Tidigare:
"You was going to..? Dad!" - skrek jag. "This is amazing. When do they come?"
"Half an hour, mabye" - log han och jag spärrade upp ögonen. Det var ju snart!
Inside my happiness, the colours are
So bright and vivid and i am able
To see everything clearly
Inside my happiness, there was no
Dark times because in my happiness
The sun always shines
Inside my happiness, there is no
Pain, there is no fear
And there is certainly no doubt
Inside my happiness, we all live as
One and there is peace
For all beings
Fem minuter kvar innan fem av världens mest begåvade killar skulle komma, vandra genom dessa korridorer och sitta i de stolar jag redan suttit i. Det kändes helt ovärkligt. Jag kommer inte tro det innan det händer, det var en sak som var säker. Jag gick fram och tillbaka i cirklar med mobilen i handen. Nu var det bara fyra minuter kvar. Pappa satt och fixade med några tekniska prylar men kollade upp på mig ibland för att vara säker på att jag inte svimmat eller något.
Precis när klockan blev 10.00 ringde det i pappas telefon. Han svarade och jag kollade på han utan att blinka tills han lade på.
"So?" - frågade jag och höll hårt om min mobil.
"They are here now..." - var allt han hann svara innan jag hoppade upp i luften och satte fart mot ingången. Tankarna snurrade i mitt huvud, de var här, jag skulle träffa dom, vara deras assistent och kanske röra dom. Hjärtat slog i bröstet så jag saktade det farten. Runt ett hörn och..
"Ouch!" Jag hade sprungit rätt in i någon och fallit pladask ner på rumpan. Jag tog handen för pannan och skakade på huvudet.
"I'm so sorry" - hörde jag någon säga. Sakta kollade jag upp. Där stod Niall, Louis, Harry, Liam och Zayn lutandes över mig. Fan vad jag är klantig, klumpig, världens bästa välkomnande det här!
"I..just.." - stammade jag och blinkade några gånger. Det var Niall jag hade sprungit in i för han stod längst fram med ena handen utsträckt mot mig. Jag stirrade på den i några sekunder innan jag tog tag i den och reste mig upp.
"Are you okay?" - frågade han och jag trodde jag skulle svimma. Hans hand var varm, jag ville inte släppa den men jag hade inget val. Jag rättade till slingan i ansiktet och kollade mig omkring iden.
"Yeah. Don't worry, I'm fine" - sa jag och hörde hur patetisk mig röst lät. "Welcome by the way" - sa jag sedan och killarna började skratta.
"Thank you. Very intresting welcomig by the way" - log Liam. Jag rodnade och kom inte på något att säga så jag visade dom vägen till studion i tystnad.
När vi var framme hälsade alla på varandra och jag satte mig ner i fotöljen och stirrade stumt på när killarna satte sig brevid mig.
"Did you give them a warm welcoming El?" - frågade pappa och jag begravde händerna i ansiktet.
"Yes she did, I will never forget it" - hörde jag Niall säga och jag kollade upp på honom. Han log stort mot mig och min mage fylldes av fjärilar eller något annan sort flygande insekter. Snabbt log jag tillbaka. Pappa såg ut som ett levande frågetecken men jag orkade inte säga något till honom.
"Ten minutes till we're on air" - ropar en röst i högtalarna och jag harklar mig. Jag kollar på Louis och Liam som sitter och skrattar åt något som Zayn visat på sin mobil. När jag tillslut kunnat ta blicken från dom kollar jag på Harry som sitter och stirrar upp i taket. Hans lockar är så... lockiga? Man vill bara rör dom. Jag skakar på huvudet och blundar, sluta vara så fånig. När jag öppnar ögonen för att kolla vad Niall gör ser jag att han sitter och kollar på mig. Jag stirrar först tillbaka innan jag kollar ner i mitt knä och känner hur kinderna hettar.
"What's your name?" - frågar han och jag kollar försikigt på honom och försöker att inte få panik eller något.
"Elvira" - svarar jag och försöker tyda hans ansiktsuttryck. Han bara nickar.
"So Elvira, do you wanna go and take a coffee with me later?" - frågar han efter ett tag. Jag spärrar upp ögonen.
"What?" - frågar jag och kollar frågande på han. Vad dum jag var, jag förstod ju vad han sa men jag vara bara lite smått trögfattad ibland.
"If you don't want to it's ok!" - lugnade han och lyfte oskyldigt på händerna.
"No, no. I want to! I just wasn't prepared for that question" - utbras jag. Han flinade åt mig och jag andades ut.
"Fine" - log han.
"It's time guys" - ropade pappa och alla reste på sig och gick in i det lilla rummet. Själv satte jag mig på en stol utanför bredvid pappa och kollade in genom det stora fönstret. Louis vinkade åt mig och jag log tillbaka.
