden slut och vi hör porlande vatten.
"Wow" - säger Eleanor och tar ett foto på vattenfallet med sin systemkamera.
"That's a lot of water" - konstaterar Liam och hänger sin tröja på broräcket.
"Four hundred meters high" - läser Harry och jag kollar upp mot toppen av berget.
"Cramp in my neck" - gnäller Niall och lägger handen på hans nacke.
"It's beautiful" - säger Zayn och tar ett foto med sin mobil. Jag nickar och går fram till räcket för att titta ner på den lilla sjön under vattenfallet. Zayn smyger upp bakom mig och lägger armarna om min midja. Jag ser en liten fisk i vattnet och följer den med blicken tills den försvinner bort i skummet.
 
Elviras perspektiv:
 
"The water is driving me insane! I have to go to the toilet, now!" - utbrister Niall efter tio minuters tystnad.
"Me too" - erkänner Eleanor och reser sig från marken.
"Let's find a resturant, I'm quite hungry" - säger Liam och tar på sig sin T-shirt igen för den har torkat i det varma vädret. Vi reser alla på oss och går tillbaka till bussen där chauffören sitter och sover med ratten som kudde. "Excuse me sir" - mumlar Liam och petar på mannen.
"What?" - grymtar han och sträcker på sig.
"The resturant" - klargör Liam och chauffören startar motorn.
 
Vi kollar genom alla bilder som Eleanor har tagit på sin systemkamera under resans gång. Många bilder var riktigt snygga och professionella, jag tänker be om många foton som jag kan spara på min dator.
 
"Finaly" - suckar Louis och kliver av bussen och resten följer efter.
"Thanks for the ride" - ropar Liam till chauffören men han bara fnyser och kör vidare. "Friendly service" - muttrar Liam och rycker på axlarna. "Let's go eat"
 
Under middagen kommer ett gäng tjejer fram till vårat bord och frågar efter killarnas autograf. De kommer från USA och är "stora" fans av One Direction. Jag kan inte låta bli att märka hur en av tjejerna håller på att flirta med Niall och det mest irriterande är att hon är vacker, smal och lång med solbränna och rakt skinande hår.
"Are you guys coming to the US soon?" - frågar hon med hennes släpiga röst och nuddar lätt vid Nialls arm. Jag reser hastigt på mig och går ut från restaurangen och ner för en brant trappa som leder till stranden. Förtvivlat sätter jag mig på en bänk och kollar ut mot horisonten.
"I don't get it" - viskar jag tyst för mig själv och kollar ner på mina händer. Niall är så underbar och talangfull, och så har vi mig. Den tjejen vid vårat bord sitter antagligen och klänger på honom i min stol just nu. Han kan omöjligt tycka hon var ful, hon såg ut som en jädra modell! Såklart Liam älskar Danielle eller att Louis föll för Eleanor, dessa vackra varelser. Och Zayn har världens bästa smak som är med Mathilda och det finns inget som kan få Harry att ändra sig om Emelie! Och så är det jag..
"Elvira?" - säger en röst bakom mig. Jag vänder mig om och får syn på Liam som kommer gående mot mig.
"Please leave" - ber jag och vänder ryggen mot honom.
"What happend?" - frågar han och sätter sig bredvid mig på bänken.
"Nothing" - viskar jag och känner hur han lägger armen om mig.
"If it was nothing you shouldn't be down here right now" - konstaterar han lugnt och fösöker få mig att kolla upp på honom.
"It's just the girl, or not just that girl.." - börjar jag och betonar ordet that. "They're so cute and I just can't understand why Niall.."
"Why Niall picked you" - avslutar Liam min mening och jag kollar upp på honom.
"Yeah?" - frågar jag och han kollar upp mot restaurangen.
"He did just waited for the best, for the girl with that one thing. Someone so special and wonderful" - säger han mjukt och jag torkar bort en tår med handryggen. "And then you came around, or actually run into his life, and he thought that you where more than all those things"
"But the other girls are so beautiful" - protesterar jag ynkligt.
"I don't say that they aren't but you're beautiful too"
"No" - säger jag tyst för mig själv så att Liam inte hör.
"And that girl up there.." - säger han och nickar mot restaurangen. "Niall asked here to leave when you went"
"He did?" - frågar jag förvånat och reser på mig.
"Yes he did" - försäkrar Liam och ställer sig upp framför mig.
"Oh.." - mumlar jag och rätar till tröjan.
"Come here" - ler Liam och ger mig en bamsekram innan vi går tillbaka till de andra. Tjejerna är borta och det är maten också.
"Shall we go?" - frågar Zayn och tar tag i Mathildas hand.
"Sure, we take a cab" - svarar Louis och vi går ut från restaurangen och hoppar på första bästa taxin.
 
Vi bestämmer oss för att sätta oss vid baren en stund innan vi går och lägger oss. Liam och Danielle går först för de är helt utmattade. Ett tag efter försvinner Zayn och Mathilda till deras rum men jag har en känsla av att det är av en annan anledning. Klockan halv två går även vi andra till våra rum.
 
"Are you as tierd as you were yesterday?" - frågar Niall när jag stängt och låst dörren efter mig.
"Nah, I'm not" - svarar jag och tar av mig skorna.
"Good" - säger Niall med en konstig ton. Jag kollar förvånat på honom när han går mot mig och lägger händerna på mina höfter och kysser mig. Först mjukt men sedan mer passionerat. Villigt besvarar jag hans kyssar och trycker honom närmare mig. Helt plötsligt backar han undan och kollar intensivt på mig. "You're so beautiful" - viskar han och jag känner hur jag rodnar. Han ler åt min rodnad och fortsätter kyssa mig, först munnen sedan kinden, halsen och nyckelbenet. Försiktigt smyger jag in händerna under hans tröja och placerar dem på hans rygg. Mina händer är iskalla mot hans heta hud. Hans händer letar sig in under min tröja också och drar den över mitt huvud. Jag pressar mig närmare honom så jag inte ska frysa. Han lägger mig fösiktigt ner i sängen och kysser min panna. Jag drar ner honom bredvid mig och han tar snabbt av sig sina kläder innan han klär av mig. Jag ryser ofrivilligt till när han smeker mina armar med hans fingertoppar. "Love you so much" - halvstönar han och drar mig närmare intill sig.
 
