Lovely Loneliness 6

2012-03-29 @ 17:19:00
Tidigare:
"Harry! You will regret that" - skrattar hon onskefullt och hoppar upp på hans axlar.
"Mature" - suckar Zayn och tar Mathildas hand. "Would you like to join me in the hot tub?"
Mathilda bara ler överlyckligt mot Elvira och följer med han till bubbelpoolen. Nu är det bara jag och Elvira kvar. 
 
Water washes over my hand
Water slips away like sand

Water trickles down a river
Water slides just like a slither

Water is patient and knows when to wait
Water doesn't mind if it shows up late

Water falls from the sky in tears
Water wipes away wasted years
 
Elviras perspektiv:
 
Jag ler tillbaka till Mathilda när hon går iväg hand i hand med Zayn. Inte hade hon förväntat sig det när hon satt i flyget på väg hit till England. När de försvinner bakom ett hörn snurrar runt för att se vad Emelie och Harry håller på med. Emelie skvätter vatten i ansiktet på Harry som utan framgång försöker få tag på henne. Jag skrattar åt dem, drar fingrarna genom håret och sätter mig ner på poolkanten för att doppa fötterna i vattnet. Det känns fridfullt att sitta där och kolla på när Harry och Emelie simmar allt längre och längre bort, tillslut är jag helt ensam på en area av hundra kvadratmeter. Långsamt släpper jag taget om min badduk och låter den falla ner i mitt knä. Utan att kolla ner på mig själv lägger jag all tyngd på mina armar och riktar näsan mot taket för att slappna av.
Efter mågra minuter känner jag en blöt hand mot min axel. Snabbt som ögat drar jag upp badduken igen och vänder mig om. Såklart är det Niall som står där och ler lite smått åt mig.
"Can I sit down?" - frågar han och jag flyttar lite åt höger så han kan slå sig ner bredvid mig. "Thanks"- säger han och jag känner hur vattendropparna från hans hår trillar ner på mina hud.
 
Nialls perspektiv:
 
Ska jag göra det? Hon kanske tror att jag är helt konstig då? Kanske blir hon arg och slår till mig? Eller det kanske det kvittar, hon kanske kommer fråga själv om hon själv märker det?
Sakta lyfter jag på händerna och placerar de varsamt på Elviras rygg. Hon öppnar ögonen och kollar frågande på mig.
"The cord" - mumlar jag och hon nickar. Hennes varma hud bränns mot mina kalla händer när jag försiktigt knyter en rosett av snöret till hennes bikini topp. När jag är klar så tar jag bort händerna och drar fingrarna genom mitt hår som fortfarande är alldeles blött. Elvira ler tacksamt mot mig och drar ännu en gång sin badduk tajtare om sig.
 
Elviras perspektiv:
 
"Why are you so carefull with your towel?" - frågar han föriktigt mig och jag känner hur jag rodnar. Lite påkommet kollar jag bort och funderar på vad jag ska svara. Niall sitter stilla och väntar utan att säga något.
"Well, I guess that I don't feel so comfortable with my body" - nästan viskar jag och kollar ner på mina händer. Mathilda och Emelie är långa, slanka och smala... inte jag. Det har jag aldrig varit och kommer aldrig bli heller. Jag kanske värkar säker, utåt och orädd för att bjuda på mig själv men egentligen är jag ganska osäker och tror inte på att någon någonsin kommer gilla mig eller att jag förtjänar det bästa. Att jag sitter här nu med Niall fanns inte ens i mina orealistiska drömmar. Tränar gör jag hela tiden, vissa säger till och med att jag ligger i hårdträning. För bara ett år sedan var träning det värsta jag kunde tänka mig men nu mår jag dåligt om jag inte får gå på spinning eller simma på ett tag. Jag tänker kämpa tills jag når mitt mål, och när jag gjort det ska jag träna lika ofta för att stanna kvar där. Vägen dit är jobbig, planerad och tar mycket av min fritid, men ändå säger en röst till mig att det inte är tillräckligt, jag måste träna mer! Om jag nu vill se ut som mina vackra kompisar! Kanske behöver jag uppmuntran, någon mer än mina föräldrar. Jag menar de är ju mina föräldrar så de måste liksom älska mig..
"I think you're beautiful Elvira" - säger Niall lågt och jag får en konstig känsla i kroppen. Något varmt, något som får mig att våga kolla honom i ögonen.
"Thanks" - svarar jag och ler smått åt honom. "You're beautiful too" - konstaterar jag sedan och han ler ännu större mot mig.
"Not as much as you" - viskar han och blinkar. Innan jag hinner protestera pressar han sina läppar mot mina. Det tar mig några sekunder att fatta vad som hänt men sedan besvarar jag kyssen. Han flytttar sig närmare och lägger handen om min nacke. Badduken faller ner till marken och utan vi vet ordet av ramlar vi rätt ner i vattnet. Jag försvinner under ytan och nuddar botten med fötterna innan jag kommer upp igen. Jag drar med händerna över huvudet för att få bort allt hår från ansiktet innan jag börjar skratta. Jag skrattar så jag får ont i magen och Niall skrattar också.
 
Emelies perspektiv:
 
Jag, Elvira och Mathilda går in i huset och dumpar våra väskor i hallen. Pizzan är redan påväg eftersom Elvira ringde och beställde i bilen på väg hit.
Det hade varit superskoj att bada med Harry, Niall och Zayn. Jag och Harry hade tillslut slutat jaga varandra och gick för att göra Mathilda och Zayn sällskap i bubbelpoolen. De verkade vara ganska upptagna när vi kom men de fick släppa varandra och gör plats för oss! Vad Elvira och Niall gjorde vissta jag inte med när vi höll på att gå ur bubbelpoolen hörde vi skratt från poolen. Förskräckt sprang vi alla dit och hittade Niall och Elvira skrattandes i poolen. Vi lät bli att fråga vad som hänt, istället torkade vi oss och gick för att byta om.
 
Ding Dong...
Det är dörrklockan som ringer. Elvira och Mathilda springer för att öppna och jag passar på att gå ut i köket för att hämta tre glas och något att dricka.
"What a day!" - skrattar Elvira och suckar lyckligt när de kommer tillbaka med pizzan.
"No words can discribe this" - ler Mathilda och sätter sig ner i TV-soffan bredvid mig.
"And we're going to meet them again tomorrow. All of them" - säger jag förväntansfullt och tar emot en pizza bit. Det är Hawaii, min favorit! Elvira har sin egen glutenfira pizza.
 
Tre timmar senare sitter vi alla i Elviras säng med datorn och kollar Twitter. Både Harry, Zayn och Niall har skrivit.
Harry: A totaly amaZayn day today! Thank you guys! :)
Zayn: 'Just do it' - is a sentence that works today.
Niall: Even if you don't believe it, you are beautiful. x
 
Jag och Mathilda kollar frågande på Elvira men hon bara skrattar och gömmer ansiktet i kudden.
"Time to sleep?" - säger hon och tar bort kudden och slänger den på madrassen där jag ska sova.
"Sure, I'm actually really tired" - mumlar Mathilda och kryper lite klumsigt ner på madrassen bredvid min.
"Goodnight" - ropar jag och släcker lampan. Hur ska jag kunna sova?
KLAR!! Detta inlägget tog tid att skriva men det var ändå enkelt. Det är nog för att jag skriver mina egna tankar och väderingar. Hoppas ni gillar den. Det kommer mer spänning i 7:an. Kram xoxo
Ps. Läs http://ffupallnightt.blogg.se ~ superdupermegabra!!

Permalink | Lovely Loneliness | Kommentarer (2) | Trackbacks () |

Snart..

2012-03-28 @ 23:15:18

Förlåt mig så mycket! Jag tänker och tänker men kommer inte på vad jag ska skriva om!
Jag vet att jag sa; Nästa kapitel kommer ut på tisdag men jag hann bara hitta bilder då innan klockan var ett på natten! Och igår hann jag inte med något alls men idag har jag skrivit!
IMORGON KOMMER NÄSTA INLÄGG! Lovar!!!

Kramar till alla er som inte har tröttnat eller slutat läsa, ni är så underbara!
Kram xoxo

Permalink | Allmänt | Kommentarer (1) | Trackbacks () |

Lovely Loneliness 5

2012-03-25 @ 21:38:00
Tidigare:
*I'm so sorry. Two friend are comming over tomorrow so I can't join you guys. Ps. Thank you too xx /El*
Skriver jag och skickar iväg det innan jag går upp på mitt rum för att sova.
Jag hör någon avlägsen vibration på nattduksbordet innan jag helt försvinner bort i drömmarnas värld.
 
You will have friends that last forever.
Friends forever are the ones that will be there for you no matter what.
Friends forever are friends for life.

Friends forever will make you happy when you down.
Friends forever will listen to you when you need someone to talk too.
Friends forever are friends for life.

Friends forever is going always be there for you; have fun together.
Friends forever are the ones going to help you when you need help.
Friends forever are friends for life.
 
