Tidigare:
Jag har inga pengar för jag lade allt på fika till killarna och Elvira. Elvira? Jag fick hennes nummer, hon borde ju bo i närheten. Jag letade upp hennes nummer bland kontakterna och klickade på ring.
Arms around your waiste,
as they pull you closer to their face
Room goes quiet,
Heart goes silent.
Soft breaths on your skin,
you dont want this moment to end.
Nervous giggles drown out everything,
You like how you feel this way.
as they pull you closer to their face
Room goes quiet,
Heart goes silent.
Soft breaths on your skin,
you dont want this moment to end.
Nervous giggles drown out everything,
You like how you feel this way.
Elviras perspektiv:
Jag och pappa hade kört nästan halva vägen hem när min mobil darrade i fickan. Jag tog upp den och kollade på displayen, det var Niall som ringde. Jag log ofrivilligt och svarade.
"Hi"
"Hey Elvira, i've got a problem" - svarade Niall och jag kollade på pappa som kollade frågande på mig.
"What is it?" - frågade jag.
"Well the boys have left me in the city and can't pick my up untill tomorrow..." - rabblade han på och jag klappade på pappas arm så han skulle stanna bilen.
"...so I just wondered if I mabye could stay at your place?" - frågade han tillsist.
"Yeah, sure. We pick you up at the mall in five minutes" - svarade jag och helt ärligt var jag ganska glad över att Niall hade missat bilen. Det betyder att jag snart skulle få träffa honom igen.
"Thank you so much El!" - sa Niall lättat.
"No problem. See you soon"
"See ya" - var det sista han sa innan han la på.
Fem minuter senare stannade pappa bilen framför Niall vid köpcentrumet. Han hälsade glatt och hoppade in i baksätet. Han verkade inte heller så nere för att killarna hade kört ifrån honom.
"Do the guys know that you will be at my place?" - frågade jag när han knäppt fast säkerhetsbältet.
"Yeah, I did text Harry so.." - svarade han och tog upp sin mobil. "They will pick me up tomorrow at 10am if that's okay?"
"Of course" - sa pappa. Själv tycker jag att han kunde få stanna mycket längre. På vägen hem tänkte jag på var i hela fridens namn han skulle sova i natt. Jag har en gammal madrass under sängen som jag kan dra fram men det är nog allt. Oh shit, jag har ju lämnat mitt rum i en stor röra! Saker över allt, och så har jag ju posters av killarna och Niall på väggen. Måste ta väck dom, jag tror ingen känner sig så bekväm att sova när man är omringad av sig själv!
Nialls perspektiv:
Vi var framme ganska snart. Jag kollade ut på de nybyggda fräscha marklägenheterna och undrade vilken av dom som var Elviras hem. Det visade sig vara nummer sju.
Så fort vi kom innanför dörren försvann Elvira ganska fort upp för en trappa. Lite tafatt tog jag av mig skorna och gick långsamt in i huset. Det kändes lite som om jag tvingade på dem mig i deras vardag men den uppfattningen ändrades ganska fort av Elviras mamma.
"Hello. You must be Niall? We heard so much about you and your band" - utropade hon när jag gick in i köket. Jag gav henne en snabb kram och nickade. "I'm Elisabeth but you can call me Beth"
"Thank you so much for letting me be here Beth" - sa jag och kollade frågande mot trappan som Elvira försvunnit upp för.
"No problem. No problem at all. El can stop talking about you guys, it's a pleasure to have you here" - skrattade hon och öppnade kylskåpet. "Dinner will soon be ready. Elvira is upstaris in her room, you can go up to her"
"Okay. Thanks" - sa jag lite snabbt och började gå mot trappan.
På ovanvåningen fanns tre dörrar. En var liten med ett gammalt nyckelhål så jag slapp fundera på att ta den. Jag gick mot en av de andra dörrarna när plötsligt en kille i min ålder kom springandes upp för trappan.
"Who are you?" - frågade han bestört. Han hade smutsiga joggingbyxor, hoddie och ett par hörlurar runt halsen.
"Dave!" - gnällde Elvira bakom mig. Hon hade öppnat dörren och stod nu och kollade på killen som precis kommit.
"Sorry sis but it's my home too right?" - flinade han och jag kände mig väldigt i vägen där jag stod mittemellan dem. "Oh, I think I know you! You are the guy that's on all the posters in El's room" - skrattade han och jag såg hur Elviras kinder blev röda. Jag kunde inte låta bli att le.
"Go!!" - stönade Elvira och puttade iväg Dave från dörren.
"I'm on my way. Use protection!" - flinade han och smällde igen dörren efter sig.
"Omg. There is no excuses for my brother" - sa Elvira och himlade med ögonen.
