ggottabeyou.

Sömnen spred sig snabbt och jag gäspade.
"Jag ska bara blunda en stund" - mumlade jag för mig själv och somnade på soffan.

Snabbt sätter jag mig spikrakt upp i soffan. Ytterdörren hade smällts igen och jag hör hur någon låser. Med en suck lutar jag mig tillbaka igen och lägger kudden över huvudet. Efter några sekunder märker jag att jag inte får någon luft så jag slänger bort kudden och kollar på klockan; 10.04.

"Typisk" - utbrister jag och hoppar upp på fötterna. Jag skulle ju träffa Emilia klockan elva så jag har bara 55 minuter på mig att göra mig i ordning.

Jag rusar upp för trappan och springer fram till garderoben. På tio sekunder hade jag slitit upp allt från lådan. Jag jag väljer en blommig kjol som går ner till knäna och en vit skjorta med ett linne under. Jag hoppar in på toan samtidigt som jag tar på mig kjolen. Snabbt tvättar jag mig och borstar tänderna. Nu är det bara det omöjliga håret kvar. Jag testar att fläta det men det blir inte bra så jag låter det bara hänga. 

På vägen ner fångar jag upp min mobil och går in på twitter. Konstigt nog har jag fått flera "mentions". Jag öppnar den första och får en chock. På skärmen finns nu en bild på mig och Niall från igår. Det är tagit från när vi gick till stationen. Niall har armen om mig och viskar till mig men det ser värkligen ut som en puss. Under står det "Nialls new girlfriend? This picture is from yesterday and they seem quite happy...!" Jag satte mig ner på en av kökstolarna och stirrade ut genom fönstret. Hur kommer detta påvärka Niall och de andra killarna? Jag hade värkligen bara ställt till med problem. 

Klockan blev 11.00 när det plingade på dörren. Jag rörde på mig för första gången och gick ut i hallen.

"Du ska bara veta vad jag hittade när jag var på väg till Livs" - halvskrek hon och klev in i hallen sekunden efter jag öppnat dören.

"Hej på dig med" - sade jag förvånat. Hon bara viftade i med handen i luften och plockade upp en tidning från sin väska.

"Jag köpte denna och skyndade mig hit så fort jag kunde" - sade hon och man hörde att hon var anfådd. Jag tog emot tidningen som hon tryckte upp i mitt ansikte. Jag gick sakta tillbaka in i köket och Emilia sparkade av sig skorna och följde efter mig. På första sidan stod det Niall Horans hemliga flickvän s.16. Jag öppnade tidningen och fick syn på samma bild som jag sett på twitter. Emilia kollade frågande på mig när jag gick fram till diskbänken och kastade in tidingen bland soporna.

"Jag..." - började jag och började snyfta. Emilia rusade fram till mig och gav mig en kram. Jag kramade tillbaka och lade pannan mot hennes axel.

"... och det var så de fick bilden" - avslutade jag och kollade upp på Emilia. Vi hade satt oss i soffan och jag hade berättat allt som hänt igår.

"Wow" - var hennes ända kommentar. Jag nickade och kollade ner på mina knän.

"Och nu har jag förstört allt" - viskade jag. Emilia satte sig bredvid mig och lade armen om mig.

"Det har du inte alls. Du kan inte hjälpa att de tog massor av foton. Vi kan väl hitta på något så vi glömemr detta. Vill du baka?" - tröstade Emilia mig.

"Tack Em" - snyftade jag och sträckte på mig. Mobilen hade börjat pipa på bordet. Jag tog upp den och lade den mot örat.

"Hej" - sade jag och försökte låtsas som om jag inte alls hade gråtit.

"Johanna, jag är så ledsen. Jag visste inte att de tog foton och att det skulle bli en sådan Big Deal" - utbrast Niall. Jag satt helt förstummad och kollade på Emilia som såg lika förvånad ut som jag. Inte trodde jag att han skulle be om ursäkt, det var ju jag som hade sabbat allt. "Är du kvar?" - frågade Niall efter ett tag.

"Ja" - sade jag och reste på mig. "Niall, det var inte ditt fel det var helt klart mitt. Jag skulle inte varit..." - började jag och lade handen på min nacke.

"Inte alls. Snälla, vi måste träffas snart" - avbröt han mig och jag lade handen för där man pratar.

"Emilia! - väste jag. "Kan Niall ko..."

"JA!" nästan skrek hon och jag var tvungen att le åt hennes upphätsning.