Jag vaknar tidigt nästa morgon och är genast på toppenhumör. Jag ska möta Mathilda på flygplatsen klockan tio och så kommer Emelie hit vid halv tolv. Kvickt reser jag på mig och springer fram till fönstret för att rulla upp gardinen. Vädret är underbart, solen skiner och det finns inte ett moln på himlen. Med ett stort leende på lepparna byter jag om till en blommig midlje kjol och en vit trekvartsarmad tjöja. Jag känner mig vacker, för en stund i alla fall. Sedan kollar jag mig lite nogare i speglen och suckar. I'm too fat!! skriker jag på mig själv i huvudet. Lite barnsligt räcker jag ut tungan mot min spegelbild och går fram till min mobil på nattdugsbordet. Jag hade ju fått sms av Niall igår kväll men jag somnade innan jag hann kolla.
*Your friends can come to if they want. Goodnight sweetie xx /Niall*
"Ihhh!" - utropar jag och läser om meddelandet igen. Han kallade mig sweeite! Fast nu överreagerar jag lite, han kanske kallar alla sina vänner det?
 
Mathildas perspektiv:
 
Klockan var prick tio när jag gick sista biten ut från flygplatsen. Jag drog besvärat på min stora resväska, tack och lov var den på hjul. Om den inte skulle varit det skulle jag stannat hemma!
"Mathilda!" - ropar någon och jag vänder mig om. Elvira kom rusande mot mig och jag ler stort mot henne.
"Hej Elvira!" - skrattar jag och kramar om henne. "Jag har saknat dig" - ler jag och tar tag i min resväska igen.
"Och jag dig! Welcome to England" - säger hon och visar mig vägen till busshållsplatsen. "Emelie kommer vid halv tolv" - säger hon och kollar upp på mig eftersom jag är lite längre än henne.
"Vad roligt, jag har saknat henne med" - svarar jag och hon kollar lite hemlighetsfullt på mig. "Vad är det?" - frågar jag och känner att det är något viktigt som Elvira inte har berättat.
"Du kommer aldrig tro mig!" - skrattar hon och jag ser hur hon rodnar. Jag hinner inte protestera innan bussen kommer. Vi hoppar på och sätter oss längst bak.
 
Elviras perspektiv:
 
Hur ska jag berätta för Mathilda att jag har träffat One Direction, Niall har sovit över och att de nu vill att vi ska följa med dom till badhuset? Det låter ju mer som en sådan där #imagine man kan läsa på twitter. "Du vet One Direction?" - frågar jag lite snabbt för att leda in samtalet på rätt håll.
"Klart jag gör! Snyggaste killarna någonsin" - ler hon och kollar sedan frågande på mig.
Jag bestämmer mig för att ta det hela lite snabbt för att få det gjort.
"Jo, jag har träffat dom och Niall kom för att sova över hos mig och han liksom kysste mig och nu vill han, Harry och Zayn att vi ska följa med dom till badhuset" - babblar jag och kollar på Mathilda. Hon ser ut att vara i chock. Hon vet att jag inte ljuger, jag är helkass på att ljuga.
"Du.. han..vi?" - stammar hon och kollar med stora ögon på mig. Jag nickar försiktigt och hon gömmer ansiktet i händerna. Jag hör ett dämpat litet skrik innan hon kollar på mig. "Du sa ja va?" - frågar hon allvarligt.
"Jag har inte svarat än, ni kanske inte ville.."
"Så klart jag vill! Detta är inte sant. Elvira!" - utroppar hon och jag ler stort mot henne.
"Men då smsar jag han att vi kommer" - säger jag och tar fram mobilen.
"Har du hans nummer?" - säger hon och kollar nyfiket på min mobil. Jag bara skrattar och skriver snabbt ett svar till Niall.
 
Nialls perspektiv:
 
Jag, Harry och Zayn har precis sagt hejdå till Liam och Louis när det darrar i byxfickan. Det är Elvira som har svarat på mitt sms från igår.
*Okay. We want to come with you guys. What time?* läser jag och går in till Zayn och Harry i köket.
"Is it okay if Elvira and two friends of her join us today?" - frågar jag och kollar på Harry.
"Two other friends. Then it's fine for me!" - svarar Zayn lite skämtsamt och Harry nickar.
"Sure. Should we pick them up later then?" - frågar han och jag går fram till kylskåpet för att ta fram en läsk.
"We can pick them up at 12.00 at Elviras house" - svarar jag och försöker låta oberörd men egentligen är jag jätteglad för att de ska följa med.
När jag druckit upp läsken går jag och packar ner alla mina saker i min träningsväska innan vi gemensamt hoppar in i bilen och ger oss av.
 
Elviras perspektiv:
 
När jag och Mathilda kom hem dröjde det inte länge förens det ringde på dörrklockan. Det var Emelie som kom inskuttande med en badväska i handen. Jag hade informerat henne via sms att vi ska till badhuset men hon visste inte med vilka så hon fick också sitt lilla glädje utbrott när jag berättade för henne.
"They'll pick us up at 12" - ler jag och Emelie hoppar upp ur soffan.
"We need to get ready" - ler hon och springer upp på mitt rum för att hämta sin väska.
"Har du en bikini med dig?" - frågar jag Mathilda och funderar lite snabbt på om hon skulle kunna låna en av mina.
"Jadå, ska hämta den nu" - svarar hon och försvinner upp för trappan. Själv går jag ut i tvättstugan där min bikini är.
Prick klockan tolv hör jag hur en bil pakerar utanför huset. Jag ser paniken i Emelies och Mathildas ögonen och drabbas själv av lite panik fast än jag träffat dom förut. Vi tar våra väskor och går ut till bilen.
 
Zayns perspektiv:
 
Jag kollar ut genom bilfönstret och ser tre tjejer som kommer gående mot bilen. Elvira har jag ju sätt två gånger förut och vi har fått reda på ganska snabbt att hon är Nialls "område"! Tjejen som går till höger om Elvira är också söt. Hon är lite längre än Elvira och har blont rakt hår ner till bröstkorgen. Hon har ett par solglasögon på sig och verkar väldigt glad. Det glada smittar av sig och jag kollar på tjejen som går till vänster om Elvira. Hon är den längsta av dem och har rött kortklippt hår. Hennes ögon möter mina genom bilrutan och jag ler stort mot henne. Hon är riktigt söt. Riktigt riktigt söt!
"Hey guys" - säger Elvira och hoppar in där fram bredvid Niall. De andra två tjejerna hoppar på där bak där jag och Harry sitter.
"Hello. I'm Zayn" - säger jag och räcker fram handen mot den kortklippta tjejen. Hon rodnar och tar min hand,
"Mathilda" - säger hon och jag ler mot henne. Jag kan inte hjälpa det men jag vill inte släppa hennes hand. Hon ler tillbaka och kollar ner på våra händer. Jag håller kvar någon sekund till innan jag släpper.
"Are you the one from Sweden" - frågar jag och ger plats för hennes väska.
"Yeah. That's why I'm not so good at English" - svarar hon och samtalet flyter på hela vägen till badhuset.
 
Harrys perspektiv:
 
Resan till badhuset är riktigt trevlig. Jag har redan fått reda på att de heter Mathilda och Emelie och att Emelie är från England medans Mathilda är här och hälsar på. Zayn sitter bara och snackar med Mathilda hela vägen och jag tror jag aldrig sett han så engagerad i ett samtal. Jag blir bara tvungen att slå till han lite retsamt på axlen när tjejerna kollar bort. Det kan nog inte bli tydligare att han gillar Mathilda.
Själv pratar jag länge med den sötaste. Emelie då. Hon är väldigt glad och har mycket att säga. Man kan inte låta bli att le åt alla hennes kommentarer. Både hon och Mathilda är fans av One Direction vilket är en trevlig bonus.
 
När vi kom fram till badhuset fick vi gå bakvägen för att undvika att väcka uppmärksamhet. Vi valde det här bad stället för de har en avstängd pool som vi kan få hyra. Om vi skulle vara i den obligatoriska poolen skulle det nog inte bilivt så mycket badande. Vi gick in i byggnaden och bestämde att vi skulle träffas på kortsidan av poolen om tio minuter.
"Was it fun to stare, I mean talk to Mathilda?" . flinar jag åt Zayn när vi kommit in i herrarnas omklädningsrum. Han bara gör en grimas åt mig och jag skrattar åt honom.
"You and Emelie didn't seem to have a boring conversation either" - säger han till mig sedan och jag kan inte låta bli att le för mig själv. Det var inte en tråkigt konversation över huvud taget.
 
Nialls perspektiv:
 
Vi blir äntligen klara i omklädningsrummet och går ut till den stora poolen med våra baddukar. Tjejerna står redan där och väntar.
"They look really good in bikini" - viskar Harry till mig och jag ler till svar.
"Is the water warm?" - frågar jag Elvira när vi kom fram till dem.
"I don't know" - svarar hon och drar badduken tajtare om henne. Jag nickar.
"We can see if the water is hot" - utbrister Harry och kollar på Emelie.
"We?" - frågar hon och kollar oroligt på Harry och hara flinar åt henne innan han lyfter upp henne i hans armar och hoppar i poolen. Efter några sekunder kommer du upp till ytan igen och Emlie skvätter vatten i Harrys ansikte.
"Harry! You will regret that" - skrattar hon onskefullt och hoppar upp på hans axlar.
"Mature" - suckar Zayn och tar Mathildas hand. "Would you like to join me in the hot tub?"
Mathilda bara ler överlyckligt mot Elvira och följer med han till bubbelpoolen. Nu är det bara jag och Elvira kvar.
Klar! Hoppas ni tycker om det.. lite mer kärlek nu! Kommentera gärna vad ni tycket. Kram xoxo

Permalink | Lovely Loneliness | Kommentarer (4) | Trackbacks () |

Lovely Loneliness 4

2012-03-23 @ 20:09:00
Tidigare:
"Good morning Elvira" - log Niall och jag fick hjärtattack nummer två.
"Oh, good morning" - sa jag och tog snabbt på mig ett par jogging och ett linne. "Breakfast time" - log jag sedan!
 
