ggottabeyou.

Efter en halvtimme var vi klara och allt var skinande rent. Chokladmuffinsen stod och svalanade på köksbordet och doftade ljuvligt.

---

Två veckor senare.

"Höstterminen börjar på måndag och jag har förberett allt som går att förbereda" - säger jag stolt till Niall som sitter på min säng och kollar på när jag går omkring i mitt rum och packar skolväskan.

"Det tror jag säkert att du gjort men kan du inte pausa lite från allt packande och komma hit" - ber Niall och gör plats bredvid honom. Jag skrattar och skakar på huvudet. Han kollar sorgset på mig och jag ger upp.

"Väldigt vad du ska vara envis" - klagar jag och gå fram och kramar om honom. Han bara ler och pussar mig på pannan.

Vi har varit tillsammans i två veckor och vi har haft så roligt tillsammans. Vi har badat i havet med de andra killarna och Emila följde med oss till en biograf i stan där vi fick fly från fans. Konstigt nog var det både läskigt och roligt. De bästa veckorna i mitt liv, men imorgon börjar skolan igen så jag kommer bara ha några timmar ledigt på vardagarna. Jag suckar och lägger huvudet mot Nialls axel.

"Jag kommer sakna dig" - viskar han och stryker handen över mitt hår.

"Maten är klar!" - ropar Lena från nedanvåningen. Jag ställer mig upp och rätar till kjolen.

"Dags att gå nu då" - säger Niall besviket.

"Ja, men vi träffas ju efter skolan imorgon så sluta oroa dig så mycket" - skrattar jag och puttar ut han ur rummet och ner för trappan.

"Älskar dig" - ler Niall när vi kommit ut i hallen. Han lägger ena handen på min nacke och kysser mig mjukt.

"Älskar dig med, och mat så du måste gå så jag äta något" - säger jag och blinkar. Han går ut och jag står kvar och vinkar tills han försvunnit ur synhåll. Sedan stänger jag dörren och dansar in i köket där Lena sitter och äter.

"Snälla Johanna, maten svalnar" - suckar hon och tar en tugga av kycklingen. Jag lägger upp maten på tallriken och sätter mig mittemot Lena. "Aja, jag är glad att Niall inte stannar för middag iallfall. Förra gången åt han ju nästan upp allt vi ägde" - ler hon och kollar på mig. Jag nickar som svar för maten var varm.

Nialls perspektiv:
Jag vinkade tillbaka till Johanna som stod i dörröppningen. Vad typiskt att hon måste gå i skolan då kommer jag inte kunna träffa henne lika mycket. Jag deppar hela vägen hem till killarna. De sitter och äter när jag kliver in i hallen.

"Är det pizza?" - ropar jag åt killarna och tar av mig jackan.

"Tänk att det är det och för en gångs skull hinner vi bli mätta innan pizzan tar slut" - flinar Zayn. Jag gör en grimas åt honom och sätter mig ner.

"Hur mår Johanna då?" - frågar Liam.

"Bara bra" - säger jag med mat i munnen.

"Vet hon om att vi drar till Frankrike i övermorgon?" - undrar Louis. Jag svarar inte. Jag har inte berättat för henne än, jag hade tänkt göra det men hon hade varit så glad idag och jag ville inte göra henne besviken. Harry suckade och reste på sig.

"Jag ska spela Nintendo, någon som hänger på?" - frågar han och stoppar in disken i diskmaskinen.

"Jag hade faktiskt tänkt läsa" - säger Liam och Harry himlar med ögonen.

"Två minuter sedan kommer jag" - ropar jag åt Harry, Louis och Zayn.

De hade redan börjat när jag kom in i vardagsrummet. Louis hoppade omkring och spelade under tiden som Harry satt stilla i soffan. Jag satte mig ner bredvid Harry och kollade på skärmen.

"Vas Happnin'" - skrattar Zayn och går in till oss. "Louis, du vet väl att du inte kommer vinna bara för att du dansar balett sammtidigt va?" - flinar Zayn men Louis fortsätter bara kolla på skärmen.