Emelies perspektiv:
 
"Harry, wake up" - ropar jag och sätter mig på honom.
"Wh- what?" - stönar han och lägger armarna för ansiktet. Jag tar en kudde och kastar den på honom.
"It's breakfast time" - informerar jag och försöker dra upp honom ur sängen. Istället råkar jag putta ner honom på golvet med en himla smäll. Genast är han vaken. Jag börjar gapskratta och springer till andra sidan rummet så han inte ska få tag i mig. "I'm going to sunbathe all day and get a great tan!"
"Not if I stop you" - hotar Harry med ett snett leende på läpparna och går med stora steg mot mig. Han tar armarna om mig och lyfter upp mig i luften.
"Harry!" - skrattar jag och sprattlar med armar och ben.
"I'll let go.." - börjar Harry. "If you kiss me" - säger han sedan och ler stort mot mig.
 

KLAR! Bara en dag efter det förra inlägget. Är ganska nöjd! Nu blir det för himla romantiskt, det gillas! Tack till My som fick mig att skriva lite mer detaljerar än vad jag räknat med. Love ya!
Kram xoxo
 

Permalink | Lovely Loneliness | Kommentarer (5) | Trackbacks () |

Lovely Loneliness 10

2012-04-25 @ 20:01:00
Tidigare:
"Look at you! You can walk" - utbrister Louis när jag kommer in i den lilla Bed & Breakfast lobbyn. Jag skrattar och kollar på Niall som skakar på huvuder precis så som hand gjort på sjukhuset.
"Now I'm all ready for Greece" - konstaterar jag och kollar på mina sju bästa vänner.


 
Travel to the place
Where mind set to peace,
No one can see,
Feel us free.
 
Travel to the place
Where we can breathe,
Fill our desire,
We wish; we aspire.
 
Travel to the place
Where we have silence,
Flower of fragrance,
And nature to admire.
Travel to the place
 
Where we can write,
Lines of rhyme,
At any time.
 
Flygplatsen var fullpackad. Människor och skrikande fans överallt. De kom från alla håll och attakerade oss alla när vi klev ur taxin. Jag som trodde alla dessa vakter var överskattade!
"Oh my.." - viskade jag till Liam som hjälpte mig att ta ur min resväska ur bagageluckan.
"I know, just stay close to Niall" - sa han och räckte mig min väska. Jag nickade och ställde mig bredvid Niall som lastade alla våra väskor på en stor vagn med hjul.
"Okay, are you guys ready?" - ropade Louis och kollade på oss alla. Vi stod två och två i ett led med minst femton vakter runt oss. Vägen var avspärrad men jag hade en känsla av att alla de galna fansen skulle välta ner banden när som helst. Fast man kan inte klandra dem, jag skulle gjort det samma.
"No pictures today. Let's go" - ropar Paul och vi går alla med stora steg genom folkmassan. Jag känner hur någon får tag i min tröjarm men jag drar mig fri och fortsätter gå med Nialls beskyddande arm om mig.
"Niall, I love you!" - hör jag några skrika och genast känner jag mig illa till mods. Alla dessa tjejer var så söta. Riktig vackra faktiskt. Då var man tillbaka till potatis-känslan som jag hade när man satt och stirrade på sina posters med låst dörr. En irriterande liten röst dyker upp i mitt huvud. Jag är inte värd Niall. Inte söt nog.
"Are you okay?" -viskar Niall i mitt öra utan att ta blicken från Harry och Emelie som går framför oss. Jag nickar stumt och kollar ner på mina fötter så han inte ska se mina tårade ögon.
 
Tillslut var vi framma vid gaten. Det var en enskild gate som ändast får användas av kändisar och liknande. Flyget var redan på plats och det var bara att hoppa på.
 
Emelies perspektiv:
 
Jag andas ut och kramar om Harry. Det var så högljutt i ute bland fansen, jag har kramp i öronen!
"That went good" - säger Paul och kollar sig omkring för att se så alla mår bra. Killarna ser lugna ut men Mathilda och Elvira ser smått förskräckta ut, precis som jag själv antagligen också gör.
"The flight is here, shall we?" - frågar Zayn och vi går alla in på planet.
Jag har själv aldrig åkt första klass men detta måste vara lyxigare än det. Stolarna är breda och är placerade två och två mittemot varandra med ett bord emellan. Längst fram är en liten dörr till toaletten och det finns vita dunkuddar och filtar på en soffliknande möbel längs med väggen. Blommor var placerade på borden och TV-aparater på väggarna.
"Wow" - skrattar Eleanor och jag nickar instämmande.
"Best so far" - säger Zayn och slänger ett gäng tidningar på ett av borden.
"Hi and welcome to your flight for today. Please take you seats" - säger en flygvärdina i högtalarna och tänder ta på er bältena-lampan.Jag sätter mig bredvid Eleanor och framför oss sitter Harry och Louis. De tar genast fram mobilerna och blir osociala. Eleanor kollar på mig och himlar med ögonen, jag skrattar och plockar åt mig en skvallertidning.
Danielle och Liam sitter på andra sidan gången med ryggen mot väggen och bredvid dem sitter resten av gänget. Elvira och Niall sitter och lyssnar på musik genom samma headset, gulligt. Mathilda sitter lutad mot fönstret och kollar ut på landskapet med Zayns blick på sig, gulligare!
 