Together we run
Splashing in puddles of water
Like terriers in a fun frenzy
Merrily chasing each other
Together we walk
side by side towards our future
The glory of the morning sun
And the eternal light, which is our destiny
Together we lie
Entwined in love
Matched with spirits
With bonds that don't break
 
Niall var tvungen att åka alldeles för tidigt. Killarna kom klockan tio, som sagt och hämtade upp honom. De hade ganska brottom till en signering i stan fast jag hann få en hastig hejdå puss på pannan av Niall. Det känns som om läpparna är kvar, ett glödande märke rätt på huvudet. Som en stor skylt med texten; Nialls läppar var en gång placerade här!
Kyssen han gav mig igår förföljer mig som en envis vålnad. Allt jag ser får mig att tänka på de sekunderna hans läppar rörde mina inne på mitt rum. Vi hade inte pratat om det. Om vi var pojkvän flickvän då! Det kanske vi var? Eller detta kanske inte betydde hälften så mycket för Niall som det gör för mig?
Under tiden tankarna flyger omkring i huvudet bestämmer jag mig lite snabbt för att baka något. Jag har alltid älskat att baka muffins och tårtor, speciellt med chocklad. Det har varit lätt för mig att baka vad jag vill men sedan fick jag reda på att jag inte kan äta gluten och då blev det här med bakningen ett större problem. Gluten är något som finns i mjöl, och mjöl finns ju nästan i allt man äter känns det som.
När jag fyllde fjorton fick jag en baknings bok av mamma med bara glutenfria recept. Den boken använder jag än idag och favoritreceptet är nog chockladmuffinsen. Fast idag kände jag för något annat! Lite tafatt bläddrar jag igenom boken och fastnar på sista sidan. Little Lovely Cakes står det. Man ska göra havrekakor formade som hjärtan och sedan brer man på rosa frosting. Mums.
Jag följer receptet till pungt och pricka som i en sorts trans. Fast mina tankar är långt ifrån det lilla köket. De är på upptäcktsfärd i vida världen, och med vida världen menar jag Nialls famn. När jag tänker på honom puttrade det liksom i hela mig. Strunta i fjärilarna, här står jag och puttrar som kokande vatten!
 
Nialls perspektiv:
 
"Nialler is in love" - skrattar Harry och boxar retsamt till mig på axlen. Jag låter dom hållas, ett tag i alla fall. Jag kan inte säga att jag är kär i Elvira, inte än, men jag gillar henne.
"Did you guys do something fun last night?" - flinar Louis och jag reser mig upp.
"You're hopeless!" - utbrister jag men kan inte låta bli att le. Jag hade roligt igårkväll. Middagen, filmerna och speciellt kyssen. Det var egentligen inte meningen, det var som en dragkraft mellan oss och jag ville nog inte stå emot. Det underbara var att hon verkade gilla det.
"Are you going to stand there like a freak or what?" - frågar Zayn och jag kommer på mig själv med att bara stå och stirra ut genom fönstret med värsta fåniga leendet. Lite generat kollar jag på de andra killarna innan jag lämnar rummet.
Klockan är 11.07 när jag tar upp mobilen och trycket på Nytt Meddelande. Jag vet inte vad jag ska skriva men det känns viktigt att jag skrivet någonting. Jag kanske ska fråga om hon vill följa med och bada imorgon med mig, Harry och Zayn? Louis och Liam ska träffa Danielle och Elenore någonstans så de kunde inte följa med. Lite snabbt skriver jag ett meddelande och skrickar iväg det innan jag hinner ångra mig.
 
Elviras perspektiv:
 
"Men då ses vi imorgon?" - frågar jag och pressar telefonen mellan axlen och örat.
"Klart. Puss hej!" - skrattar Mathilda och vi lägger på. Mathilda är min vän från Sverige. Jag bodde där innan, tills jag blev tio. Sedan flyttade hela familjen till England eftersom pappa hade fått ett jobb på radio studion. Det var svårt att lämna alla men jag har ju Emelie här och nu ska Mathilda komma imorgon. Hon har äntligen samlat ihop tillräckligt med pengar för att kunna åka hit och bo hos oss i tre veckor. Det kommer bli super kul för Emelie ska också komma och sova över.
Lite smått glädjetoppad hoppar jag in i vardagsrummet och plockar upp min mobil. Snabbt kollar jag på klockan; 11.11. Dags för en önskning!
"I wish that I'll not suffer through the lovely loneliness" - mumlar jag och stänger ögonen. Jag vet inte riktigt vad jag menar med det än, fast jag är säker på att det är precis det jag önskar mig.
Jag öppnar ögonen någon sekund senare av att min mobil piper. Det är från Niall! Hela jag fylls av det där sjukt irriterade, kokande vattnet igen. Jag kan inte låta bli att le när jag öppnar meddelandet.
*Hey! Wanna come with me, Zayn & Harry to a bath place tomorrow? Ps. Thanks for last night! xx /Niall
Typiskt! Mathilda och Emelie ska ju komma imorgon. Jag suckar tyst för mig själv och kastar mig baklänges ner i soffan. Inte kan man väl tacka nej till några av världens snyggast och mest begåvade killar, eller? Jag drar handen genom håret innan jag knappar ner ett kort svar på mobilen;
*I'm so sorry. Two friend are comming over tomorrow so I can't join you guys. Ps. Thank you too xx /El*
Skriver jag och skickar iväg det innan jag går upp på mitt rum för att sova.
Jag hör någon avlägsen vibration på nattduksbordet innan jag helt försvinner bort i drömmarnas värld.
There you go! Tack så JÄTTEMYCKET för alla fina kommentarer jag har fått. Jag uppskattar verkligen allt ni skriver, och det är så roligt att veta att ni vill att jag ska skriva vidare! Håll ögonen öppna för fler inlägg snart och kommentera mera! Kram xoxo
 

Permalink | Lovely Loneliness | Kommentarer (7) | Trackbacks () |

Lovely Loneliness 3

2012-03-20 @ 00:21:00
Tidigare:
Jag har inga pengar för jag lade allt på fika till killarna och Elvira. Elvira? Jag fick hennes nummer, hon borde ju bo i närheten. Jag letade upp hennes nummer bland kontakterna och klickade på ring. 
Arms around your waiste,
as they pull you closer to their face
Room goes quiet,
Heart goes silent.

Soft breaths on your skin,
you dont want this moment to end.
Nervous giggles drown out everything,
You like how you feel this way.
 
Elviras perspektiv:
 
Jag och pappa hade kört nästan halva vägen hem när min mobil darrade i fickan. Jag tog upp den och kollade på displayen, det var Niall som ringde. Jag log ofrivilligt och svarade.
"Hi"
"Hey Elvira, i've got a problem" - svarade Niall och jag kollade på pappa som kollade frågande på mig.
"What is it?" - frågade jag.
"Well the boys have left me in the city and can't pick my up untill tomorrow..." - rabblade han på och jag klappade på pappas arm så han skulle stanna bilen.
"...so I just wondered if I mabye could stay at your place?" - frågade han tillsist.
"Yeah, sure. We pick you up at the mall in five minutes" - svarade jag och helt ärligt var jag ganska glad över att Niall hade missat bilen. Det betyder att jag snart skulle få träffa honom igen.
"Thank you so much El!" - sa Niall lättat.
"No problem. See you soon"
"See ya" - var det sista han sa innan han la på.
Fem minuter senare stannade pappa bilen framför Niall vid köpcentrumet. Han hälsade glatt och hoppade in i baksätet. Han verkade inte heller så nere för att killarna hade kört ifrån honom.
"Do the guys know that you will be at my place?" - frågade jag när han knäppt fast säkerhetsbältet.
"Yeah, I did text Harry so.." - svarade han och tog upp sin mobil. "They will pick me up tomorrow at 10am if that's okay?"
"Of course" - sa pappa. Själv tycker jag att han kunde få stanna mycket längre. På vägen hem tänkte jag på var i hela fridens namn han skulle sova i natt. Jag har en gammal madrass under sängen som jag kan dra fram men det är nog allt. Oh shit, jag har ju lämnat mitt rum i en stor röra! Saker över allt, och så har jag ju posters av killarna och Niall på väggen. Måste ta väck dom, jag tror ingen känner sig så bekväm att sova när man är omringad av sig själv!
Nialls perspektiv:
 