Vi spelar tills klockan blir 11.00 för då börjar Zayn gäspa och Harry halvsov på soffans ryggstöd. Jag reser på mig, säger godnatt till de andra och går upp på mitt rum.

Innan jag somnar skickar jag iväg ett godnatt-sms till Johanna.

Väckarklockan ringde prick klockan 07.00 och jag gick in på toa. Jag tvättade ansiktet noga och borstade igenom håret. Det var lika hopplöst som vanligt så jag satte i kontakten till locktången. Under tiden som den blev varm gick jag tillbaka på rummet och rullade upp gardinerna. Solen sken skarpt i ögonen och en liten fågel satt på fönsterbrädet. Kläderna som jag skulle ha hade jag lagt på en stol igår kväll, jag hade valt ett par ljusblåa shorts, ett vitt linne och en ganska varm ljusröd kofta. Jag klädde på mig och gick in på toletten igen. Håret lockade jag och satte sedan upp i en tofs och som pricken över i:t tog jag på mig ett diadem med en rosett på. Jag var överlycklig när jag gick ner i köket. Klockan var bara 07.30 så jag hade bra tid på mig att äta frukost. Jag kollade på mobilen och hällde upp ett glas apelsinjuice. Oups, det var ett godnatt meddelande från Niall. Jag log för mig själv och satte disken på diskbänken.

Klockan fem i åtta satt jag på cyklen på väg till skolan. Skolväskan låg i korgen på styret och vinden blåste mig lätt i ansiktet. Jag lyssnade på musik via mitt headset. Låten som spelades var Free Fallin' med John Mayer. Jag har alltid tyckt att den låten varit riktigt vacker.

När jag var framme på skolgården såg jag massvis av sommarklädda ungdommar som gick omkring i väntan på att de skulle få gå in. Jag hade precis hunnit låsa cyklen när Emilia dök upp bakom några buskar.

"Hej Johanna" - ropa hon och gick fram till mig. Vi hade inte träffats på några dagar för hon hade åkt till London med hennes föräldrar under de sista dagarna på sommarlovet.

"Hejsan Em" - log jag och kramade henne. Hon var lite längre än mig och hade blont hår. Jag hade alltid avundats hennes smala kropp och fina ansikte. Själv kände man sig som en potatis, men jag hade vuxit ifrån det och börjat vara mer självsäker sedan Niall började påminna mig hur vacker jag var flera gånger varje dag.

"Ett sms" - mumlade jag när jag kände hur det vibrerade i fickan.

"Hej älskling. Ha en bra dag i skolan xx" läste jag och log.

"Det var från Niall eller hur?" - skratta Emilia och började gå mot skolbyggnade. Jag nickade och följde efter henne. "Hälsa till Harry från mig" - sade hon och rodnade. Hon och Harry hade blivit väldigt bra vänner. Kanske tillochmed lite mer än vänner.

"Haha, okej!" - skrattade jag och började skriva;

"Tack detsamma. Kommer sakna dig! Hälsa de andra och en extra hälsning till Harry från Em xx". Jag tryckte på skicka och stoppade ner mobilen i väskan.

Jag och de andra eleverna fick genomlida världshistoriens tråkigaste tal av rektor Laytoné innan vi fick gå in i skolan. Klasserna samlades i sina klassrum och gjorde upprop. Klass 9c stod det med snirkliga bokstäver på tavlan. Våran fröken var en kvinna i 40 års åldern som antagligen hade en förkärlek till blommor. Det var blommor på tavlan, katedern, fönsterbrädorna, tavlorna och tillochmed på hennes blus.

"Man blir snurrig av alla dessa blommor" - viskar Emilia till mig och jag börjar skratta tyst.

"Johanna Johansson" - ropade fröken och kollade på alla eleverna. Jag suckade och räckte upp handen.

"Johnsson" - rättade jag henne och himlade med ögonen.

"Jaja" - mumlade hon och ropade upp nästa namn. Vi var nio tjejer och tretton killar i klassen så sammanlagt var vi 22 elever i klassen plus en fröken.