Mathildas perspektiv:
 
Sakta och uttråkat vänder jag sida i en biltidning. Vi har åkt i i snart tre timmar. Värdinna hade sagt att resan skulle ta tre och en halv timme så det kunde inte vara så mycket kvar. Det var ganska mörkt ute, inte kväll men sent på dagen. Det var ingen mening att kolla på klockan för Grekland ligger två timmar före, tidsmässigt. Zayn sitter och blundar i stolen bredvid mig med hörlurarna i öronen. Jag kollar på hans fridfulla ansikte och sakta öppnar han ögonen och blinkar mot mig. Jag ler smått och han böjer sig fram för att pussa mig på kinden.
 
Liams perspektiv:
 
Äntligen var vi framme. Vi hade fått sitta på planet i tio minuter i väntan på att få stiga av vid vår gate. Det var inte lika mycket fans på denna flygplatsen så vi tog foto med så många vi kunde och skrev några autografer i farten. Till Mathildas, Emelies och Elviras förvåning ville fansen ta foton på dem också.
När vi var klara med alla kontroller steg vi äntligen ut i det fina vädret och tog en taxi till vårat hotell.
"Look, I can see the sea" - ropar Niall och pekar mellan de två stora byggnaderna.
"We're going to live in the right building" - läser Harry och kollar upp från broschyren.
"Let's go then. Do we have all the stuff?" - frågar Niall och jag nickar.
 
Väl inne i lobbyn är det jag som får sköta snacket. Jag får nycklar till fem dubbelrum och tio armband i plast som man ska använda när man vill använda hotellets pooler eller äta i restaurangen.
"Emelie and Eleanor" - säger jag och räcker dem den första nycklen och två band.
"Zayn and Niall" - säger jag sedan och kastar den andra nycklen på dem. Zayn fångar den i sista stund.
"Elvira and Mathilda, here you go! And Harry you're with Louis" - skrattar jag och ger dom den näst sista nycklen.
"This can't be good" - flinar Zayn och slår leksamt till Harry på ryggen.
"What?" - utropar Harry i ett försök att värka oskyldig.
"Oh, we all heard about the Larry Stylinson moments" - flinar jag och Louis lägger retsamt armen om Harry.
"Come on babe" - ler han och vi börjar alla skratta.
 
"I'm starving" - utropar Niall när vi alla är tillbaka i lobbyn efter att ha lämnat alla våra väskor på våra rum.
"Where can we eat?" - frågar Zayn och jag kollar på en stor karta över området runt hotellet. Efter några minuters letande hittar jag en icon på några bestick. Χρόνος Τροφίμων.
"Okay, I need to take a photo of these letters" - konstaterar jag och tar fram mobilen.
"Can't you speak Greek loser?" - flinar Harry och backar undan från min arm.
"Shall we?" - frågar Niall otåligt och börjar gå mot utgången. Vi andra följer snabbt efter.
 
Elviras perspektiv:
 
"Are we lost?" - frågar Danielle och kollar sig oroligt omkring. Det har blivit mörkt ute nu och ganska kyligt. Vi hade alla bytt om på våra rum till mer somriga kläder. Själv hade jag tagit på mig en vit klänning som är ganska vid och går ner till knäna. I midjan har jag ett brunt flätat skärp och ovan på det en kort, beige, mysig kofta. På fötterna har jag mörkbruna gladiator skor.
"Here is it!" - utropar Zayn och jag Liam tar upp sin mobil för att jämföra de konstiga bokstäverna. Niall hade redan kollat upp på sin mobil att de konstiga bokstäverna betyder Food Time.
 
Middagen är jättegod! Min sallad var i alla fall helt underbar. Ceasar Sallad såklart! Killarna tog alla pizza och Emelie testade någon pasta rätt. När vi alla ätit upp och fått våran efterrätt är det dags att bege sig hem. Vi är alla trötta efter flygresan och vill bara hem och sova.
 
Vi går på rad genom en trång svart gränd för att ta oss tillbaka till hotellet. Jag och Mathilda har kommit lite på efterkälken för vi stannade för att kolla på månen över oss. Helt plötslig hör jag någon som viskar intill mig, inte Mathilda, det är en sak som är säker.
"Come" - viskar mansrösten igen och jag tar tag i Mathildas arm samtidigt som jag känner någon som rör mitt hår. Helt plötsligt känner jag en stor stark arm runt mig och en stadig hand för min mun. Panikslaget kollar jag på Mathilda som också blivit påfallen av en man. Jag försöker skrika men allt som hörs är ett dämpat rop i mannens hand. De börjar dra in oss mot väggen och jag gör allt för att ta mig loss. Jag sparkar och vrider mig i hans krampaktiga grepp.
"What?" - hör jag någon ropa längre bort. Efter några sekunder ser jag Louis och Zayn komma springande mot oss. Jag hinner inte reagera innan mannens gräpp plötsligt försvinner och jag trillar ner på den hårda stengatan. Louis hade slått till han i ansiktet med knytnäven och mannen hade genast försvunnit bort i gränden. Zayn hade gjort samma sak på mannen som höll Mathilda.
"I'll kill him" - hör jag Zayn mumla och stryker sin knytnäve innan han tar Mathilda i sin famn.
"El..?" - frågar Louis men jag ställer mig inte upp. Jag sitter kvar på gatan när de andra kommer fram till oss.
"What the hell was that?" - utropar Harry och kollar oroligt på mig och Mathilda. Ingen av oss svarar. Mathilda snyftar mot Zayns bröst och jag känner att min röst har svikigt mig.
"I'll carry you" - konstaterar Niall ömt och lyfter upp mig i hans armar. Jag försöker protestera men han ger sig inte.
"I want to go home" - säger jag tyst efter ett tag och Niall trycker mig närmare honom.
"Any minute now" - viskar han och jag känner mig tryggare.
 
Nialls perspektiv:
 
"Can't we switch?" - frågar jag Zayn och han nickar förstående.
"They're still in shock" - mumlar han och vi kollar bort mot Elvira och Mathilda som tyst sitter i en soffa omringade av Emelie, Danielle och Eleanor.
"Okay then. Let's tell them that they have to change room" - säger jag och vi går bort till de andra i soffan.
 