"Niall? Om du vill kan du komma till mig nu" - sade jag och väntade på svar. Han pratad med någon i bakrunden.

"Visst, kan jag komma nu? Och kan Harry hänga på?" Jag sa att det var okej och så berättade jag var jag bodde. Enligt Harry skulle de vara framme om cirka tio minuter. Vi sa hejdå och la på. Sedan berättade jag för Emilia att de var på väg och det första hon gjorde var att springa in på toa och låna mitt smink. Jag bara skrattade åt henne och började städa undan i huset. På kylskåpet fann jag en lapp som Lena hade skrivit i morse; Hej gumman! Jag måste tyvärr jobba borta idag och imorgon så du får klara dig själv tills imorgonkväll. Hoppas det inte gör något? Ring om det händer något. Kram Lena x" stod det på lappen. Några minuter senare ringer det på dörren och jag spricket upp i ett stort leende. Emilia hoppar ut från toan och börjar fnittra en massa. Jag öppnar dörren och det första jag ser är Nialls vackra blåa ögon som ser mycket bekymrade ut. Han går in och kramar om mig länge. Jag hade saknat honom mycket fast än vi bara hade varit ifrån varandra i några timmar.

"Hej Johanna" - sade Harry efter ett tag och jag släppte Niall.

"Hejhej" - log jag och visade dom in i vardagsrummet. Emilia kollade oroligt på mig men jag bara log åt henne.

"Goddag" - ropade Harry till Emilia och hon hoppade till lite. "Vad heter du?" - skrattade han och satte sig bredvid henne.

"Emilia" - svarade hon och log mot han. De fortsatte prata men all min uppmärksamhet var på Niall. Han nickade åt köket och jag förståd genast att han ville prata på tumanhand.

Vi satte oss ner på varsin sida av köksbordet och Niall tog min hand.

"De här bilderna. Jag vill bara att du ska veta att jag inte bryr mig om hur de påvärkar de jag gör, jag vill bara se till så att de inte sårar dig" - säger Niall och jag kramar hans hand och skakar på huvudet. Han slappnar av lite. "Så du är ok med det här" - frågar han och jag nickar.

"Niall, jag bryr mig inte. Jag var bara rädd att jag hade förstört för er. Vad säger de andra killarna?"

"Åh, de tar inte det så allvarligt. De säger det är helt okej att vi dejtar" - ler han. Det värmer att höra det och jag reser på mig. Niall gör samma sak och går fram till mig och kysser mig.

"Okej, vad ska vi nu hitta på?" - undrar Niall när vi satt oss med Emilia och Harry i soffan.

"Jag och Em hade tänkt baka innan du ringde" - konstaterade jag och kollade på Emilia som nickade.

"BAK DAGS!" - utropar Harry och kommer upp på fötterna. Vi börjar skratta och jag visar ut alla i köket.

Niall hittar något recept på choklarmuffins som är glutenfria så jag kan äta dom. Jag börjar plocka fram ingredienser under tiden som Harry och Emilia plockar undan allt på diskbänken.

Efter en timmes av bakande står vi alla och betraktar våra mästerverk i ugnen.

"Haha, det gick ju bra" - skrattar Harry och smället ihop mjölpaketet lite för hårt så mjöl stänker upp i hans ansikte. Emilia börjar skratta något hysteriskt åt Harrys ansiktsuttryck. Han kollar hämdlystet på Emilia och kastar utan förvarning mjöl mot henne. Helt otroligt nog hinner hon ducka och jag får all mjöl på mig istället. Jag bara gapar.

"Nu är det krig" - ropar jag sedan och kastar äggskalen på honom. Vi börjar alla skratta och matkriget bryts ut.

Niall har kakao i hela ansiktet, Harry springer omkring med äggskal i håret och Jag och Emilia är dränkta i mjöl när vi äntligen slutat kasta.

"Åh shit, är det hur mycket klockan är?" - utbrister Emilia. "Jag måste värkligen dra nu. Ha det så bra! Hejdå Harry" - skriker hon på väg mot dörren.

"Hejdå Em!" skriker jag tillbaka och går efter för att stänga dörren.

"Att hon bara lämnar oss i den här röran" - flinar Harry när jag kommer tillbaka. Jag suckar och vi börjar städa undan allt som ligger på golvet och på diskbänken.

Efter en halvtimme var vi klara och allt var skinande rent. Chokladmuffinsen stod och svalnade på köksbordet och doftade ljuvligt.