"Nandos blir jättebra!" - sade jag och gick fram till Johanna för att undra om hon ville hänga med. Han sa någonting om någon Lena men jag lade bara märke till "jag följer gärna med".
Johannas perspektiv:
Wow, jag har blivit medbjuden till Nandos av One Direction. Detta får jag bara inte missa, men vad ska jag säga till Lena. Jag ville inte ljuga för henne en gång till. Det ända jag kan göra är att berätta sanningen. Jag tog upp mobilen ur väskan och tryckte in Lenas nummer. Flera signaler hade gått innan Lena svarade;"Hej Johanna, hur är det?" - frågade hon.
"Jodå, det är bara bra. Jag tänkte bara fråga om jag kanske kan få äta med fem kompisar?" - sade jag och kollade på killarna som stod tysta och nickade.
"Vilka då?" - undrade Lena och hennes röst lät mer bevakande.
"Ehm, de heter Niall, Harry, Zayn, Liam och Louis" - stammade jag och gjorde en grimas. Detta kommer inte gå bra. Det var tyst i luren ett bra tag. Niall kollade fågande på mig och jag ryckte bara på axlarna. Lena behövde väl låta det sjunka in. "Är du kvar?" - frågade jag efter ett tag.
"Jodå, det är väl okej men jag vill att du ska vara utanför tågstationen klockan fem för då ska vi hem. Jag har mycket att fråga dig" - sade Lena alvarligt. Jag sken upp och nickade åt killarna som slappnade av och började gå omkring i rummet.
"Tack så jättemycket, jag lovar att vara där i tid. Kram" - sade jag och lade ner telefonen i väskan igen.
"Jodå, det är väl okej men jag vill att du ska vara utanför tågstationen klockan fem för då ska vi hem. Jag har mycket att fråga dig" - sade Lena alvarligt. Jag sken upp och nickade åt killarna som slappnade av och började gå omkring i rummet.
"Tack så jättemycket, jag lovar att vara där i tid. Kram" - sade jag och lade ner telefonen i väskan igen.
Vi gick alla ut bakhållet till en inburad pakeringsplats. En bil fick plats med fem personer och chaffören skulle ju köra så två styckna blev utan plats. Harry och Louis tog en annan bil och så bestämde vi träff utanför Nandos.
Killarna snackade ivrigt och högljutt hela vägen till centrum. Zayn irriterade Niall genom att härma hur han pratar och Liam satt på sin telefon. Jag brukar oftast kolla ut genom fönstret när jag åker bil men i detta fallet var den bästa utsikten lätt inne i bilden. Liam satt i framsätet och jag satt mellan Niall och Zayn.
Killarna snackade ivrigt och högljutt hela vägen till centrum. Zayn irriterade Niall genom att härma hur han pratar och Liam satt på sin telefon. Jag brukar oftast kolla ut genom fönstret när jag åker bil men i detta fallet var den bästa utsikten lätt inne i bilden. Liam satt i framsätet och jag satt mellan Niall och Zayn.
"Killar, lugna er nu. Johanna står nog inte ut längre!" - ropar Liam bak till oss. Jag log mot han och han flinade.
"Det är ju Zayn som håller på" - gnäller Niall och blänger på Zayn. Jag börjar fnissa och Niall släpper blicken på Zayn och ler mot mig.
"Då är vi framme" - ropar chaffören efter ett tag. Vi hoppar ut på asfalten och killarna tar genast upp deras huvor och kollar ner i marken. Jag kollar mig frågande omkring och får syn på några människor med kameror som går omkring på gatan. Jag stirrar på Zayn som tar armen om mig och för in mig i butiken. Vi väljer ett stort bord i hörnet och sätter oss ner. Harry och Louis kommer några minuter senare, båda med huvorna uppe och blicken i marken. Men sedan får de syn på oss och kollar upp.
Fast än bordet är stort blir det ganska trångt, jag känner mig ganska liten där jag sitter. Vi pratar och snackar och jag får reda på massor av roliga saker som killarna har varit med om. De är värkligen som vanliga killar bar att de har sjuk talang.
Vi hade alla beställt mat, Niall hade tagit nästan allt som fanns på menyn och jag hade beställt det ända som var gluten-fritt. Det smakade inte jättegott så jag tog fram ett äpple från väskan.
Vi hade alla beställt mat, Niall hade tagit nästan allt som fanns på menyn och jag hade beställt det ända som var gluten-fritt. Det smakade inte jättegott så jag tog fram ett äpple från väskan.
"Väldigt vad du äter nyttigt, du borde värkligen lära Niall det" - flinar Harry och Niall kollar sig oskyldigt omkring innan han log mot mig.