Intervjun tog cirka 45 minuter och då ingick deras lilla live uppträdande med What Makes You Beautiful. När de var klara och höll på att tacka killarna inne i rummet passade jag på att fråga pappa om det Niall hade sagt.
"Dad?" - började jag försiktigt.
"Yeah?" - mumlade han till svar.
"Ehh.. Niall asked me if I would like to go and take a coffee with them later?" - sade jag mer som en fråga än som ett påstående.
"He did?" - sa pappa förvånat och kollade på mig. Jag nickade och väntade på svar. "Well, why not?" - sa han tillsist och jag hoppade upp ur stolen och gav han en jättekram.
"Thank you so much. You're the best dad ever!" - skrattade jag och sprang för att öppna dörren till killarna.
"Than you" - log Harry och gick ut i korridoren med de andra killarna i släptåg.
"I can go" - sa jag överlyckligt till Niall när han gick förbi. Han stannade upp och kollade frågande på mig.
"Aha, I'm happy to hear that" - sa han några bråkdels sekunder senare. Sakta gick jag efter killarna mot utgången.
"Bye Elvira" - sa Zayn när vi var framme vid bilen.
"She's actually going with us" - log Niall och lade armen om mina axlar. Jag trodde jag skulle ramla ihop av chock. Han stod så nära, men armen om mig. Tankarna stannade.
"That's great!" - utbrast Harry och viftade åt oss att hoppa in i bilen. Jag hoppade in sist av alla och knäppte bältet. Irriterande nog var bildörren jättetung och helt omöjlig att stänga så Niall fick böja sig över mig och stänga den åt mig istället.
"Where are we going?" - frågade han när han satt sig upp igen.
"Just some place around the corner" - svarade Liam och kollade ut genom fönstret.
Det var värkligen precis runt hörnet för max en minut senare stannade vi och hoppade ut på gatan. Stället var litet och ganska gamalt, kanske det killarna behövde för att inte bli uppmärksammade. Louis, Liam, Zayn och Harry gick direkt och satte sig vid ett stort bord under tiden som jag gick fram till "baren" där man beställde sin fika. Jag satte mig ner på en av de höga barstolarna i väntan på personal. Niall gick fram och satte sig bredvid mig.
"I'm glad you could join us today" - sa han och log mot mig. Såklart rodnade jag igen och kollade ner i bänkskivan några sekunder men Niall fångade min blick igen.
"I'm really glad to be here with you" - sa jag direkt från hjärtat. Detta var ganska mycket A Dream Coming True. När jag sagt det kom kassörskan fram och Niall beställde åt mig och killarna. Eftersom jag inte är så förtjust i kaffe tog jag bara en liten glutenfri bulle och kolsyrat vatten. Allt flöt på förvånande bra, Niall frågade lite om mig och jag som redan visste så mycket om honom frågade om hur det är att vara på alla coola ställen de får besöka. Vi byter telefonnummer också.
Efter kanske två timmar piper det i mobilen, det är pappa som är redo att hämta mig. Jag säger hejdå till killarna och får fem helt fantastiska kramar av vardera innan jag lämnar dem.
Niall's perspektiv:
Dagen har varit jättetrevlig och Elvira är en super schysst tjej. Nu har hon gått och vi väntar på att våran bil ska komma. Jag passar på att gå på toaletten på fiket när vi ändå väntar.
När jag kommer tillbaka är inte killarna där, jag går ut på gatan men ser inte dom någonstans. Snabbt tar jag upp telefonen och knappar in Liam's nummer. Fem toner går innan han svarar.
"Liam?"
"Hey Liam. It's Niall. Where are you?" - frågar jag och börjar gå ner för trottoaren.
"Oh god Niall. You're not here..!" - utbrister Liam.
"Thank you for that information.." - säger jag och börjar bli lite otålig. "Where are you?"
"We are in the car but we can't turn around. There has been a big accident so we're stuck in the fraffic. I'm sorry mate" - säger Liam och jag suckar. Detta var ju typiskt, vad ska jag göra nu. Sova på gatan. "Do you think you can find a place to sleep tonight?" - frågar Liam efter ett tag.
"I guess I come up with something" - suckar jag och sätter mig ner på en bänk.
"I'm sorry. Good luck. We pick you up tomorrow" - tröstar Liam mig och lägger på. Jag kollar på mobilen, vem ska jag ringa. Jag har inga pengar för jag lade allt på fika till killarna och Elvira. Elvira? Jag fick hennes nummer, hon borde ju bo i närheten. Jag letade upp hennes nummer bland kontakterna och klickade på ring.
Detta var alltså det andra kapitlet. Hoppas ni tycker om det! Nästa kommer imorgon.. på ett vilkår! Jag vill ha fler Kommentarer. Om ni nu läst kan ni väl säga vad ni tycker och komma med lite ideér eller tips! Tack i förhand. Kram xoxo