Vi var framme ganska snart. Jag kollade ut på de nybyggda fräscha marklägenheterna och undrade vilken av dom som var Elviras hem. Det visade sig vara nummer sju.
Så fort vi kom innanför dörren försvann Elvira ganska fort upp för en trappa. Lite tafatt tog jag av mig skorna och gick långsamt in i huset. Det kändes lite som om jag tvingade på dem mig i deras vardag men den uppfattningen ändrades ganska fort av Elviras mamma.
"Hello. You must be Niall? We heard so much about you and your band" - utropade hon när jag gick in i köket. Jag gav henne en snabb kram och nickade. "I'm Elisabeth but you can call me Beth"
"Thank you so much for letting me be here Beth" - sa jag och kollade frågande mot trappan som Elvira försvunnit upp för.
"No problem. No problem at all. El can stop talking about you guys, it's a pleasure to have you here" - skrattade hon och öppnade kylskåpet. "Dinner will soon be ready. Elvira is upstaris in her room, you can go up to her"
"Okay. Thanks" - sa jag lite snabbt och började gå mot trappan.
På ovanvåningen fanns tre dörrar. En var liten med ett gammalt nyckelhål så jag slapp fundera på att ta den. Jag gick mot en av de andra dörrarna när plötsligt en kille i min ålder kom springandes upp för trappan.
"Who are you?" - frågade han bestört. Han hade smutsiga joggingbyxor, hoddie och ett par hörlurar runt halsen.
"Dave!" - gnällde Elvira bakom mig. Hon hade öppnat dörren och stod nu och kollade på killen som precis kommit.
"Sorry sis but it's my home too right?" - flinade han och jag kände mig väldigt i vägen där jag stod mittemellan dem. "Oh, I think I know you! You are the guy that's on all the posters in El's room" - skrattade han och jag såg hur Elviras kinder blev röda. Jag kunde inte låta bli att le.
"Go!!" - stönade Elvira och puttade iväg Dave från dörren.
"I'm on my way. Use protection!" - flinade han och smällde igen dörren efter sig.
"Omg. There is no excuses for my brother" - sa Elvira och himlade med ögonen.
"He seems okay" - skrattade jag och följde efter henne in på hennes rum. Väggarna var turkosa och golvet var av trä. Allt var städat och jag såg inga posters på väggarna fast små märken som bildade fyrkanter kunde man se. Jag log och gick fram till fönstret. Elvira hade hoppat upp och satt sig i sängen.
Elviras perspektiv:
 
Jag satt och följde Niall med blicken när han gick fram till fönstret.
"This is not what you must me used to.." - sa jag och Niall vände sig om mot mig.
"It's lovely and your family seems wonderful" - log han och jag skakade retsamt på huvudet.
"You don't know them yet" - skrattade jag och reste på mig för att dra fram madrassen. Niall var tvungen att hjälpa mig för den satt fast någonstans men tillslut drog vi ut den och placerade den vid fotänden av sängen.
"Is it okay that you sleep here?" - frågade jag och plockade ur ett lakan ur min garderob.
"Yeah! No problem. I'm totally fine with that" - konstaterade han och tog emot kudden jag kastat till honom.
"Good. Well i'm going to the bathroom. Excuse me" - sa jag och öppnade dörren till badrummet.
När jag var klar och gick ut hittade jag Niall stående framför en av mina hyllor. Han hade redan bäddat madrassen och hittat täcket.
"Have you done those?" - frågade han förundrat utan att släppa blicken på de tavlor som stod på hyllan.
"Yes. They are not so good but.." - började jag lite generat.
"Not good? They are beautiful!" - konstaterade Niall och tog ner en av tavlorna. Han gick med den fram till fönstret och lyfte upp den i samma höjd som ögonen. Jag hade målat av landskapet som man kunde se från mitt rum på just den bilden han hade. Fast jag hade målat det när det var höst, nu var det vår.
Han nickade och ställde tillbaka tavlan på hyllan igen. "Your mom said it's dinner any minute"
"Okay. I'm quite hungry. Just gonna get my phone" - sa jag och sträckte mig mot min telfon som låg på laddning bakom där Niall stod. Han var lite snabbare än jag och tog mobilen innan jag hunnit få tag på den.
"Here you go" - sa han tyst och kollade mig i ögonen. Jag trodde att jag skulle smälta, eller att han bara kollade rätt igenom mig med de blå skinande ögonen. Han kollade undrande tillbaka innan han böjde sig mot mig. Jag kände hans nästipp mot min nästipp innan hans läppar mjukt pressades mot mina. Jag besvarade hans försiktigt hans kyss. Efter ett bra tag men ändå alldeles för tidigt särad våra ansikten. Han kollade fortfarande på mig och jag kollade ner i marken.
"It's dinner boys and girls!" - hörde jag mamma skrika från nedanvåningen.
"Wait!" - brölade Dave från sitt rum. Niall log mot mig och jag log tillbaka.
"I think we should go now" - viskade Niall och jag nickade och tog emot min mobil.
"Yeah" - sa jag och började gå mot dörren. Nialls hand nuddade min när vi gemensamt gick ner för trappan till köket.
Jag förstod nog inte riktigt vad som hade hänt. Kankse för att de inte hade hänt? Nej det var ju sant, Niall satt ju bredvid mig vid matbordet och hans blickar kunde inte få mig att glömma!
När vi ätit upp och plockat undan satt Dave på någon helkass film på TV som vi alla satt och kollade på tills klockan blev elva, då försvann Dave upp på sitt rum och det var dags att gå och göra vid sig. Mamma hade tvingat Dave att ge Niall några joggingbyxor som Niall kunde sova i, de var lite för stora men Dave är ju också någon gräslig jätte eller något.
Jag passade på att byta om när Niall var inne på toaletten och kröp snabbt ner i min säng precis innan han öppnade dörren. Jag kunde bara inte låta bli att stirra lite på hans mage, bara för att.. den var  så... snygg!
"Good night Niall" - sa jag lite sömnigt och släckte lampan på nattdugsbordet.
"Good night El. Sleep tight" - fick jag som svar i mörkret.
Jag vaknade tidigt nästa morgon och hade för några sekunder helt glömt bort gårdagen så en liten hjärtattack fick jag nog när jag skulle ställa mig på golvet och en viss One Direction medlem låg där. Jag kunde inte låta bli att le, så stort att jag fick kramp i mina käkar.
"Good morning Elvira" - log Niall och jag fickk hjärtattack nummer två.
"Oh, good morning" - sa jag och tog snabbt på mig ett par jogging och ett linne. "Breakfast time" - log jag sedan! 
Så, nu var Lovely Loneliness del 3 ute. Hoppas ni tycker om den! (Ganska nöjd faktiskt)! Tack för alla kommentarer och tips jag fått.. de har värkligen hjälpt mig. Fortsätt så! Kram xoxo

Permalink | Lovely Loneliness | Kommentarer (6) | Trackbacks () |

Lovely Loneliness 2

2012-03-15 @ 22:27:00
Tidigare:
"You was going to..? Dad!" - skrek jag. "This is amazing. When do they come?"
"Half an hour, mabye" - log han och jag spärrade upp ögonen. Det var ju snart!
Inside my happiness, the colours are
So bright and vivid and i am able
To see everything clearly
 
Inside my happiness, there was no
Dark times because in my happiness
The sun always shines
 
Inside my happiness, there is no
Pain, there is no fear
And there is certainly no doubt
 
Inside my happiness, we all live as
One and there is peace
For all beings
Fem minuter kvar innan fem av världens mest begåvade killar skulle komma, vandra genom dessa korridorer och sitta i de stolar jag redan suttit i. Det kändes helt ovärkligt. Jag kommer inte tro det innan det händer, det var en sak som var säker. Jag gick fram och tillbaka i cirklar med mobilen i handen. Nu var det bara fyra minuter kvar. Pappa satt och fixade med några tekniska prylar men kollade upp på mig ibland för att vara säker på att jag inte svimmat eller något.
Precis när klockan blev 10.00 ringde det i pappas telefon. Han svarade och jag kollade på han utan att blinka tills han lade på.
"So?" - frågade jag och höll hårt om min mobil.
"They are here now..." - var allt han hann svara innan jag hoppade upp i luften och satte fart mot ingången. Tankarna snurrade i mitt huvud, de var här, jag skulle träffa dom, vara deras assistent och kanske röra dom. Hjärtat slog i bröstet så jag saktade det farten. Runt ett hörn och..
"Ouch!" Jag hade sprungit rätt in i någon och fallit pladask ner på rumpan. Jag tog handen för pannan och skakade på huvudet.
"I'm so sorry" - hörde jag någon säga. Sakta kollade jag upp. Där stod Niall, Louis, Harry, Liam och Zayn lutandes över mig. Fan vad jag är klantig, klumpig, världens bästa välkomnande det här!
"I..just.." - stammade jag och blinkade några gånger. Det var Niall jag hade sprungit in i för han stod längst fram med ena handen utsträckt mot mig. Jag stirrade på den i några sekunder innan jag tog tag i den och reste mig upp.
"Are you okay?" - frågade han och jag trodde jag skulle svimma. Hans hand var varm, jag ville inte släppa den men jag hade inget val. Jag rättade till slingan i ansiktet och kollade mig omkring iden.
"Yeah. Don't worry, I'm fine" - sa jag och hörde hur patetisk mig röst lät. "Welcome by the way" - sa jag sedan och killarna började skratta.
"Thank you. Very intresting welcomig by the way" - log Liam. Jag rodnade och kom inte på något att säga så jag visade dom vägen till studion i tystnad.
 
