Vad som hände sist i Episode 1: När jag har tvättat händerna går jag ut igen. Jag hör ett ljud bakom mig och vänder mig om. Det ända jag hinner se är den andra dörren som kommer snabbt rakt mot mitt ansikte. Sedan blir allting svart.
Jag kände mig illamående och yr. Vad hände egentligen? Någon försökte prata med mig men jag kunde inte urskilja orden. Sakta öppnade jag ögonen och kollade mig omkring. Över mig stod en kille med blont hår och blåa ögon, ganska gullig. Jag han inte uppfatta mer innan jag kände en enorm smärta i huvudet och knep ihop ögonen.
"Hur mår du? Jag är så ledsen" - frågade killen oroligt med en Irländsk aksent. Jag öppnade ögonen igen och försökte säga något. Killen kollade ner på mig och jag bara gapade. Det var Niall, från One Direction som stod där.
"Hur mår du? Jag är så ledsen" - frågade killen oroligt med en Irländsk aksent. Jag öppnade ögonen igen och försökte säga något. Killen kollade ner på mig och jag bara gapade. Det var Niall, från One Direction som stod där.
"Himlen" - tänkte jag och blinkade några gånger.
"Niall?" - fick jag sedan fram. Han blev lättad och log världens gulligaste leende.
"Jo, det är jag hur mår du?" - flinade han och satte sig ner bredvid mig. Jag bara log, kom inte på något att säga.
"Det gör ont" - fick jag sedan fram. Försiktigt lyfte han upp mig från marken och bar iväg på mig. Jag sa inte imot även om jag undrade vart vi skulle. Han verkade inte det minsta ansträngd och ändå väger jag inte så lite. Han sparkade upp en dörr och bar in mig i ett rum. Flera röster tystnades. Jag kollade mig omkring så gott jag kunde fårn Nialls famn och fick syn på Liam, Zayn, Harry och Louis. Det så riktigt förvånande ut och jag antog att mitt ansiktsuttryck inte var det vackraste heller.
"Det gör ont" - fick jag sedan fram. Försiktigt lyfte han upp mig från marken och bar iväg på mig. Jag sa inte imot även om jag undrade vart vi skulle. Han verkade inte det minsta ansträngd och ändå väger jag inte så lite. Han sparkade upp en dörr och bar in mig i ett rum. Flera röster tystnades. Jag kollade mig omkring så gott jag kunde fårn Nialls famn och fick syn på Liam, Zayn, Harry och Louis. Det så riktigt förvånande ut och jag antog att mitt ansiktsuttryck inte var det vackraste heller.
"Här säger du att du ska gå på toa och så kommer du tilbaka med en tjej" - utbrister Harry. Niall bara flinar och släpper ner mig i en soffa. Snabbt som blixten ställer jag mig upp.
"Nå, kan du berätta vad som försigår Niall?" - flinade Zayn och kollade på mig.
"Eh jo, jag skulle..." började jag men tog mig snabbt för pannan och satte mig ner i soffan igen. Niall sprang fram mot mig och lade armen om mig.
"Jag är så ledsen, det var inte meingen." mumlade han. "Jo, jag var på toa och så öppnade jag dörren alldeles för hastigt och nockade henne så hon svimmade" - förklarade han för killarna. Jag kände hur jag rodna, jag har alltid varit så himla klumpig.
"Så kan man ju också träffa tejer" - sade Liam sarkastiskt och gick fram till mig med en påse is. Niall tog tag i den innan jag han sträcka fram armen och lade den försiktigt på min panna.
"Det var ju ingen liten bula du fick" - konstaterade Louis. "Vad heter du?" - frågade han sedan.
"Ehhm" - mumlade jag som fortfarande inte fattade att det som skedde var riktigt sant. "Johanna" - svarade jag tillslut.
"Johanna!" - sade Harry, Zayn och Louis i kör och jag började skratta.
"Johanna" - mumlade Niall brevid mig.
"Ja, vi har en konsert att göra så vi måste dra nu" - sade Liam och försvann bakom ett draperi. Louis, Zayn och Harry följde efter.
"Försök låt bli att nocka varandra" - flinade Harry innan även han gick iväg. En ganska pinsam tystnad spriddes i rummet. Niall satt fortfarande med en armen om mig och med den andra höll han påsen på min panna.
"Förlåt" - sade han för tionde gången.
"Det gör ingenting, det känns knappt" - konstaterade jag och tog påsen ifrån honom. "Du har en konsert att göra, jag hittar ut själv. Tack så mycket"
"Okej" - log han men verkade ändå missbelåten. Snabbt gick han till andra sidan rummet och började rota bland några lådor. Han kom tillbaka med en papperslapp och ett kort. På papperslappen stod det ett mobilnummer och kortet var ett "backstage pass".
"Ring om det är något och kom gärna tillbaka efter showen" - bad han och gav mig en kram.
"Bästa sekundrarna i mitt liv" - tänkte jag och nickade. Vi sa hejdå och han visade mig ut till korridoren.
Två minuter senare var jag framme vid min plats igen. Lena var förskräckt och undrade vad i hela fridens namn jag hade hållt hus. Jag sa att jag gick vilse och slog i huvudet för om jag skulle sagt sanningen skulle Lena trott jag varit helt sjuk i huvudet. På mobilen hade jag arton missade samtal och fem sms, alla från Lena.
Tre minuter tills konserten skulle börja.
Tre minuter tills konserten skulle börja.
Ja, det var det. Kom inte på så jättemycket. Det är svårt att få det "sanningslikt"! Hoppas ni gillade det!
xoxo
xoxo
