Tidigare:
Alldeles för tidigt sträcker Harry på sig och kollar ner på mig. "Time to go home" - viskar han och tar min hand.
Now I'm free
Ready to do all the things I wanted to
Now I can see
See all the things that I want to do
Take my hand
And we can go anywhere
To another land
Spend the day on a deckchair
Breathe in the fresh air
Start on something new
Like you five on the X-factor stair
Now I want to be with you
Elviras perspektiv:
"Is the leg any better?" - frågar Louis och skrämmet livet ur mig där jag sitter i lobbyn.
Två dager har gått sedan jag fick lämna sjukhuset. Jag har inte kunnat utföra några fysiska aktiviteter eller kunnat hänga med killarna eller tjejerna någonstans.
Igår var Danielle här och hälsade på. Är hon världens gulligaste människa eller vad? Hon, Emelie, Mathilda och jag hade haft en riktigt trevlig eftermiddag tillsammans utan killarna för de var på någon radio-intervju-prat-sak! Tråkigt nog var Danielle tvungen att åka i morse. Mathilda och Emelie hade åkt för att shoppa och killarna åkte till en skivsignering så jag har varit helt foreveralone idag.
Tills nu när hela gänget strömmar in genom dörren.
"Yeah! I can't understand why have to keep this stupid plaster for one more week" - svarar jag lite surt.
"You have to care more about yourself" - säger Liam ödmjukt och klappar mig på axeln.
Liam har redan lovat mig att jag får bli hans nya träningspartner när det dumma benet går att använda igen.
Jag kanske är lite av ett träningsfreak men det är bara för att hela mitt liv har jag varit osäker med min kropp och hur jag ser ut men nu när jag börjat "hårdträna" som vissa kallar det märket jag stor skillnad så jag tänker då aldrig sluta träna igen.
"I know. This is just so boring. I want to hang out with you guys" - muttrar jag och kollar uppgivet på Mathilda, Zayn och Harry som står och diskuterar matställen för ikväll.
Harry och Emelie har förstås varit helt oskiljbar aktiga sedan deras dejt. Harry är helt nerkärad i Emelie och är vid hennes sida tjugofyra sju. Förutom just nu för Emelie var tvungen att gå på damernas.
Zayn står med armen om Mathildas midja. Om jag ska vara helt ärlig vet jag inte om de är tillsammans eller inte, ingen säger något om det men de är minst lika oskiljbar aktiga som Harry och Emelie.
"I will stay with you tonight. To keep you company" - ler Niall och lyfter sakta på mina ben så han kan sätta sig i soffan bredvid mig. Försiktigt lägger han tillbaka benen i sitt knä och lägger vänsterhanden på mitt hela smalben.
"You don't have to be here for me" - protesterar jag men avbryts av en viss Emelie som kommer inspringande i lobbyn.
"Guess what?" - utropar hon och springer fram till oss i soffan.
"The fifth dentist gave up and now Colgate is the best toothpaste" - skämtar Louis och vi brister alla ut i gapskratt.
"No" - ler Emelie när skrattet dött ut. Hon kollar upphetsat på Louis och sedan på Harry som lagt armen om henne.
"So what is it Em?" - frågar Niall lite otåligt men med ett leende på läpparna.
"Paul just told me, on the phone, that we're all going to have a week off, in Greece!!" - svarar hon så snabbt att orden nästan snubblar vart om varandra. Det tar några sekunder innan allas efterblivna ansiktsuttryck byts ut mot superglada. Vi pratar alla i mun på varandra och skrattar.
"This is great" - konstaterar Zayn.
"We're going to have so much fun!" - skrattar Louis och slår till Nialls axel lite leksamt.
"Danielle will be there, and Eleanor too!" - informerar Emelie glatt och kramar Harry. Deras kramar byts snart ut till kyssar och efter bara tio sekunder har alla vi andra snurrat nittio grader för att fortsätta diskutera.
Nialls perspektiv:
"I need a new bikini then" - säger Mathilda helt plötsligt när vi sitter samlade i soffan.
"I can help you buy a new one" - konstaterar Zayn med ett snett leende. Elvira och Emelie börjar genast fnissa och Mathilda rodnar generat, fast Zayn ser ganska belåten ut.
"On what date will we get there?" - frågar Elvira Emelie för att byta samtalsämne.
"Next week on Monday. I said that before" - svarar Emelie och Elvira sätter snabbt ett finger för munnen.
"So in five days" - säger jag och se att Elvira kollar besviket på sitt ingipsade ben.
Emelie fattar att hon vill byta ämne igen och börjar snacka om hur god mat hon har hört att det ska vara i Grekland.
Elviras perspektiv:
"Good news! Again.." - säger Liam när han lagt ner mobilen i fickan. Jag har inte lagt märke till att han ens har pratat i telefon så jag kollar förvånat på honom.
"What is the good news? Who did you speak to?" - frågar Zayn och sträcker på sig.
"It was the docter from the hospital. You can get rid of the plaster on Friday" - svarar han glatt och kollar på mig.
"Elvira?" - frågar Harry och ser förvånad ut.
"Can you see someone else with a plaster Harry?" - suckar Liam och himlar med ögonen. Jag kan inte låta bli att le åt dom.
"You must me kidding?" - säger jag och gör en förväntansfull grimas.
"I don't" - skrattar Liam och jag klappar förtjust mina händer.
"Now you can get a tan on your leg too" - ler Emelie och jag kramar henne full i skratt.
Tre dagar senare
"It feels so strange!" - konstaterar jag och gör en grimas åt doktorn. Han ler och kollar i några papper.
"You should take it easy with the leg for a while but otherwise you don't have to worry about something" - informerar han och jag nickar förstående mot honom.
"Can i stand up?" - frågar jag och kollar på mitt bara ben.
"Sure" - svarar han och på två sekunder står Niall bredvid mig redo att ta emot mig om jag ramlar eller något. Försiktigt kliver jag ner från britsen och finner balansen.
"I can walk!" - skrattar jag och Niall skakar uppgivet på huvudet.
"That's all. It was nice meeting you Elvira. Take care" - säger doktorn och jag skakar hans hand.
"Thank you for everything. Bye" - ler jag och börjar gå mot dörren. Niall tar min jacka och följer efter.
"Look at you! You can walk" - utbrister Louis när jag kommer in i den lilla Bed & Breakfast lobbyn. Jag skrattar och kollar på Niall som skakar på huvuder precis så som hand gjort på sjukhuset.
"Now I'm all ready for Greece" - konstaterar jag och kollar på mina sju bästa vänner.
Det var för länge sedan jag skrev ett inlägg och det är jag så ledsen för. Fullt upp! Det är ingen bra ursäkt men jag lovar att bättra på mig! Tack alla ni som inte har glömt mig. Ni betyder allt! Kommentera vad ni tycket! Kram xoxo
