Tidigare:
"Time to sleep?" - säger hon och tar bort kudden och slänger den på madrassen där jag ska sova.
"Sure, I'm actually really tired" - mumlar Mathilda och kryper lite klumsigt ner på madrassen bredvid min.
"Goodnight" - ropar jag och släcker lampan. Hur ska jag kunna sova?
Silence;
Not even my own breath.
The wet asphalt dressed in a red gown;
In the company of two bulgy trucks;
The modest street lighting sets the mood:
Who will win the heart – of someone?
Not even my own breath.
The wet asphalt dressed in a red gown;
In the company of two bulgy trucks;
The modest street lighting sets the mood:
Who will win the heart – of someone?
Elviras perspektiv:
Jag vaknar nästa morgon av att ytterdörren stängs på nedanvåningen. Snabbt sätter jag mig upp i sängen och kollar ner på Emelie och Mathilda som inte alls reagerat av den högljudda smällen. Jag blundar och lägger mig ner i sängen igen. Klockan på väggen visar att det är nio på morgonen.
Försiktigt trampar jag på tå över Emelies madrass och smyger bort mot dörren. När jag är säker på att båda fortfarande sover går jag ljudlöst ner för trappan och ut i köket. På köksön i mitten av rummet ser jag en lapp och ett kuvert med mitt namn på. Eftersom jag aldrig kört med det bästa till sist öppnar jag kuvertet först. Där i finns två tusenkronors lappar! Lite förvånat lägger jag tillbaka pengarna och tar upp lappen som skrivits av min pappa; det ser jag på den snirkliga handstilen.
Good morning hun!
I know that you're to busy to work now. You have visitors and you hang out with those One Direction guys, and that's totally fine with me.
I love to see you so happy darling.
Here's your money that you earned the last few month. Go shopping or something!
Have fun!!
Love your old daddy ;) xx
Jag känner ett stygn av samvete när jag läser lappen. Jag har helt glömt bort att pappa behöver hjälp på hans jobb. Allt vettigt hade försvunnit ur mitt huvud ända sedan jag träffat Niall och de andra killarna. Jag har till och med missat att Dave har åkt till andra sidan landet för att studera. Han åkte ju igår när jag var iväg. Jag måste smsa han!
Klumpigt springer jag upp för trappan och in på mitt rum. Mathilda sitter yrvaket upp på sin madrass och kollar på mig.
"Vad du väsnas" - gnäller hon och begraver ansiktet i sin kudde. Jag flinar åt henne och sätter mig bredvid Emelie.
"Time to wake up Em" - säger jag och petar henne på ryggen. Hon sträcker på sig och vänder sig om. Jag kan inte låta bli att skratta åt hennes yrvakna min. "Slept well?" - frågar jag och reser på mig.
"Yeah" - mumlar hon och drar fingrarna genom håret. Jag tar fram mobilen och skriver ner ett sms till Dave.
Hi Dave. I'm so sorry that I didn't say goodbye. I hope you have a fun time over there. Love El :) xx
Jag skickar smset och kollar på Emelie. "I'm hungry" - säger hon och kollar på oss.
Mathildas perspektiv:
Efter frukost gick vi upp för att göra vid oss. Det var lite trångt framför spegeln men det gick bra.
"Mabye we can go out shopping before we meet the guys" - frågar Elvira och borstar igenom sitt bruna hår.
"Sure, I'd actually brought some money for shopping" - svarar jag entusiastiskt och plockar fram plånboken ur resväskan.
"I have some cash too" - ler Emelie och vi bestämmer oss för att ta bussen till stan.
Emelies perspektiv:
Cirka tjugo minuter efter vi lämnat Elviras hus är vi framme i stan. Vi hoppar av bussen och Elvira tar fram sin mobil
"Dave answered" - säger hon och backar ut på gatan.
"El!!" - skriker Mathilda innan jag ens hinner reagera.
Allt händer så fort.
Ena sekunden står hon där.
Andra sekunden inte.
Jag kan inte tänka, det hörs som om hjärtat sitter mellan öronen. Det bultar. Ingen rör på sig, allt är bara stilla. Någon skriker men jag kan inte se vem det är. Som i slow motion ser jag Mathilda falla ner på sina knän med ett plågat ansiktsuttryck. Någon skriker igen, denna gången inte av rädsla utan att någon ska ringa ambulansen.
Jag kan inte se Elvira, det är för mycket folk i vägen. Jag känner två händer på mina axlar, de leder mig framåt, eller så är det bara jag som självmant går mot folkmassan.
Människora skildrar på sig och jag ser rött, mycket rött. Sedan blir det svart.
Elviras perspektiv:
Jag lyssnar och allt jag hör är ett upprepande pipande. Det känns mekaniskt och obehagligt. Försiktigt öppnar jag ögonen och kollar upp i det vita taket. Jag har ont i benet och i huvudet. En bultande smärta som inte överraskar en utan irriterar en.
"She's awake" - hör jag någon viska en bit bort. Några sekunder senare ser jag Mathildas söndergråtna ansikte. Jag vill trösta henne, säga till henne att det inte är någon fara men jag får inte fram några ord. Det är jättejobbigt att inte kunna få något sagt.
"Elvira? Det är ok" - viskar hon och jag hör hur hennes röst är helt sprucken.
"Eme.. Emelie" - får jag fram och Mathilda ler mot mig.
"Hon sover där borta" - säger hon och pekar mot en soffa som står på andra sidan rummet. "Vi har varit så oroliga. Speciellt Emelie" Jag nickar och pressar fram ett leende mot fina Mathilda. Fina, söta, snälla Mathilda. Sedan blir allt svart igen.
Ännu en gång vaknar jag och denna gången hör jag många röster. Någon håller i mina händer, eller nej det är två olika. Den ena handen som håller i mig är varm och stilla medans den andra är liten, kall och skakig. Emelie tänker jag och tvingar mig själv att öppna ögonen. Så klart är det Emelie som står där och kollar ner på mig.
"Hey" - säger jag och hon ler försiktigt mot mig.
"Hi" - viskar hon och jag ser att hennes ögon är rödsprängda. Långsamt vrider jag på huvudet för att se vem den andra är.
"Niall" - utbrister jag lite högre än innan.
"Hey" - ler han och håller min hand stadigare.
"What are you doing here?" - frågar jag och känner mig lite yr. "What happend?"
"It was a car accident El" - säger han lugnt och jag ser en liten film i mitt huvud där en bil kommer körandes rätt mot mig. "And we are here because we want to see how you feel"
"We?" - svammlar jag och kollar mig omkring. Där står Louis, Zayn, Liam, Harry, Mathilda och någon kvinna i en blå rock. "Oh" - säger jag sedan och kollar på Niall again.
"It's going to be okay. You just have to rest" - viskar han och böjer sig ner för att försiktigt pussa mig på pannan. Jag ler och glömmer all smärta för några sekunder.
Nu är jag klar Emelie! Haha. Jag hoppas att ni alla gillar det. Lite drama här, och mer kärlek kommer sen. Kram xoxo