Elviras perspektiv:
 
"Okay" - är allt jag kan säga när Niall och Zayn kommer fram till oss och frågar om vi vill byta rumskamrat. Såklart kommer jag känna mig mycket tryggare om jag får dela rum med Niall och Mathilda vill gäran dela med Zayn.
"Elvira, can you take your stuff and move in to our room?" - frågar Niall och lägger armen om mig så fort jag ställt mig upp.
"Sure" - svarar jag och vi går mot hissen. "Goodnight everybody" - säger jag och vinkar till de andra innan hissen kommer.
 
Niall står lutad mot dörren och följer mig med blicken när jag går omkring och plockar ner alla mina saker i väskan igen.
"How is it possible that you could unpack so many stuff in so little time?" - flinar han när jag tillsist dragit igen blixtlåset. Jag gör en grimas åt honom men kan inte låta bli att skratta lite tyst för mig själv. Det finns då ingen som kan få mig på bättre humör än Niall.
"Are you done?" - frågar Zayn och ställer sin resväska vid dörren.
"Yeah. All done. We shall go to your, i meant our room now" - säger jag och tar tag i min väska. På vägen ut ger jag Mathilda en snabb godnatt kram innan jag följer efter Niall till rummet två dörrar bort.
 
"Tierd?" - frågar jag Niall och han gäspar stort.
"A little bit, and you must be exhausted" - svarar han och pussar min panna. Jag nickar och tar upp min necessär innan jag går in på toaletten. Jag borstar tänderna noga och drar hårborsten lite snabbt genom mitt bruna hår. Ansiktet tvättar jag minst tjugo gånger för att vara säker på att den äckliga mannens baciller ska försvinna. Tillslut ger jag upp och går tillbaka till sovrummet igen. Niall är redan klar och ligger uppe på täcket. Jag försöker ignorera det faktum att han bara har kalsonger och går därmed fram till min resväska för att ta fram mitt nattlinne. Min ända tanke var nog vädret när jag packade ner det vita korta nattlinnet i resväskan där hemma. Min rumskompis skulle ju egentligen vara Mathilda.
"Don't look" - mumlar jag till Niall som genast kollar ut genom fönstret. Snabbt tar jag av mig koftan och klänningen och drar nattlinnet över huvudet. Samma sekund som jag är klar vänder jag mig om och möter Nialls blick. "You did look" - anklagar jag och går mot sängen.
"I couldn't help it" - säger han oskyldigt och ger plats åt mig. Jag kryper ner under täcket och Niall tar sin arm om min midja.
"Goodnight love" - viskar han i mitt öra och jag somnar direkt.
 

Äntligen klar med kapitel 10. Som ni ser kan jag inte lägga ut bilderna lika fint för hemsidan jag brukade göra det på har lagt ner. Kom gärna med tips om ni vet någon sida där man kan göra ett collage med tre bilder i rad.
Jag har ideér för flera kapitel så håll ögonen öppna för flera nya inlägg inom snarast!
Kram xoxo

Permalink | Lovely Loneliness | Kommentarer (2) | Trackbacks () |

Lovely Loneliness 9

2012-04-17 @ 21:08:00
Tidigare:
Alldeles för tidigt sträcker Harry på sig och kollar ner på mig. "Time to go home" - viskar han och tar min hand.

 
Now I'm free
Ready to do all the things I wanted to
Now I can see
See all the things that I want to do
 
Take my hand
And we can go anywhere
To another land
Spend the day on a deckchair
 
Breathe in the fresh air
Start on something new
Like you five on the X-factor stair
Now I want to be with you
 
Elviras perspektiv:
 
"Is the leg any better?" - frågar Louis och skrämmet livet ur mig där jag sitter i lobbyn.
 
Två dager har gått sedan jag fick lämna sjukhuset. Jag har inte kunnat utföra några fysiska aktiviteter eller kunnat hänga med killarna eller tjejerna någonstans.
Igår var Danielle här och hälsade på. Är hon världens gulligaste människa eller vad? Hon, Emelie, Mathilda och jag hade haft en riktigt trevlig eftermiddag tillsammans utan killarna för de var på någon radio-intervju-prat-sak! Tråkigt nog var Danielle tvungen att åka i morse. Mathilda och Emelie hade åkt för att shoppa och killarna åkte till en skivsignering så jag har varit helt foreveralone idag.
 
Tills nu när hela gänget strömmar in genom dörren.
"Yeah! I can't understand why have to keep this stupid plaster for one more week" - svarar jag lite surt.
"You have to care more about yourself" - säger Liam ödmjukt och klappar mig på axeln.
Liam har redan lovat mig att jag får bli hans nya träningspartner när det dumma benet går att använda igen.
Jag kanske är lite av ett träningsfreak men det är bara för att hela mitt liv har jag varit osäker med min kropp och hur jag ser ut men nu när jag börjat "hårdträna" som vissa kallar det märket jag stor skillnad så jag tänker då aldrig sluta träna igen.
 
"I know. This is just so boring. I want to hang out with you guys" - muttrar jag och kollar uppgivet på Mathilda, Zayn och Harry som står och diskuterar matställen för ikväll.
Harry och Emelie har förstås varit helt oskiljbar aktiga sedan deras dejt. Harry är helt nerkärad i Emelie och är vid hennes sida tjugofyra sju. Förutom just nu för Emelie var tvungen att gå på damernas.
Zayn står med armen om Mathildas midja. Om jag ska vara helt ärlig vet jag inte om de är tillsammans eller inte, ingen säger något om det men de är minst lika oskiljbar aktiga som Harry och Emelie.
"I will stay with you tonight. To keep you company" - ler Niall och lyfter sakta på mina ben så han kan sätta sig i soffan bredvid mig. Försiktigt lägger han tillbaka benen i sitt knä och lägger vänsterhanden på mitt hela smalben.
"You don't have to be here for me" - protesterar jag men avbryts av en viss Emelie som kommer inspringande i lobbyn.
"Guess what?" - utropar hon och springer fram till oss i soffan.
"The fifth dentist gave up and now Colgate is the best toothpaste" - skämtar Louis och vi brister alla ut i gapskratt.
"No" - ler Emelie när skrattet dött ut. Hon kollar upphetsat på Louis och sedan på Harry som lagt armen om henne.
"So what is it Em?" - frågar Niall lite otåligt men med ett leende på läpparna.
"Paul just told me, on the phone, that we're all going to have a week off, in Greece!!" - svarar hon så snabbt att orden nästan snubblar vart om varandra. Det tar några sekunder innan allas efterblivna ansiktsuttryck byts ut mot superglada. Vi pratar alla i mun på varandra och skrattar.
"This is great" - konstaterar Zayn.
"We're going to have so much fun!" - skrattar Louis och slår till Nialls axel lite leksamt.
"Danielle will be there, and Eleanor too!" - informerar Emelie glatt och kramar Harry. Deras kramar byts snart ut till kyssar och efter bara tio sekunder har alla vi andra snurrat nittio grader för att fortsätta diskutera.
 
