ggottabeyou.

Jag har varit två dagar på sjukhuset nu. Pappa har kommit och hälsat på tre gånger bara igår men han har så fullt upp med jobbet och kan inte ta ledigt för detta. Mamma skjutsade ju Dave till andra sidan landet så hon skulle stanna hos min moster i några dagar innan hon kommer hem igen. Men hon vet att jag har skadat mig och jag pratade med henne i telefon igår. Jag har inga större skador, bara en svag hjärnskakning och ett brutet ben. Hur ska jag kunna leva med ett brutet ben? Hoppa omking på några dumma kryckor. Fast Niall hade redan lovat mig att han skulle hålla mig sällskap tjugofyra timmar per dygn tills jag mådde bra igen. Han var så otroligt snäll och underbar, det är Emelie och Mathilda också men jag kan bara inte låta bli att hela tiden vilja vara i Nialls sällskap.

"How do you feel Elvira?" - frågar en sjuksköterska mig. Det är typ den hundrade gången jag får den där frågan. Ibland frågar de med två minuters mellanrum, som om något skulle hunnit ändrats!

"I'm just fine thanks" - svarar jag och reser mig upp. Jag vill bara hoppa ur sängen och springa, jag får panik av att sitta stilla så här länge.

"You can go home this afternoon" - ler hon och börjar knappa på några maskiner.

"She can? That's wonderful news" - ler Niall och går in i rummet. Jag blir smått överraskad innan ler tillbaka åt honom och kollar på klockan.

"When can I go?" - frågar jag och sjuksöterskan vänder sig mot mig.

"In an hour. I'll come back soon with your clothes" - säger hon och går ut genom dörren och lämnar mig och Niall själva. Jag vänder mig mot honom och kommer helt plötsligt på att jag har jättemånga frågor jag behöver ställa honom. Jag börjar med det viktigaste.

"Where did Em och Mathilda slept last night?" - frågar jag och jag hör själv paniken i rösten.

"Louis and Zayn found a little but nice Bed & Breakfast not far away from here. They all sleep there and today we're going there too" - svarar Niall lite stolt.

"But mum and dad.." - börjar jag men Niall avbryter mig.

"Your dad are totally fine with it. He can't take care of you right now so he thoungt this was a great idea"

"Mathilda" - hör jag någon skrika bakom mig så jag väner mig och får syn på Emelie. Hon kommer småspringande mot mig med världens största leende på läpparna.

"What is it Em?" - frågar jag och besvarar hennes spontana kram.

"I can't believe it! Harry just asked me out on a date, today!" - ler hon och jag ser den enorma glädjen i hennes ögon. Att hon inte har kramp i kinderna så mycket som hon ler.

"You got to be kidding me" - skrattar jag och kollar roat på den lilla hoppande varelsen med överskottsenergi framför mig. Hon nickar mot mig och slår händerna för ansiktet. "He actually did. Emelie, that's amazing"

"I know" - säger hon och slutar skutta omkring. "What am I suppose to wear?" - utbrister hon sedan och kollar panikslaget på mig och sedan ner på sina nuvarande kläder. "Please, can you help me to get ready for tonight?"

"Sure, I would love to do that" - ler jag och ger henne en till snabb kram innan jag följer med henne till hennes rum.

"I have absolutely nothing to wear!" - suckar jag och vänder mig om mot Mathilda som sitter i sängen och kollar på mig. Jag har letat igenom hela min garderob och nu står jag i världens klädberg som bildads på golvet framför garderoben.

"I have no idea how we're going to find a dress in time. Sorry" - säger Mathilda och reser på sig för att plocka upp en röd randig tröja ur klädhögen.

"Do someone look for a dress?" - ler Elvira och hoppar in i rummet på sina kryckor.

"Elvira" - utbrister jag och Mathilda samtidigt och springer fram till henne för att ge henne en stor kram.

"Take it easy girls!" - skrattar hon och pekar menande ner på sina kryckor. Jag himlar retsamt med ögonen och tar ett steg bak så hon kan röra på sig. "I hear something about a dress. What's going on?" - frågar Elvira och får syn på klädhögen i mitten av rummet. Hon skrattar till och Mathilda skakar på huvudet.

"Oh Elvira! Harry asked Emelie out on a date tonight" - skrattar Mathilda och Emelie kollar upprört på mig.

"And I can't find a dress" - utropat jag och suckar.

"Wait a minute" - säger Elvira lugnt och jag följer henne förvånat med blicken tills hon hoppat ut genom dörrkarmen. Jag och Mathilda står kvar och väntar på att hon ska komma tillbaka. Efter cirka två minuter hör vi ett himla oväsen från Elviras rum bredvid mitt. Jag kollar överraskat på Mathilda som höjer frågande på ena ögonbrynet. Trettio sekunder senare komme Elvira tillbaka med ett stort leende på läpparna. Hon har något hängande över hennes vänstra arm. Svart tyg. Hon räcker det till mig och jag sträcker ut klädesplagget framför mig.

"Oh my.." - utbrister jag och lägger en hand för munnen. "You're the best Elvira. Thank you so much"

"Haha! I bet Harry will faint when he sees you in that dress" - skrattar hon och nickar mot klänningen.

"Best for him that he does" - flinar jag och och snurrar runt med klänningen framför mig.

"Go and change Mrs. Drama Queen, so we can fix your hair" - skrattar Mathilda och jag går in på toaletten.

"I'll be right back ladys" - säger jag och blinkar innan jag stänger dörren efter mig.