"Det fixar nog jag!" - log jag.
När klockan var halv fyra gick vi alla genensamt ut på gatan igen. Vi skrattade hela tiden på väg ner till tågstationen där jag skulle bli hämtad och killarna skulle gå vidare till stället där deras chafför var. Vi gick i en klunga, Louis längst fram med Liam. Harry gick brevid Zayn som snackade i telefon och Niall gick med armen om mig längst bak.
"Jag har haft det jätteroligt idag. Tack för att jag fick följa med" - sa jag till Niall. Han hade blivit proppmätt efter maten men nu var han lika glad och framåt igen.
"Det var roligt att ha dig med" - log Niall tillbaka och lutade sig närmare mig. "Du får gärna följa med igen Johanna" - viskade han i mitt öra och sträckte på sig igen. Han blinkade åt mig och vi ökade takten för att komma ifatt de andra.
"Typiskt!" - utropade Louis och stannade.
"Vad?" frågade Niall och stoppade farten så han inte skulle gå rätt in i Harry.
"Jag slår vad om att några paparazzi var där precis" - muttrade han och pekade mot ett hörn.
"Lugna dig Lou, det var antagligen bara några fans som tog foton" - skrattade Zayn och klappade han på axlen. Jag kollade förbryllat upp på Niall som inte verkade det minsta bekymrad. Vi gick vidare och var framme vid tågstationen lagom till klockan fem. Liam, Harry, Louis och Zayn gick i förväg och Niall ställde sig framför mig.
"Vi måste ses igen!" - sade Niall och gav mig en kram som varade i flera minuter. Jag protesterade inte, det var mysigt att stå och kramas.
"Ja jag har ju ditt nummer" - konstaterade jag. Niall bakade igen.
"Ring!" - var det ända han sa innan han lutade sig fram, gav mig en puss på kinden och gick iväg. Han vände sig om och vinkade och jag vinkade tillbaka. När han försvunnit utom synhåll tog jag upp handen och kände på kinden där han pussat mig. Jag rodnande igen och log för mig själv.
"Tut tut" - ropade Lena genom det öppna bilfönstret när hon stannade brevid mig. Jag blev så rädd att jag hoppade till och höll på att ramla baklänges. Lena bara skrattade men sedan blev hon allvarlig. Jag öppnade bildörren och satte mig i framsätet.
"Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Förklara dig" - sa Lena och kollade frågande på mig. Jag tog ett djupt andetag och började berätta allt som hänt. Lena satt mestadels som ett frågetäcken men jag kan inte klandra henne det hela är ganska otroligt.
"Jaha" - var Lenas ända komentar när jag blev klar. Sedan brast hon ut i skratt. Jag kollade oroligt på henne men hon fortsatte bara skratta. " Det kunde man ju... inte tro" fick hon fram mellan skrattatackerna. Jag började också skratta, mest för att jag var förvånade över Lenas reaktion och för att jag kom och tänka på pussen (som jag inte hade nämnt i min förklaring till Lena).
Tillslut var vi hemma igen och jag kände mig väldigt trött. Jag gick in på toa för att tvätta av mig innan jag gick ner till vardagsrummet och slängde mig i soffan med en filt. Några sekunder efter pep det från hallen, motvilligt reste jag på mig och gick ut i hallen. Det var min mobil som pep inne i väskan. Jag plockade upp den och kollade på displayen. Jag hade fått två sms från Emilia;
"Hej Johanna. Ska vi hitta på något imon!? Kram xoxo" stod det på det första smset. Jag klickade ner det och läste det andra;
"OSOCIAL! Svar mig då? xoxo" läste jag och skrattade åt Emilias otålighet. Envis var hon, det var därför jag älskade henne så mycket min söta bästis som jag helt hade glömt bort idag, oops!
"Ja vi kan träffas. Utanför Livs klockan 10? Kram xoxo" svarade jag och gick tillbaka till soffan. Jag tänkte mycket på Niall och de andra killarna. Tänk om allt var en dröm, eller nej, bulan var kvar i pannan. Jag låste upp mobilen igen och öppnade Skicka Ett Meddelande. Men innan jag han skriva något svarade Emilia;
"Äntligen, jadå! Vi ses xoxo" hade hon skrivit.
Sömnen spred sig snabbt och jag gäspade.
"Jag ska bara blunda en stund" - mumlade jag för mig själv och somnade på soffan.
Äntligen var man klar! Blir bara nöjdare och nöjdare för varje inlägg. Snälla skriv vad ni tyckte. Kram xoxo