När vi var framme hälsade alla på varandra och jag satte mig ner i fotöljen och stirrade stumt på när killarna satte sig brevid mig.
"Did you give them a warm welcoming El?" - frågade pappa och jag begravde händerna i ansiktet.
"Yes she did, I will never forget it" - hörde jag Niall säga och jag kollade upp på honom. Han log stort mot mig och min mage fylldes av fjärilar eller något annan sort flygande insekter. Snabbt log jag tillbaka. Pappa såg ut som ett levande frågetecken men jag orkade inte säga något till honom.
"Ten minutes till we're on air" - ropar en röst i högtalarna och jag harklar mig. Jag kollar på Louis och Liam som sitter och skrattar åt något som Zayn visat på sin mobil. När jag tillslut kunnat ta blicken från dom kollar jag på Harry som sitter och stirrar upp i taket. Hans lockar är så... lockiga? Man vill bara rör dom. Jag skakar på huvudet och blundar, sluta vara så fånig. När jag öppnar ögonen för att kolla vad Niall gör ser jag att han sitter och kollar på mig. Jag stirrar först tillbaka innan jag kollar ner i mitt knä och känner hur kinderna hettar.
"What's your name?" - frågar han och jag kollar försikigt på honom och försöker att inte få panik eller något.
"Elvira" - svarar jag och försöker tyda hans ansiktsuttryck. Han bara nickar.
"So Elvira, do you wanna go and take a coffee with me later?" - frågar han efter ett tag. Jag spärrar upp ögonen.
"What?" - frågar jag och kollar frågande på han. Vad dum jag var, jag förstod ju vad han sa men jag vara bara lite smått trögfattad ibland.
"If you don't want to it's ok!" - lugnade han och lyfte oskyldigt på händerna.
"No, no. I want to! I just wasn't prepared for that question" - utbras jag. Han flinade åt mig och jag andades ut.
"Fine" - log han.
"It's time guys" - ropade pappa och alla reste på sig och gick in i det lilla rummet. Själv satte jag mig på en stol utanför bredvid pappa och kollade in genom det stora fönstret. Louis vinkade åt mig och jag log tillbaka.
 
Intervjun tog cirka 45 minuter och då ingick deras lilla live uppträdande med What Makes You Beautiful. När de var klara och höll på att tacka killarna inne i rummet passade jag på att fråga pappa om det Niall hade sagt.
"Dad?" - började jag försiktigt.
"Yeah?" - mumlade han till svar.
"Ehh.. Niall asked me if I would like to go and take a coffee with them later?" - sade jag mer som en fråga än som ett påstående.
"He did?" - sa pappa förvånat och kollade på mig. Jag nickade och väntade på svar. "Well, why not?" - sa han tillsist och jag hoppade upp ur stolen och gav han en jättekram.
"Thank you so much. You're the best dad ever!" - skrattade jag och sprang för att öppna dörren till killarna.
"Than you" - log Harry och gick ut i korridoren med de andra killarna i släptåg.
"I can go" - sa jag överlyckligt till Niall när han gick förbi. Han stannade upp och kollade frågande på mig.
"Aha, I'm happy to hear that" - sa han några bråkdels sekunder senare. Sakta gick jag efter killarna mot utgången.
 
"Bye Elvira" - sa Zayn när vi var framme vid bilen.
"She's actually going with us" - log Niall och lade armen om mina axlar. Jag trodde jag skulle ramla ihop av chock. Han stod så nära, men armen om mig. Tankarna stannade.
"That's great!" - utbrast Harry och viftade åt oss att hoppa in i bilen. Jag hoppade in sist av alla och knäppte bältet. Irriterande nog var bildörren jättetung och helt omöjlig att stänga så Niall fick böja sig över mig och stänga den åt mig istället.
"Where are we going?" - frågade han när han satt sig upp igen.
"Just some place around the corner" - svarade Liam och kollade ut genom fönstret.
 
Det var värkligen precis runt hörnet för max en minut senare stannade vi och hoppade ut på gatan. Stället var litet och ganska gamalt, kanske det killarna behövde för att inte bli uppmärksammade. Louis, Liam, Zayn och Harry gick direkt och satte sig vid ett stort bord under tiden som jag gick fram till "baren" där man beställde sin fika. Jag satte mig ner på en av de höga barstolarna i väntan på personal. Niall gick fram och satte sig bredvid mig.
"I'm glad you could join us today" - sa han och log mot mig. Såklart rodnade jag igen och kollade ner i bänkskivan några sekunder men Niall fångade min blick igen.
"I'm really glad to be here with you" - sa jag direkt från hjärtat. Detta var ganska mycket A Dream Coming True. När jag sagt det kom kassörskan fram och Niall beställde åt mig och killarna. Eftersom jag inte är så förtjust i kaffe tog jag bara en liten glutenfri bulle och kolsyrat vatten. Allt flöt på förvånande bra, Niall frågade lite om mig och jag som redan visste så mycket om honom frågade om hur det är att vara på alla coola ställen de får besöka. Vi byter telefonnummer också.
 
Efter kanske två timmar piper det i mobilen, det är pappa som är redo att hämta mig. Jag säger hejdå till killarna och får fem helt fantastiska kramar av vardera innan jag lämnar dem.
 
Niall's perspektiv:
 
Dagen har varit jättetrevlig och Elvira är en super schysst tjej. Nu har hon gått och vi väntar på att våran bil ska komma. Jag passar på att gå på toaletten på fiket när vi ändå väntar.
När jag kommer tillbaka är inte killarna där, jag går ut på gatan men ser inte dom någonstans. Snabbt tar jag upp telefonen och knappar in Liam's nummer. Fem toner går innan han svarar.
"Liam?"
"Hey Liam. It's Niall. Where are you?" - frågar jag och börjar gå ner för trottoaren.
"Oh god Niall. You're not here..!" - utbrister Liam.
"Thank you for that information.." - säger jag och börjar bli lite otålig. "Where are you?"
"We are in the car but we can't turn around. There has been a big accident so we're stuck in the fraffic. I'm sorry mate" - säger Liam och jag suckar. Detta var ju typiskt, vad ska jag göra nu. Sova på gatan. "Do you think you can find a place to sleep tonight?" - frågar Liam efter ett tag.
"I guess I come up with something" - suckar jag och sätter mig ner på en bänk.
"I'm sorry. Good luck. We pick you up tomorrow" - tröstar Liam mig och lägger på. Jag kollar på mobilen, vem ska jag ringa. Jag har inga pengar för jag lade allt på fika till killarna och Elvira. Elvira? Jag fick hennes nummer, hon borde ju bo i närheten. Jag letade upp hennes nummer bland kontakterna och klickade på ring. 
Detta var alltså det andra kapitlet. Hoppas ni tycker om det! Nästa kommer imorgon.. på ett vilkår! Jag vill ha fler Kommentarer. Om ni nu läst kan ni väl säga vad ni tycker och komma med lite ideér eller tips! Tack i förhand. Kram xoxo

Permalink | Lovely Loneliness | Kommentarer (4) | Trackbacks () |

Lovely Loneliness 1

2012-03-15 @ 00:07:00
Någonting om tiden måste jag komma på. En enkel dikt. På 16 rader. Hmm...
...Time goes fast
Time goes slow
Time sees people die
Time sees the grass grow
Time does not forget
Time does not forgive
Time crushes and kills
Time takes all you have to give
Time rushes past
Time ticks and tocks
Time is shown by the sun
Time is on the kitchen clock
Time is going slowly
Time tells you what must be done
Time is running out
Time waits for you to have fun
 