Nialls perspektiv:
 
"I need a new bikini then" - säger Mathilda helt plötsligt när vi sitter samlade i soffan.
"I can help you buy a new one" - konstaterar Zayn med ett snett leende. Elvira och Emelie börjar genast fnissa och Mathilda rodnar generat, fast Zayn ser ganska belåten ut.
"On what date will we get there?" - frågar Elvira Emelie för att byta samtalsämne.
"Next week on Monday. I said that before" - svarar Emelie och Elvira sätter snabbt ett finger för munnen.
"So in five days" - säger jag och se att Elvira kollar besviket på sitt ingipsade ben.
Emelie fattar att hon vill byta ämne igen och börjar snacka om hur god mat hon har hört att det ska vara i Grekland.
 
Elviras perspektiv:
 
"Good news! Again.." - säger Liam när han lagt ner mobilen i fickan. Jag har inte lagt märke till att han ens har pratat i telefon så jag kollar förvånat på honom.
"What is the good news? Who did you speak to?" - frågar Zayn och sträcker på sig.
"It was the docter from the hospital. You can get rid of the plaster on Friday" - svarar han glatt och kollar på mig.
"Elvira?" - frågar Harry och ser förvånad ut.
"Can you see someone else with a plaster Harry?" - suckar Liam och himlar med ögonen. Jag kan inte låta bli att le åt dom.
"You must me kidding?" - säger jag och gör en förväntansfull grimas.
"I don't" - skrattar Liam och jag klappar förtjust mina händer.
"Now you can get a tan on your leg too" - ler Emelie och jag kramar henne full i skratt.
 
 
Tre dagar senare
 
 
"It feels so strange!" - konstaterar jag och gör en grimas åt doktorn. Han ler och kollar i några papper.
"You should take it easy with the leg for a while but otherwise you don't have to worry about something" - informerar han och jag nickar förstående mot honom.
"Can i stand up?" - frågar jag och kollar på mitt bara ben.
"Sure" - svarar han och på två sekunder står Niall bredvid mig redo att ta emot mig om jag ramlar eller något. Försiktigt kliver jag ner från britsen och finner balansen.
"I can walk!" - skrattar jag och Niall skakar uppgivet på huvudet.
"That's all. It was nice meeting you Elvira. Take care" - säger doktorn och jag skakar hans hand.
"Thank you for everything. Bye" - ler jag och börjar gå mot dörren. Niall tar min jacka och följer efter.
 
"Look at you! You can walk" - utbrister Louis när jag kommer in i den lilla Bed & Breakfast lobbyn. Jag skrattar och kollar på Niall som skakar på huvuder precis så som hand gjort på sjukhuset.
"Now I'm all ready for Greece" - konstaterar jag och kollar på mina sju bästa vänner.
Det var för länge sedan jag skrev ett inlägg och det är jag så ledsen för. Fullt upp! Det är ingen bra ursäkt men jag lovar att bättra på mig! Tack alla ni som inte har glömt mig. Ni betyder allt! Kommentera vad ni tycket! Kram xoxo
 
 

Permalink | Lovely Loneliness | Kommentarer (5) | Trackbacks () |

Förlåt igen.

2012-04-10 @ 17:05:46

Jag är såååå ledsen! Jag har inte skrivit på flera dagar för att jag har haft så fullt upp! Vi har varit bort bjudna nästa varje kväll! Jag lovar att ett nytt inlägg kommer snart!!
Älskar alla ni som har tålamod! Tack! xoxo

Permalink | Allmänt | Kommentarer (2) | Trackbacks () |

Lovely Loneliness 8

2012-04-02 @ 19:59:00
Tidigare:
"We?" - svammlar jag och kollar mig omkring. Där står Louis, Zayn, Liam, Harry, Mathilda och någon kvinna i en blå rock. "Oh" - säger jag sedan och kollar på Niall again.
"It's going to be okay. You just have to rest" - viskar han och böjer sig ner för att försiktigt pussa mig på pannan. Jag ler och glömmer all smärta för några sekunder.
The first date
What to wear
What will I say
What is too much
Too little
Feel so unsure
Insecure and afraid
Try and ground myself
Lie on the floor and breathe
Wanting to come back to earth
Ground myself
Floating around in the ether
Gives me vertigo
These expectations too big
Too wild
Too wild for any mere mortal to fulfill
So excited
So afraid
Shit.
 