"He seems okay" - skrattade jag och följde efter henne in på hennes rum. Väggarna var turkosa och golvet var av trä. Allt var städat och jag såg inga posters på väggarna fast små märken som bildade fyrkanter kunde man se. Jag log och gick fram till fönstret. Elvira hade hoppat upp och satt sig i sängen.
Elviras perspektiv:
Jag satt och följde Niall med blicken när han gick fram till fönstret.
"This is not what you must me used to.." - sa jag och Niall vände sig om mot mig.
"It's lovely and your family seems wonderful" - log han och jag skakade retsamt på huvudet.
"You don't know them yet" - skrattade jag och reste på mig för att dra fram madrassen. Niall var tvungen att hjälpa mig för den satt fast någonstans men tillslut drog vi ut den och placerade den vid fotänden av sängen.
"Is it okay that you sleep here?" - frågade jag och plockade ur ett lakan ur min garderob.
"Yeah! No problem. I'm totally fine with that" - konstaterade han och tog emot kudden jag kastat till honom.
"Good. Well i'm going to the bathroom. Excuse me" - sa jag och öppnade dörren till badrummet.
När jag var klar och gick ut hittade jag Niall stående framför en av mina hyllor. Han hade redan bäddat madrassen och hittat täcket.
"Have you done those?" - frågade han förundrat utan att släppa blicken på de tavlor som stod på hyllan.
"Yes. They are not so good but.." - började jag lite generat.
"Not good? They are beautiful!" - konstaterade Niall och tog ner en av tavlorna. Han gick med den fram till fönstret och lyfte upp den i samma höjd som ögonen. Jag hade målat av landskapet som man kunde se från mitt rum på just den bilden han hade. Fast jag hade målat det när det var höst, nu var det vår.
Han nickade och ställde tillbaka tavlan på hyllan igen. "Your mom said it's dinner any minute"
"Okay. I'm quite hungry. Just gonna get my phone" - sa jag och sträckte mig mot min telfon som låg på laddning bakom där Niall stod. Han var lite snabbare än jag och tog mobilen innan jag hunnit få tag på den.
"Here you go" - sa han tyst och kollade mig i ögonen. Jag trodde att jag skulle smälta, eller att han bara kollade rätt igenom mig med de blå skinande ögonen. Han kollade undrande tillbaka innan han böjde sig mot mig. Jag kände hans nästipp mot min nästipp innan hans läppar mjukt pressades mot mina. Jag besvarade hans försiktigt hans kyss. Efter ett bra tag men ändå alldeles för tidigt särad våra ansikten. Han kollade fortfarande på mig och jag kollade ner i marken.
"It's dinner boys and girls!" - hörde jag mamma skrika från nedanvåningen.
"Wait!" - brölade Dave från sitt rum. Niall log mot mig och jag log tillbaka.
"I think we should go now" - viskade Niall och jag nickade och tog emot min mobil.
"Yeah" - sa jag och började gå mot dörren. Nialls hand nuddade min när vi gemensamt gick ner för trappan till köket.
Jag förstod nog inte riktigt vad som hade hänt. Kankse för att de inte hade hänt? Nej det var ju sant, Niall satt ju bredvid mig vid matbordet och hans blickar kunde inte få mig att glömma!
När vi ätit upp och plockat undan satt Dave på någon helkass film på TV som vi alla satt och kollade på tills klockan blev elva, då försvann Dave upp på sitt rum och det var dags att gå och göra vid sig. Mamma hade tvingat Dave att ge Niall några joggingbyxor som Niall kunde sova i, de var lite för stora men Dave är ju också någon gräslig jätte eller något.
Jag passade på att byta om när Niall var inne på toaletten och kröp snabbt ner i min säng precis innan han öppnade dörren. Jag kunde bara inte låta bli att stirra lite på hans mage, bara för att.. den var så... snygg!
"Good night Niall" - sa jag lite sömnigt och släckte lampan på nattdugsbordet.
"Good night El. Sleep tight" - fick jag som svar i mörkret.
Jag vaknade tidigt nästa morgon och hade för några sekunder helt glömt bort gårdagen så en liten hjärtattack fick jag nog när jag skulle ställa mig på golvet och en viss One Direction medlem låg där. Jag kunde inte låta bli att le, så stort att jag fick kramp i mina käkar.
"Good morning Elvira" - log Niall och jag fickk hjärtattack nummer två.
"Oh, good morning" - sa jag och tog snabbt på mig ett par jogging och ett linne. "Breakfast time" - log jag sedan!
Så, nu var Lovely Loneliness del 3 ute. Hoppas ni tycker om den! (Ganska nöjd faktiskt)! Tack för alla kommentarer och tips jag fått.. de har värkligen hjälpt mig. Fortsätt så! Kram xoxo
Så, nu var Lovely Loneliness del 3 ute. Hoppas ni tycker om den! (Ganska nöjd faktiskt)! Tack för alla kommentarer och tips jag fått.. de har värkligen hjälpt mig. Fortsätt så! Kram xoxo