Vi slapp några lektioner på morgonen, istället fick vi rast till klockan tio och under den tiden skulle vi "bekanta" oss med varandra. Jag och Emilia stod och snackade när en gamal man i labbrock kom in i klassrummet och bad oss att följa med oss till skolans NO-sal.

När vi var framme fick vi inte sätta oss var vi ville, först skulle läraren dela upp oss i par. De vi kom med skulle vara ens partner för resten av terminen. Jag och Emilia höll tummarna för att vi skulle paras ihop men Emilia kom med någon svarthårig tjej vid namn Therese. Jag väntade på att mitt namn skulle ropas upp men det gjorde det alldrig. Tillsut var det bara jag och en kille kvar.

"Ja och så har vi er två" - sa läraren och pekade på några platser längst bak i salen. Vi gick och satte oss på våra platser och läraren började skriva på tavlan.

"Matthew" - sa killen dämpat och sträckte fram handen. Jag kollade först oförstående på den men sedan fattade jag och skakade hand med honom.

"Johanna" - viskade jag så att inte läraren skulle höra. Matthew var svarthårig och väldigt lång, typ 1.90. Han såg inget vidare "populär" ut men inte alls tönt-typen heller. Detta kanske skulle kunna fungera iallfall.

Lektionen slutade en och en halv timme senare och vi gick ut på vår sista rast innan vi skulle samlas i matsalen. Emilia sprang fram till mig och vi började snacka om vad vi skulle göra efter vi slutat för dagen. Vi hade inte hunnit bestämma något när Matthew kom gående mot mig.

"Hej Johanna" - ropade han och började gå bredvid mig.

"Hej Matthew" - svarade jag.

"Du kan kalla mig Matt, det låter inte lika förnämt" - skrattade han och jag höll med han.

"Hej Matt. Bättre?" - log jag. Han nickade. "Ville du något?" - frågade jag efter ett tag.

"Ja, jag undrade bara om får kopiera några sidor från din NO-bok. Jag hittade inte min från förra terminen och de nya böckerna kommer inte förens nästa månad" - sade han.

"Klart, mitt skåp är här" - svarade jag och tog upp mina nycklar till låset. Han stod lutad mot skåpet och kollade på när jag plockade fram boken. "Varsågod" - sa jag och gav han boken.

"Tack. Vi ses" - svarade han och gick.

På väg till matsalen kom Emilia springade mot mig med orolig blick.

"Vad är det Em?" - frågade jag när hon var tillräckligt nära.

"Har du kollat twitter?" - utbrast hon och kollade frågande på mig.

"Nej, Niall tog faktiskt bort min twitter app för jag inte skulle bry mig om vad deras fans säger" - viskade jag så ingen annan skulle höra.

"Men kolla här" - sa hon upprört och gav mig hennes telefon.

"Är Nialls tjej otrogen!" stod det med stora bokstäver och under var det en bild på mig och Matthew! Bilden kunde bara ha varit några minuter gamal med flera hundra hade redan kollat på den. Jag kollade mig oroligt omkring men ingen verkade bry sig om att jag och Emilia stod stilla mitt i folkvimlet. Först blev jag ledsen, men sedan blev jag arg. Jag var irriterad på alla paparazzi bilder och de förutfattade historierna som skulle förstöra hela tiden.

Jag hörde inte ett ord av vad skolstyrelsen sa i matsalen, jag var ledsen och ointresserad. Mitt i allt pratande ringde min telefon. Ingen såg att jag tog upp mobilen och smög ut ur matsalen.

"Hej" - svarade jag och hörde till min besvikelse att min röst skar sig.

"Johanna, jag såg bilderna" - svarade Niall och jag satte mig ner på en bänk.

"Niall, det var bara en labbpartner, en klasskompis" - sa jag och kollade upp i taket.

"Jag vet, eller jag förstod det. Folk som tar dom här bilderna ska bara få folks uppmärksamhet. Det kan vara jobbigt" - sa Niall med en suck.

"Jag vet inte om jag orkar med det" - viskade jag. Han svarade inte och jag torkade bort en tår från min kind.

"Johanna?" - andades han i luren. Jag tog ett ljupt andetag och lade på sedan gick jag tillbaka in i matsalen.