Elviras perspektiv:
 
Jag har varit två dagar på sjukhuset nu. Pappa har kommit och hälsat på tre gånger bara igår men han har så fullt upp med jobbet och kan inte ta ledigt för detta. Mamma skjutsade ju Dave till andra sidan landet så hon skulle stanna hos min moster i några dagar innan hon kommer hem igen. Men hon vet att jag har skadat mig och jag pratade med henne i telefon igår. Jag har inga större skador, bara en svag hjärnskakning och ett brutet ben. Hur ska jag kunna leva med ett brutet ben? Hoppa omking på några dumma kryckor. Fast Niall hade redan lovat mig att han skulle hålla mig sällskap tjugofyra timmar per dygn tills jag mådde bra igen. Han var så otroligt snäll och underbar, det är Emelie och Mathilda också men jag kan bara inte låta bli att hela tiden vilja vara i Nialls sällskap.
"How do you feel Elvira?" - frågar en sjuksköterska mig. Det är typ den hundrade gången jag får den där frågan. Ibland frågar de med två minuters mellanrum, som om något skulle hunnit ändrats!
"I'm just fine thanks" - svarar jag och reser mig upp. Jag vill bara hoppa ur sängen och springa, jag får panik av att sitta stilla så här länge.
"You can go home this afternoon" - ler hon och börjar knappa på några maskiner.
"She can? That's wonderful news" - ler Niall och går in i rummet. Jag blir smått överraskad innan ler tillbaka åt honom och kollar på klockan.
"When can I go?" - frågar jag och sjuksöterskan vänder sig mot mig.
"In an hour. I'll come back soon with your clothes" - säger hon och går ut genom dörren och lämnar mig och Niall själva. Jag vänder mig mot honom och kommer helt plötsligt på att jag har jättemånga frågor jag behöver ställa honom. Jag börjar med det viktigaste.
"Where did Em och Mathilda slept last night?" - frågar jag och jag hör själv paniken i rösten.
"Louis and Zayn found a little but nice Bed & Breakfast not far away from here. They all sleep there and today we're going there too" - svarar Niall lite stolt.
"But mum and dad.." - börjar jag men Niall avbryter mig.
"Your dad are totally fine with it. He can't take care of you right now so he thoungt this was a great idea"
 
Mathildas perspektiv:
 
"Mathilda" - hör jag någon skrika bakom mig så jag väner mig och får syn på Emelie. Hon kommer småspringande mot mig med världens största leende på läpparna.
"What is it Em?" - frågar jag och besvarar hennes spontana kram.
"I can't believe it! Harry just asked me out on a date, today!" - ler hon och jag ser den enorma glädjen i hennes ögon. Att hon inte har kramp i kinderna så mycket som hon ler.
"You got to be kidding me" - skrattar jag och kollar roat på den lilla hoppande varelsen med överskottsenergi framför mig. Hon nickar mot mig och slår händerna för ansiktet. "He actually did. Emelie, that's amazing"
"I know" - säger hon och slutar skutta omkring. "What am I suppose to wear?" - utbrister hon sedan och kollar panikslaget på mig och sedan ner på sina nuvarande kläder. "Please, can you help me to get ready for tonight?"
"Sure, I would love to do that" - ler jag och ger henne en till snabb kram innan jag följer med henne till hennes rum.
 
Emelies perspektiv:
 
"I have absolutely nothing to wear!" - suckar jag och vänder mig om mot Mathilda som sitter i sängen och kollar på mig. Jag har letat igenom hela min garderob och nu står jag i världens klädberg som bildads på golvet framför garderoben.
"I have no idea how we're going to find a dress in time. Sorry" - säger Mathilda och reser på sig för att plocka upp en röd randig tröja ur klädhögen.
"Do someone look for a dress?" - ler Elvira och hoppar in i rummet på sina kryckor.
"Elvira" - utbrister jag och Mathilda samtidigt och springer fram till henne för att ge henne en stor kram.
"Take it easy girls!" - skrattar hon och pekar menande ner på sina kryckor. Jag himlar retsamt med ögonen och tar ett steg bak så hon kan röra på sig. "I hear something about a dress. What's going on?" - frågar Elvira och får syn på klädhögen i mitten av rummet. Hon skrattar till och Mathilda skakar på huvudet.
"Oh Elvira! Harry asked Emelie out on a date tonight" - skrattar Mathilda och Emelie kollar upprört på mig.
"And I can't find a dress" - utropat jag och suckar.
"Wait a minute" - säger Elvira lugnt och jag följer henne förvånat med blicken tills hon hoppat ut genom dörrkarmen. Jag och Mathilda står kvar och väntar på att hon ska komma tillbaka. Efter cirka två minuter hör vi ett himla oväsen från Elviras rum bredvid mitt. Jag kollar överraskat på Mathilda som höjer frågande på ena ögonbrynet. Trettio sekunder senare komme Elvira tillbaka med ett stort leende på läpparna. Hon har något hängande över hennes vänstra arm. Svart tyg. Hon räcker det till mig och jag sträcker ut klädesplagget framför mig.
"Oh my.." - utbrister jag och lägger en hand för munnen. "You're the best Elvira. Thank you so much"
"Haha! I bet Harry will faint when he sees you in that dress" - skrattar hon och nickar mot klänningen.
"Best for him that he does" - flinar jag och och snurrar runt med klänningen framför mig.
"Go and change Mrs. Drama Queen, so we can fix your hair" - skrattar Mathilda och jag går in på toaletten.
"I'll be right back ladys" - säger jag och blinkar innan jag stänger dörren efter mig.
 
Elviras perspektiv:
 
En timme efter det att Emelie kommit ut från toan sitter jag fortfarande i Emelies säng och kollar på när Mathilda varsamt och professionellt stylar Emelies hår. De har redan provat cirka tio olika frisyrer men Mathilda har verkligen ställt in sig på perfektion ikväll.
"Can't you just do something simple?" - gnäller jag sträcker på mig. "Something that doesn't take the attention away from the dress"
"Okay okay. Something simple" - skrattar Mathilda och släpper taget om den avanserade flätan hon redan påbörjat. "What about this?" - frågar hon sedan och snurrar två hårslingor från varsin sida av Emelies panna. Försiktigt lägger hon slingorna runt huvudet som en krans och fäster fast dom där bak med fyra klämmor.
"You're beautiful" - säger jag lite avundsjukt till Emelie när hon vänt sig om mot mig. Hon ler mot mig innan Mathilda snurrar på henne igen så hon sitter med ansiktet mot spegeln.
"Hairspray and... done!"
 