 
Torsdags morgon, den drygaste av alla morgonar. Sakta öppnar jag ögonen och kisar mot den lilla strålen solljus som letat sig emellan gardinen och fönsterkarmen. Bara den enstaka, lilla, obetydliga solstråle kan lysa upp ett helt rum och min morgon. Det är den sjunde maj idag och jag ska följa med pappa till hans jobb i radio studion. Jag får betalt för att "hjälpa" gästerna som kommer, som att visa dom vägen i det enorma bygget och sådant. Det slutade ofta med att jag satt i ett hörn och lyssnade på musik under tiden som de andra sprang omkring huller om buller i korridorerna.
Jag reste på mig, långsamt, och satte mig på sängkanten. Jag väntade några sekunder innan jag reste mig upp, så jag inte skulle ramla. Sakta gick jag in på min egen toalett och tog av mig mitt nattlinne. En varm dusch var det jag behövde nu. Jag lät de varma strålarna väcka liv i min kropp och blöta ner mitt hår.
När jag var klar frotterade jag mig och borstade igenom mitt hår innan jag gick tillbaka till mitt rum igen. Jag drog upp gardinen och kollade ut. Det hade regnat under natten så små vattendroppar rann ner för glaset. Försiktigt öppnade jag fönstret och andades in den friska luften. Ljudet av fågelkvitter letade sig in i rummet och jag gick fram till garderoben för att välja ut dagens kläder. Jag tog det översta i lådorna eftersom jag hade ganska brottom. Kvickt satte jag på mig ett par ljusblåa jeans som var så där slitna där framme så de nästan blev vita, en blommig blus i något silkigt tyg som var som en T-shirt och en tunn beige kofta som gick ner till låren. Enkel klädsel, men vacker och vår inspererad. Jag var nöjd. Lite snabbt torkade jag håret en gång till, fönade det och satte upp det i ett band så jag slapp ha det hängande framför ögonen. Men irriterande nog var det en liten slinga som inte nådde hela vägen bak.
Klockan var halv nio när pappa ropade på mig att komma ner för vi skulle köra.
"Wait a minute" - skriker jag tillbaka och gräppar tag i mobilen innan jag springer ner för trappan. I köket letade jag upp ett äpple som jag kunde äta på vägen. Vi bor i en stor lägenhet, eller mer som ett rad hus. Det är två våningar. På den nedre våningen är köket, hallen, vardagsrummet, mamma och pappas sovrum och en stor toa. I mitten av vardagsrummet finns en spiraltrappa upp till ovanvångingen där jag och min storebror har våra rum, plus var sin toalett.
"I'm waiting in the car" - skriker pappa igen och jag hör hur dörren öppnas och stängs. Jag joggar ut i hallen, tar på mig mina mörkbruna kängor, min ljusbruna militärjacka som jag fick av min mamma förra hösten och går ut på uppfarten.
Vägen till studion är ganska trevlig. Pappa berättar vad vi ska göra på jobbet idag och jag kan njuta av den väldigt fina naturen utanför bilfönstret. Det tar bara tio minuter att köra till studion, men sedan tar det minst tio minuter till att ta sig till rätt del av byggnaden. Vi går igenom korridor efter korridor och tillslut är vi framme vid den västra delen där pappa arbetar med radio sändningarna. Tråkigt nog är det inte han som pratar i radion, han sitter bara vid ett bord fullt av knappar och lyssnar när de andra snackar på. Jag hälsar på pappas jobbarkompisar innan jag går och sätter mig i fotöljen vid fönstret. Lite snabbt kollar jag ut innan jag tar upp mobilen.
"What the.." - viskar jag och kollar ut igen. Hela vägen är fylld av folk, eller rättare sagt tonårs flickor som står med skyltar. Jag försöker läsa vad som står på en av dom; We love you 1D. Jag bllinkar några gånger innan jag helt drabbas av panik.
"DAD!!" - skriker jag och hoppar upp ur fotöljen.
"What is it?" - frågar han och ler mot mig.
"One..." - försöker jag säga men luften går ur mig. Jag stänger ögonen och försöker samla mig. "One Direction?" - säger jag sedan så lugnt jag kan och öppnar ögonen. Lite panik fanns det ändå kvar i rösten.
"Yeah. Well, I was going to tell you but.." - flinade pappa och jag öppnade munnen.
"You was going to..? Dad!" - skrek jag. "This is amazing. When do they come?"
"Half an hour, mabye" - log han och jag spärrade upp ögonen. Det var ju snart! 
Första inlägget i min nya fanfic. Jag LOVAR att uppdatera oftare på denna. Hoppas ni gillar börjar.. det är lite svårt att få mycket att hända! Jag VILL ha kritik och feedback så kommentera på bara! Kram xoxo

Permalink | Lovely Loneliness | Kommentarer (3) | Trackbacks () |

Nytt?

2012-03-13 @ 22:55:55
Hejsan alla ni underbara personer som har gått in på min fanfic blogg!

Jag vet inte vad jag ska göra, jag har som vanligt fullt upp och hinner inte skriva så mycket. Men när jag har tid kommer jag inte på något som passa in i historien.

Jag ska nog börja på en ny? Blir det bra? Jag lovar att uppdatera oftare och jag har tagit åt mig av er kretik och uppmuntran! 

Och nu när ni har läst det här kan ni väl lite snabbt skriva en kommentar om vad ni tycker!? Snälla!

(Som ni ser har jag döpt den förra berättelsen till Problem of Happiness så ni vet vad som är vad)

Kram xoxo

Permalink | Allmänt | Kommentarer (3) | Trackbacks () |

Problem of Happiness 9

2012-03-04 @ 19:26:00
"Jag vill ha min kyss" - klagade han men jag fortsatte backa.
"Kom och ta den då" - ropade jag och började springa tillbaka mot picknick platsen. Han kom ikapp ganska snabbt och vi ramlade ner i gräset. Han kysste mig mjukt och smekte mitt hår. Jag vilade mina händer vid hans nacke och besvarade kyssen.
Hatten som jag hade jagat efter låg nu flera meter ifrån oss i det höga gräset.
Dagarna i Paris var helt fantastiska. Jag och Niall hade åkt hem till hotellet efter picnicken och spenderat kvällen med killarna vid Eiffeltornet. På måndagen skulle killarna uppträda på kvällen och ha några intervjuer på dagen så jag strosade omkring i staden och kollade på olika attraktioner för turister och så har jag passat på att träna lite. Jag tog många foton och pratade i telefon med Emelie och min kusin Matilda. Jag hade inte sett Matilda på länge och tyckte att det skulle vara roligt om hon hade kommit till London när vi kommit hem. Matilda hade redan fått reda på att jag är bekant med One Direction och ville mer än gärna träffa killarna när hon skulle komma och hälsa på.
Timmarna gick och jag började bli uttråkad. Jag satte mig ner vid ett café och tog upp mobilen. Nialls nummer var etta på snabbval så det tog bara några mikrosekunder att ringa. Ingen hade svarat när tio toner hade gått. Jag suckade och gick in på kontakter. Jag klickade på Liams mobilnummer och tog telefonen mot örat.
"Hej Johanna" - hörde jag Liams röst säga.
"Hejhej Liam. Du råkar inte veta var Niall är?" - frågar jag honom och kollar upp på servitören. Jag skakar snabbt på huvudet och till lättnad förstår servitören att jag inte skulle ha något och går därifrån.
"Han är här. Har du ringt han? För han hittar inte sin mobil. Vi misstänker att något fan har fått tag i den" - suckar Liam och jag hör hur Zayn skrattar i bakgrunden.
"Jo jag har försökt ringa. Smart kille man har då som slarvar bort sin mobil" - skrattar jag och reser på mig. Väskan hänger jag om axlen och jag börjar gå mot hotellet.
"Haha. Vad hittar du på då?" - frågar Liam och jag hör hur han går in i ett rum med massor av personer som pratar.
"Ingenting faktisk. Är på väg tillbaka till hotellet. När ska ni börja?"
"Om fyra timmar, vi funderar på att åka hem lite snabbt men det kanske är onödigt?" - säger Liam och de höga rösterna runt honom försvinner.
"Jag skulle inte ha något emot lite sällskap" - säger jag och skrattar. Det var bara några hundra meter kvar till hotellet.
"Jag, Louis, Harry och Zayn drar nog in till stan lite snabbt men Niall verkar vilja åka hem" - flinar han och jag hör ännu lite skratt i bakgrunden.
"Okej, men jag är framme nu. Ha det så roligt och lycka till" - ler jag och lägger på.
Jag hade precis hunnit sätta på TV:n när det knackade på dörren. Jag ställde mig upp och gick för att öppna.
"Saknat mig?" - ler Niall när jag öppnat dörren.
"Klart jag har. Dum fråga" - ler jag tillbaka och kramar om honom. Han pussar mig på pannan och går in i vardagsrummet.
"Hur har din dag varit?" - frågar han och öppnar det lilla kylskåpet i hörnan av rummet.
"Helt okej. Jag har tagit många foton. Tänkte föra över dom till datorn nu. Själv då?" - säger jag och sätter mig i soffan med laptopen i knät och kameran på bordet.
"Jodå, en tjej försökte dra av Harrys tröja men annars var det ganska lugnt. Vi gjorde några radio intervjuer och tog några bilder" - svara Niall och tar en cola innan han sätter sig bredvid mig.
"Dra av tröjan?" - frågar jag häpet. "Ingen som försökte något på dig eller?"
"Haha, nej. Det får bara du göra!" - säger han och blinar. Jag känner hur jag rodnar så jag fokuserar på foto överladdningen på datorn. "Riktigt fina bilder!" - säger Niall och lutar sig närmare datorskärmen.
"Tack" - ler jag och sätter datorn på bordet framför soffan. Niall lägger armen om mig och lutar sig närmare.
"Det var så lite" - viskar han och kysser min hals. Hela jag ryser när hans läppar smeker min haka. "Du?" - andas han och jag blundar.
"Mm" - mummlar jag och lägger armarna runt hans hals. Han tänker efter en stund innan han svarar.
"Jag har funderat och du kanske vill flytta in hos oss i London. Om du vill då jag...." - viskar han men kommer av dig. "Du är så vacker" - säger han tillslut och kupar sina händer om mitt ansikte och pressar sina läppar mot mina. Jag ler och besvarar hans kyss. Helt plötsligt lyfter han upp mig i hans famn och bär in mig i sovrummet. Försiktigt lägger han mig ner på dubbelsängen och drar för gardinerna innan han lutar sig över mig och kysser mig passionerat. Kyssen tar aldrig slut, istället känner jag varm hud mot mina iskalla händer...
"Är det din mobil som ringer?" - frågar jag tyst och Niall nickar som svar och sträcker sig efter hans mobil på nattduksbordet.
"Niall?" - säger han och jag hör tydligt att det är Louis.
"Är du på hotellet?" - frågar han Niall och jag häver mig upp på armbågarna.
"Jo, ja" - säger han men han låter väldigt ofokuserad.
"Vad gör ni?" - frågar Louis efter ett tag sedan hör jag hur han drar efter andan. "Niall?" - halvskriker han i luren.
"Eh, vi ses snart" - säger Niall snabbt och lägger på i örat på Louis. "Det var ju pinsamt" - ler han och flyttar sig närmare mig.
"Ja..." - säger jag och känner mig väldigt påkommen. Niall smeker min arm och kysser mig snabbt innan han reser sig och drar på sig ett par byxor. Jag drar handen genom håret och kisar mot fönstret som uppenbarar sig när Niall drar väck gardinerna.
"Vill du följa med till konserten? Du kan sitta bakom scenen om du vill" - frågar Niall och öppnar garderoben och rotar fram en ny vit T-shirt.
"Visst" - säger jag och drar täcket om mig. Niall bara ler mot mig men lämnar rummet. Snabbt reser jag på mig och drar fram ett par ljusblåa jeans och ett vitt linne med volanger. När jag klätt på mig går jag in på toa och borstar igenom håret lite snabbt och gör en slarvig sidofläta innan jag går ut i vardagsrummet igen.
Datorn har slocknat och Nialls cola står kvar på bordet. Jag går fram till Niall som tar på sig sin hoodie. Lite snabbt knyter jag mina lila converse och vi går ner i lobbyn och ut på trottoaren för att vänta på de andra. Niall har armen om mig men vi säger ingenting till varandra.
Efter någon minut pakerar en stor svart bil framför oss. Det är Louis som öppnar och vi kliver in och sätter oss utan ett ord. Det är en väldigt, väldigt pinsam tystnad i bilen. Louis har antagligen berättar för de andra. Tillslut bryts tystnaden av att Liam tappar sin mobil på bilgolvet.
"Jag får inte tag i den! Johanna?" - säger han och sträcker sig efter mobilen. Jag böjer mig ner och tar upp den. Han kollar frågande på mig för jag ger han inte telefonen. "Kan jag få den?" - frågar han förbryllat efter ett tag.
"Om ni kan bete er vanligt igen! Hur konstigt är det egentligen?" - säger jag och spänner ögonen i killarna. Niall sitter och flinar brevid mig.
"Okej okej, kan jag bara få min mobil?" - skrattar Liam och de andra skakar uppgivet på huvudet.
"Vi ska inte säga något" - säger Harry allvarligt men jag ser hur han får anstränga sig för att inte skratta. Jag kastar mobilen genom bilen och Liam fångar den.
"Tack" - mummlar han samtidigt som han kollar så den inte är förstörd.
Några minuter senare sitter jag bakom scenen på en stol och kollar på killarna från sidan. Fansen skriker något sjukt högt så jag har fått ett par öronproppar så jag slipper bli döv. Vid sista låten, som är What Makes You Beautiful, går jag upp och ställer mig precis bakom skynket så ingen ska lägga märke till mig. Under den sista versen pekar Niall på mig och jag blir helt stel, jag är så himla scenrädd. Niall springer snabbt fram till mig och ger mig en puss på kinden innan han springer tillbaka på scen igen. Hela publiken ropar och jag undrar om det är av hat eller...
 