En timme efter det att Emelie kommit ut från toan sitter jag fortfarande i Emelies säng och kollar på när Mathilda varsamt och professionellt stylar Emelies hår. De har redan provat cirka tio olika frisyrer men Mathilda har verkligen ställt in sig på perfektion ikväll.

"Can't you just do something simple?" - gnäller jag sträcker på mig. "Something that doesn't take the attention away from the dress"

"Okay okay. Something simple" - skrattar Mathilda och släpper taget om den avanserade flätan hon redan påbörjat. "What about this?" - frågar hon sedan och snurrar två hårslingor från varsin sida av Emelies panna. Försiktigt lägger hon slingorna runt huvudet som en krans och fäster fast dom där bak med fyra klämmor.

"You're beautiful" - säger jag lite avundsjukt till Emelie när hon vänt sig om mot mig. Hon ler mot mig innan Mathilda snurrar på henne igen så hon sitter med ansiktet mot spegeln.

"Hairspray and... done!"

Äntligen hade jag frågat ut Emelie på en dejt. Det kanske inte var det romantiskaste jag gjort men själva dejten kommer nog bli det. Jag har bokat bord på den lyxigaste resturangen i staden. Jag vill att Emelie ska få känna sig speciell och bortskämd för en natt.

Just nu står jag utanför resturangen och väntar på att vår chaufför ska komma med Emelie. Jag är riktigt nervös, tänk om något går fel eller om maten är jättedålig?

"Hi Harry" - hör jag en röst säga och jag vänder mig om och får syn på Emelie som kommer gåendes mot mig. Alla tankar försvinner som ett löv i en storm. Allt jag ser är Emelie.

"Hey" - säger jag och låter inte lika säker som jag velat. Hon har världshistoriens snyggaste klänning på sig. Den är svart och går ner till knäna på henne. Armarna är i spets och går hela vägen ner till handlederna och över- och underdelen är delad av ett silkesband som knutits som en rosett i ryggen. Nästan hela ryggen är bar och i handen har hon en liten svart handväska.

"Hi?" - ler hon och kollar lite frågande på mig. Jag stänger munnen snabbt, ler oskyldigt och lägger armen om Emelies midja. Vi går gemensamt in på resturangen och jag ser hur Emelie chockat kollar sig omkring på de gulbeklädda väggarna och röda stora stolarna.

"Have you booked?" - frågar en liten, rödhårig kvinna och kollar uttråkat på mig.

"Yes. A table for two. Harry Styles" - svarar jag och hon ler plötsligt smörigt mot mig.

"This way mr. Styles" - säger hon och går med snabba steg bort mot ett avskildt bord i hörnet av resturangen. Jag tar Emelies hand och följer efter. När vi är framme lämnar damen oss ifred och jag drar artigt ut stolen för Emelie.

"Thank you" - ler hon och rodnar. Jag ler tillbaka och sätter mig på andra sidan.

Maten är bara helt fantastisk här! Efterrätten ska snart serveras men jag är proppmätt. Harrys sitter på andra sidan och ler mot mig. Vi har haft en trevlig konversation men som vanligt tror jag att jag var den som pratade mest. Konstigt nog verkar Harry okej, till och med road av allt jag har att säga.

"You're very pretty tonight" - säger han helt plötsligt och jag känner hur blodet stiger mot ansiktet.

"Thanks. You're not so bad either" - ler jag och kollar ner på bordsduken. Harry lutar sig fram och tar min hand över bordet. Det känns som om han tvingar mig att kolla upp på han. Hans ögon är lysande gröna och omöjliga att titta bort från.

"Your dessert" - säger en servitör och placerar något vid namn The Chocolate Delux with Custard på bordet framför oss.

"Yes she is" - ler Harry och jag kollar frågande på honom.

"I'm what?" - frågar jag och tar en klunk av drickan.

"Nothing" - säger han kvickt och tar en bit av chokladtårtan och stoppar i munnen.

"Say!"

"You're my sweet little dessert" - skrattar han och kollar mig i ögonen igen. Jag skrattar också.

När vi ätit upp betalar Harry notan. Jag frågar honom hur mycket det kostade men han vägrade att berätta. När jag inte gav mig suckade han och sa att det var inte så mycket. Klart det var mycket! Det är väl ändå självklart när man ätit på stadens dyraste restaurang.

"Should we take a walk before we go home?" - frågar Harry och reser på sig.

"Sure" - svarar jag och reser mig jag också.

Det är kyligt ute och jag har inget mer i klädväg med mig. Ofrivilligt ryser jag till och Harry kollar bekymrat på mig.

"Are you cold?" - frågar han och jag nickar lite snabbt.

"It's not so bad" - lugnar jag honom och biter ihop. Han skakar ogillande på huvudet och börjar ta av sig sin kavaj. Jag kollar på honom när kan försiktigt lägger kavajen om mina axlar. "Thanks" - mumlar jag och lukten av Harry sprids runt mig.

"No problem" - försäkrar han och ler ett snett leende mot mig. Antingen låg det något på marken eller så var det bara jag som vacklade till av Harrys leende. I vilket fall som hellst håller Harry mig helt plötsligt i sin famn. Sakta börjer han sig fram och pressar sina läppar mot mina. Hans händer vilar mot min midja och jag håller honom försiktigt om halsen. Kyssen är mjuk och försiktig, och såklart helt underbar. Alldeles för tidigt sträcker Harry på sig och kollar ner på mig. "Time to go home" - viskar han och tar min hand.