Harrys perspektiv:
 
Äntligen hade jag frågat ut Emelie på en dejt. Det kanske inte var det romantiskaste jag gjort men själva dejten kommer nog bli det. Jag har bokat bord på den lyxigaste resturangen i staden. Jag vill att Emelie ska få känna sig speciell och bortskämd för en natt.
Just nu står jag utanför resturangen och väntar på att vår chaufför ska komma med Emelie. Jag är riktigt nervös, tänk om något går fel eller om maten är jättedålig?
"Hi Harry" - hör jag en röst säga och jag vänder mig om och får syn på Emelie som kommer gåendes mot mig. Alla tankar försvinner som ett löv i en storm. Allt jag ser är Emelie.
"Hey" - säger jag och låter inte lika säker som jag velat. Hon har världshistoriens snyggaste klänning på sig. Den är svart och går ner till knäna på henne. Armarna är i spets och går hela vägen ner till handlederna och över- och underdelen är delad av ett silkesband som knutits som en rosett i ryggen. Nästan hela ryggen är bar och i handen har hon en liten svart handväska.
"Hi?" - ler hon och kollar lite frågande på mig. Jag stänger munnen snabbt, ler oskyldigt och lägger armen om Emelies midja. Vi går gemensamt in på resturangen och jag ser hur Emelie chockat kollar sig omkring på de gulbeklädda väggarna och röda stora stolarna.
"Have you booked?" - frågar en liten, rödhårig kvinna och kollar uttråkat på mig.
"Yes. A table for two. Harry Styles" - svarar jag och hon ler plötsligt smörigt mot mig.
"This way mr. Styles" - säger hon och går med snabba steg bort mot ett avskildt bord i hörnet av resturangen. Jag tar Emelies hand och följer efter. När vi är framme lämnar damen oss ifred och jag drar artigt ut stolen för Emelie.
"Thank you" - ler hon och rodnar. Jag ler tillbaka och sätter mig på andra sidan.
 
Emelies perspektiv:
 
Maten är bara helt fantastisk här! Efterrätten ska snart serveras men jag är proppmätt. Harrys sitter på andra sidan och ler mot mig. Vi har haft en trevlig konversation men som vanligt tror jag att jag var den som pratade mest. Konstigt nog verkar Harry okej, till och med road av allt jag har att säga.
"You're very pretty tonight" - säger han helt plötsligt och jag känner hur blodet stiger mot ansiktet.
"Thanks. You're not so bad either" - ler jag och kollar ner på bordsduken. Harry lutar sig fram och tar min hand över bordet. Det känns som om han tvingar mig att kolla upp på han. Hans ögon är lysande gröna och omöjliga att titta bort från.
"Your dessert" - säger en servitör och placerar något vid namn The Chocolate Delux with Custard på bordet framför oss.
"Yes she is" - ler Harry och jag kollar frågande på honom.
"I'm what?" - frågar jag och tar en klunk av drickan.
"Nothing" - säger han kvickt och tar en bit av chokladtårtan och stoppar i munnen.
"Say!"
"You're my sweet little dessert" - skrattar han och kollar mig i ögonen igen. Jag skrattar också.
När vi ätit upp betalar Harry notan. Jag frågar honom hur mycket det kostade men han vägrade att berätta. När jag inte gav mig suckade han och sa att det var inte så mycket. Klart det var mycket! Det är väl ändå självklart när man ätit på stadens dyraste restaurang.
"Should we take a walk before we go home?" - frågar Harry och reser på sig.
"Sure" - svarar jag och reser mig jag också.
Det är kyligt ute och jag har inget mer i klädväg med mig. Ofrivilligt ryser jag till och Harry kollar bekymrat på mig.
"Are you cold?" - frågar han och jag nickar lite snabbt.
"It's not so bad" - lugnar jag honom och biter ihop. Han skakar ogillande på huvudet och börjar ta av sig sin kavaj. Jag kollar på honom när kan försiktigt lägger kavajen om mina axlar. "Thanks" - mumlar jag och lukten av Harry sprids runt mig.
"No problem" - försäkrar han och ler ett snett leende mot mig. Antingen låg det något på marken eller så var det bara jag som vacklade till av Harrys leende. I vilket fall som hellst håller Harry mig helt plötsligt i sin famn. Sakta börjer han sig fram och pressar sina läppar mot mina. Hans händer vilar mot min midja och jag håller honom försiktigt om halsen. Kyssen är mjuk och försiktig, och såklart helt underbar. Alldeles för tidigt sträcker Harry på sig och kollar ner på mig. "Time to go home" - viskar han och tar min hand.
Nu blev det en himla massa romantik! Hoppas ni gillar det! Om ni gör det får ni gärna kommentera det också. Det är mycket roligare att skriva när man vet att några läser och uppskattar det. Kram xoxo

Permalink | Lovely Loneliness | Kommentarer (6) | Trackbacks () |

Lovely Loneliness 7

2012-04-01 @ 22:35:00
Tidigare:
"Time to sleep?" - säger hon och tar bort kudden och slänger den på madrassen där jag ska sova.
"Sure, I'm actually really tired" - mumlar Mathilda och kryper lite klumsigt ner på madrassen bredvid min.
"Goodnight" - ropar jag och släcker lampan. Hur ska jag kunna sova?

 
Silence;
Not even my own breath.

The wet asphalt dressed in a red gown;
In the company of two bulgy trucks;
The modest street lighting sets the mood:
Who will win the heart – of someone?
 
Elviras perspektiv:
 
Jag vaknar nästa morgon av att ytterdörren stängs på nedanvåningen. Snabbt sätter jag mig upp i sängen och kollar ner på Emelie och Mathilda som inte alls reagerat av den högljudda smällen. Jag blundar och lägger mig ner i sängen igen. Klockan på väggen visar att det är nio på morgonen.
Försiktigt trampar jag på tå över Emelies madrass och smyger bort mot dörren. När jag är säker på att båda fortfarande sover går jag ljudlöst ner för trappan och ut i köket. På köksön i mitten av rummet ser jag en lapp och ett kuvert med mitt namn på. Eftersom jag aldrig kört med det bästa till sist öppnar jag kuvertet först. Där i finns två tusenkronors lappar! Lite förvånat lägger jag tillbaka pengarna och tar upp lappen som skrivits av min pappa; det ser jag på den snirkliga handstilen.
 