Zayns perspektiv:
 
Klockan har hunnit bli kvart i två och jag sitter med killarna inne på Harrys och Louis hotell rum. Johanna hade gått och lagt sig för typ en halvtimme sedan men vi var inte så trötta då. Fast nu känner jag hur ögonlocken börjar bli tunga.
"Hur var det då?" - flinar Louis och vi kollar på Niall.
"Det tänker jag väl ändå inte informera er om!" - utbrister Niall och vi börjar skratta.
"Skit i det då" - säger jag skämtsamt och klappar han på axlen när jag går förbli på väg till dörren. "Godnatt killar" - säger jag och lyfter handen som en hälsning.
"Godnatt Zayn" - säger Harry och nickar mot mig.
"Jag tror också att jag ska gå nu" - mummlar Liam och reser på sig. "Ses imorgon" - säger han sedan och vi går ut genom dörren.
Nästa dag.
 
Johannas perspektiv:
 
Jag satt på planet hem och funderade på Nialls erbjudande om att flytta in hos dom i London. De bodde ju egentligen inte så långt ifrån där jag bor nu. Killarna hade redan frågat Lena och hon hade sagt att det var okej. Hon hade faktiskt träffat en man under tiden som vi var i Paris. Han hette Stan och de hade kommit varandra väldigt nära på sådan kort tid.
"Ja" - säger jag tillslut och Niall kollar frågande på mig.
"Ja? Johanna, vad snackar du om?" - flinar han åt mig och höjer på ena ögonbrynet.
"Jag flyttar in till er om det är okej?" - säger jag och de andra killarna vänder på sig mot mig.
"Klart du får" - utbrister Zayn.
"Vad roligt!" - ler Liam och jag fylls av glädje.
"På ett vilkår" - säger jag efter ett tag.
"Oh nej. Jag kan inte låtsas som om ni inte gör det" - skrattar Louis och blinkar. Jag himlar med ögonen och ignorerar honom.
"Emelia och min kusin kan väl komma och hälsa på ett tag?" - frågar jag försiktigt och kollar bedjande på honom.
"Ja!" - utropar Harry entusiastisk. Han har antagligen saknat Emilia väldigt mycket. Niall nickar och jag lutar mig mot hans axel igen. Jag hade redan pratat med Matilda och Emilia och de kommer på fredag kvällen. Jag får väl ringa och ändra adress!
Fem timmar senare:
 
Nialls perspektiv:
 
Vi sitter alla i soffan hemma i London. Johanna hade sprungit omkring i hela huset och beundrat allt som fanns här med oss hack i häl. Huset var stort och riktigt lyxigt. Mycket lyxigare än "lägenheterna" som vi hade bott i flera veckor innan jag träffade Johanna. Vår packning står fortfarande kvar i hallen för ingen orkar plocka upp något idag. Vi hade bestämt våra rum; Liam, Louis och Zayn på nedanvåningen och Harry, Johanna och jag på ovanvåningen. Jag och Johanna delar faktiskt eftersom ingen hade räknat med en extra person i huset. Jag har ingenting emot det alls.
Emilia och Johannas kusin kommer på fredag (Johanna ringde dem). Det kommer bli trevligt fast jag får flytta in hos Harry för alla tjejerna ska sova inne hos Johanna.
Sakta stryker jag Johannas hår åt sidan och hon kollar snett upp på mig. Jag lutar mig fram och kysser henne mjukt. Killarna är för trötta för att kommentera något så jag passar på att ge henne en riktigt lång kyss. Hon ler mot mig och sluter ögonen.
Det var de! Ganska långt kapitel som vanligt. Lite mer romantiskt än vanligt och jag har fler idéer för de kommande episoderna än vanligt! Kommentera gärna! Kram xoxo
 

Permalink | Problem of Happiness | Kommentarer (3) | Trackbacks () |

Problem of Happiness 8

2012-03-03 @ 22:07:00
"Johanna" - andades jag när vi särade på ansiktena. "De vi har är starkare än allt annat. Jag vill inte förlora dig igen"
"Always" - viskade hon och sträckte på sig för att kyssa mig igen. Denna gången höll jag om henne hårt och kysste henne mer passionerat. Always måste vara det finaste ordet som finns tänkte jag och lyckan spred sig inombords.
Nästa dag.
 
Johannas perspektiv:
 
Kläder, mobil laddare, tandborste. Allt som jag behövde använda under tre dagar bortrest var nu nerpackat i min resväska. Jag var fortfarande helt chockad av att Lena hade låtit mig följa med killarna.
Niall hade frågat mig om jag ville följa med dom till Paris på söndag, vilket är imorgon. Såklart hade jag sagt ja och konstigt nog var det okej för Lena eftersom massor av vuxna ska vara med och Niall hade lovat att ta hand om mig (Lena gillade Niall och tyckte han var ordentlig och mogen). Så nu gick jag och pressade ner allt jag ägde i en stor ljusrosa väska. Jag hade precis dragit igen blixtlåset när min mobil pep till. Jag gick fram till skrivbordet och tog upp den för att läsa;
Hej gumman. Är framme om 10. Puss x. Det var Niall som hade smsat. Han hade övertalat mig att åka på en shoppingrunda så jag kan införskaffa nya kläder inför hösten. Jag har aldrig varit något shoppingfreak, att slösa pengar var bland det västa jag visste. Det hade jag sagt till Niall men han var envis och sa att han skulle betala allt, han är ju faktiskt rikare än mig. Det kändes fel att han skulle betala men den där kyssen fick mig att gå med på hans vilkår.
Tio minuter senare stod jag ute på uppfarten och kollade på när Nialls bil svängde in och pakerade bredvid mig.
"Hej hjärtat. Hoppa in" - ropade Niall genom bilfönstret. Jag gjorde som han sa och satte mig i framsätet. "Är allt packat för imorgon?" - frågade han och smekte min kind innan han startade motorn och backade.
"Jadå, frågan är om jag får plats med ett ända plagg till?" - sade jag och han himlade med ögonen.
"Jag ska nog se till så att du får plats med några nya kläder" - log han och kollade snabbt på mig innan han fortsatte fokosera på trafiken. Vi sa inte mycket mer på de två återstående minuterna till centrum.
"Vart vill du gå först?" - frågade Niall och stängde bildörren.
"Jag har ingen aning, har inte koll på alla butikerna som finns" - erkänner jag och ger honom en kram.
"Men isåfall går vi hitåt" - skrattar Niall och lägger armen om mig samtidigt som vi börjar gå in mot folkvimmlet.
Efter några minuter hade jag plockat åt mig så många plagg att jag inte orkade bära dom längre. Niall hade bara blivit gladare och gladare för varje plagg, han ville verkligen göra mig glad! Tillslut hade jag typ tio plagg hängande om armen.
"Haha, det här var tungt. Dags att gå och prova" - skratta jag och plockade åt mig en fin blommig klänning på vägen till provhytten.
"Lova att komma ut och visa mig" - sa Niall och blinkade med ena ögat. Jag rodnade och gick in i en provhytt.
Första outfiten: Ljusblåa slitna shorts, ett vitt linne med volanger och en ljusblå stickad kofta. Ganska vardagligt. Jag bytte om och öppnade sedan dörren. Niall stod utanför med näsan i mobilen. När jag harklade mig kollade han upp och log stort. "Jättefint" - log han och snurrade med fingret i luften. Jag snurrade runt och rättade till linnet innan jag gick tillbaka till provhytten.
Andra outfiten: En blommig klänning med mörkblå grund och ett brunt midjeskärp. Lite finare än det förra. Jag gick ut och visade Niall som beundrade den mycket.
Till slut var det bara en outfit kvar. Det bästa till sist tänkte jag och tog på mig en vit klänning som hade en vit sidens rosett i midjan, spets i kanten, ett tjockt axelband och gick till knäna. Jag gick ut och snurrade runt ett varv. Det kändes som att vara på bal för jag kände mig så fin. Niall halsband passade jättbra till klänningen (jag tänkte aldrig ta av mig det halsbandet).
Till min förtjustning stog bara Niall och kollade på mig, jag rodnade och gick fram till honom.
"Tycker du inte om den?" - frågar jag retsamt och kollade upp i hans vackre blåa ögon.
"Du är så vacker" - log han och böjde sig ner för att kyssa mig.
"Ursäkta" - harklade sig en gammal dam och jag började skratta. Niall rodnade lätt och jag sprang in i provhytten för att ta på mig mina kläder igen. När jag kom ut stod Niall och pratade i telefonen, jag gick efter honom till kassan med alla plagg.
Nästa dag:
"Jag kommer sakna dig" - sa Lena och kramade om mig på flygplatsen.
"Jag är ju hemma på onsdag morgon" - log jag och kramade henne tillbaka. Louis, Liam, Zayn, Harry och Niall stod en bit bort och snackade med deras manager. Jag vinkade till Lena och gick fram till dem. Niall tog tag i min hand och vi gick klev på planet.
Resan var roligare än vad jag tänkt mig. Vi spelade spel med varandra och maten var mycket godare än vanlig flygplansmat. Jag satt intill fönstret med Niall brevid mig och brevid honom satt Zayn. Bakom oss satt Louis, Liam och Harry som paratade och skrattade hödljutt hela resan. Den sista timmen på planet somnade jag på Nialls axel, han lekte med mitt hår och nynnade på So Sick - Ne-Yo tills jag vaknade igen.
 
Nialls perspektiv:
 
Det hade gått fem och en halv timme sedan vi lämnade flygplatsen i London. Johanna sov på min axel och Zayn satt och stirrade in i stolen framför honom (där fanns en liten TV där man kunde kolla på film).
"Vi landar i Paris om tio minuter. Får jag be alla att ta på sig sina säkerhetsbälten" - ropade en flygvärdinna i högtalarna och ta på dig bätet- knappen började lysa.
"Johanna?" - viskade jag och smekte henne på kinden. Hon mummlade något och rörde på sig. "Vi ska landa hjärtat, ta på dig bältet" - sa jag och hon öppnade ögonen. Sakta sträckte hon på sig och tog på sig bältet. Jag höll hennes hand och vi sjönk närmare marken.
 
Zayns perspektiv:
 
"Paris!!" - ropade jag glatt och klev ur flygplanet. De andra log glatt och följde efter mig ut.
"Dags att möta fansen" - sa Liam och började stretcha på skoj. Louis flinade och gick förbi honom. Dörren öppnades och jag hörde höga skrik. Jag log stort och klev ut i kaoset. Tråkigt nog fick vi inte stanna och ta några bilder eller skriva några autoografer för vi skulle snabbt vidare till vårat hotell. Jag vinkade åt några tjejer i högen och kollade bak på Johanna. Det är ju helt nytt för henne. Hon såg chockad men inte alls rädd ut. Niall hade armen om henne och förde henne genom hela högen. När vi gått ut på pakeringen väntade en stor taxi där som redan var packad med våra väskor. Vi hoppade in och sedan bar det av till hotellet.
 
Johannas perspektiv:
 
"Ja då var det avklarat" - skratta Louis. "Vad tyckte du Johanna?"
"Eh, det var helt otroligt" - sa jag och kollade ut på den stora folkmassan som började strömma ut genom portarna. Jag kom och tänka på den dagen jag och Lena var en av de i folkmassan på väg in till One Directions konsert. Aldrig skulle jag äns kunna fantisera om att detta skulle ske. Att jag skulle sitta här nu, med dessa fem helt fantastiska killarna i Paris.
Jag fortsatte tänka på det hela vägen till hotellet.
När vi var framme bar vi in våra väskor i lobbyn och Liam gick för att få nycklarna till våra rum. Vi hade tre rum vilket betyder att vi skulle dela två och två. Zayn med Liam, Louis med Harry och jag med Niall.
Vi åkte hissen upp till översta våningen och gick igenom en lång korridor till våra rum; 7, 8 och 9. Niall satte i nycklen i låset till rum 9 och öppnade dörren. Jag klev in och kollade mig omkring. Rummet var jättestort och modernt. Väggarna var täckta av stora fönster, en enorm soffa stod i mitten av rummet. Framför soffan var en svart platt-TV och brevid den var två dörrar. En till toaletten och en till sovrummet. Jag gick in på toaletten för att lämna mina saker och sedan gick jag med Niall till sovrummet.
"Dubbelsäng" - sa han och kollade på mig. Jag kände att jag rodnade.
"Ja" - mummlade jag och kollade mig runt i rummet. Det var vitt och inte lika fyrkantigt som de andra rummen. En vägg hade en foto-tapet på massor av stenar och långa tjocka gardiner hängde ner från taket. Sängen var stor och bäddad med minst tio kuddar.
"Jag ska bara ringa ett samtal, du kan väl komma ner i lobbyn om en kvart?" - sa Niall och pussade mig på pannan innan han försvann ut genom dörren. Direkt började jag packa upp alla mina saker. Kländerna hängde jag in i garderoben och tandborsten och allt det in på toan. Jag passade på att duscha lite snabbt för att bli av med rese-tröttheten och klädde på mig de vardagliga kläderna som Niall och jag hade köpt på vår shopping runda innan jag gick ner i lobbyn.
Niall stod och väntade på mig när jag gick ner för trappan.
"Vart ska vi?" - frågade jag när han tog tag i min hand och gick ut på trottoaren.
"Du ska få se" - log han och vinkade åt sig en taxi.
"Niall, jag vill veta vart vi är på väg" - sa jag otålig men han bara skrattade åt mig och höll hårdare om min hand. Efter fem minuters bilåkande stannade taxin och Niall gick ut. Jag kollade skeptiskt på honom men följde efter. Vi var mitt ute i ingenstans, allt jag såg var åker och gröna träd. Niall hade börjat vandra rätt ut på åkern. Jag kollade på han ett tag från grusvägen men tillslut sprang jag efter honom. Han hade stannat när jag kom ikapp.
"Älskling" - sa han och kollade på mig. Jag stannade och kollade ner, där på marken låg en filt med en korg fylld med mat. Jag blev överlycklig. Niall hade gjort en picknick mitt ute i åkern för bara mig och honom.
"Åh, jag älskar det Niall" - log jag och kramade om honom. Han sprack upp i ett stort leende och kysste mjukt på munnen. Plötsligt tog han tag i min hatt och backade några steg och blinkade åt mig. "Min hatt!" - utbrast jag och förökte ta tillbaka den. Han bara skrattade åt mig och började springa iväg. Jag sprang efter full i skratt. Vi jagade varandra i flera minuter, tillslut han jag ikapp och hoppade upp på hans rygg. "Jag har dig" - skrattade jag och hoppade ner. Jag gav han en snabb puss på kinden. Han gick närmare för att kyssa mig men jag bara log och backade.
"Jag vill ha min kyss" - klagade han men jag fortsatte backa.
"Kom och ta den då" - ropade jag och började springa tillbaka mot picknick platsen. Han kom ikapp ganska snabbt och vi ramlade ner i gräset. Han kysste mig mjukt och smekte mitt hår. Jag vilade mina händer vid hans nacke och besvarade kyssen.
Hatten som jag hade jagat efter låg nu flera meter ifrån oss i det höga gräset.
Så, äntligen var jag klar med kapitlet. Har hållt på i evigheter. Hoppas ni gillar det!
Är så glad för att Zayn är tillbaka och för jag har haft en underbar dag med två underbara vänner. Tack Matilda och Adrian! :) LÄS OCH KOMMENTERA SNÄLLA! 
xoxo

Permalink | Problem of Happiness | Kommentarer (4) | Trackbacks () |