Good morning hun!
I know that you're to busy to work now. You have visitors and you hang out with those One Direction guys, and that's totally fine with me.
I love to see you so happy darling.
Here's your money that you earned the last few month. Go shopping or something!
Have fun!!
 
Love your old daddy ;) xx
 
Jag känner ett stygn av samvete när jag läser lappen. Jag har helt glömt bort att pappa behöver hjälp på hans jobb. Allt vettigt hade försvunnit ur mitt huvud ända sedan jag träffat Niall och de andra killarna. Jag har till och med missat att Dave har åkt till andra sidan landet för att studera. Han åkte ju igår när jag var iväg. Jag måste smsa han!
Klumpigt springer jag upp för trappan och in på mitt rum. Mathilda sitter yrvaket upp på sin madrass och kollar på mig.
"Vad du väsnas" - gnäller hon och begraver ansiktet i sin kudde. Jag flinar åt henne och sätter mig bredvid Emelie.
"Time to wake up Em" - säger jag och petar henne på ryggen. Hon sträcker på sig och vänder sig om. Jag kan inte låta bli att skratta åt hennes yrvakna min. "Slept well?" - frågar jag och reser på mig.
"Yeah" - mumlar hon och drar fingrarna genom håret. Jag tar fram mobilen och skriver ner ett sms till Dave.
Hi Dave. I'm so sorry that I didn't say goodbye. I hope you have a fun time over there. Love El :) xx
Jag skickar smset och kollar på Emelie. "I'm hungry" - säger hon och kollar på oss.
 
Mathildas perspektiv:
 
Efter frukost gick vi upp för att göra vid oss. Det var lite trångt framför spegeln men det gick bra.
"Mabye we can go out shopping before we meet the guys" - frågar Elvira och borstar igenom sitt bruna hår.
"Sure, I'd actually brought some money for shopping" - svarar jag entusiastiskt och plockar fram plånboken ur resväskan.
"I have some cash too" - ler Emelie och vi bestämmer oss för att ta bussen till stan.
 
Emelies perspektiv:
 
Cirka tjugo minuter efter vi lämnat Elviras hus är vi framme i stan. Vi hoppar av bussen och Elvira tar fram sin mobil
"Dave answered" - säger hon och backar ut på gatan.
"El!!" - skriker Mathilda innan jag ens hinner reagera.
 
Allt händer så fort.
Ena sekunden står hon där.
Andra sekunden inte.
 
Jag kan inte tänka, det hörs som om hjärtat sitter mellan öronen. Det bultar. Ingen rör på sig, allt är bara stilla. Någon skriker men jag kan inte se vem det är. Som i slow motion ser jag Mathilda falla ner på sina knän med ett plågat ansiktsuttryck. Någon skriker igen, denna gången inte av rädsla utan att någon ska ringa ambulansen.
Jag kan inte se Elvira, det är för mycket folk i vägen. Jag känner två händer på mina axlar, de leder mig framåt, eller så är det bara jag som självmant går mot folkmassan.
Människora skildrar på sig och jag ser rött, mycket rött. Sedan blir det svart.
 
Elviras perspektiv:
 
Jag lyssnar och allt jag hör är ett upprepande pipande. Det känns mekaniskt och obehagligt. Försiktigt öppnar jag ögonen och kollar upp i det vita taket. Jag har ont i benet och i huvudet. En bultande smärta som inte överraskar en utan irriterar en.
"She's awake" - hör jag någon viska en bit bort. Några sekunder senare ser jag Mathildas söndergråtna ansikte. Jag vill trösta henne, säga till henne att det inte är någon fara men jag får inte fram några ord. Det är jättejobbigt att inte kunna få något sagt.
"Elvira? Det är ok" - viskar hon och jag hör hur hennes röst är helt sprucken.
"Eme.. Emelie" - får jag fram och Mathilda ler mot mig.
"Hon sover där borta" - säger hon och pekar mot en soffa som står på andra sidan rummet. "Vi har varit så oroliga. Speciellt Emelie" Jag nickar och pressar fram ett leende mot fina Mathilda. Fina, söta, snälla Mathilda. Sedan blir allt svart igen.
 
Ännu en gång vaknar jag och denna gången hör jag många röster. Någon håller i mina händer, eller nej det är två olika. Den ena handen som håller i mig är varm och stilla medans den andra är liten, kall och skakig. Emelie tänker jag och tvingar mig själv att öppna ögonen. Så klart är det Emelie som står där och kollar ner på mig.
"Hey" - säger jag och hon ler försiktigt mot mig.
"Hi" - viskar hon och jag ser att hennes ögon är rödsprängda. Långsamt vrider jag på huvudet för att se vem den andra är.
"Niall" - utbrister jag lite högre än innan.
"Hey" - ler han och håller min hand stadigare.
"What are you doing here?" - frågar jag och känner mig lite yr. "What happend?"
"It was a car accident El" - säger han lugnt och jag ser en liten film i mitt huvud där en bil kommer körandes rätt mot mig. "And we are here because we want to see how you feel"
"We?" - svammlar jag och kollar mig omkring. Där står Louis, Zayn, Liam, Harry, Mathilda och någon kvinna i en blå rock. "Oh" - säger jag sedan och kollar på Niall again.
"It's going to be okay. You just have to rest" - viskar han och böjer sig ner för att försiktigt pussa mig på pannan. Jag ler och glömmer all smärta för några sekunder.
Nu är jag klar Emelie! Haha. Jag hoppas att ni alla gillar det. Lite drama här, och mer kärlek kommer sen. Kram xoxo

Permalink | Lovely Loneliness | Kommentarer (3) | Trackbacks () |